Tag - Sveriges Radio

Vetenskapsradion om bränderna i Sibirien och klimatkommunikation

Idag medverkade jag tillsammans med Michael Tjernström och Freja Vamborg i Sveriges Radios program Vetenskapsradio Nyheter.

Vi inleder med att prata om bränderna i Sibirien, bakgrunden och hur extremt det är. För att sedan resonera kring hur forskare, ibland lite motvilligt, svarar på journalisters frågor om kopplingen mellan extrema väderhändelser och klimatförändringar.

Marie-Louise Kristola intervjuade. Hon och Michael satt i Uppsala. Jag var själv i en studio i Stockholm och Freja medverkade från England via Skype.

/Martin

Lite off-topic, men ändå… Innan vi startade så sa programledningen till oss att vi hade tid till kl 12:30 (när Dagens eko tar vid). Det trodde jag och tänkte att jag har kanske hinner vika ut lite om att naturen skulle kunna bli en netto källa för atmosfäriskt kol. Det var lite vågat ur ett kommunikativt perspektiv, och jag hade inte gjort det om jag fattat att det var femtio sekunder kvar av sändningen istället för tre minuter. Jag hör efter några sekunder på Marie-Louise att jag bör runda av. Det var inte meningen att fylla ut de sista sekunderna, men/och jag är nöjd med att jag lyckade sy ihop säcken jag börjat på.

Jag om klimatet i Sveriges Radio i P5

Jag medverkade i Sveriges Radio P5 Stockholm i morse (ca kl 07:30-08:00) på temat värme, bränder, extremväder och klimat.

Du kan lyssna på avsnittet i spelaren nedan. Om inställningarna fungerar borde det bara vara att klicka på play. Annars får du scrolla fram till ca 1h 35 minuter i ljudfilen.

Vi avhandlar värmeböljor, skillnader mellan bevis för/konsekvenser av klimatförändringar, havsnivåhöjning, istider, jetvindar och blockeringar, istider, hydrologiska kretsloppet, snöfall, sträng kyla, fossilbrytning, ozonskiktet och freoner, omställning, jordbruk, skuld, konflikter och vad som krävs för att uppnå Parisavtalet. Och lite till. 🙂

Intervjuade gjorde Martina Thun och Behrad Rouzbeh.

/Martin

Whanganui, en flod med rättigheter

Du kanske tänker att det låter konstigt, det är väl bara människor som kan ha rättigheter? En skog, flod eller vilda djur kommer ju knappast att klöva in i rättssalen och stämma i bäcken. Hur skall man representera Naturen?

Men det är inte konstigare än att företag, tex en fondförvaltare, har rättigheter. Och företag har både skyldigheter och rättigheter. Och representeras av ägare, styrelse, anställda och konsulter. Det är inte så mycket begränsningar på vår kreativitet när vi väl lärt oss koden.

En flod är bra mycket mer konkret än ett fondförvaltare. Och långsiktig. Och har ett längre trackrecord. Och är till nytta för fler.

Många av dessa frågor drivs av ursprungsbefolkning som upplever hur de trängts undan. Men det handlar inte om att ”återlämna” (även om det också kanske vore på sin plats).

Den allmänt spridda synen, paradigmet, är att naturen är en resurs som finns till för att tillfredsställa våra behov. Det är ett paradigm som format oss till den milda grad att det är svårt att se skogen för alla träden som bara väntar på att ”förvaltas”. Samma sak med fiskarna i havet, våtmarkerna, kolet, koraller, vatten, mineraler, ytor, fibrer… Allt ligger där som på ett ett stort smörgåsbord och bara väntar på att vi skall hugga in.

Inslaget från Sveriges Radio som ligger länkat längre ner handlar det om Whanganuifloden på Nya Zeeland som var den första floden i världen som fick egna rättigheter. Och det är inte bara där. I april beslöt högsta domstolen i Colombia att dess del av Amazonasskogen ska ges juridiska rättigheter. Varför gör man så här? Eller rättare sagt varför har det inte hänt tidigare?

Det handlar alltså inte om att lämna tillbaka naturen som ägodel till ursprungsbefolkningen eller att avsäga sig möjligheterna att nyttja naturen. Nej snarare om att lyfta naturen och erkänna den i det nuvarande systemet. Samt att modifiera västvärldens nuvarande system för att passa in i system som Naturen utgör (Och som vi människor btw är fett beroende av att det fungerar på ett harmoniskt sätt).

Det är intressant hur man har lyckats vävas samman ursprungsbefolkningens traditioner med den västerländska juridiken. Ett paradigmskifte som är på väg. Ganska djupt och fundamentalt om man tittar på Donella Meadows lista ”Levereage points, places to intervene in a system” (Länk här till artikel där jag listade dem).

Och man behöver inte åka till andra sidan jorden för att prata om naturens rättigheter. Även här hemma i Sverige drivs liknande frågor, tex av organisationen Naturens Rättigheter.

Lyssna på Vetenskapsradions inslag om Whanganuifloden på Nya Zeeland som sedan ett år tillbaka har juridiska rättigheter.

/Martin

PS. Läs också artikeln som jag skrev för ett par veckor sedan och lyssna till Mari Margil, Amerikans jurist som engagerat sig i samma frågeställningar. DS.

Det kan inte uteslutas att osannolikt kan vara svårt att tolka

Det kan inte uteslutas att jag ibland hör saker i media som får mig att reagera genom att skriva ett bloggartikel. Det hände idag, vilket tydliggörs genom att du läser detta, när jag lyssnade på P1 Godmorgon Världen.

Där avhandlades under några minuter skillnaden mellan begreppen ”kan inte uteslutas” och ”osannolikt”. Detta till följd av att statsminister Löfven vid Folk och Försvars konferens i Sälen i veckan stått kvar vid det senare uttrycket ”ett militärt angrepp mot Sverige är osannolikt” i kontrast till Försvarsberedningens som valt den nya formuleringen ”…kan inte uteslutas”.

Politiker (och en del andra) hade i veckan en diskussion om skillnaderna mellan dessa begrepp. Det politiska etablissemanget (inklusive Löfven) är överens om att hotbilden mot Sverige har ökat. Försvarsberedningen har markerat detta genom den nya formuleringen. Men statsministerns ordval (och han sade det inte bara i förbifarten, utan han markerade det) skapade bilden av att han inte tyckte det var någon skillnad mot tidigare.

För att bringa lite klarhet i sammanhanget så kontaktade Sveriges Radios Godmorgon Världen Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. Han tänkte högt i söndagens sändning (idag 21 januari 2018) och kom fram till att det snarare var tvärtom, ”kan inte uteslutas” beskriver en mindre sannolikhet än ”osannolikt”.

Tack vare att Rosenkvist tänker högt så kan vi följa hans logik. Ni kan lyssna på inslaget här:

Till att börja med så finns det visst regler för hur begreppen skall tolkas. Han hänvisar tex själv till ordböcker. Lite längre ner så visar jag på hur man gör i klimatsammanhang för att kommunicera sannolikheter i ord.

För det andra så gör han som första steg att översätta ordet ”sannolikt” till ”troligt”, trots att han några sekunder tidigare sade att det inte fanns regler för hur orden skulle tolkas. Nåväl, han beskriver ”osannolikt” ”inte troligt, men fullt möjligt”. Jag är okay med den formuleringen.

Tankevurpan gör han när han skall kvantifiera ”kan inte uteslutas”. Han säger att ”Om man säger att något kan uteslutas så finns det inte ens minsta möjlighet till att det skall inträffa. …och om man säger att något inte kan uteslutas så finns möjligheten, men den kan vara väldigt, väldigt liten”.

– Men bäste professorn, bara för att den kan vara liten så betyder det att den är det! Det betyder inte heller att den inte kan vara stor!

Vill man belysa att en sannolikhet har ökat från nivån ”osannolik” så kan man använda många begrepp. ”Kan inte uteslutas” kanske inte var det bästa, men det bör tolkas som den ökade risknivå det var avsett att belysa.

Sedan rundar Rosenqvist med att föreslå att man hellre borde tala om att ”risken har ökat” istället för att definiera hur stor den är. Nå, man har ju faktiskt rätt många gånger sagt just det. Och det finns faktiskt en poäng med att dessutom försöka definiera hur stor den är, inte bara att den har ökat från någon annan luddig nivå.

Han avslutar, med ett fniss, att det vore bättre med de relativa begreppen ”så att man slipper ringa till en professor i Nordiska språk om såna här saker”. Nå, så mycket klarare över situationen blev man väl inte av den här intervjun. Allra bäst tycker jag det vore om man frågade statsministern respektive försvarsberedningen om vad de egentligen menade istället för att vrida och vända på vad de sade.

Nu kanske ni läsare tycker att jag har varit stöddig och moppsat upp mig mot uttalanden av en professor i Nordiska språk. Vad har jag då att komma med, vad är då min syn på saken?

Jag anser att man bör kvantifiera uttryck som beskriver sannolikheter i matematiska termer. Det är först då som man dels kan vara överens om vad de betyder, ställa dem i relation till varandra, beskriva verkligheten som den ser ut samt fatta rationella beslut utgående från ordvalen. Det är ungefär lika väsentligt när det gäller försvarsbeslut som i klimatfrågor.

Jag använder samma metod som Henrik Rosenkvist, dvs att invertera begreppet. Om ”kan uteslutas” är extremt osannolikt så ger jag det en sannolikhet som är mindre än 1% (Ja man kan diskutera om det skulle vara 0,0001% eller något liknande, men det spelar ingen roll för slutsatserna). Därmed får begreppet ”kan inte uteslutas” en sannolikhet som är större än 1%. Och den sträcker sig upp till 100%.

Begreppet ”osannolikt” har i andra sammanhang, tex rörande klimat (se tabellen nedan) en sannolikhet som är lägre än 33%. Jag tycker själv att det låter som ett stort tal, men min tes håller i alla fall (och stärks ytterligare om vi låter ”osannolik” vara tex <5%).

Vad har vi då? Jo,

  • kan inte uteslutas” är > 1%, dvs en sannolikhet som sträcker sig från 1% till 100%.
  • osannolik” är < 33%, dvs en sannolikhet som sträcker sig från 0% till 33%. (eller från 0 till 5%.)

Vilken av dessa innebär störst risk? Man kan börja med att konstatera att de är överlappande, dvs det kan finnas tveksamma situationer. Men man kan inte, såsom professor Rosenkvist gör, dra slutsatsen att ”osannolik” innebär större sannolikhet än ”kan inte uteslutas”. Och framför allt ser man att situationer som är mer sannolika än ”osannolik” bara omfattas av begreppet, ”kan inte uteslutas”.

När det gäller klimatförändringar så har man definierat begrepp som rör sannolikheter för att kunna tala om dem i vanlig text och tal på ett ledigt sätt utan att blanda in för mycket siffror. Tabellen med sannolikheterna nedan är i och för sig på engelska, men med en konsekvent översättning så kan man använda dem även på svenska.

Från IPCC Assessments of Climate Change and Uncertainties.

The standard terms used in this report to define the likelihood of an outcome or result where this can be estimated probabilistically are:

Likelihood Terminology Likelihood of the occurrence/ outcome
Virtually certain > 99% probability
Extremely likely > 95% probability
Very likely > 90% probability
Likely > 66% probability
More likely than not > 50% probability
About as likely as not 33 to 66% probability
Unlikely < 33% probability
Very unlikely < 10% probability
Extremely unlikely < 5% probability
Exceptionally unlikely < 1% probability

 

Men definitionerna ovan passar illa på det språkliga användandet av ”osannolikt”. Om Sveriges tidigare policy var att ett väpnat angrepp mot oss var ”osannolikt” och detta motsvarade <33% sannolikhet så skulle ”nästa nivå” vara ”about as likely as not” eller 33-66%. Det förefaller vara väldigt stor risk.

Men då kommer också tidsaspekten in. Vilken horisont talar vi om? Är det innevarande år, tio eller 30 år? Med tanke på den tid det tar att bygga upp en försvarsmakt så kanske det är de längre tidsaspekterna man skall ta i beräkning och då ackumuleras riskerna över de betraktade åren.

Rimligtvis så kan man inte betrakta sannolikheten för väpnat angrepp mot Sverige som en slumpmässig händelse. Utfallen av en försvarspolitik är annorlunda än sannolikheter när man kastar tärning. Risken för väpnat angrepp är inte en parameter som är oberoende av länders agerande. Eller formulerat utan de två negationerna: Risken för angrepp är beroende av hur nationerna agerar.

Risken för angrepp är först och främst beroende av beslut som främmande makt fattar. Och det innefattar, rimligen, den potentiella angriparens uppfattning av vad man har att vinna på ett angrepp och den angripna nationens förmåga att försvara sig. Om främmande makt uppfattar att de kan angripa en nation utan att riskera skada eller motgångar så ökar rimligen sannolikheten för angrepp.

Det är i alla fall logiken bakom att rusta upp försvaret när man upplever att hoten från andra nationer ökar. Genom att pressa upp priset för angrepp som pressar man ner sannolikheten för att det skall inträffa.

Men det var inte det som artikeln skulle handla om.

Min slutsats är att det är viktigt att ha tydliga definitioner av sitt språk när man fattar viktiga beslut på basis av språket. Och när det gäller sannolikheter så är det bättre att definiera ordval utifrån en matematisk beskrivning av sannolikheterna, än tvärtom.

/Martin

Jag pratar klimat i SR P5 Stockholm

I lördags cyklade jag in till radiohuset i Stockholm för att vara med i ett inslag i P5 Stockholm om klimat. Vi pratar ganska brett om klimatet, vad som de största problemen är, vad man kan göra, hur man undviker dystopi osv. Vi börjar med glaciärer och sedan havsnivån. Därefter tar vi den obligatoriska ”Vad är det värsta…?” och vad kan man göra själv. Jag trycker på att vi har olika mycket ansvar: De som har mycket makt har mer ansvar.

Och när det gäller själva utsläppen av växthusgaser så har man alltför lång tid lastat skuld och ansvar på individer. Det vilar oändligt mycket mer ansvar på fossilbolagen: Om de inte borrar/gräver upp olja, gas och kol så blir det inga utsläpp. Och de hade kunnat börja utfasningen för 30-40 år sedan. De visste, men ignorerade kunskapen. Det var väl lite för frestande att fortsätta tjäna pengar på sin skitiga och destruktiva verksamhet.

I inslaget berörde vi en rapport av Alma Strandmark från Stockholms Universitet som tidigare i somras beskrev ekologiska konsekvenser av en måttlig havsnivåhöjning på 0,5 meter fram till år 2100. Hur det påverkar alltifrån insekter och sjöfåglar till hela ekosystem och samhället i närheten av kusterna.

Vi rullar sedan vidare till geopolitiska konsekvenser, missväxt, värmeböljor, havsnivåhöjningar, migration, personliga tragedier, stängda gränser, behoven av preventiv diplomati och juridik mm.

När man resonerar kring klimat så finns det mycket att prata om. Jag noterar hur vissa frågor får mer fäste än andra. Som extremer som tex ”Vad är det värsta…?”, men också konkreta frågor. Googla på ”3000 öar hotar att försvinna” och se hur många träffar ni får på Alma Strandmark. Kruxet är att det hon forskar om, dvs ekosystem, drunknar (sic!) i antalet öar som försvinner.

Det visuella, nära och personliga vinner över abstrakta och komplexa frågor. Det är bland annat därför som det går lite långsamt i omställningen till ett mindre destruktivt samhälle.

Värd var Demir Lilja.

Om inte länken ovan fungerar så sök efter P5 Sthlm med Demir Lilja, 12 aug 2017 och scrolla fram till 2:07:29 i programmet.

/Martin

Jag i samtal om klimat och säkerhet i P4 Gotland

Jag är i Almedalen och i förmiddags (måndag 3 juli) medverkade jag i SR P4 Gotland där jag blev intervjuad av journalisten Erik Timan kring klimat och säkerhet i stort och smått.

Samtalet, en knapp halvtimme, handlade om anpassning och minskad klimatpåverkan, hållbarhet, människans syn på naturen, teknikoptimism, plast och föroreningar, ekosystemtjänster, framtid mm. Erik ville gärna veta vad de största problemen med klimatet är vilket vi resonerar om. (Hint: snarare än en lista är det ett system och vår förståelse för det. Och även om det blir stora konkreta problem av klimatförändringar så kommer troligen de största problemen att komma från konflikter mellan människor.)

Jag poängterar också att 2°C faktiskt motsvarar en halv istid, men åt andra hållet. (När vi har istid är jordens medeltemperatur mellan 3 och 5 grader lägre.) En del av de förändringar vi står inför är så monumentalt stora att de är svåra att föreställa sig, tex förändringar av monsuner, havsnivåer, förutsättningar för livsmedelsproduktion, extremväder mm. Och många av dessa förändringar ligger latenta, inbyggda i de förändringar av klimatsystemet som redan är gjorda.

Vi lever i ett samhälle som strävat efter optimering och förvisso har vi lyckats åstadkomma stora förbättringar av vår livskvalitet. Men ”optimering sker på bekostnad av flexibilitet”. Samhället har blivit mer och mer specialiserat och beroende på att många små delsystem fungerar. Och det skapar ju för stunden bra levnadsvillkor, så länge allt fungerar.

Jag växlar mellan att resonera kring de dystopiska framtidsbilderna och de hoppfulla bilderna som tonar fram tex i samband med teknikutvecklingen kring förnybar energi. Vi talar också om seminariet ”Klarar du 72 timmar i en krissituation?” arrangerat av Pelletsförbundet som jag just deltagit i och vad MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap rekommenderar oss till.

Vi kommer också in på Golfströmmen, afrikanska monsunen, flyktingkriser, havsnivån, livsmedel och vatten. Samt behovet av att vi, innan internationella kriser uppstår, ser till att reda ut de diplomatiska och juridiska förhållandena för hur tex flyktingsituationer skall hanteras.

Vi är sent ute. Det kommer att bli stora förändringar i klimatet och vi måste både reducera vår påverkan på klimatet och anpassa oss till det som vi inte kan förhindra.

Vi hinner också resonera kring grundvattnet på Gotland och morgondagens väder.

Lyssna gärna. Det är ett pass i deras program ”Förmiddag i P4 Gotland” måndagen den 3 juli, 2017. I länken ovan har jag satt en autostart när vårt samtal börjar, men om en av någon anledning inte fungerar så kan man söka efter den på Sveriges Radios hemsida eller SR Play. Min medverkan startar ca 1 timme och 20 minuter in i programmet.

/Martin

En intervju om ”tempererad regnskog”

Gjorde just en intervju för Sveriges Radio P3 om regnskogar som inte är tropiska. Det kallas ”Temperate Rainforest”, vilket rimligen, om än lite vårdslöst, översätts till ”Tempererade Regnskogar”.

”Tempererade” kommer från det faktum att vi lever i en tempererad klimatzon. Här har vi både tillräckligt varmt på sommaren så att det kan växa en massa saker, och tillräckligt kallt om vintern så att det kan vara snö, is och tjäle.

Nåväl, nu visar det sig at norrmännen vinner också denna tävling. De har en massa tempererad regnskog (TR). Definitionen för TR varierar dock över jorden, men någorlunda eniga tycks man vara om att det skall vara fuktigt och att det skall växa ordentligt.

Läser tex på Wikipedia att:

For temperate rain forests of North America, Alaback’s definition is widely recognized:

Annual precipitation over 140 cm (55 in)
Mean annual temperature is between 4 and 12 °C (39 and 54 °F).

However, required annual precipitation depends on factors such as distribution of rainfall over the year, temperatures over the year and fog presence, and definitions in other countries differ considerably. For example, Australian definitions are ecological-structural rather than climatic:

Closed canopy of trees excludes at least 70% of the sky;
Forest is composed mainly of tree species which do not require fire for regeneration, but with seedlingsable to regenerate under shade and in natural openings.

The latter would, for example, exclude a part of the temperate rain forests of western North America, as Coast Douglas-fir, one of its dominant tree species, requires stand-destroying disturbance to initiate a new cohort of seedlings. The North American definition would in turn exclude a part of temperate rain forests in other countries.

temp-rainforestMen om man skruvar till den stora mångfalden av definitioner, tex över 1200 mm nederbörd/år och mer än 200 regndagar, så skulle man kunna få till att delar av Hallan nästan kvalar in till att ha tempererad regnskog. I den mån vi nu har tillräckligt med skog och biologisk mångfald i östra Halland för det.

Det regnar i alla fall tillräckligt (200 dagar med >0,1 mm nederbörd) och totala årsnederbörden är nästan 1200 mm. Med klimatförändringar borde vi komma ännu närmare.

Nåväl, ni kanske undrar vad mikrofonen gör på omslagsbilden. Det var nämligen så att jag blev intervjuvad över telefon, men ljudkvalitén i min telefon inte var tillräckligt bra. Vi gjorde då intervjun över min telefon, men jag spelade parallellt in mina svar med en bra mikrofon på en bra recorder (inspelare?). Sedan skickade jag filen och reportern på Sveriges Radio syncar ihop sina frågor med mina svar.

Programmet sänds onsdagen den 21 september kl 13.00 i P3. Mitt bidrag kommer ca 23 minuter in i programmet. Man kan lyssna i efterhand på här Sveriges Radio.

/Martin

Längsta långtidsprognosen på Radio Sweden

Igår var jag på Sveriges Radio och gjorde den längsta -och vildaste- prognosen jag hittills gjort. Den sträckte sig 85 år in i framtiden och givetvis är den behäftad med en del osäkerhet. Men än så länge, dvs dagen efteråt, står den sig.

Om den kommer att slå in eller inte återstår att se. Men jag kan bekräfta att jag innerligt hoppas på en rejäl felprognos.

Egentligen är det inte en prognos, utan ett scenario, en inte helt otänkbar utveckling av väder och klimatsituation. Hur det blir med väder och vindar i framtiden beror till mycket stor del på hur vi människor hanterar de flöden och processer på jorden som påverkar miljö, natur och klimat. Det handlar främst och utsläpp av växthusgaser från fossilt kol, men även andra växthusgaser och inte minst vad vi gör med skogarna och andra ekosystem.

Radio Sweden gör ett program med anledning av klimatförhandlingarna i Paris. Man frågar sig hur Sverige och världen kan komma att se ut år 2100. Väldigt få av oss som hänger med i debatten idag kommer att få veta, men det är ändå inte så långt borta. Våra barn och barnbarn kommer att få ett kvitto på hur vi har skött oss.

2015-12-09-15.57.11_fxI programmet möter vi Henrik Carlsen från SEI, Francesca och Autumn, två barn på en klimatkonferens i Södertälje, Paul Hudson samt mig.

Jag behövde också förhålla mig till att en prognos som läses upp om 85 år inte kommer att referera till vädret var år 2015. Men jag var tvungen att skapa något som ändå satte dagens (år 2015) situation till en inte helt otänkbar situation om 85 år.

Jag är medveten om att en del saker kan förefalla vara lite extrema. Men samtidigt skall vi veta att vi just nu har påbörjat den största förvandlingen av planetens atmosfär och klimatsystem på många miljoner år. Det går redan fort och det accelererar.

Resultatet av klimatförhandlingarna så här långt pekar på en höjning av temperaturen med ca 3 grader. ”Business as usual” medför ännu större förändring. Om du tycker att ”vad spelar någon grad hit eller dit för roll” så beakta då att det under en istid är mellan 3 och 5 grader kallare. Så när man pratar klimat så har varje grad en stor betydelse med o.fattande konsekvenser.

Målsättningen med Parisförhandlingarna är max 2 grader, helst inte mer än 1,5 graders uppvärmning. Men även det innebär stora förändringar. Därtill, ett avtal är en sak men vad vi gör efter avtalet en annan. Samt illusionen att naturen är kontrollerbar, vilket den inte är. Vi påverkar den, men kan inte kontrollera den. Det kan mycket väl vara så att vi anstränger oss en massa och efter bästa förmåga, men att delar av klimatsystemet i alla fall trillar över någon ”tipping point” och förändras utom kontroll.

Här nedan följer en utskrift av ”prognosen”. Med reservation för att redaktionen på Radio Sweden har redigerat inspelningen och för att jag inte läste den ordagrant.

This is your weather forecast, december 10:th, 2100.

In the northern part of Sweden we expect scattered clouds and rain. Temperature will range from +15 degrees Celsius near the coast to +10 over the inland.

However, I do expect it to be cold enough in the mountains of Lappland for some snowfall to stick around over Christmas. This will be a huge relief for the coalition of Nordic municipalities who are celebrating the 25:th anniversary of ”Pre Anthropocene Winter Traditions”, with people travelling from all over Europe to experience a rather thick layer of real outdoor snow, and the remaining of a Scandinavian glacier.

In southern Sweden we are still struggling with the remaining of the tropical cyclone ”Helga”, named after a low-pressure storm 85 years ago. It peaked as a category-3 cyclone with wind speeds reaching 54 m/s, just before landfall over Bohuslän. This is rather extreme considering we are beyond the normal hurricane season here in Scandinavia.

We will still have have som major problems with flooding in an area stretching from what remains of Gothenburg to Karlstad and further on to Stockholm. The good thing is that Helga finally put an end to the fire season in southern Sweden.

And briefly looking outside of Sweden… We have another warning for earth quakes over the West Antarctic as a result of the earth crust bouncing back after the loss of a major part of ice sheets there a few years ago.

A tsunami warning has beed issued for Chile, Argentina and the west coast of The United States. People in megacities close to the coast line as far north as Los Angeles and San Fransisco have been warned of a wall of water that is 2-3 high, putting further stress on the infrastructure. We also expect some release of toxic materials to the oceans as the water will infiltrate old industrial facilities.

Now back to Sweden and next week: We will have another high pressure area centered over southern Europe. This will bring us easterly winds and since the fires in Siberia still aren’t under control, the normally winter-blue sky will look a bit hazy or foggy next week. It will be reddish, similar to the summertime colour of the sky when the UN coalition of Geo-engineering sprays the stratosphere with aerosols to cool the planet. But on the bright side: The sunsets will be pretty vivid red.

Now that will be all for now.

This is Martin Hedberg from The Weather Centre. We wish you all a safe day, and a Merry Christmas.

Det kommer att vara varmare i Sverige om 85 år, i synnerhet vintertid. Det kommer inte att vara lika mycket snö och glaciärerna kommer att ha krympt radikalt.

Dock kommer avsmältningen av Grönlandglaciärerna att påverka vädret, möjligen rätt så mycket. De stora ytorna med sötvatten kommer att påverka Golfströmmen som då viker av längre söderut. Det skulle kunna göra att vi får kallare vintrar här i Skandinavien. Å andra sidan så medför denna temperaturförändringar att kontrasten till den varmare luften i söder skärps. Det gynnar i sin tur bildandet av lågtryck. Jetvinden torde meander mer vilket i sin tur gör att vintrarna kan komma att växla mellan kalla och varma perioder med typ 1-3 veckors periodicitet. Mycket nyckfull utveckling.

Stormarna kommer troligen att vara kraftigare, detta till följd av att haven blir allt varmare (90% av energiobalansen hamnar i haven, men vi pratar nästan bara om de 3% som hamnar i luften). Jag borde dock kallat cyklonen för ”mellangradscyklon” istället för tropisk cyklon för att relatera den till våra latituder.

Ekosystemen förändras vilket stressar skogarna och vi kan räkna med en hel del död skog. Det är inte osannolikt med skogsbränder även i framtiden.

Havsnivån kommer att ha stigit med minst en meter. Förhistoriska händelser gör att man inte kan utesluta ”multi-meter”. Några projektioner pekar på fem meter, men mer sannolikt är väl omkring 2 meter. (För 125.000 år sedan när det var 1,5 grader varmare än förindustriell nivå så var havsnivån 6-9 meter över dagens nivå. Det tar dock tid för glaciärerna att smälta. Men det kan också gå fort: För 14.000 år sedan steg vattennivån med i genomsnitt fem meter på hundra år.) En och annan kuststad kommer man att få delvis överge. Jag är genuint bestört över att just Göteborg blev omnämnd i detta sammanhang. Dels har det ett tydligt symbolvärde, dels finns det en referens till utsattheten för stormar som kommer in från havet.

Glaciärer smälter och tex Västantarktis håller på att destabiliseras i detta nu. Forskare är oroliga för att stora delar kan komma att förloras. Detsamma gäller delar av Grönland.

Jordbävningar kan komma att uppstå när trycket av glaciärer på berggrunden förändras. Om förändringarna är tillräckligt stora för att detta skall ske respektive om berggrunden/kontinentalplattorna har den beskaffenheten att det kan komma att ske just på Västantarktis det kan jag inte gå i god för. Men det passade in för att berätta om…

Spridning av gifter och föroreningar till följd av  att vatten tränger in på områden där vi haft industrier och infrastruktur där marken gömmer miljögifter. Det kan ske till följd av kraftiga regn, stormar eller på andra sätt. Det hade varit lite för lätt att låta ännu en orkan drabba USA så jag valde en tsunami till följd av en jordbävning på Antarktis. Mer sannolikt kanske är en jordbävning i San Fransisco (The Big One).

Permafrosten töar i Sibirien (och på andra håll). I Sibirien består till stora delar av torv och det finns även stora skogar. Om man tänker sig att det blir varmare och vi får till en skogsbrand i Sibirien som kommer den att vara mycket svårsläkt,dels för att det är stora otillgängliga ytor, dels för att det finns kopiösa mängder kol som kan brinna, såväl på marken som i marken. Och när det dessutom blir varmare så frigörs såväl koldioxid som metangas från de tidigare frusna markerna…

Och så två kulturella och teknologiska yttringar:

Firandet av ”The Pre Anthropocene Winter Traditions”, dvs att man försöker återskapa det vinterlandskap som vi idag så ser försvinna. Det är en hel del av vårt kulturarv som försvinner om/när det inte finns snö i samma omfattning som tidigare. En del kanske inte bryr sig så mycket, men vintern kommer nog att leva kvar i vår kultur längre än den gör i naturen. ”Antropocen” är en geologisk tidsepok som beskriver att människan nu blivit så kraftfull att vi kan mäta oss med andra stora förändringar som förändrat planeten att vandra mellan olika geologiska regimer och epoker.

The UN coalition of Geo-engineering” är något man inte vill skall behövas, men som vi så sakta driver oss mot. Geo-engineering är att avsiktligt försöka påverka klimatsystemet i någon riktning. Forskare vill ogärna stödja det, men en del känner sig tvungna att forska på det eftersom kreativa entreprenörer i alla fall har dragit igång projekt för att i tor skala ”förbättra” klimatet. Det finns två principer: 1. ”Solar Radiation Management”, dvs att kyla av planeten genom att förhindra en del solinstrålning, tex genom speglar i rymden eller partiklar, tex svavelföreningar, i stratosfären. Samt 2. Ta bort CO2 tex genom odla alger som skall sjunka ner till havsbotten eller förbränning av biomassa för att sedan avskilja koldioxiden och ”begrava” den i marken, tex i gamla olje och gaskällor. Kontroversiellt, men om vi har misslyckats med allt annat så…

Sveriges Radio

Sveriges Radio

Läs mer om programmet på Radio Swedens hemsida. Där finns även länkar för att lyssna på det i efterhand.

/Martin

För min del var det aningen ovant att läsa en prognosen innantill. Genom alla mina år både i Försvarsmakten, på SVT och vid alla event inom sport och expeditioner så har jag (som de flesta meteorologer) jobbat med att först skapa mig en mental bild av helhet och detaljer och därefter improvisera framför kamera, mikrofon och publik. Det kan vara svårt att ha koll på allt, men resultatet blir i alla fall levande helt automatiskt. Men att läsa en text innantill och få den levande, det är en annan konst. 🙂