Är värmeböljan slut snart?

I ett par dagar har väderprognosmodellerna förkunnat att värmeböljan mattas av till helgen. Och att det kommer regn. Om än inte tillräckligt så i alla fall något som gör att spridningen av bränderna hämmas.

Idag onsdag och i morgon torsdag sker en temporär sänkning av temperaturen i Norrland och det kommer också ett par millimeter regn i samband med att en front passerar (från väster till öster) över Norrland.

På lördag bildas ett regnområde över östra Svealand/Götaland. Regnområdet fördjupas och sprider sig väster- och norrut över Götaland/Svealand under lördagen. Under lördag kväll har det nått upp till södra Norrland. Den gassande solen ersätts av molnighet. Temperaturerna sjunker med storleksordningen 5 grader (men det kommer nog att kännas som mer än så när inte solen gassar heal tiden).

Under söndagen fortsätter regnet upp över mellersta Norrland. Samtidigt kommer ett nytt regnområde in över Västkusten.

Hur mycket regn blir det då? Jo i allmänhet 5-15 mm, men lokalt kan det komma mer. Det här kommer inte att räcka för att släcka bränderna. Men det kommer att göra stor skillnad för spridningen av dem. Om vegetationen är blöt så tar det inte fyr lika enkelt (men när det väl brinner så krävs det mycket mer vatten för att släcka elden).

Det kommer givetvis också att göra arbetssituationen fysiskt lättare för alla som är engagerade med att släcka bränderna.

Jag ser fram emot lördagen, men först är det tre dagar med värme, solsken, torka och fortsatt extrem brandrisk.

/Martin

Kommande vecka blir ännu varmare

Fredag 13 juli. Det är varmt och torrt. Kunde växter och djur tala skulle vi höra dem skrika efter regn. Bönderna kan, och de höjde rösten redan i maj. Det har inte blivit bättre sedan dess.

Tvärtom. Bortsett från att midsommarhelgen traditionsenligt bjöd på regn och kyla, så kommer denna sommar att bli ihågkommen för dess torka och värme.

När jag skriver detta befinner jag mig i en rödmålad stuga i södra Norrlands inland. Getingar, humlor, mygg och en rad för mig mindre specifika insekter surrar utanför det öppna fönstret. Fåglar kvittrar och stackmoln driver förbi på den i övrigt blå himlen.

Igår var en lite annorlunda dag eftersom åskan mullrade, det blåste upp och gulnade löv trillade från björkarna. Det kom ett par millimeter regn, men långt ifrån de mängder som skulle behövas för att kompensera vattenunderskottet i naturen.

SMHI varnar för såväl extrem brandrisk som rekordlåga grundvattennivåer som dessutom sjunker snabbare än normalt.

Innan regnet föll var jag ute på ett skogsskifte för att se om det fanns något vindfälle eller annat dött träd jag kunde ta hand om och göra ved av. Omslagsbilden är från min färd dit. Det är torrt och det dammar även när man kör i måttliga hastigheter.

Samtidigt som det är oändligt ”vackert väder” med sol, svaga vindar, varmt vatten att bada i och höga temperaturer i luften, så gnager det i mig. Det enda riktigt normala är de långa ljusa nätterna. Det övriga är utanför normalt, hur trevligt det än är för semesterfirare och folk med tekniska och ekonomiska resurser. Har man det så är det enkelt att ”anpassa” sig. Man köper sig förbi problem som annars kan vara ödesdigra.

Så lätt livet är att leva när man har resurser och kunskap. Men det sätt som vi skaffat oss dessa resurser och därtill vidmakthåller dem är långt ifrån hållbara. Det betyder att vi inte kan räkna med dem i framtiden.

Samhället lever och frodas av fossilt kol och tvivelaktiga arbetsvillkor för människor långt borta från den svenska sommaridyllen. Hans Rosling sade att han varje gång han skruvar på vattenkranen skänker en tanke till de fattiga arbetare, många gånger barn, som bidragit till att han har vattenledningar i koppar och kromad engreppsblandare. Jag gör samma sak när jag skriver detta på min surfplatta.

Jag ser mig omkring i det som tidigare var ett lantbrukskök. Jag har såväl vin från Nya Zeeland som en espressomaskin från Italien. På väggen har jag en plansch tryckt av NASA på vilken det står ”Earth, Your Oasis in Space. Where the air is free and breathing is easy”.

Jag släpper ut en humla som förirrat sig in i köket. Utanför köksfönstret står en ladugård med plats för åtta kor. Mjölkmaskinen är fortfarande kvar. Sista gången NNP var här och hämtade mjölk var 1994.

Kolatomerna som gjorde det möjligt för NASA att utforska rymden på 60-talet, lantbrukaren Stig att mjölka kor på 90-talet och mig att dricka rödvin från Nya Zeeland sommaren 2018 ligger inte längre kvar i marken.

Kolet från oljan som gjort och gör allt detta möjligt svävar nu omkring i luften. De gör att det i medeltal blir allt varmare och att det hydrologiska kretsloppet blir intensivare. Torka på en del ställen och skyfall på andra.

En del kolatomer återfinns i björkveden jag tänkte värma mig med i vinter. Och en väsentlig del kol har ökat mängden kolsyra i hav och sjöar vilket gör att alla organismer som har skal eller skelett får kämpa hårdare när pH-värdet sjunker och haven blir allt surare.

Skulle vi välja bort den relativt sett kortsiktiga välfärden bara för att undvika en global katastrof, det sjätte massutdöendet, som vi nu är med och skapar?

När vi började resan visste vi inte vilka följderna skulle bli. Men sedan decennier vet vi. Och vi behöver inte ställa välfärd mot att undvika katastrof. Med måttfullhet skulle många må mycket bättre under mycket längre tid. Det gäller dels de enorma orättvisor som råder i denna stund, dels att det fanns (finns?) en begränsad mängd kol som vi kunde sätta fyr på. Vi kunde (kan?) få både välfärd och långsiktig överlevnad.

Vi har nått den gränsen nu. Ge eller ta några miljarder ton kol. Nu måste mänskligheten snabbt minska sitt beroende av fossilt kol. Och biomassa. Detta med den monumentala storleksordningen av ca 10% per år. Det är mycket. Men fortsätter vi att skjuta på problemen framför oss så blir bara hemläxan större till nästa år. Och katastroferna i naturen och för våra samhällen ännu mer omfattande.

Vad krävs för att vi skall fatta? Lantbrukare som tvingas skicka sina djur på nödslakt gör det. Brandförsvaret gör det och förutom att bygga espressomaskiner är italienarna bra på att med flygplan vattenbomba skogsbränder. Finans- och försäkringsbranschen börjar förstå allvaret (men har så vitt jag kan se bara vaga aningar om vart vi är på väg och vad som krävs för att bromsa och ställa om).

Kommer det bara regn, och det gör det (kanske) om en vecka, så kommer årets vinskörd från Skåne att bli bra. Jag behöver verkligen inte unna mig Pinot Noir från andra sidan jorden. Jag dricker faktiskt mycket hellre en god öl. Men sommarvärmen hotar även den svenska produktionen av humle och malt.

När/om det är den här sortens välfärdsproblem som skaver så har vi inte fattat hur annorlunda framtiden kommer att se ut. Både vad gäller anpassning och att minska påverkan på klimat- och ekosystem. Men vi får väl börja där de största påverkarna är mottagliga.

På söndag växer ett omfattande högtryck till över Skandinavien. Det blir soligt och kring 30˚C såväl i söder som i norr, öster och väster. Prognoserna idag tyder på att det blir skyfall om en vecka, efter högtrycket. Det nya normala är ytterligheter.

Kanske vaknar några till. Nu behöver vi samarbeta och ta större ansvar, såväl individuellt som i organisationer och andra sammanhang där vi påverkar varandra. Framtiden är inte förutbestämd, vi påverkar den och den påverkar oss. Vi behöver se oss mindre som individer och mer som delar av samhällen och sammanhang.

Vakna, det är på riktigt.

/Martin

Kan mina tankar påverka VM i fotboll?

Jag har just sett matchen mellan Kroatien och England. Den slutade som bekant 2-1 till Kroatien. Matchen blev betydligt mer spännande än vad som föreföll sannolikt efter att England tagit ledningen efter bara fem minuter.

Att England fick ett inledande mål så tidigt gjorde att jag höll på Kroatien. De är ju också en underdog som fotbollsnation. Jag känd medgång när de svartklädda spelarna vann boll, och motgång när vita tröjor fick bollen och dirigerade spelet.

Men varför?

När Kroatien kvitterade i andra halvlek så bestämde jag mig för att jag istället ville att England skulle vinna. De förtjänade det efter många år som stor fotbollsnation utan medaljer i VM och det skulle dessutom bli en rafflande och förmodligen klassisk finalmatch mot Frankrike.

Jag hoppades på oavgjort genom ordinarie speltid och förlängning. Jag ville att England skulle vinna över Kroatien genom straffläggning. Så under förlängningen satt jag och hoppades på att ingen skulle göra mål. Och när Kroatien satte 2-1 kände jag mer och mer tvivel allteftersom vi närmade oss den 120:e spelminuten. Men inte ens en väl tilltagen extra speltid kunde hjälpa mig hjälpa England kvittera.

För det är så det känns. Att jag med mina varma och hoppfulla tankar skall hjälpa mitt favoritlag att få bollen att studsa och skruvas rätt väg. Jag tror inte jag är ensam. Jag befinner mig nog någonstans i mitten, eller möjligen med en ordentlig dragning åt det rationella hållet, i normalfördelningen över hur människor tror att deras tankar skall kunna hjälpa andra till framgång.

Det är ju en sak att påverka spelet när man själv är på planen. Att då känna hopp eller förtvivlan hör ihop med strid och fruktan som gör att vi läser av händelser, mobiliserar, koordinerar oss med stammedlemmar och försöker överlista våra fiender. Ja till och med när man är på läktaren så kan ju våra primitiva ljudliga läten stötta eller störa vänner och motståndare på planen.

Men när man sitter hemma stugan och glor på tv?

Jovisst är det ett arv från tider när vi endast var spelare IRL (In Real Life, dvs verkligheten (för min mamma och andra som inte hänger med i jargongen)), men känslan finns fortfarande där, väldigt närvarande. Förvånande närvarande.

Visst skall man bli glad/ledsen när ”sitt” lag vinner /förlorar. Men att ha känslor som gör att förnuftet helt åsidosätts och att faktiskt tro att vad jag tänker och känner kommer att påverka spelarna på planen i Moskva?

Det är ju till att råga på allt en fördröjning på någon eller några sekunder i och med att tv-bilderna skall processas och skickas i diverse system innan de når fram till min soffa.

Vi hoppas så gärna, mycket, lätt och på lösa grunder att vi lurar oss att tro att sannolikheterna förändras till vår fördel om vi tror tillräckligt starkt.

Min förra artikel handlade om räddningen av ungdomarna som fastnat 4 kilometer in och 800 meter under markytan i vattenfyllda grottor i Thailand. De hoppades och höll ihop, trots att oddsen inte var på deras sida för att de skulle klara sig. Men det lyckades. DÄR var det relevant att hoppas och tro, även på det mindre sannolika, eftersom det påverkade deras egen hälsa, stresshormoner, förmåga att fatta rationella beslut osv. Det påverkade däremot inte dykarnas och räddningsteamets förmåga att hitta dem eller ta dem därifrån.

Och nu kommer kopplingen ni alla har väntat på, klimatet.

De flesta förstår vad vi borde ha gjort för länge sedan och att många möjligheter inte längre är möjliga att nå. Men vi hoppas att på någon form av mirakel, att det skall komma fram någon forskarrapport som säger att allt bara var en jobbig dröm, felmätningar eller något annat som jag ännu inte begriper mig på.

Men det är inte så. Det var inte mina tankar eller mitt stöd för Kroatien som gjorde att de kvitterade i 68:e minuten. Och hur mycket jag än önskade oavgjort vid full tid och förlängning så kunde varken jag eller någon annan än spelarna och de aktiva vid planen påverka det. Inga tankar i världen från min sida kunde hjälpa England göra mål.

När det gäller klimat och miljöfrågor så är vi drygt sju miljarder människor på planen/planeten. Vad vi gör, snarare än vad vi tror eller hoppas, spelar roll. Men vissa har betydligt mer inflytande än de flesta andra. Det är företagsledare, investerare, politiker och influensers. Lite kategoriskt kan man säga att ju mer pengar och högre position i samhället, desto mer inflytande och därmed ansvar.

Ansvar för vår gemensamma framtid. Spelreglerna finns i naturen och uttolkas av vetenskapen. Naturen dömer obönhörligt, inte alltid (kanske tom sällan) rättvist enligt vår mänskliga moral och etiska riktlinjer. Och det finns inge möjlighet att överklaga eller begära VAR (video assistant referee).

Matchen slutar inte heller. Enskilda spelare får vi alla lämna planen efterhand. Och spelplanen förändras dessutom snabbare än någon gång tidigare, undantaget efter kollision med riktigt stora meteoriter. Vi har skapat situationen. Antropocen pågår och vi åker med.

/Martin

System i samhället som anpassar sig

Jag som så många andra följer räddningsinsatserna för att få ut ungdomarna ur grottan i Thailand. Läser en artikel i DN idag om hur ett mindre samhälle har vuxit fram på det som tidigare var en parkeringsplats framför grottsystemet.

Folk har rest till platsen för att hjälpa till. De är inte beordrade och de får ingen ersättning. Man fixar med de resurser, kunskaper och kontakter man har.

Hur skulle en motsvarande typ av samverkan se ut i Sverige? Den svenska kulturen och samhället är bra på att organisera system. Men kan vi organisera oss själva?

Man vill se att folk ställer upp med de resurser och kunskaper man har för ett gemensamt mål. Det gemensamma målet och visioner och hur man skall nå det är väsentligt i den här berättelsen.

Men jag tror att det i samhället genomsyrade tänket kring affärsmodell såväl som/eller att någon myndighet skall styra upp verksamheten eller insatserna gör att vi inte når vår samlade potential för att självorganisera oss till fungerande system. Tänker man nerifrån, bottom-up, så präglas systemet av en mängd suboptimeringar. Gör man det top-down så tar det lång tid, om det ens är möjligt, att skapa ett fungerande komplext system. Försöker man lösa allt själv så mäktar man inte med.

Vad jag efterfrågar är förmågan hos delsystemen, alla vi små pusselbitar, att visionärt se helheter och identifiera sig själv i den, samt stimulera andra att ta sina roller. Och fortsätta anpassa och utveckla detta utifrån förändringar av omgivningen och det egna systemet.

Världen förändras, det gör den hela tiden, men det går allt snabbare och ”det gamla” kommer inte att hänga med i alla svängar. Det är inte förutbestämt vart vi är på väg, men vad vi gör, som individer och system, kommer att påverka resan.

Jag vill att folk skall lyfta blicken, se scenarier, resonera visionärt och dela med andra. Framtiden handlar inte om vad jag som individ skall åstadkomma eller bli. Det handlar om min roll som en del i ett större sammanhang och att samverka. Det kommer att krävas mycket av oss, men det kommer att vara, är, det mest meningsfulla vi ägnar oss åt.

/Martin

The idea behind this site

(This article is from the site BeyondOneDegree where I published some of the podcast-episodes that has been merged to this site)

About two years ago I was spending some time at the countryside, pondering, as usual, about how to cope with the consequences of climate change, mitigation as well as the daily life, what to spend time on making a living as well as living a decent life.

Relaxing and after taking a nap on the sofa my pieces of thinking fell on place. ”I will create a podcast and its name shall be Beyond One Degree”.

”That’s where we are today and it is looking at the future ahead. Not much is like it used to be and we need to figure out where we are and what is ahead.”

So I went of thinking about podcasting more than blogging and vlogging. I’d already done that on another site, martinhedberg.se. But now (as I write this) is the time to start publishing texts and videos here as well.

We have warmed the planet by 1°C from pre-industrial levels and it’s rising. In the Paris Agreement, adopted by consensus December 12, 2015 and entered into force November 4, 2016, humanity agreed to:

(a) Holding the increase in the global average temperature to well below 2°C above pre-industrial levels and pursuing efforts to limit the temperature increase to 1.5°C above pre-industrial levels, recognizing that this would significantly reduce the risks and impacts of climate change;
(b) Increasing the ability to adapt to the adverse impacts of climate change and foster climate resilience and low greenhouse gas emissions development, in a manner that does not threaten food production; and
(c) Making finance flows consistent with a pathway towards low greenhouse gas emissions and climate-resilient development.

The name Beyond One Degree also connects to Mark Lynas book ”Six degrees” from 2007, where he describes how different the world would look like given different amount of warming.

The temperature as a climate indicator has its benefits, but also some drawbacks. It is a bit to easy to think of it as a indicator of the weather, not realising the difference. During an ice age, when northern Europe and America is covered by thousands of meters of ice, the global average temperature, i.e. climate temperature, was 3-4°C lower than pre-industrial.

The Paris Agreement is half an ice-age, but in the opposite direction! This will fundamentally change the world. And as the trajectory of business as usual looks like today we are heading for 3-4°C of warming. Within 100 years. (A normal transition from ice-age to interglacial state takes between 5 and 10 thousand years).

Having sea level as the indicator of climate might tell us more from both an intuition and infrastructural point of view. Within a hundred years sea level will increase by roughly 1-3 meters. And it will continue to rise for many hundred of years.

Last but not least, climate change is a lot more than temperatures and sea levels. It is more than ice and ecosystems. It is more than Planetary Boundaries and humans affecting the whole planet. It is about knowledge, curiosity, communication, respect, reverence… it is about life itself.

/Martin

PS. Some texts, videos and podcasts will be in Swedish. DS.

Det regnade, men blev knappt blött

Det har varit torrt länge i östra Svealand och i förrgår drabbades Nacka av en skogsbrand som släktes av det italienska brandbekämpningsflyget.

Men idag kom det ett efterlängtade regnet. Det regnade måttligt, men i alla fall ihållande i ungefär en timme.

Och allt ute blev blött.

Men inte så djupt. Jag petade lite i marken och kan konstatera att vattnet trängde ner ca en centimeter. Det fattas mycket vatten och behöver regna betydligt mer för att få balans i vattenföringen.

Jag skall lägga in en beställning på 10-20 mm regn per natt kommande vecka framöver, midsommar undantaget. Hoppas att det blir okay.

/Martin 🙂

Vad har hänt med Lagom?

Den euforiska glädjen över det ”fantastiska” maj-vädret är på väg att förbytas i allt fler grubblerier. Ska det verkligen vara så här? Okay för högsommarväder någon eller ett par dagar i maj. Men i princip hela maj?

Varför är det så här och har det något med klimatet att göra?

Svar:
– Högtryck
– Ja

Att det är så varmt hänger samman med ett långvarigt högtryck som lägrat sig över Skandinavien. Det är väl inget konstigt? Jo, lite. Och att det ligger kvar så länge. (Återkommer till det längre ner i artikeln.) Det har i och för sig regnat på ett par platser, men överlag har det varit torrt. Och mycket varmt.

Hittills denna månad har det varit mellan drygt 3 och 6 grader varmare än normalt. Enskilda dagar, tex igår, har det varit 10 grader varmare än normalt.

Januari 2018 (och december 2017) var mild och nederbördsrik.
Februari och mars tvärkalla.
April någorlunda normal.
Maj torr och mycket varm.

I genomsnitt har det kommit ganska normalt med nederbörd, men eftersom snön smälte så fort så har det mesta runnit ut i sjöar och hav. Och temperaturen, trots att det var några kalla dygn i februari-mars, blev över de normala.

Syrenen håller redan på att blomma ut i Östra Svealand. En månad tidigare än den brukar. Både för att det är varmt och för att det är torrt.

Klimatet då? Jo det som har hänt är att vi, till följd av den förhöjda halten växthusgaser (främst koldioxid och metan) har värmt planeten med i snitt drygt en grad. Den graden fördelar sig inte jämt över alla platser eller tidpunkter utan det svänger. Men i genomsnitt är det 1°C varmare nu än på 1970-talet. Globalt.

Det kanske inte låter mycket, men sätt det i relation till att det under en istid (då det ligger två km fruset vatten över Sverige) är typ 4°C kallare. Globalt. Vi har alltså hittills gjort en kvarts istid, men åt andra hållet.

Parisavtalet, att begränsa uppvärmningen till max 2°C, är ingen söndagspromenad. Det är en halv istid, men åt andra hållet. Fast det vi håller på med landar inte i Paris. -Business as Usual innebär typ 4°C högre medeltemperatur. Har man riktigt bra fantasi kanske man kan föreställa sig vad det innebär.

Nåväl, vad har det svenska majvädret med detta att göra?

-Allt! Och just nu skall vi vara tacksamma att det bara är maj. Om detta fortsätter in i juni och juli, dvs att temperaturerna ligger i snitt fem grader över det normala, så är det kris. Jordbruket går på knäna, dricksvattnet ransoneras och vi tampas med omfattande skogsbränder.

Det här är en försmak av vad hur klimatet förändras och vad som kommer att ske.

2003 var det en enorm värmebölja i södra Europa. 30.000 människor omkom, främst i Frankrike. Det var missväxt och omfattande skogsbränder. Alla tillgängliga luftkonditioneringar man hade kördes på högvarv, men man blev tvungna att stänga ner kärnkraftverk. Kylvattnet var inte kallt nog. Förutom de uppenbara problemen så fick man alltså också brist på energi.

2010 var det en värmebölja till. Då var det Ryssland som drabbades och man gick från att vara spannmålsexportör till att importera livsmedel. Man hade omfattande skogsbränder och många tusen människor omkom till följd av extremvärmen. Hälsoläget förvärrades av röken från de omfattande skogsbränderna.

Det var det som fem grader varmare än normalt ställde till med när det inträffade under juni, juli och augusti i Frankrike respektive Ryssland. Nu är det ännu bara maj och vi upplever juli-väder. I Sverige. Samma situation i juli och vi får hitta på en ny definition av högsommarvärme.

I och med att det i medeltal blivit varmare så har vi ändrat på sannolikheterna för att det skall bli värmeböljor. Eller rättare sagt: Eftersom vi har ändrat på sannolikheterna för att det skall vara varmt så har det även i medeltal blivit varmare.

Sannolikheten att det skall vara extremt varmt är idag ungefär 100 gånger så vanligt som på 60-talet.

Sannolikheten för extrem värme sommartid har förändrats dramatiskt på ett par decennier. Källa: NASA. Länk till artikel i PNAS (pdf, öppnas i nytt fönster).

Värmen har också fått isarna i Arktis att smälta. Det påverkar i sin tur jetvindarna eftersom temperaturkontrasten mellan polarområdet och mellanbreddgraderna (typ södra Europa). Och mycket tyder på att det i sin tur leder till låsningar, blockeringar, av lågtryck och högtryck.

Högtryck, och lågtryck för den delen också, ligger kvar längre nuförtiden än för bara några decennier sedan. ”High-amplitude quasi-stationary atmospheric Rossby waves”. Samtidigt som Ryssland hade sin långvariga värmebölja så regnade det oavbrutet i Pakistan och 14 miljoner människor blev hemlösa.

Så njut av värmen, men fundera också på hur vi skall anpassa oss till klimatet som blir allt varmare. För med värmen kommer också kraftigare orkaner, intensivare nederbörd och risker för storskaliga förändringar, typ förändringar av monsunregn, havsnivåhöjningar, förändringar av havsströmmar, växtzoner och kraftiga hagelskurar mm.

Och med detta kommer anpassning, dvs att vi fogar oss. Naturen kommer alltid att ha sista ordet. Som om inte det räcker, de riktigt stora riskerna kommer inte från väderextremer. De kommer från hur vi människor beter oss när vi anpassar oss. Risker för konflikter som uppstår i kölvattnet av missväxt, bränder, översvämningar, jordskred, brist på vatten, livsmedel och naturtillgångar mm. Folkförflyttningar, protektionism, geopolitiska förändringar. Kort och gott krig och konflikter. Vi har byggt verktyg för sånt också.

Men ibland är vädret bara bra. Och allt väder är påverkat av klimatförändringarna, inte bara översvämningar och värmeböljor. Man får ta det onda med det goda. Och det goda med det onda. Välkommen till den nya världen. Sommarvädret kanske kommer att präglas av regn? Låt oss i alla fall hoppas att högtrycket som skapar majvädret inte håller i sig.

Det svenska Lagom, ett offer för klimatförändringar.

/Martin

PS. Mycket tyder på att Golfströmmen faktiskt håller på att stanna av. DS.

Whanganui, en flod med rättigheter

Du kanske tänker att det låter konstigt, det är väl bara människor som kan ha rättigheter? En skog, flod eller vilda djur kommer ju knappast att klöva in i rättssalen och stämma i bäcken. Hur skall man representera Naturen?

Men det är inte konstigare än att företag, tex en fondförvaltare, har rättigheter. Och företag har både skyldigheter och rättigheter. Och representeras av ägare, styrelse, anställda och konsulter. Det är inte så mycket begränsningar på vår kreativitet när vi väl lärt oss koden.

En flod är bra mycket mer konkret än ett fondförvaltare. Och långsiktig. Och har ett längre trackrecord. Och är till nytta för fler.

Många av dessa frågor drivs av ursprungsbefolkning som upplever hur de trängts undan. Men det handlar inte om att ”återlämna” (även om det också kanske vore på sin plats).

Den allmänt spridda synen, paradigmet, är att naturen är en resurs som finns till för att tillfredsställa våra behov. Det är ett paradigm som format oss till den milda grad att det är svårt att se skogen för alla träden som bara väntar på att ”förvaltas”. Samma sak med fiskarna i havet, våtmarkerna, kolet, koraller, vatten, mineraler, ytor, fibrer… Allt ligger där som på ett ett stort smörgåsbord och bara väntar på att vi skall hugga in.

Inslaget från Sveriges Radio som ligger länkat längre ner handlar det om Whanganuifloden på Nya Zeeland som var den första floden i världen som fick egna rättigheter. Och det är inte bara där. I april beslöt högsta domstolen i Colombia att dess del av Amazonasskogen ska ges juridiska rättigheter. Varför gör man så här? Eller rättare sagt varför har det inte hänt tidigare?

Det handlar alltså inte om att lämna tillbaka naturen som ägodel till ursprungsbefolkningen eller att avsäga sig möjligheterna att nyttja naturen. Nej snarare om att lyfta naturen och erkänna den i det nuvarande systemet. Samt att modifiera västvärldens nuvarande system för att passa in i system som Naturen utgör (Och som vi människor btw är fett beroende av att det fungerar på ett harmoniskt sätt).

Det är intressant hur man har lyckats vävas samman ursprungsbefolkningens traditioner med den västerländska juridiken. Ett paradigmskifte som är på väg. Ganska djupt och fundamentalt om man tittar på Donella Meadows lista ”Levereage points, places to intervene in a system” (Länk här till artikel där jag listade dem).

Och man behöver inte åka till andra sidan jorden för att prata om naturens rättigheter. Även här hemma i Sverige drivs liknande frågor, tex av organisationen Naturens Rättigheter.

Lyssna på Vetenskapsradions inslag om Whanganuifloden på Nya Zeeland som sedan ett år tillbaka har juridiska rättigheter.

/Martin

PS. Läs också artikeln som jag skrev för ett par veckor sedan och lyssna till Mari Margil, Amerikans jurist som engagerat sig i samma frågeställningar. DS.

Kaj Mickos om innovationer och reaktion till förstapris

Jag sitter just nu på tåget från Malmö och Mission Innovation 3, på väg hem norrut. Tåget kom iväg lite sent och har både stått still och kört sakta bakom lokaltåg. Men nu rullar det på bra.

Jag vill dela den glädje som innovatören och professorn Kaj Mickos och hans fru Ingrid kände strax efter det förkunnats att deras företag Altered vunnit första pris i Världsnaturfondens miljötävling Climate Solver 2018 och Nordic Cleantech Open 2018.

Kaj berättade att de trodde att de som bäst skulle bli trea. Och när de varken blev det eller tvåa så tänkte de att de måste kommit på fjärde plats eller sämre. Så Kaj tog upp sin mobiltelefon för att filma vinnaren. När han hörde sitt eget namn och bolag så tappade han telefonen på golvet av överraskning!

Tidigare under dagen frågade jag Kaj om vad en innovation är. Kaj’s egna (självklart) svar är ”En överraskande nyhet som når marknaden” och dessutom är patenterbar. ”Uppfinning” är steget innan, en produkt eller tjänst, men som man ännu inte vet om någon kommer att efterfråga. Vi kommer då också in på skillnaderna mellan uppfinnare, innovatör och entreprenör.

Det har varit tre intensiva, stimulerande och roliga dagar på MI-3. Och utöver själva projektet så är det trevligt att arbeta med Kaj som alltså ingick i det team som arrangerade Innovation Race (se förra bloggartikeln). Jag hade honom som lärare på en kurs i entreprenörskap år kring år 2000. Han är fortfarande lika nyfiken och positiv.

/Martin

Innovation race på MI-3

I dagarna tre är jag i Malmö och deltar på Mission Innovation 3 (MI-3) och Clean Energy Ministerial 9 (CEM9).

Det handlar om att på ett strukturerat sätt, genom organiserat kaos, arbeta för att ställa om till hållbara energisystem.

Det är inte det enklaste. Men med erfarenhet och tydlig ledning från Innovation Plant så kan i alla fall ett av projekten ledas framåt i den allt mer dysfunktionella värld vi lever i. Och av.

Patrik Lindström, Olof Hansson och Kaj Mickos.

Innovation Plant är ett gäng processledare som driver innovativa processer. Nestor är innovatören och entreprenören professor Kaj Mickos. Han har en lång erfarenhet av innovationer, dvs att ta fram en produkt eller tjänst hela vägen till marknaden. Något som han nu har nytta av när han hjälper andra företag, myndigheter och individer att produktutveckla från idé till marknad.

Se Olof Hansson strax efter att klockan börjat räkna ner.

Jag sitter med i Back office tillsammans med en handfull andra som var och en har bred kompetens och kontaktnät för att snabbt kunna svara på konkreta frågor från de två teamen som arbetar med att ta fram lösningar och processer på konkreta problem.

Klockan har startat och på 30 timmar (vilket inkluderar eventuell vila) skall de två grupperna presentera sina resultat. I vanliga fall brukar Innovation Plant arbeta med 72 timmars ledtid, men praktiska omständigheter, snarare än uppgiftens komplexitet, gjorde att det nu blev knappt hälften så lång tid.

/Martin