Ibland måste man lyfta blicken eller på annat sätt ändra perspektiv för att se vad som sker. Det vi genomlever just nu beträffande många saker är inget mindre än en explosion.
Vi kan förstå det när det gäller tex minneskapacitet i datorer, digitala företags framväxt eller andra ”moderna” och i många fall önskvärda förändringar.
Men när det gäller andra fenomen som tex klimatförändringar, jorderosion, utrotning av växt- och djurarter mm så kan det vara svårare att se och förstå vad som händer. Dels för att processerna är lite utanför en enskild människas grepp, dels för att de ofta är rätt dystra förändringar.
Nedan en film som illustrerar befolkningsökningen. Att det föds fler människor än det dör är väl i varje enskilt fall inte så deprimerande. Snarare tvärt om, ännu en människa som lever, är medveten och kan sprida glädje till medmänniskor.
Men tillsammans så tär vi även på våra gemensamma resurser. Nå, ingen kan väl säga att just jag har mer rätt till dessa resurser än någon annan individ, ens den som ännu inte är född.
Men utan att lägga någon skuld, utan bara krasst observera och konstatera vad som sker, så förstår vi att vi är på väg att skapa problem för alla dessa människor och medvetanden. Dels de som redan finns, dels de som ännu inte är födda.
Det är inte antalet människor som är problemet, det är hur vi nyttjar våra resurser på planeten. Och planeten och dess resurser är begränsade. Japp, även om det finns saker (de flesta som människan själv har hittat på) som är obegränsade, eller i det närmaste obegränsade, så finns det fysiska och livsuppehållande saker som är begränsade.
Och en sak till, bara för att tydliggöra: Vi människor är fenomenala, kan färdas till andra planeter, skriva poesi, transplantera organ, studera framtid och historia, förstår matematik och annat. Men vi kontrollerar inte hela vår omvärld. Vi påverkar väldigt mycket, men kan inte styra alla processer. Det finns anledning att fundera på en del handlingsplaner som kan behöva sättas i sjön när tipping points och återkopplingar drar igång på allvar i naturen. För vår egen skull.
Nu illustrationen om antalet individer på planeten. Titta i lugn och ro, men blinka inte för ofta mot slutet, då går det nämligen fort och det är lätt att man missar ett par miljoner.
Filmen är producerad av Population Education. Originalet till filmen finns på worldpopulationhistory.
/Martin
5:03 in i videon sägs:” slowing human population growth and … is a key in reducing the impact we have on the planet”. Tyvärr har vi ingen möjlighet att stoppa upp ökningen av jordens befolkning utan befolkningen kommer automatiskt att öka upp till ca 10-11 milj människor vilket tros bli ett max. Detta enl vår svenske guru på området, Hans Rosling. Den automatiska ökningen beror på att maxåldern i U-länderna kommer att öka till västerländska nivåer. Och detta går naturligtvis inte att hejda såvida inte krig och farsoter (eller brist på föda) tillfälligt minskar antalet människor .
Rosling förklarar elegant: https://www.youtube.com/watch?v=ezVk1ahRF78
Slutsats: vi måste snabbt bli bättre på att använda våra begränsade resurser. Implementera snabbare teknik som redan finns för omställning till en cirkulär ekonomi. Parallellt måste det ske en mental omställning byggd på kunskap. Bra sommarläsning: ”Klimatet och välfärden” av Staffan Laestadius, samt ”Don’t Even Think About It: Why Our Brains Are Wired to Ignore Climate Change” av George Marshall.
Jaså, så vi är kanske på väg in i en ny mini-istid… 😉
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21106187.ab
Fast jag hörde JohanRockström säga idag i ”Sommar”, att det finns de som tror att det räcker med 1 grads global uppvärmning för att vi skall slippa istider i framtiden. 🙂
Det är just dessa istider och mini-istider som gör att jag är tudelad till uppvärmningen. Jag upplever några grader högre temperatur på jorden som en möjlig buffert mot dessa istider. En ny istid skulle förstöra allt det vi känner i form av vårt eget land, byggnader, vägar
kultur och traditioner. Vi kan lära oss hantera en uppvärmning men knappast en nedkylning.
Det blir ingen istid eller mini-istid. Rapporten som media så gladeligen misstolkade, sade att solens aktivitet under en kortare period kunde minska. Inte att det skulle vara under lång tid eller leda till en istid.
Jag kommer att skriva en artikel om detta för att förtydliga bakomliggande fakta.
Jag instämmer helt i Mikael Lundells inlägg. Klimatförändringen/uppvärmningen är snarare något positivt än negativt sett i ett långt framåtperspektiv.
Stora förändringar, vare sig åt det kalla eller varma hållet, är negativt.
Men det viktigaste är att förändringarna går för snabbt för att samhällen och natur skall hinna anpassa sig.