I min tidigare blogg om de äldsta mätningarna av vädret nämnde jag Stockholms Observatorium på Drottninggatan 120, där man från 1756 har en sammanhängande temperaturserie utförd på samma plats.
Observatoriets huvudsakliga uppgift var för den astronomiska vetenskapen och dess första chef var också en framstående astronom, Pehr Wilhelm Wargentin. Han var sedan 1749 Vetenskapsakademins ständige sekreterare och tack och lov även intresserad av meteorologi.
Redan efter invigningen av observatoriet 1753 började han göra meteorologiska observationer. Han hade monterat en kvicksilvertermometer på norra sidan av byggnaden utanför ett sovrumsfönster på andra våningen. Till en början läste han av temperaturen två gånger om dygnet, dels strax efter soluppgången och dels omkring kl 13.00.
Efter några år tyckte dock Wargentin att det var jobbigt att stiga upp vid 3-4-tiden på morgnarna under sommaren så från 1761 avläste han vid regelbundna tider tre gånger om dagen, kl 6.00, kl 13.00 och kl 23.00. Eftersom detta var en bisyssla fick han också anlita medhjälpare som kanske inte var lika noga med avläsningstiderna kan man misstänka.
Placeringen av termometern var inte den allra bästa och 1875 flyttade man termometern till en metallbur utanför ett fönster på första våningen. Senare placerades termometern i den gängse vita termometerburen och för sex år sedan ersattes kvicksilvertermometrarna av resistenstermometrar.
I observatoriet finns en särskild ”väderlekskammare” med alla uppgifter om Stockholmsvädret sedan 1756. För intresserade finns stiftelsen Observatoriekullens Vänförening som gärna tar emot nya medlemmar.
/John
