Här kommer en inblick i något annat än väder och klimat. Jag har som hobby att bygga och renovera saker. Under hösten har jag gjort ett par knivar. Här en bildserie över hur en av dem kom till.
Den färdiga kniven. 
Jag börjar med att skissa formen på skaftet utifrån ett knivstål. Det ska givetvis passa handen, men också vara proportionerligt mot bladet och syftet med kniven. Det slutliga resultatet blev inte som skissen. 
Jag gör en frontholk. Det är lite pillrigt att fila upp en öppning som är exakt. Men en frontholk gör att jag kan borra ett runt hål i skaftet och täcka det. Den här är av teak. 
Skaftet ska få exakt samma form. Det hade varit enklare att gör två plana ytor (det gjorde jag på kniven innan). Så nu testar jag det här. Träämnet till det här skaftet kommer från Kuba. 
Jag ritar stödlinjer för allt stål och tänkta snitt. 
Här har jag limmat fastfrontholken och knivbladet i skaftet och jobbar på formen med ändholken. 
Jag limmar knivblad och skaft med epoxy. 
Tvingar ihop front- och ändholk vid limning. Jag har tejpat de ytor som jag inte vill ha epoxy på. 
Med bandsåg klyver jag den träbit som ska bli slida/holk. Det är samma trästycke som handtaget och jag ser till att årsringar och ådring passar ihop med skaftets. 
Jag fräser ur den ena halvan. Om man gör det med tajt passning så kan jag ge slidan samma form som bladet med mycket tunna väggar. 
Med handöverfräs går det att ha hög precision, men det är inte trivialt eftersom jag inte har stöd över hela ytan. (Just den här bilden är från en annan knivslida i ek) 
Här har jag limmat ihop knivslidan. Nu kan jag skissa på formerna inför att jag grovsågar med bandsåg (med 1-3 mm marginal). 
Sedan vidtar bearbetning mer till den tänkta formen. Jag vill att slidans yttre form dels ska vara en förlängning av skaftet, dels ska formen avslöja knivbladets form och avfasningar. 
Det är mer slipande, filande och sandpapprande. från den här bilden är det flera timmars hopp till nästa bild 🙂 
Jag värmer kokt linolja till 65°C och låter bladen stå i det någon timme. Man kan se små bubblor tränga ut ur träet. Om knivarna står i oljan när den svalnar kommer det att tränga in olja i dessa porer. Här är det fyra knivar i badet. 
Träet får en vacker röd ton av linoljan. Skaftet har fått två omgångar oljebad, slidan bara en. 
Jag har fått till en fin passform mellan bladet och slidan så kniven stannar. Men för att kunna fästa den i bältet behövs något att fästa upphängaren i. Lädret har fått ligga i kallt vatten i ett par timmar för att kunna formas. Med en smal läderbit mäter jag omkretsen längs med slidan och kniven för att kunna skära till en exakt form på lädret. 
Med en rund syl gör jag hål med 6 mm avstånd. Jag använder ickeskärande nålar. 
Lädret är fortfarande blött när jag syr. Jag syr med nålar i bägge ändar av tråden. Det blir dubbla trådar genom varje hål. Jag drar inte åt trådarna… 
…eftersom lädret ska limmas fast i slidan. Jag använder trälim till detta. 
Nu har jag dragit åt. Det är viktigt att passformen är bra och att det inte kommer lim på utsidan av lädret. 
Jag lämnar kniven i slidan i det fuktiga lädret. När man väl har pressat in den är det pga friktionen närapå omöjligt att dra ut den. Men om ett dygn när lädret torkat så går det lättare.(Se till att det inte finns något lim kvar!) 
Jag gör tre par hål på baksidan för att fästa upphängaren i. Jag fasar av de två ”tungorna” ut mot dess ändar. 
Med en tajt passform behövs inget lim. 
Färdigt. Eller nästan i alla fall. Efter den här bilden har jag filat och slipat lite detaljer på skaftet och den har också fått en omgång olja till. Den ska också poleras…
/Martin
Ok, nu är jag lite kinkig här men hur tänker du med träslag som teak mm som kanske inte är det bästa att använda pga sättet det avverkas på förutom transporten hit till Sverige då. Och epoxi för att limma med är ju inte heller så nyttigt rent hälsomässigt.
Varför inte använda svenska träslag, horn etc och göra med mindre miljö och klimatpåverkan 😉
Okay, håller med. Jag uppmanar ingen att köpa exotiska träslag, så ur ett influencerperspektiv (i den mån jag är det) så var det inte så pedagogiskt. Men just teaken kommer från en fönsterbräda som kasserades vid husrenovering för tolv år sedan.
Epoxi är otrevligt och slipdammet rejält hälsovådligt (bland annat därför jag tejpar: behöver inte slipa bort limrester). Men/och det är extremt hållfast och används bara där det är stora påfrestningar, man behöver fylla ut och där jag vill att det ska vara absolut tätt (kring knivbladet).
De tidigare knivarna, och ett yxskaft, är tillverkade i ek, en och gullregn. Och jobbar på en slida i älghorn (från Jämtland). Har också byggt om en späntkniv för att få bättre ergonomi, i ek. Allt detta trä kommer inom en 25 meters radie från garaget. Hyfsat lokalt producerat. 🙂
Gullregn är vackert. Man bör nog dock helst använda munskydd mot slipdammet, då även virket är giftigt. Ger lätt allergiska reaktioner. Men som sagt vackert och kul att slöjda med lite udda material.
Vackra verktyg du gjort