Tag - stranded assets

Klimatförhandlingar och COP26

Nu börjar FN:s årliga globala klimatkonferens, Conference of the Parties. Den hålls i år i Glasgow och går under namnet COP26. Det har varit ett par förhandlingar tidigare (25 stycken uppenbarligen) och man frågar sig hur tonläge och taktik har förändrats genom åren.

Den mest kända av dessa konferenser var COP21 som hölls i Paris år 2015. Det var den som, till slut, mynnade ut i Parisavtalet. I det beslutades att alla nationer, genom frivilliga åtaganden, ska verka för att begränsa den globala uppvärmningen till 2°C med sikte på 1,5°. Det var stort och klimatvärlden bubblade av lycka. Äntligen!

Men världen varken lättade på gasen eller vred på ratten i den riktningen. Nix, vi fortsatte längs med vanans väg och utsläppen ökade. Jovisst, pandemin skapade ett litet gupp på vägen, men vi accelererar nu i vanlig ordning och har inte tappat så mycket mer än kanske ett år i utsläpp.

I år är det folkliga engagemanget större än någonsin, men förhoppningarna om att COP26 ska resultera i något som matchar de problem mänskligheten står inför är små. Utsläppsminskningarna bygger på frivilliga, inte bindande, åtaganden. Och inte ens då kommer vi i närheten av vad vi behöver göra för att klara Parisavtalet.

Hur kom vi då fram till att förhandlingarna skulle gå till så här?

IPCC:s första klimatrapport kom 1990. De internationella förhandlingarna om att begränsa klimatförändringarna började 1992. Det så kallade Kyotoprotokollet trädde i kraft 2005. Det var ur ett internationellt perspektiv både detaljerat och lite märklig överenskommelse eftersom det var bindande och innehöll detaljer om påföljder för de nationer som inte följde avtalet. Det var ett dokument i tidsandan som följde åren efter att Berlinmuren föll, Sovjet kollapsade och kalla kriget var över. Man hade inställningen att mänskligheten kunde enas kring globala frågor.

Kyotoprotokollet löpte ut och skulle ersättas, men tiderna var förändrade och på COP15 i Köpenhamn 2009 fick vi i stället Köpenhamnsackordet. Det var mindre bindande och baserade sig i stället på ett ”bottom-up” perspektiv: Länderna skulle var och en på frivillig basis anstränga sig för att uppfylla de övergripande målen om att minska utsläpp, stoppa avskogning, hjälpa fattiga och drabbade mm. Frivilliga bidrag i stället för bindande åtaganden.

Processen som startade i Köpenhamn fullbordades i Paris. Parisavtalet bygger på ”pledge and review”. Det innebär att nationerna erbjuder sig att göra icke bindande åtaganden, Nationally Determined Contributions (NDC), för att uppnå de övergripande målen. Därefter sitter man ner och granskar hur långt man kommer med detta. Man har också byggt in en process om att gradvis höja ambitionerna. I cykler om fem år publiceras vetenskapliga sammanställningar och man följer upp och skärper gemensamma mål och enskilda åtaganden.

Vart är vi då på väg? I mitten av oktober så presenterade Stockholm Environment Institute, SEI, rapporten ”The 2021 Production Gap Report”. Den visar att fossilproducerande länder och bolag planerar att utvinna betydligt mer olja, kol och naturgas än vad som är förenligt med såväl Parisavtalet som de NDC’er som länderna lovat FN-processen.

Här har vi lite av pudelns kärna: Ingen välinformerad vill ha global uppvärmning och klimatförändringar. Men det finns enorma särintressen som såväl nationer som bolag och individer värnar. Risken för att förlora tillgångar och investeringar, ”stranded assets”, är uppenbar. Det är många som sitter med Svarte Petter. 

Men även på användarsidan sitter vi i klistret. Finns det fortfarande en väg ut ur beroendet av fossilt kol när vi ska vidmakthålla välfärd, livsmedelsproduktion, samhällsfunktioner och geopolitisk stabilitet? Upplevelsen av att man tvingas offra tillgångar och positioner här och i nuet för att minska framtida problem för andra någon annanstans är uppenbar. Med tanke på att utsläppen inte minskar utan ökar och dessutom accelererande så måste man konstatera att det pratas mycket, men de flesta tunga spelare sitter väldigt still i båten eller ror i fel riktning.

Vad kommer att hända? Framtiden inte är huggen i sten. Många försöker sig på att göra profetior om såväl klimat som mänskliga förhandlingar och beslut. Kommande två veckor ligger fokus på mänskliga aktiviteter i form av de senare två. Jag ser med intresse och nyfikenhet fram emot det.

/Martin

Förnekelse är en livlina på låtsas

Det här är ett svar på en tidigare kommentar här på bloggen där ”Klimatskeptiker” menar att:

”..det finns långt viktigare problem i världen att lösa än de så kallade växthusgaserna. Men faktum är, precis som Karl var inne på, att det finns starka ekonomiska och politiska motiv till att driva på myten om den globala uppvärmingen som ett stort “hot” mot mänskligheten. Det har blivit lite av vår tids religion, makthavarna har i alla tider gillat att ha något skrämma och påverka folket med. Man har också investerat stora summor och resurser i det här och det skulle förstås inte se bra ut om det visade sig att man hade fel.”

Tror du att ”makthavarna” har arrangerat bränderna också? Och torkan? Återkommande missväxt?

Makthavare, typ vår statsminister, VD:n för storbankerna och i synnerhet alla som säljer vapen och olja har ju jättestora incitament för att skrämma vanligt folk. Och det är ju dessutom så enkelt för dem att lura tusentals forskare att ljuga med sin forskning och hitta på att klimatet är ett hot mot samhället.

Javisst, så måste det vara! Stefan Löfven, eller kanske hans statssekreterare, arrangerar med hjälp av en välbetald PR-byrå, ett gigantiskt högtryck över hela norra Europa. Ett högtryck som ligger kvar i tre månader. F-n vet hur de fick bort alla molnen och såg till att allt regn hamnade över Island, men är man statsminister så kan man få nästan vad som helst att hända.

Sedan kan de smyga ut om natten och fjutta på skogen och dra igång den största brandbekämpningsinsatsen i Sverige genom tiderna. Eller dra i något snöre i en hemlig kommandocentral i Rosenbad så att det börjar åska och blixtar sätter eld på skogen.

Och ett par dagar senare kan de stå framför brandbilar bredvid sotiga brandmän och bli hyllade som hjältar för att de är så handlingskraftiga och tar sig hela vägen från sommarstugan och Stockholm till Färila och Kårböle och att de kan se så bekymrade ut och dela en skogaholmsmacka med vanligt folk. Det är en klockren idé, så måste det ha gått till.

Och på samma sätt i Japan, bara att där gick man lite längre och skapade så mycket värme att folk dog. Och i Portugal och Kalifornien och Ryssland. Allt för att få sitta kvar vid makten och få höja skatterna på olja. För de tjänar ju alla de riktiga makthavarna på, i synnerhet de som livnär sig på att borra efter olja.

De som borrar efter olja vill ju att priset på olja ska höjas med koldioxidskatter så att -eh folk använder mindre olja. Asch, detaljerna är inte så viktiga. Det viktiga är att alla forskare ljuger och är i konspiration med alla makthavare, i synnerhet folkvalda. Och direktörer, presidenter och kejsare och påven och… alla med makt.

För makt har de. I fjol så omkom över 4500 människor i sviterna av orkanen Maria som drog in över Puerto Rico. Det var Donald Trump som skapade den. Allt för att kunna åka dit och kasta pappersrullar och visa upp frugan i högklackat. Japp. Och orkanen Harvey var också arrangerad av Trump. Den styrde han in över Texas och såg till att det kom en och en halv meter vatten över Huston och samhället fick förluster på 125 miljarder dollar. Det kan han utnyttja när han motiverar varför USA inte skall engagera sig i klimatfrågor. Samma sak med bränderna i Kalifornien. Det gynnar honom för då kan han visa hur smart han är. Han har ju faktiskt jobbat som brandman förut så han vet att de tramsiga miljölagarna mest är till för att rädda onödiga bofinkar och fiskar som ingen kan namnen på. Han, som råkar vara USA:s president, monterar ner miljömyndigheter, lagar och regleringar.

Amerikanska militären tycker också det är kul med klimatförändringar. För då får gjuta betong och bygga nya vägar för att anpassa sig till havsnivåhöjningar istället för att vara officerare. Det är roligare.

Och fastighets- och försäkringsbranschen skall vi inte tala om. Det tycker det är lattjolajban att bygga nya hus när de gamla spolas bort i jordskred eller brinner ner. De går också runt och tuttar på och spränger vattenfördämningar. Ja, men först gör de förstås högtryck och en massa regn på olika platser. Och lurar alla forskare utom de som är arvoderade av bröderna Koch, familjen Saudi, Putins polare och andra i oljeindustrin.

För de i olje-, gas- och kolindustrin, de vet hur det egentligen ligger till. De är så snälla mot alla människor och bara gör det som de är bra på. Gräva stora hål i bergen, ja till och med tar bort hela berg (sök på Mountain top removal). De vill egentligen inte göra det här, de har ju inget att tjäna på att vi fortsätter att vara kvar i fossilsamhället. Jag menar de tjänar ju faktiskt inga pengar alls nästan på att just gräva upp det fossila kolet och sälja det.

Och värst av alla är såna som säger att det är en allvarlig situation och som tycker det är tråkigt att det försvinner en massa växt- och djurarter. Jag menar vad har vi för nytta av dem? Växterna alltså. Vi kan väl importera nya om de gamla tar slut. Eller bygga djur i laboratorium. Eller flytta till Mars.

Nä, jag tror att det hela är kraftigt överdrivet och att alla som har makt, i synnerhet folkvalda, miljöengagerade och forskare, är alarmister. De ropar nog ”skogen brinner” bara för att få uppmärksamhet och en massa pengar. För det får de ju. Tokrika blir de. Och så håller sig folket i schack.

Frågan är bara hur de fick till den här globala värmen som håller i sig? J-lar vad bra de är på att skrämmas, det är nästan så man tror att det är på riktigt.

Så är det nog. Eller?

Om man tänker efter så är det nog tvärtom. Forskarvärlden har extremt rigorösa processer för att kvalitetsgranska varandra. Det är en trumf om du kan påvisa att kollegorna har fel. Och beslutsfattare har inget speciellt att tjäna på att visa upp katastrofer, tvärtom.

Fossilindustrin däremot, de har väldigt mycket att tjäna på att fortsätta med sina affärer. Vad skall de göra annars, programmera smartgrids, montera solceller, odla mat eller kanske till och med engagera sig i att städa upp efter sin verksamhet, stärka ekosystemen och öka resiliens i natur och samhälle…? De saknar den kompetensen. BP gjorde ett försök (Beyond Petroleum), men halkade ner i oljan igen.

Jag menar inte att andra problem är små och obetydliga, långt därifrån. Men jag förstår att Big Oil, hellre vill att vi koncentrerar oss på andra stora frågor än just de som utgör ett fundamentalt och oöverstigligt hinder för deras verksamhet. Det går inte att minska utsläppen av koldioxid med mindre än att olja, kol och gas blir kvar i marken. Det innebär att stora bokförda värden, och därmed framtida vinster, aktieutdelningar, bonusar, arbetstillfällen mm går dem om intet. Pengar som de förväntade sig kommer inte att vara där i morgon om vi gör allvar med åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser. Period.

Jag lånar några inledande ord från citatet av ”Klimatskeptiker”, stryker det konspiratoriska och lägger till en fras som belyser innebörden av Stranded Assets, tillgångar som riskerar att gå förlorade:

”…det finns starka ekonomiska och politiska motiv till att driva på myten om den globala uppvärmingen som ett stort “hot” mot mänskligheten att allt är lugnt, bara vi fortsätter som vanligt. Det har blivit lite av vår tids religion, makthavarna har i alla tider gillat att ha något skrämma och påverka folket med. Man har också investerat stora summor och resurser i det här…”

Aktörer i fossilindustrins näringskedja har lyckats sprida berättelsen om att vi inte kan leva ett gott liv utan olja, kol och gas. Indirekt att det skulle vara ett hot mot det goda livet att leva ett ansvarsfullt liv. Den berättelsen, att jag som individ har mer att tjäna på att fortsätta som förut än att samarbeta med andra och välja en ny väg, väger uppenbarligen ofta tyngre än insikter man får när man läser vad forskningen säger inom klimat, ekologi, medicin osv.

När det gäller klimatförändringar så är det INGEN som har lyckats visa annat än att det människan som orsakar förändringarna. Vi ser att förändringarna är omfattande, att de går snabbt och att förändringarna riskerar att bli mycket ödesdigra för mänskligheten och civilisationen som vi känner den idag. Och vi vet vad som orsakat dem: 1/3 av koldioxiden som är skillnaden mellan Holocen och Antropocen kommer från skogsskövling, 2/3 från fossilt kol.

Med berått mod fortsätter vi att välja att misslyckas, trots all kunskap, påhejade av de som gör kortsiktiga vinster på att förstöra en fullt fungerande biosfär.

En fungerande biosfär är en nödvändighet för vår överlevnad. Det är främst forskare och insatta som ser och inser konsekvenserna av business as usual och vad som krävs för att sluta misslyckas. Men alla kommer att drabbas av kosekvenserna.

Det är lätt att känna sig liten i sammanhanget och resonera i termer av att ”det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör”. Det är just därför det är så viktigt att se verkligheten, prata, vara visionär och samarbeta. Det är vårt ansvar som tänkande, kreativa och agerande varelser.

Förnekelse är en livlina på låtsas.

/Martin

Inför COP22 i Marrakech och intervju med Filip Lövström, Push Sverige

I dag, 7 november 2016, börjar COP22, klimatförhandlingarna i Marrakech. Förhandlingarna pågår fram till den 18 november. Med anledning av COP22 så publicerar jag en podcast, den första med en intervju med Filip Lövström, deltagare från NGO:n ”Push Sverige”. Filip och hans kollegor reser till Marrakech för att deltaga i förhandlingarna. Det skulle inte behöva vara en speciell grej med det, men de åker tåg (tre dagar) mellan Sverige och Marocko. Intervjuvn gjordes i torsdag då de gjorde ett tågbyte i Lyon, Frankrike.

Filip beskriver vad som hänt sedan Paris i fjol, att mycket fokus kommer att ligga på finansieringsfrågor och hur det finns ett visst glapp mellan den vetenskapliga kunskapen och den politiska viljan. Däremellan har vi vår framtid.

Det finns också en hel del saker kvar att förhandla om, Parisavtalet är ett ramverk. Detaljerna skall fyllas i följande förhandlingar. Filip förklarar hur varje land kommer att redovisa och uppdatera sina åtaganden med hänvisning till hur klimatet utvecklar sig.

Vill man följa Filip och hans kollegor så kan man göra det med #PushSverige på Twitter, Facebook, Instagram och Snapchat. De driver också en blogg som heter Pushtocop.org.

Parisavtalet, som trädde i kraft den 4 november, stipulerar att vi skall begränsa uppvärmningen till 2° med sikte på max 1,5°. Som det ser ut idag, om nationerna följer sina INDC (Intended Nationally Determined Contributions), så kommer vi dock snarare at hamna på drygt 3 graders uppvärmning. Det motsvarar nära nog en istid, men åt andra hållet. Jag berör det här och en del andra saker som tipping points, återkopplingar mm i dagens podcast.

Jag tar även upp finansieringsfrågorna. Enligt Parisavalet så skall den rika delen av världen skrapa ihop 100 miljarder dollar, årligen, för att finansiera anpassning och andra klimatrelaterade åtgärder för de fattiga nationerna. Det här har ju inte riktigt gått så smidigt som löftena utlovade. Det är mycket pengar. Men tycker man att 100 miljarder USD låter mycket så kan amn jämföra det med de ca 500 miljarder dollar som världen subventionerar fossila bränslen med årligen. Mänskligheten har en hemläxa att göra.

Stranded assets, grundstötta tillgångar. ”Det finns mer fossilt kol tillgängligt än vad mänskligheten kommer att kunna använda.” Det här sade Bert Bolin, klimatforskare och en av grundarna till FN:s klimatpanel, IPCC, redan 1974. Det är fortfarande sant. Vem sitter med Svarte Petter?

Ytterligare podcasts kommer dels att handla om COP22, dels om andra ämnen i stil med det som jag tidigare skrivit om här på bloggen martinhedberg.se. Bloggen har funnits i drygt åtta år och vi har publicerat närmare 1400 artiklar. Till dessa finns det ca 16.000 kommentarer.

Om du har några tips eller frågor som du anser att vi skall ta upp så kan du posta dem till mig på martin(at) swc.se. Du kan skicka dem antingen som vanlig text eller som en ljudfil. Det senare blir givetvis givande i samband med att jag besvarar frågor och kommentarer i kommande podcast.

Martin

NCC sammanfattar på rim

I onsdags hade NCC i Uppsala sitt event ”Hållbarhetsdagen 2016”. Jag var en av inbjudna talare som skulle belysa olika aspekter av begreppet hållbarhet och vad det betyder för såväl samhället och framtiden som för byggsektorn, NCC och enskilda individer på sin arbetsplats.

Före mig talade Pär Johansson, grundare av Glada Hudik-teatern om hållbarhet i samhället samt Jenny Lönnroos, Tidigare på Swedbank, numera på bolaget Transforming, om hållbarhet i näringslivet.

Pär Johansson, Glada Hudikteatern

Pär Johansson, Glada Hudikteatern

 

text

Jenny Lönnroos, från Transforming.

Själv belyste jag klimat och hållbarhetsfrågor. Jag går från istider till uppvärmning av bostäder, passerar FN:s 17 hållbarhetsmål (SDG), havens försurning, glaciärer, Stranded assets och solenergi. Jag blandar stort och smått, från Milanković-cykler till koldioxidens löslighet i vatten (och öl).

Under tiden som vi talare talade så skrev kåsören Jacke Sjödin så att pennan glödde.

Jacke Sjödin sammanfattar på rim.

Jacke Sjödin sammanfattar på rim.

Därefter gick han upp på scenen och körde en snabbrepetition av vad som just sagts -på rim. Det var strålande underhållning och matnyttigt.

Nedan ett ljudklipp från sammanfattningen av mitt föredrag samt Ulf Hansson, avdelningschef på NCC Construction, avslutning av dagen:

Det var en givande dag som landade i en positiv framåtanda, trots stora krav i samband med omställningen som vi står inför. För min egen del kan jag konstatera att FN:s hållbarhetsmål, trots allt mörker i övrigt, bidrar till att det går att se lite ljusare på framtiden.

Moderator Niklas Malmfors (NCC) ställer frågor till mig under seminariet.

Moderator Niklas Malmfors (NCC) ställer frågor till mig under seminariet.

Det är också intressant att se att en allt större del av samhället inte bara ser sig som en del av lösningarna utan även tydliga affärsfördelar av att ta med hållbarhetsaspekter i såväl stora som små beslut.

Det är som forskaren och hållbarhetskonsulten Alan AtKisson sade för en tid sedan: Det blir sämre och sämre, samt bättre och bättre, allt snabbare.

/Martin

Om havsnivå, solenergi och politik

Mer från The Climate Reality Project här i Miami, Florida.

Alldeles nyss avlutade borgmästaren för Miami Beach, Philip Levine, ett brandtal om de utmaningar som Miami står inför. ”Our number one is sea level rise”.

”We just got attacked from the ocean”. Han berättar om olika situationer som har paralyserat staden och vad man gör åt det. Tex ett projekt att höja gator. Nyligen har man beslutat om att satsa 400 miljoner dollar för att höja fler gator i staden.

Philip Levine

Borgmästen för Miami Beach, Philip Levine

Man ändrar även byggstandarder för att inte ha bostäder för nära havsnivån. Man kommer även att transportera in sand eftersom haven eroderar stränderna längs det lågt liggande Florida och i synnerhet Miami.

Miami är den plats på jorden som är mest utsatt för extremväder när det gäller kostnader, typ försäkringsvärde. Det är mycket värde som står på spel inför det tydliga och frekventa hoten, främst från orkaner och stigande havsnivå.

Philip Levine poängterar att man strävar efter resiliens.

Jag frågar mig hur långt det räcker. Vi har tidigare talat om havsnivåhöjning som inte slutar vid en meter (och redan det blir en katastrof).

Sekunden senare säger Levine att han räknar med att dessa åtgärder räcker i 30-40 år. Därefter räknar han med teknologiska utvecklingar och revolutioner. Han jämför med utvecklingen av mobiltelefonen. ”Who would have thought, 3 years back in time, that we would be able to make phone calls from our watches?”.

Okay, man får väl göra vad man kan. Det är bra att tänka 30 år framåt istället för bara 3. Men samtidigt så försätter man kommande generationer i ännu större knipa när man gräver ner mer pengar i något som man vet man kommer att få ge upp. Låt vara att det är hans barn som kommer att få göra den avskrivningen.

Med berått mod bygger vi nya stranded assets. Även med goda intentioner.

Efter Levin följer en paneldebatt där man diskuterar solenergi i Florida. Florida är en av de bästa staterna i USA för att utvinna solenergi (3:e bästa potential). Men det är förbjudet att installera, sälja eller köpa annat än från de stora officiella elbolagen. Affärsmodeller där företag hyr ut solceller till individer är förbjudna. ”Florida is dysfunctional”.

Paneldebatt. Al Gore, Tom Larson, Debbie Dooley, Stephen A. Smith

Paneldebatt. Al Gore, Tom Larson, Debbie Dooley, Stephen A. Smith

Och nu följer en diskussion som visar på vilka patetiska argument som används i debatten, inte bara mellan kommersiella intressen utan även i politiken och administrationen. Man skruvar och tweakar fakta. En rolig one-liner var ”They say that Florida is the sunshine state. But it’s also the state of scattered cloudiness” och ”Sometimes it rains in Florida”. Typ: det är nog ingen idé att installera solenergi.

Men man har startat The Solar Initiative för att driva kampanj och lobba för solenergi och individers frihet att installera solenergisystem.

Man har gjort åsiktsundersäkningar och det visar sig att 82% vill ha en ändring på energibolagens monopol. Det har i sin tur gjort att energibolagen skapat en kampanjer som ”…smart solar”. Den är egentligen lobbyister som försöker finta folk. Typ samma sak som hände med ”clean coal” för ett par år sedan. Men/och det är inte lätt för den enskilde medborgaren att navigera i den smutsiga åsiktssoppan som präglas av särintressen. Suck

Jag skall poängtera att Det bara är fyra stater där det är förbjudet med privat solenergi. det finns ett par där situationen är oklar och/men i merparten är det tillåtet.

Nu lyfter Gore visionen och gör kopplingar till Sydafrika där man också har enormt stor potential för att utvinna solenergi, men man är mer eller mindre helt beroende av energi baserad på fossilt kol. Allt till följd av monopolistiska kommersiella intressen inom fossilindustrin.

Det är inte bara själva produktionen av energin som är problemet uta vem so äger makten över elnätet, the grid. Även affärsmodellerna är förlegade. Vi sitter i många sammanhang fast i kontraproduktiva system. Det är svårt att bryta upp dessa strukturer. Men där det har skett så är det sällan någon som önskar sig tillbaka till den gamla tiden, tex inom telekom, webben, mobiltelefoni mm. Eller fråga för den delen hur många av de som idag arbetar in om förnybar energi som hellre skulle vilja gå ner i en kolgruva.

I panelen sitter även Debbie Dooley, grundare av Conservatives for Energy Freedom. Hon är även med i ”The Green Tea Party”, en undergrupp till den superkonservativa Tea Party rörelsen. Med tydlig amerikansk accent går hon igång på att det handlar om frihet från monopol. Hon och Al Gore har givetvis en hel del skilda åsikter. Men här går de arm i arm i många frågor. Hon visar upp sin slogan ”Solar = Energy Freedom”.

Det är skoj när konservativa och demokrater kan mötas och enas, även om de gör det från olika håll.

Al Gore menar är att Europa ligger fem år före USA när det gäller affärsmodeller och framför allt regleringar av marknaden in om förnybar energi.

”Every election from now one must be a climate change election”: Al Gore.

”I am a climate change voter”: Al Gore.

/Martin

Året då solenergi tog fart på riktigt

Kommer vi att kunna titta tillbaka på år 2015, eller åren innan detta, då solenergi som allmän energikälla startade på riktigt? Mycket tyder på det.

Priset för att installera solenergi sjunker stadigt och har nu kommit ner till en nivå där den är jämförbar med traditionella energikällor som olja, kol och naturgas.

Cost of solar vs fossil energy
Grafik från Treehugger.com.

Dessa energislag är inte bara en referens för att de utgör ca 80% källan till vår nuvarande energimix, de är också roten till de enorma problem som klimatförändringar utgör. Detta är inga nyheter, forskare har flaggat i årtionden för at vi borde fasa ut fossil energi, men väldigt lite har hänt när det gäller att fasa ut det fossila.

Men moderna produktionsmetoder, volymökningar, nya marknader samt att nytänkande konsumenter och investerare fattat vartåt det barkar har medfört att vi nu ser en enorm tillväxt inom förnybar energi, i synnerhet solenergi.

Earth Policy Institute/Bloomberg
Grafik från Treehugger.com. Earth Policy Institute/Bloomberg

Vad vi har framför oss är exponentiell tillväxt. Och detta inom ett önskvärt område.

Kostnaden för att installera en viss effekt i solenergi är jämförbar med den för fossil energi. Nu kan marknaden ta fart ”av sig självt”, dvs med hjälp av vanliga marknadskrafter när de är som bäst. Det blir allt billigare med förnybar energi, samtidigt som medvetenheten om skadorna till följd av nyttjandet av fossil energi blir allt mer uppenbara.

I takt med att det finns alternativ så blir det inte lika svårt att tänka nytt. Man behöver inte stå kvar i fossilträsket för att få välfärd. Det är tvärtom så att man får mer välfärd om man ger sig i kast med den förnybara energin. Det är bara att gratulera alla som satsat sina investeringar inom rätt områden, förnybar energi, transition, hållbarhet, vett och sans.

Ett tag till kommer förnekare, ”skeptiker” och fossillobbyister att skrika sig hesa. Det kommer säkert att komma fram ännu mer absurda argument än att kasta snöboll i kongressen. Men det kommer inte att hjälpa dem eller deras bakåtsträvande målsättningar.

Ni som fortfarande har kvar kapital och förtroendekapital i fossil energi… Spänn fast skygglapparna, det kommer att bli en skakig resa utför. Läs gärna på vad ”stranded assets”, grundstötta tillgångar, betyder.

Ni som vill åka första klass in i framtiden, välj från smörgåsbordet ”förnybar energi”, ”ansvar”, ”vetenskap” och liknande.

Trevlig resa.

/Martin