Häromdagen lät en inflytelserik och seriös svensk affärstidning, Dagens Industri, publicera en artikel av en svensk affärsman, Per-Olof Eriksson, där denne gav uttryck för att klimatfrågorna var överdrivna och att vi kunde elda hur mycket olja som helst utan att det skule påverka klimatet. Vidare frågade sig skribenten om det var rimligt att anta koldioxid skulle kunna utgöra ett hot ”Kan verkligen klimatet vara hotat av livets gas?”.
Jag och många med mig berördes av artikeln och som försvarare av kunskap och det fria ordet började jag genast fundera på hur man skulle kunna bemöta artikeln. Det fanns så många infallsvinklar, så mycket kunskap att överbrygga och så många bra argument, så var skulle jag börja?
Ja säg det? Det är ibland uppenbart att det inte finns några större sannolikheter att vetenskapligt väl underbyggda arbument kommer att gå in. Inte heller moraliska argument kommer att bita. Det är helt enkelt så att det finns människor som inte vill förstå.
Det sorgliga i sammanhanget är att Dagens Industri valde att publicera artikeln. Publicerandet av artikeln balanserades till viss del av en kommentar i DI av Stefan Lundell. Tilläggas skall att Dagens Industri de senaste åren har haft en rad mycket väl underbyggda artiklar som handlat om klimat och miljöfrågor. I det perspektivet ter sig publiceringen av Per-Olof Erikssons artikel ännu märkligare.
Sorgligt är också att inte Svenskt Näringsliv aktivt tagit avstånd från artikeln. Svenskt Näringsliv som säger sig ta klimatfrågorna på allvar och som ställer sig bakom FN’s klimatpanels slutsatser. Slutsatser som Per-Olof Eriksson uttalanden står i skarp kontrast till.
Inom vilket annat område tillåts amatörer och lekmän få så stort utrymme? Det finns säkert en och annan kärnfysiker som har idéer om hur man skall bota cancer, men vem släpper fram dem? Och varför skulle man det? Om du har ont i en tand, låter du rörmokaren ta hand om den bara för att han har tänger? Skulle du anlita tandläkaren för att bygga om husets värmesystem? Ringer du efter en meteorolog när du skall ha hjälp med deklarationen?
Men när det gäller klimat-, miljö- och ekosystemtjänster… Då minsann, då går det bra att att hämta ”fakta” från ekonomer, svetsingenjörer och andra i sammanhanget tyckare!
Den mest genomarbetade, solida och trovärdiga kunskapen kring atmosfär, hydrosfär, kryosfär, geosfär och biosfär finns sammanställd av IPCC, FN’s klimatpanel. Sök kunskap där. Framsteg sker kontinuerligt som kan göra en del av IPCC’s sammanställningar obsoleta, men den nydanande kunskapen kommer inte från förnekare, den kommer från forskare som kommer att vara representerade i nästa utgåva från IPCC.
Angående Per-Olof Eriksson och andra förnekare så sade en arbetskamrat så klarsynt: -Varför kan man inte skippa alla långa utläggningar och bara säga ”Han har fel”?
Well done!
En Meningsfull debatt.
Du skriver nedsättande om en person som torgför sin väl underbyggda och seriösa uppfattning på ett seriöst sätt.
Ska verkligen DI strypa debatten genom att inte ta in hans uppfattning. Vilken värld lever Du i som tycker att så ska ske?
Det gör Ditt inlägg mindre trovärdigt.
Men det är ju inte heller ovanligt från mindre faktasökande miljödebattörer som ser sin uppgift mer predikande och med avsmak för verklighetsförankring.
Läs igen Per-Olof Erikssons inlägg samt det tidigare den 4/6 -08. Försök att läsa utan skygglappar.
Kan det möjligtvis vara så att Per-Ola Eriksson har rätt?
Rolf Höglund
Jag läser artikeln än en gång.
Per-Olof Eriksson skriver, helt korrekt, att planeten jorden har genomgått kraftiga klimatvariationer utan mänsklig inverkan. Men han påstår också saker som är felaktiga.
Bara för att klimatet ständigt förändras (med eller utan människans inverkan), så betyder inte det att människan inte kan påverka klimatet. Klimatförändringarna idag skulle kunna vara orsakade av naturliga variationer som tex variationer i solinstrålning och givetvis påverkar naturliga variationer fortfarande klimatet. Men människan påverkar också klimatet. Det är bevisat.
P-O Eriksson vet att koldioxid är en växthusgas och gör ett stort nummer av att det kommer att växa kraftigare med en högre koncentration koldioxid i luften. Men han missar eller underskattar effekterna av att en kraftigare växthuseffekt leder till tex avsmältning av glaciärer, förändringar av nederbördsmönster, varmare hav, potentiella metangasutsläpp från smältande permafrost, stigande havsvattennivå mm. Kan växtligheten ”kompensera” de negativa konsekvenserna så pass att vi inte kommer att beröras av dem? (Nej)
Klimatet har förändrats utan vår inverkan, en del av dessa naturliga förändringar varit både omfattande och gått relativt snabbt. Skall de få oss att känna oss lugna och trygga i att klimatet inte kan komma att förändras nu?
Att P-O Eriksson inte tror att koldioxiden spelar någon avgörande roll tycks (av artikeln att döma) bero på att det än så länge bara blivit 0,6 grader varmare, medan IPCC talar om en klimatkänslighet på 2,5-4 grader för en fördubblad halt koldioxid. Han antyder att vi redan har fördubblat växthuseffekten om man räknar med övriga växthusgaser (Något vi inte har. Vi är nu uppe i ca 440 ppmCO2e.) Därefter beskriver P-O Eriksson aerosolernas avkylande effekt, men följer inte upp den (de motsvarar ca 1,4-4,3 graders avkylning. (se V. Ramanathan och Y. Feng, 2008)) Han missar också, när han refererar till ”en del forskare”, att tillägga den tröghet som finns i klimatsystemet. Att dagens förstärkta halt växthusgaser kommer att påverka klimatet i hundratals år till. Det kommer att påverka hav, glaciärer och snötäcke som, tex via albedoförändringar och ytterligare naturliga utsläpp av metan och koldioxid, ytterligare bidrar till klimatförändringar.
I stycket efteråt skriver han att ”…om klimatkänsligheten är under en grad behöver bara normala ekonomiska faktorer begränsa hur mycket olja, etcetera vi kan bränna eftersom vi aldrig kommer att nå ett pCO2 som orsakar en skadlig uppvärmning.”. Men tänk om klimatkänsligheten nu råkar vara större än en grad? Om man jämför med förhistoriska klimatförändringar som istider, samt tittar på det som skett under det senaste århundradet (inklusive förändringar av albedo), så finns det goda skäl att anta att klimatkänsligheten är över två grader, kanske tre till fyra grader.
Jag håller med P-O Eriksson om att det finns många andra väsentliga miljöproblem att ta tag i och som inte bör glömmas eller gömmas bara för att så mycket klimatrelaterad forskning lyfts fram.
Min kritik riktar sig mot att han vill troliggöra att vi inte har problem att vänta vare sig från ökande halter växthusgaser eller från förändringar av klimat.
DI skall givetvis inte strypa debatten, men det vore önskvärt om media lät debatten föras på ett seriösare plan. (Jag antar att det finns fler personer som skriver för DI debatt.) Det finns massor av divergerande forskningsresultat, tex gör det stor skillnad om klimatkänsligheten är två eller fyra grader. Kommer havsnivån att stiga med en halv meter, en, två eller fem meter kommande århundrade? Håller Amasonas på att förvandlas till savann? Tar det tio år eller hundra år? När sinar oljan så pass mycket att vi som konsekvens av det producerar biobaserade bränslen i en sådan omfattning att det i sin tur påverkar miljön allvarligt? Hur pass mycket surare blir havet av våra utsläpp av koldioxid? (eller är havens sjunkande pH-värde också orsakat av solfläckar?).
Det finns en genuin säkerhet i att klimat och ekosystem förändras. Och en genuin osäkerhet i hur det förändras och vad konsekvenserna kan bli.
Det är verkligheten.
I sin senaste debattartikel (DI 2009-01-16) skriver P-O Eriksson bland annat ”Det är snarare en mängd halvpolitiska byråkrater som skriver IPCC:s rapporter…” Är det att betrakta som seriöst språk? Nej, snarare ett retoriskt grepp för att vinna sympatier (vem gillar halvpolitiska byråkrater?).
Att påstå att ”klimathotet är en bluff” är att ta på sig ett stort ansvar. P-O Eriksson har dessutom inte med sig så många seriösa forskare för att understryka det påståendet.
Han uppmanar folk att inte bygga affärer på kunskapen om att antropogena utsläpp av koldioxid skulle kunna vara skadligt för oss. Tja, vi lär får se, klimatförändringar blir det. Och USA:s näste president har förstått hur det hänger ihop. Han kommer inte låta åsikter liknande de som P-O Eriksson har styra vare sig USA:s framtida politik eller affärsutveckling. (Hur smart är det då att anamma P-O Erikssons teser?) Kolla upp vilka rådgivare Obama anställer.
P-O Eriksson skriver att ”Vi borde ägna forskningen åt att förstå vad som orsakar växlingar i jordens klimat och hur vi kan anpassa oss.” -Det är precis det som sker. ”Miljödebattörer”, affärsutvecklare och mannen på gatan (nåja, av någon anledning har kvinnor lite lättare att ta till sig detta) har tagit till sig resultaten av den forskningen och förstått att vi har rätt mycket att vinna på att minska vår påverkan på klimat och ekosystem. Vill man inte ta till sig av det så behöver man givetvis inte.
Debattera konsekvenserna och hur vi skall tackla dem. Det kommer det att uppstå konflikter kring. Delar av Spanien håller på att förvandlas till öken: Hur länge skall man acceptera konstbevattning? Himalayas glaciärer smälter i en oroande takt, vad gör vi om 20-50 år när hundratals miljoner människor i Asien inte längre har tillgång till vatten året om? Havsnivån stiger, just nu med 3 mm/år, men troligen kommer det att accelerera, hur skyddar vi lågt liggande infrastruktur mot det?
Om det är några som har skygglappar så är det de som förnekar allvaret i människans påverkan på klimat och ekosystem.
Per O Eriksson är bara en patetisk gammal superkapitalist som skall förvara sitt eget och sina kompisars sätt att leva. Det gäller att bygga upp ett försvar så man slipper anpassa sitt eget leverne till de effekter som västvärldens system nu visar. Alla civilisationer har gått under det kommer även västvärlden att göra. Det är bara synd att sådana personer som Eriksson o liknande skall få hållas och kanske dra med sig även andra oskyldiga folk som inte bidragit tlll förstörelsen.