Tag - istid

Snart lägger vi det nya normala bakom oss

Översvämningar i Tyskland, värmekupol över Kanada, bränder i Sibirien. Igen. Är det här det nya normal? Och den klassiska journalistfrågan ”Är det orsakat av klimatförändringar?”

Låt mig börja med den sista frågan. Den är nämligen felformulerad. Extremvädret vi upplever orsakas inte av klimatförändringar, extremvädret är klimatförändringar.

Jovisst, extremt väder fanns även innan vi människor började värma upp planeten, uttryckt i begreppet Global uppvärmning (vilket inte används så ofta i media längre). Men hur storleken på det extrema och hur ofta det återkommer har förändrats signifikant till följd av den globala uppvärmningen. Och det är vi människor som ligger bakom den. Helt och hållet. Framför allt genom att vi konsekvent har ökat halten växthusgaser i luften, främst koldioxid.

Så JA, det finns en tydlig länk mellan utsläpp av koldioxid (från såväl förbränning av fossilt kol som förändrad markanvändning och förbränning av biomassa) och det ökande antalet och storleken på extremt väder vi upplever.

Det är som att vädret går på steroider och det är vi som har injicerat dem.

Är det här det nya normala? Ja och nej. Det här är det vi får vid en grads uppvärmning. Men vi är i rask takt påväg mot ytterligare en, två och kanske tre graders uppvärmning. Dels för att klimatet, energibalansen till/från planeten, inte är i balans ännu. Växthuseffekten är förstärkt och Planeten ackumulerar energi. Dels för att det finns trögheter i klimatsystemet, till exempel är inte glaciärer i massbalans ännu på många hundra år. De tinar varvid mer mark exponeras vilket i sin tur gör att albedot, jordens färg, förändras vilket i sin tur gör att det blir varmare. Dessutom har vi ju på intet sätt upphört med utsläppen av växthusgaser.

Det kommer att bli ännu varmare. Så det vi upplever nu i form av ökat medeltemperatur och mer extrema väderhändelser, det är normalt bara just nu. Det kommer att vara en västanfläkt jämfört med hur det blir i framtiden.

Nuvarande klimat är statistik på nuvarande väder, inklusive det extrema. Framtidens väder och det extrema, kommer att vara ännu längre ifrån det vi genom hela vår civilisation betraktat som normalt.

De senaste drygt tiotusen åren, perioden som vi kallar Holocen, har klimatet varit förhållandevis stabilt. Vi har inte behövt reflektera över det. Men oj, ”Lilla istiden” hände ju för några hundra år sedan? Vadå, Themsen var frusen på vintern och det var missväxt i Europa? Under en riktigt istid ligger det två kilometer is över hela norra Europa. -Även på sommaren. I hundratusen år. Lilla istiden kontra en riktigt istid är som som att jämföra ett snuvigt förskolebarn i Gustavsberg med Covid-19 pandemin globalt.

Låt oss hitta fler paralleller med istider. Under en istid är jordens medeltemperatur 2 till 5 grader lägre än under Holocen (det finns olika sorters istider och grader i is-helvetet).

Nu är det drygt en grad varmare. Och inom något eller några decennium, så kan det vara två grader varmare. Typ en halv istid men åt andra hållet.

Och innan Greta, dina egna barn och kanske också du själv hunnit göra karriär, fått makt och kunnat ersätta dagens beslutsfattare med personer förmår ta med vetenskapliga insikter som funnits på bordet sedan 1960-talet samt tänka och agera långsiktigt och globalt ansvarsfullt, så kommer vi att reflektera över 2020-talet och säga att det inleddes med en pandemi, men att det parallellt med den blev uppenbart för många att de allt mer extrema väderhändelserna bara var början på väldigt omfattande förändringar. Förändringar som det varken fanns vaccin eller flockimmunitet mot.

Vad vi människor gör spelar roll. Det kan bli sämre och det kan bli bättre. När det gäller klimat och extremväder så står förhoppningarna till att få förändringarna att gå så långsamt att vi som individer, våra samhällen och naturen i stort ska kunna anpassa oss/sig. Utan kollaps. Det kommer att bli mer extremt innan det förhoppningsvis planar ut på en nivå som fortfarande är hanterbar. Det är upp till oss.

/Martin

Btw, det här är den första bloggartikeln jag skriver sedan slutet av mars. Jag hade skrivit klart allt så som du läser det här ovan. Och som en händelse så hör Dagens Eko av sig och gör en intervju om kopplingen mellan klimat och extremt väder. (Ska förmodligen sändas i P1 Luncheko idag). Jag förklarar att global uppvärmning leder till intensivare hydrologiskt kretslopp, mer fart i avdunstning och regn och att det ökar sannolikheterna för att extremt väder ska uppstå. Det är i princip samma sak som kollegan Michael Tjernström säger, men som journalister formulerar sig så tvingas Michael (så som han svarade igår i alla fall) inleda med att säga ”man kan inte koppla en enskild väderhändelse till klimatförändringarna”. Det tolkas troligen av lyssnare som att det inte har med varandra att göra. Men det det mycket väl ha. Det är bara det att vädret en dag inte är ett bevis för klimatförändringar. Men det kan mycket väl vara orsakat av globala uppvärmningen. Det är som en dopad idrottare. Hen hade kunnat vinna tävlingen även utan doping, men sannolikheten ökar med doping och rekorden blir mer extrema. Men att en idrottare vinner en tävling eller slår ett rekord är inte bevis för att hen är dopad.

Återvinning av angeläget skrivande?

350 ppm förefaller vara ett av de gränsvärden vi inte borde ha passerat. Över 350 ppm koldioxid är sannolikheten stor att vi sätter igång en kaskad av återkopplingar i planeten jordens klimatsystem vilket kommer att göra livet mycket jobbigt kommande år. Lite mer lugn och ro kan det bli först när klimatsystemet stabiliseras om ett par tusen år.

Men än så finns det både hopp och tid. Nu gäller det att kraftsamla för att reducera ner växthuseffekten, att kyla av planeten jorden. Rent konkret gör man det genom att öka utstrålningen av långvågig strålning till rymden. Det görs genom att ta bort växthusgaser från atmosfären och på så sätt sänka minska atmosfärens grumlighet för långvågig strålning. Det kommer att medföra att vi strävar efter att återställa den energibalans som rådde innan industrialiseringen.

Kan det verkligen vara så illa som att vi har passerat ett gränsvärde? Vi trodde att det var 450 ppm som gällde? (Ärligt talat, tror någon verklig att vi skulle kunna förmå oss att stanna på 449 ppm?) Men EU, IPCC m fl har ju talat om 450 som ett riktvärde. Då skulle det bli två grader varmare och det skulle vara skitjobbigt, men det skulle fungera. Det skulle inte rasera vår industri, vi skulle ha tid att skapa förnybara energikällor mm (?).

Det visar sig nu att mycket tyder på att 450-gränsen troligen egentligen var 350 ppm. Men ingen vågade tro att det skulle varit så illa och inte många vågade säga det för då skulle man kunna bli klassad som “alarmist”. Och en sån’ vill man ju inte vara.

Men naturen bryr sig inte om vad vi tycker är jobbigt, vad vi klarar av att hantera, hur många jobb vi förlorar, hur många som drunknar eller svälter ihjäl. Naturen ÄR. Och den är det oavsett om vi förstår det eller inte, oavsett om vi i vår tur bryr oss, oavsett hur mycket vi pratar om vad som borde göras

Det är upp till oss att försöka förstå vad naturen är. Och det är upp till oss att bry oss tillräckligt mycket om varandra och oss själva för att inte skapa en natur som kommer att visa sig vara väldigt annorlunda än vi vant oss vid. Annorlunda än den varit på flera tusen år. Och det är upp till oss att använda de kunskaper som vi har och skapa skillnad. Konkret skillnad som i sin tur gör att vi inte rubbar den stabilitet som är själva grundvalen för våra civilisationer. Civilisationer som aldrig varit i närheten av de enorma förändringar som ett par grader högre eller lägre medeltemperatur på den här planeten innebär.

Förändringar är inget ovanligt för den här planeten. Förra gången vi hade kraftiga klimatförändringar var för 10-20.000 år sedan, det var då vi gick ur den förra istiden. Då steg temperaturen med fyra till fem grader -under loppet av ett par tusen år. Nu är vi på väg att göra en liknande resa -inom hundra år!

Inte nog med att klimatet förändras… det går mycket snabbare än tidigare klimatförändringar, ca 10-100 gånger så snabbt. Det gör att det är mycket svårt för ekosystemen att anpassa sig.

Men vi vet vad som behöver göras: Reducera mängden växthusgaser som finns i atmosfären. Inte bara koldioxid, även metan, lustgas och freoner.

Svårt? -Jajamensan.

Omöjligt? -Nej.

Kräver det nytänkande? (En blygsam gissning) Ja.

Den här artikeln är mer aktuell än någonsin. Och ändå så är den (röd text) elva år gammal. Japp, jag kör lite återvinning så här på lördagskvällen.

När jag skrev artikeln den 1 juni 2008 så var halten koldioxid i luften 387 ppm. Det var innan såväl Köpenhamnskonferensen, Parisavtalet, Trump och mycket annat. Det var till och med innan Obama hade blivit vald till president. Det var innan vädersajten Klart.se fanns och innan Pohlman och jag börjat blogga där.

Nu är halten koldioxid 412 ppm. Och den fortsätter att stiga. När jag tittar i grafen så är det en skrämmande stor ökning från 2008 till nu. Jag har svårt att se att och hur samhället skall ställa om i tid. Och det gör mig väldigt ledsen.

Jag läser just nu en bok med titeln ”Carbon conflicts and forest landscapes in Africa”. Den handlar om handel med kol, kompensation av utsläpp sociala, kulturella, ekonomiska och inte minst ekologiska konsekvenser av marknader som växer till följd av att människan försöker vara kreativ istället för att göra det vi borde. Låta det fossila kolet vara kvar i marken. För länge sedan.

Jag har mängder av intryck i sinnet efter gårdagens klimatmanifestation på Mynttorget i Stockholm och en del efter Naturvårdsverkets konferens Klimatforum. Det gör inte insikterna lättare att bära. Etablissemanget, pratar och resonerar. Visst går det framåt, men på tok för lite och för sakta. Eller rättare sagt, på sin höjd kan man säga att det inte accelererar lika snabbt åt fel håll som tidigare. Men det rör sig fortfarande åt fel håll. Accelererande.

Det räcker inte med att återvinna text, hur färsk den än är. Halterna växthusgaser fortsätter att ticka uppåt. Hur kan de göra annat? Det är en av många frågor man ställer sig. Man kanske ska leta svar någon annanstans än bland kolresterna.

/Martin

Vad betyder väl nån grad hit eller dit

För 20.000 år sedan rådde det istid. Klimatet var totalt annorlunda, bland annat var norra Europa täckt av en kilometertjock glaciär och havsnivån hundra meter lägre. Jordens medeltemperatur var ca 4 grader lägre än förindustriell nivå. Det är i dessa perspektiv global medeltemperatur skall ses, som ett mått på klimatologiska förändringar.

Övergången från istid till det som kallas Holocene tog ca 6000 år. Det var under Holocene, från yngre stenåldern fram till alldeles nyss, en period på 11.700 år med förhållandevis stabilt klimat, som människan utvecklade  jordbruk, samhälle, industrier… allt som ingår i vår historiebeskrivning av civilisationen.

Men nu befinner vi oss  i Antropocen, den tidsperiod där människan blivit en geologisk kraft, kapabel att omgestalta hela planeten. Vi har värmt planeten med 1 grad och är på väg att lägga till ytterligare 1-3 grader inom loppet av hundra år. En del förändringar tar år, andra tusen år på sig att komma i ny balans. Det enda vi kan säga med säkerhet är att klimat och väder inte kommer att vara som det varit de senaste 11.700 åren.

Nån grad hit eller dit när det gäller väder gör ingen större skillnad. Men i klimatsammanhang så är temperaturen en KPI, Key Perfomance Indicator, över vad vi har för klimat.

Inte nog med att ett par grader gör väldigt stor skillnad, det händer NU, det går väldigt FORT och det är helt och hållet människans förehavanden som är orsaken.

Jag skriver på en bok, jag har just skrivit ett utkast till en debattartikel och jag förbereder ett par seminarier och möte jag ska ha i veckan. Det är tur att det känns meningsfullt att arbeta. Men jag misströstar också. Det är så mycket kunskap, insikter och tid som har förspillts. Inte bara i onödan, utan med berått mod, planerat. Mänskligheten är sannerligen en konstig filur.

/Martin

Återkopplingar på kol och albedo har gjort det förr

”Nu skall vi inte måla fan på väggen…” Men det förefaller vara en verklighetsbeskrivning som blir alltmer sannolik. I alla fall om man uppskattar det stabila klimat vi åtnjutit de senaste drygt tiotusen åren, dvs under hela den period som vi gått från att vara jägare och samlare till att bygga samhällen. Dvs under hela vår dokumenterade historia.

Så här ligger det till: Naturen har en mängd så kallade återkopplingar:
– När det blir varmare och glaciärer töar så absorberas mer av solenergin och det blir ännu varmare,
– när haven blir varmare så kan de inte absorbera lika mycket koldioxid,
– när permafrost töar så frigörs koldioxid och metan och växthuseffekten förstärks ytterligare.

2016-11-30_kabona-018Detta har hänt förut, faktiskt varje gång som klimatet har förändrats. Förändringar av inkommande mängd solenergi och hur den fördelas på jorden kan inte ensamt ändra klimatet mellan istid och interglacial period. Men det sker när det får hjälp av ovan nämnda återkopplingar.

Det är bara en tidsfråga innan dessa återkopplingar kickar in. Eller så har det redan hänt. Det viktiga att fatta är att när det väl händer så är det för sent att förhindra det. Förhindra är något man måste göra INNAN det händer.

Men nu står vi här och tvingas alltmer fundera på anpassning. Det är inte bekvämt, men väldigt påtagligt.

Läs mer i Karin Bojs artikel När permafrosten tinar släpps kolet löst i DN.

/Martin

Istider

[huge_it_slider id=”3″]

Bild 1. Iskärnor ger svar på förhistoriskt klimat

Glaciärer är komprimerad snö. Genom att borra sig ner flera tusen meter i glaciärer kan man spåra temperatur, växthusgaser och när det varit vulkanutbrott flera hundra tusen år tillbaka i tiden.

Bild 2. Vostok iskärna

Den mest kända iskärnan kommer från Vostok på Antarktis. Den visar spår av klimatet 418.000 år tillbaka i tiden.

”0” i grafen motsvarar temperaturen år 1950. Temperaturskalan visar hur mycket varmare eller kallare det varit genom de senaste fyra istiderna.

Den arktiska miljön är ungefär dubbelt så känslig temperaturmässigt som jorden i medeltal. Dvs när det var 8 grader kallare på Antarktis så var jordens medeltemperatur ca 4 grader lägre än 1950.

Vi har de senaste ca 12.000 åren haft relativt stabilt klimat, Holocene.

Bild 3. Milanković-cykler

Förhistoriska klimatförändringar förklaras bäst genom att ta hänsyn astronomiska förändringar som tex förändring av jordaxelns lutning och jordens bana kring solen. Detta beskrevs första gången av matematikern Milutin Milanković.

Därför blir det ingen ny istid

Solfläckar

De senaste dagarna har såväl internationell som svensk media publicerat flera artiklar som handlar om att vi skulle kunna få en ny ”lilla istid” inom något tiotal år. Det blir inte så, man har missförstått alternativt övertolkat vad man kan dra för slutsatser av en forskarrapport.

I det här fallet är det dessutom inte ens en vetenskapligt testad och publicerad rapport/artikel, det är en artikel som presenteras på en konferens! Det betyder inte att den är felaktig, men det betyder att man inte skall tillskriva den alltför mycket uppmärksamhet innan den blivit vetenskapligt granskad.

SolfläckarDet finns mycket att säga, men två saker slår mig tydligt:
1. Att en rapport/påstående som ”går emot strömmen” får så stor uppmärksamhet.
2. Att man inte anstränger sig mer för att beskriva vad forskarna egentligen säger.

Den första punkten är nog ett resultat av mänsklig empati i kombination med önsketänkande. Vi tycker spontant lite illa om ”etablissemanget” och vill gärna se den ensamme, listige riddaren välta detta.

Eftersom vi även blivit upp till öronen mättade med bevis om hur illa det är ställt med globala uppvärmningen och att vi människor bär skulden, så vore det även skönt om det visade sig att naturen/solen var god och räddade oss. Inte för att en istid skulle göra det, men om det ändå skulle bli istid så gjorde det ju inget om vi hade för-värmt lite så att den blev mildare.

Den andra punkten är ett resultat av dålig journalistik, ”kreativa” bild- och rubriksättare och en febril jakt på klick-vänliga artiklar.

Så det blir alltså ingen ny istid?

Nix. Det som Professor Valentina Zharkova presenterade är en modell som beskriver hur solfläckarna varierar. De skriver i ett pressmeddelande att:

”It is 172 years since a scientist first spotted that the Sun’s activity varies over a cycle lasting around 10 to 12 years. But every cycle is a little different and none of the models of causes to date have fully explained fluctuations.
A new model of the Sun’s solar cycle is producing unprecedentedly accurate predictions of irregularities within the Sun’s 11-year heartbeat.
The model draws on dynamo effects in two layers of the Sun, one close to the surface and one deep within its convection zone.
Predictions from the model suggest that solar activity will fall by 60 per cent during the 2030s to conditions last seen during the ‘mini ice age’ that began in 1645.”

Det man har gjort är att:

A: Man har skapat en ny, och som man hävdar bättre, modell av ”solar activity”, dvs antalet solfläckar.
B: Man använder denna för att göra en prognos på ”solar activity” och finner att den kommer ha ett nära minimum år 2022 och två ”full phase separation” mellan 2030 och -40. Då skulle antalet solfläckar falla med 60% och det har inte inträffat på 370 år.
C: När de två vågorna däremot är i fas med varandra får man en förstärkning av solfläckarna.

Jag kan börja med att förtydliga att ”solar activity” inte är solenergi. Solar activity är antalet solfläckar. Det är detta som beskriver solens 11-års cykel.

Modellen bygger på utsläckning eller förstärkning av två processer som har olika periodicitet. När de ligger i fas med varandra förstärker de varandra, när de ligger i motfas släcker de ut varandra.  56477main_destructive

Mängden solfläckar har i och för sig en koppling till mängden energi som når jorden genom kopplingen till ”solar flares”. Jag har skrivit om det tidigare, tex ”Håller solen på att somna?” och ”Stigande temperatur med eller utan solfläckar”.

Skillnaden i hur mycket energi solen strålar ut är mindre än 0,1% mellan låg och hög ”solar activity”.

SolenergiSolenergi (rött) och dess koppling till jordens medeltemperatur (blått). Från Wikipedia.

När det är låg ”solar activity” så strålar solen med 1366 W/m2 och när den är hög strålar solen med 1367 W/m2 utanför jordens atmosfär. Detta påverkar jordens klimat, men inte så mycket som man tidigare trodde. (Grafen ovan visar dessutom hur ”solar activity” påverkar jordens medeltemperatur. Det finns en viss påverkan, men den är liten jämfört med ökningen orsakad av växthusgaser och albedoförändringar.)

En artikel i vetenskapliga tidskriften Nature (Regional climate impacts of a possible future grand solar minimum) skrev om en eventuell effekt av minskad solaktivitet i fjol, 2014 (underligt att den inte fick så mycket uppmärksamhet?):

Any reduction in global mean near-surface temperature due to a future decline in solar activity is likely to be a small fraction of projected anthropogenic warming. However, variability in ultraviolet solar irradiance is linked to modulation of the Arctic and North Atlantic Oscillations, suggesting the potential for larger regional surface climate effects.

 

Solfläckar

Antalet solfläckar sedan 1600-talet. (Wikipedia)

”Lilla istiden” i slutet av 1600-talet (Maunder minimum) och början av 1800-talet (Dalton minimum) var dessutom relativt lokala. De påverkade klimatet i Europa och Nordamerika, men hade begränsad inverkan på hela jordens medeltemperatur.

Som synes av grafen nedan så a) syns knappt ”Lilla istiden” på global skala, och b) har vi redan nu höjt temperaturen med råge över de förändringar som förekommit de senaste tusen åren, alltså inkluderande Lilla istiden.

PAGES2k_MBH99

Jordens medeltemperatur rekonstruerad tusen år tillbaka i tiden. Gröna punkter är 30-års medelvärde av PAGES 2k rekonstruktion. Röd kurva visar global medeltemperatur enligt  HadCRUT4 data från 1850 fram till idag. Blå kurva och yta är orginalet till ”the hockey stick” av Mann, Bradley and Hughes (1999 ). Grafik av Klaus Bitterman. Källa: Thinkprogress.

Den effekt av minskad solaktivitet som Professor Valentina Zharkova föreslår skall inträffa 2022 samt 2030-40 skulle på sin höjd motsvara ett par år av uppvärmning. Och värmen skulle dessutom ”återtas” när de två dynamiska effekterna några år senare istället samverkar.

Att dra slutsatsen att det skulle bli kallt som under ”Lilla istiden” (som dessutom inte var kall globalt sett) bara för att solfläcksaktiviteten under ett par år liknar det som varade under många år då, är att dra för långtgående slutsatser.

Atmosfären är helt annorlunda nu, det krävs mycket större minskning av energin från solen för att det skall bli kallt igen.

Det blir ingen istid. Det kan bli ett hack i den i övrigt stadigt stigande temperaturen.

/Martin

Den som vill läsa mer kan göra det på tex Uppsalainitiativet, HotWhopper eller AndThenThereIsPhysics.