Author - Martin Hedberg

Rob Hopkins, founder of the Transition movement

26 oktober 2017
Martin Hedberg
Podcast
2 Comments

Rob Hopkins tells us the story of how the Transition movement started and how he uses stories and innovations to paint possibilities and reposition the way we see ourselves in relation to nature and the future.

Rob has created the world-wide network of positive engagement he imagined to himself a more than a decade ago. People rebuilding local agriculture and food production, localizing energy production, rethinking healthcare, buildings, waste management and more.

Rob visited Sweden in October 2017. He was the keynote speaker at the annual meeting of the Swedish Transition Network, Omställningsnätverket, that took place in the town Växjö. After that he visited municipalities, universities, local entrepreneurs and transition initiatives in southern Sweden.

Rob is very inspiring. He knows about the problems we faces, but even so he manages to feed people with hope through his thinking and storytelling. He challenge the world to bring innovation, to imagine a thriving future and to try out things you didn’t think was possible.

Rob uses the water flowing through a forest as a metaphor for local economy. From a presentation in Örebro, Sweden.

He does it by telling stories about what other people have achieved, and by using vivid metaphors. He compares money and economy with rain in a forest. And imagines the Queen throwing bricks through his window because she might get pissed when Rob introduced a local currency.

Kevin Anderson once said: ”The largest obstacle is the human lack of imagination of what a better world would look like”.
In Robs words that is: ”What if?, Let’s try!”

Punk had a big influence on Rob. The spirit of punk, if you don’t like the music on the radio, make your own. If you know 3 chords, form a band.

And in his 20’s he got a book about permaculture, and that’s where he started to question the way we use energy and grow food. And eventually out of that grew the Transition movement.

This interview with Rob was recorded in Uppsala, October 10, 2017.

/Martin Hedberg

Föreläsning av mig på NAV i Nacka

26 september 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
7 Comments

I morse föreläste jag för inbjudna gäster på mötesplatsen NAV i Nacka. Jag måste erkänna att det var en utmaning att få med allt jag hade föresatt mig att tala om. Inbjudan lät meddela att:

Martin beskriver människan som global kraft som påverkar klimat och natur, fossila dilemmat, antropocen, teknologi, investeringar, livsstil och berättelser. Är utvecklingen problemet, eller går den inte fort nog? Vad är ett komplext system och är resiliens bra eller dåligt? Hur kan vi hitta rätt ”leverage points” för att få så stor utväxling som möjligt om vi vill ändra på system? Vad gör det för skillnad vad vi gör lokalt om resten av världen rör sig i en annan riktning? Hur får vi till en omställning och berättelser om vad som sker?

Jo, jag var med och formulerade den själv så jag gnäller inte. Jag vill bara säga att det gick strålande att med hastigheten 1 bpm (bild per minut) ta oss igenom de fem stora områdena Antropocen, Komplexa system, Leverage points, Omställning och Berättelser.

Och jag var så inne i presentationen att jag inte reflekterade över att man (jag) kanske borde släckt ljusen och gasspisen bakom min rygg. Det var varmt ett par gånger, men jag trodde att jag stod längre ifrån den än vad jag ser på videon att jag gjorde i verkligheten.

Nåväl, tänk lika lite på det som jag gjorde och häng istället med på den inspelade versionen av föredraget. Ljudet är lite bullrigt i början, men Daniel Lundqvist från NAV byter mikrofon två gånger så till slut blir det bättre.

Bilderna som jag använde finner du nedan, dock utan eventuella animeringar.

[smartslider3 slider=2]
Vänligen respektera upphovsrätten genom att ange källa (Martin Hedberg samt en länk till den här artikeln) om du skulle vilja använda någon av dem i eget bildspel eller presentation.

/Martin

Notering 11 oktober 2017: Jag har uppdaterat innehållet i en av bilderna, nr 14 den som illustrerar strålningbalansen.

Maria 311 km/h!

20 september 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
19 Comments

Orkanen Maria utvecklades mycket snabbt. Det tog bara 18 timmar för den att gå från en kategori 1 till en kategori 5 orkan (den 18 september). Det var betydligt kraftigare och snabbare än vad modellerna förutspått.

Det inträffade precis innan Maria drog in över Dominica (72 000 invånare). Då rapporterades om ihållande vindar på 260 km/h, 72 m/s. Lufttrycket i orkanens centrum, vilket i många sammanhang korrelerar till vindstyrkorna, var 924 hPa.

Det var femte gången som Dominica fick en direktträff ar en tropisk cyklon. Förödelsen blev omfattande och öns premiärminister Roosevelt Skerrit meddelade via social media att ”My roof is gone. I am at the complete mercy of the hurricane. House is flooding”.

Och nu har orkanen klockats för vindhastigheter på 193 mph, dvs 86 m/s eller 311 km/h! (Tack Trötter för länken)

Det är för övrigt kraftigare än Irene’s vindar. Låt vara att Irene fortfarande har en massa rekord som Maria inte kommer att kunna slå.

Maria rör sig i nordvästlig riktning, söder om Jungfruöarna och på väg in över St Croix och Puerto Rico.

Samtidigt som detta sker så drabbades Mexiko i går kväll av en kraftig jordbävning. Det är mycket naturkatastrofer just nu.

/Martin

Maria redan kategori 4

18 september 2017
Martin Hedberg
Uncategorized

Det gick undan. Orkanen Maria är redan en kategori-4 cyklon (orkan) med vindar på 58 m/s, över 200 km/h, på väg mer eller mindre rakt över Dominica de närmsta timmarna.

Efter Dominica fortsätter Maria över södra Guadeloupe och vidare mot Jungfruöarna och Puerto Rico.

/Martin

 

Före och efter Irma

18 september 2017
Martin Hedberg
Uncategorized

Jag snubblade över några fantastiska satellitbilder från NASA. De visar några av de karibiska öarna före respektive efter passagen av orkanen Irma.

Det är alldeles uppenbart att global uppvärmning skapar mer värme på planeten genom en obalans mellan hur mycket energi som kommer in från solen (lika mycket som tidigare) och hur mycket som strålar ut i rymden (betydligt mindre än tidigare).

Men visste du att det bara är ca 3% av den här energiobalansen som värmer luften? Vad som händer med resten?, Jo merparten, över 90%, hamnar i haven.

Och när haven blir varmare så finns det mer energi som kan skapa kraftigare stormar, ändra havsströmmar, smälta glaciärer, förändra monsunregn och lågtrycksbanor, påverka växter, djur och näringskedjor samt ändra pH-värdet i haven.

Nåväl, allt det här och mycket därtill har forskarvärlden känt till i flera decennier, men hos alla beslutsfattare har poletten inte riktigt trillat ner.

Det är inte så att vi bara håller på att såga av grenen vi sitter på genom att överfiska haven, skövla skogar, förorena dricksvatten, utrota växt- och djurarter, övergöda och försura vattendrag och en del andra rent destruktiva saker.

Vi gör detta samtidigt som vindarna tilltar, träden brinner och marken både torkar samman och spolas ut i havet under trädet som vår lilla gren sitter på. Alltså den gren vi dessutom sågar i.

Jungfruöarna före och efter orkanen Irma. Credit: NASA Earth Observatory.

Tillbaka till de fantastiska satellitbilderna, vad har de med saken att göra? Jo, det är nämligen så att den här globala uppvärmningen får konsekvenser för oss människor. Knepigt, eller hur?

Satelliter har man för att kunna övervaka vad som händer på planeten Jorden. Man kan också använda rymdteknologi för att skicka iväg farkoster till andra planeter för att lära sig mer om hur de fungerar, men merparten av resurserna när det gäller rymden handlar om att förstå DEN HÄR planeten. Den vi sitter på.

Att dra till en annan planet är inte ett alternativ. Dels för att de inte är beboeliga, dels för att det skulle vara svårt att ta med sig mer än några stycken individer från den här planeten.

Och ärligt talat skulle det vara hål i huvudet att försöka annat än som ett filosofiskt experiment och i vetenskapligt syfte att försöka förstå vad vi behöver göra för att få det bättre på den här planeten. Den enda som vi vet att det finns liv på.

Den är dessutom den närmaste planeten.

Med dessa fantastiska satelliter kan man observera allt från höjning av havsnivå till skogsbränder i Sibirien eller ozonskikt över Antarktis.

Eller ta de mest fascinerande och skrämmande före-efter bilder man skådat.

/Martin

Maria, som en svävande bulldozer i Irmas kölvatten

18 september 2017
Martin Hedberg
Uncategorized

Som sagt var, nu duggar orkanerna tätt. Vattnet från Harvey har inte runnit undan, svallvågorna från Irma har knappt lagt sig, och Jose vobblar fortfarande omkring utanför USA:s ostkust.

Då tornar orkanen Maria upp i horisonten. Maria följer oroväckande nära i Irmas spår. Samhällen i Karibien som precis fått tillgång till hjälpsändningar av vatten, livsmedel och sjukvårdsmaterial.

Maria är för närvarande en kategori-1 orkan. Sekunderna efter att jag skriver detta plingar det till i min telefon och jag får reda på att Maria nu klassas som kategori 2 där den ligger strax öster om St Martinique.

Maria rör sig sakta över varmare vatten och kommer till mitten av veckan av allt att döma att ha hämtat energi och blivit en orkan kategori 3 eller 4.

För mindre än två veckor sedan spred orkanen Irma till synes total förödelse över de utsatta öarna. Men nu kommer alltså orkanen Maria som en svävande gigantisk bulldozer i Irmas kölvatten och tar hand om de spillror av funktion och hopp som fortfarande grodde och just såg dagens ljus efter den hittills mest omfattande orkanen som härjat på Atlanten på många år.

Än är det långt ifrån över.

/Martin Hedberg

Harvey, Irma och sedan…?

18 september 2017
Martin Hedberg
Uncategorized

Vattnet hade precis slutat strila från orkanen Harvey när dånet från orkanen Irma närmade sig. Hur kan det komma sig att USA efter tolv års frid från kraftiga orkaner drabbas av två rekordstora orkaner inom loppet av en vecka?

Till att börja med vill jag poängtera att ingen påstått att varken USA eller någon annan nation som tidigare har hemsökts av orkaner inte längre löpte någon risk att drabbas av orkaner i framtiden.

Men eftersom ”persistens” de flesta dagar fungerar utmärkt som prognosverktyg och eftersom vi människor har en tydlig förmåga att identifiera mönster, så låter vi oss invaggas i en (falsk) trygghet när det har gått en längre tid utan att någon naturkatastrof inträffat.

Om det inte hänt något på flera år, har då sannolikheten för att det skall hända något just i år ökat eller minskat?

När det gäller tropiska cykloner (orkaner) så kanske till och med idén om att ”allt är lugnt” förstärktes av att det var hela tolv år sedan som USA drabbades av någon ”major hurricane”, dvs av kategori 3 eller kraftigare.

2005 års orkansäsong. Källa: Wikipedia.

Just år 2005 var den mest intensiva orkansäsongen som USA upplevt. Den obestridliga drottningen var givetvis Katrina som ödelade stora delar av New Orleans, men hela säsongen präglades av rekord.

  • Totalt antal stormar: 28 (rekord)
  • Orkaner: 15 (rekord)
  • Stora orkaner (Kat. 3+): 7 (tangerat rekord med 1961)
  • Totalt antal omkomna: 3913
  • Skadekostnader: $158.9 miljarder (2005 USD) (Mest kostsamma orkansäsong)

I genomsnitt (år 1950-2000) så var det under den amerikanska orkansäsongen:

  • 11 stormar, varav
  • 6 blev orkaner och
  • 2 blev stora orkaner

Det var med andra ord inte tu tal om annat än att 2005 stack ut i statistiken. Men kunde det hända igen?

Det fanns gott om tecken på att 2017 kunde bjuda på en förhöjd risk för såväl orkaner som att någon av dessa skulle göra ”landfall”, dvs. dra in över land. En neutral situation avseende La Niña/El Niño, varmare vatten på Atlanten och till ett större djup samt svag vindskjuvning var några de mest väsentliga ingredienserna.

Prognoserna för 2017 års säsong (som sträcker sig från 1 juni till 30 november) gav att det skulle (skall) bli:

  • 15 namngivna stormar, varav
  • 7 orkaner (kategori 1 eller kraftigare) och
  • 3 stora orkaner (kategori 3 eller kraftigare)

Men att just nummer 8, Harvey och 9, Irma skulle bli så extrema, det förkunnade inte säsongsprognoserna. De kan de inte heller, de kan ”bara” ange sannolikt antal orkaner och den totala mängden energi, ACE (accumulated cyclonic energy).

Hittills, och då är vi lite drygt halvvägs igenom säsongen, har Atlanten producerat:

  • 13 namngivna stormar (den senate heter Maria) varav
  • 6 orkaner (kategori 1 eller kraftigare) och
  • 3 stora orkaner (kategori 3 eller kraftigare)

Skall man gå på dessa prognoser så har vi alltså bara två stormar kvar att vänta varav den ena blir max en kategori-2 orkan. Orkansäsongen sträcker sig fram till sista november. Tips: Det kommer med stor sannolikhet bli fler än två stormar.

Även ACE blev kraftigare än förväntat. Den 25 maj sade NOAA’s prognos att ACE skulle bli 75-155% av den normala, medianen de senaste åren. Den 9 augusti uppdaterade man den prognosen till 100-170% av medianen. Nedan en graf som visar hur Irma totalt förändrade den bilden mellan den 31 augusti och 10 september 2017.

ACE, Accumulated Cyclonic Energy, ett mått på hur mycket energi som finns i orkaner. Källa: Colorado State University (uppdaterad senast 18 september, 2017)

Men prognoserna, alltså de som producerade dagarna innan Harvey respektive Irma, förkunnade att det skulle bli extremt. Det blev tydligt när nationella amerikanska vädertjänsten NWS i anslutning till Harvey förkunnade att ”This event is unprecedented & all impacts are unknown & beyond anything experienced…” (Twitter).

Att USA inte har drabbats av några kraftiga tropiska cykloner de senaste åren skall inte tolkas som att man inte längre kan drabbas. Det visar årets orkansäsong med tydlighet. Tvärtom kan det stora uppehållet ha bidragit till en minskad riskmedvetenhet och därmed eftersatta system, förberedelser och rutiner för att hantera naturkatastrofer som oundvikligen lurar bortom horisonten.

Avslutningsvis, Harvey och Irma var långt ifrån de enda naturkatastrofer som drabbat oss de senaste veckorna, men det är de som har fått ojämförligt mest medial bevakning här i väst.

På många andra platser, t.ex. i Nepal, Indien och Bangladesh har det förekommit kraftiga skyfall med översvämningar som följd vilket har skördat många fler offer och fått stora konsekvenser för såväl livsmedelsproduktion som infrastruktur. De sätter därför samhället på prov för lång tid framöver.

Även om vattnet slutat strila och dånet från orkanen tystnat så återstår månader och år av sorg efter saknade och återuppbyggnad av samhällen. Allt till följd av extremväder som låg långt utanför den tidigare så trygga antagandet av ”det väder vi hade igår får vi också i dag och i morgon”.

/Martin Hedberg

Klassificering av orkaner:

[table id=1 /]

Irma, från Kuba till Key West

10 september 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
12 Comments

Irma gjorde landfall över Kuba som en kategori 5 cyklon med vindar över 70 m/s. Senaste gången Kuba drabbades av en så kraftig cyklon var 1924. I och med att Irma kom in över land och dessutom kuperad terräng så avtog den i styrka till ”bara” en 3:a. Men skadorna är omfattande.

Nu är Irma ute på öppet hav igen och eftersom det är varmt, 30°C i havet, så hämtar orkanen mer kraft. Irma har påbörjat sin sväng åt nordväst mot Florida. Prognoserna har relativt konsekvent förskjutit Irmas bana alltmer västerut de senaste dagarna. Och nu är vi så pass nära det vi gör prognoser på att man med betydligt större säkerhet kan konstatera var de största riskerna finns. (Europeiska ECMWF var ett dygn tidigare med att fånga detta än de amerikanska modellerna.)

Prognos på situationen kl 17 (svensk tid) över Florida. Vindbyar på 200 km/h i samband med att cyklonen Irma passerar över Key West. Källa Kachelmanwetter.

Irma kommer att passera över KeyWest och fortsätter sedan upp längs med den västra sidan av Florida med vindar som i byarna uppgår till mellan 200 och 250 km/h. Det kommer i många falla att vara förödande. Men det räcker inte med vindarna, cyklonen drar också upp en ”storm surge”, en havsnivåhöjning, till följd av det låga lufttrycket i cyklonens centrum samt att vindarna pressar vattenmassor framför sig.

Beroende på havsbottnens topografi blir höjningen av havsnivån olika stor, men 3 till 6 meter kan man ha som tumregel för Irma. Och det är inte bara så att havsnivån stiger och dränker mark och byggnader, vattnet rör på sig och välter/flyttar på byggnader, bilar, träd och allt annat som kommer i dess väg.

Så Miami på östra sidan ser ut att slippa de värsta scenarierna, medan tex Tampa på västra sidan av Florida kommer att ta desto mer stryk. Och det här är väsentligt ur flera synvinklar. Dels så kommer att att upplevas som om amerikanska myndigheter har varnat Miami-bor ”i onödan”, dels så kommer det att uppstå en intern diskussion om hur man skall göra bättre prognosmodeller och hur man skall kommunicera det som modellerna visar.

Notera att ingen vet vad som skall ske i förväg, varken meteorologer, vädermodeller eller cyklonen (naturen) själv. Jag vet inte hur jag skall beskriva det på svenska, men på engelska skulle jag säga ”The nature continuously unfolds from it’s present state”. (Just ordet ”unfolding” är så bra och beskrivande på engelska, men faller lite platt på svenska… ”utvecklar sig”?).

Så vad väderprognoser gör är att skapa en modell av naturen, något som efterliknar den.  Och så snabbspolar man den. Olika modeller, parametriseringar och datorsystem är olika bra på att göra prognoser. Och genom att köra både flera modeller, och samma modell med olika initialiseringar, parallellt så får man en spridning av olika tänkbara (inte otänkbara) scenarier av framtida utvecklingar.

Min kollega Anders Persson påpekade nyligen i ett samtala vi hade att media rätt så konsekvent har uttryckt det som att ”orkanen irma har ändrat kurs”. Så är det inte alls. Irma har ingen åsikt eller vilja. Det är våra modeller som inte lyckats fånga händelseutvecklingen tillräckligt bra. Eller rättare sagt, vi har fäst för stor tilltro till enskilda modeller och för lite till ensembler, spridningen i väderutvecklingen, som man får reda på genom att köra många modeller och tolka vädret i termer av sannolikheter istället för att tro att det är en deterministisk utveckling.

Nåväl, den här artikeln skulle inte handla om väderprongosmodeller utan om vad som kan tänkas ske när cyklonen/orkanen Irma nu svänger upp längs med Floridas västkust.

/Martin

Irma, arma människor

8 september 2017
Martin Hedberg
Uncategorized
12 Comments

Orkanen Irma har vuxit till att bli den kraftigaste tropiska cyklonen som någonsin observerats på Atlanten. Irma är stor till ytan, har extremt kraftiga vindar och levererar länge på den nivån.

Vindar uppmäts till över 80 m/s, 300 kilometer i timmen, och diskussionen kommer åter upp om man skall skapa en sjätte kategori på Saffir-Simpson skalan. Detta eftersom man är så långt över gränsen mellan kategori 4 och 5. Det som talar mot det är att kategori 5 redan är definierad som ”Katastrof”. Kan något vara mer än det?

Irma har redan frigjort mer energi än alla fjolårets tropiska cykloner på Atlanten tillsammans. Och storleken spelar roll, dels givetvis för att det representerar den yta under vilka människor drabbas, men också för cyklonens förmåga att driva upp en ”storm surge”, storm våg som när den pressas in över land medför att havsnivån stiger med flera meter. Med en diameter på 130 mil skulle Irma täcka hela Centraleuropa.

Irma har också satt ett rekord i varaktighet. Irma kvalar in som en av de cykloner som under längst tid varit en ”major hurricane” på Atlanten, dvs kategori 3 eller högre. Irma har också varit en av de längsta som kategori 5 (just nu 65 timmar). Den cyklonen som man brukar jämföra med när det gäller rekord är Allen år 1980 med 72 timmar. Men då skall man veta att detta var sammanlagd som 5:a eftersom Allen varierade mellan kategori 4 och 5.

Mer rekord… Tittar man på hela planeten så har vi haft några riktigt kraftiga tropiska cykloner på Stilla havet. En av dessa var Haiyan som i november 2013 med förödande konsekvenser drog in över Filippinerna. Haiyan, som med rätta betraktas som en monstercyklon, hade 24 kontinuerliga timmar med vindstyrkor över 80 m/s. Irma har lagt till ett drygt haft dygn på det rekordet, hittills 37 timmar med kontinuerliga vindar över 80 m/s!

När det gäller maximal vindstyrka är Irma (83 m/s) en hårsmån från Haiyan (87 m/s).

Vi har nu tre tropiska cykloner på Atlanten, Irma, Jose och Katia. Det i sig är ovanligt. Om Katia växer till sig till en kategori 3 under helgen, vilket inte är osannolikt, så kommer det att vara första gången någonsin sedan man observerat orkaner på Atlanten som vi har tre major hurricanes (kategori 3 eller kraftigare) samtidigt.

Inte nog med det, vi har redan nu innan vi peakar orkansäsongen (i mitten av september), haft en hel säsongsranson av kraftiga tropiska cykloner.

Om Irma behåller sin nuvarande styrka när hon gör landfall över Florida så blir 2017 det första året som två tropiska cykloner kategori-4 eller kraftigare gör landfall över USA.

Förväntad rörelse av cyklonen Irma’s centrum kommande dagar. Modell: ECMWF. Källa: Weather Underground.

Det här kommer troligen att bli ”The Big One” för Florida. Irma är i mångt och mycket en ”perfekt orkan” och även om man i Florida är medveten om att man bor och lever i ett riskområde för tropiska cykloner och givetvis har förberedelser för detta så är Irma något utöver det man kan, eller i alla fall har, byggt beredskap för.

Byggnormer gör att man har kapacitet för kraftiga vindar, men 80 m/s, 300 km/h, är utöver det. (Som jämförelse, det är 3 x motorvägsfart, eller varför inte notera att det är högre hastighet än vad fallskärmshoppare gör i fritt fall dykstil gör, respektive när transportflygplan lättar från marken, bägge omkring 250 km/h.)

Men det är vattnet som gör skillnaden. Dels att det regnar, men framför allt de kopiösa mängder havsvatten som kommer att pressas upp på land, in i fastigheter och ta med sig det mesta som inte är mycket hårt förankrat.

För två veckor sedan hade vi Harvey som satte sina rekord och landmärken över Texas. Då gällde det kopiösa mängder regn. Nu är det Irma som sätter rekord avseende vindar. Varför blev det så?

Jo vattnet är 1-3 grader varmare än normalt över stora delar av Atlanten, det är värmeenergi som omvandlas till vindar i cyklonen. Värmen sträcker sig djupt ner i Atlanten, det gör att cyklonen inte tappar i styrka även om den rör sig långsamt. Och vinskjuvningen, dvs förekomsten av olika vindstyrkor och -riktningar, är svag, det gör att cyklonerna inte slits isär utan hålls samman.

Och det är inte över än, vare sig konsekvenserna av Harvey, livslängden på Irma eller 2017 års orkansäsong.

/Martin