Tag - arktis

Polarfararna del 2 Om plast

(Episode in Swedish) Riksteatern har satt upp pjäsen Polarfararna av Camilla Blomqvist. Tre forskare befinner sig på den öde arktiska isen för att göra vetenskapliga mätningar kopplade till plast och klimat. Sakta går det upp för dem att det som från början var vardag med små problem växer till en mycket speciell situation.

I detta avsnitt samtalar jag, Martin Hedberg, och Marika Haeggman (Albaeco) med Marie Löf, miljövetare och ekotoxikolog vid Stockholms Universitet om plaster. Hur kan det komma sig att man hittar plaster i Arktis? Hur lång tid tar det att för naturen att bryta ner plaster? Varifrån kommer plasterna och vad skall vi göra åt problemen?

Musik: Magnus Larsson.

Marie tipsar om SIN List där man kan kolla kemiska föreningar.

Det första avsnittet handlade om pjäsen i sig.

Nästa avsnitt handlar om klimat.

Podcastserien är ett samarbete mellan BeyondOneDegree och Albaeco vid Stockholms Universitet.

Det finns grader i klimatsystemet

Ljus och värme är i vårt normala språk metaforer för något bra. Men när det gäller Arktis så är det tvärtom mörker, kyla och framför allt is vi vill ha. I alla fall om vi uppskattar det stabila klimat som varit bidragande faktor till utvecklingen av den mänskliga civilisationen.

Men vi står inför oöverblickbara risker i och med förändringar av klimatparametrar som är mycket nära, eller redan förbi, återkopplingar som i sin tur leder till förändringar utanför mänsklig kontroll eller tillräcklig kapacitet att parera.

Insatsen är enorm. Framtiden är mer obekant än någonsin. Men ett vet vi: Naturen kommer inte att se ut som den gjort de senaste tiotusen åren. Förändringarna går snabbt och de flesta är irreversibla, det går inte att backa eller ångra sig.

fig-1-a-better-graph-620x442

Globala medeltemperaturen 1880 – aug 2016.

Det är inte ett nollsummespel, förlusterna, såväl individuella som samlade, kommer att vara större, längre och drabba fler, än den relativt korta period av förnekelse och cynism som lagt grunden för klimatförändringarna.

Forskare har varnat för konsekvenserna av klimatförändringar i decennier men samhället som helhet har tittat åt andra håll. Vi har missat många avtagsvägar från fossilvägen som är ett sluttande plan.

Det skall inte överraska någon att vi nu står på tröskeln till en helt ny situation inte bara för mänskligheten utan även geologiskt. Det här senare, det geologiska perspektivet, det kan man kanske strunta som vanlig snubbe, men det är viktigt för det säger oss något om hur stora förändringar som kan stå för dörren.

Man skall inte måla fan på väggen och det gäller att vara positiv. Men å andra sidan så är det precis den mentaliteten som har lett oss fram till den här ohållbara situationen vi nu befinner oss i. Forskare, och även tunga politiker, har känt till situationen i decennier. USA:s president Lyndon Johnson sade tex redan 1965 att ”This generation has altered the composition of the atmosphere on a global scale through radioactive materials and a steady increase in carbon dioxide from the burning of fossil fuels.”. Det är mer än 50 år sedan. Då hade det varit lätt, nu är det svårare. Men det sura äpplet är det bara att tugga i sig.

Klimatforskaren Roger Revelle skakar hand med Lyndon Johnson i Ovala rummet. Credit: Roger Revelle Papers, Special Collections & Archives, University of California, San Diego.

Klimatforskaren Roger Revelle skakar hand med Lyndon Johnson i Ovala rummet. Credit: Roger Revelle Papers, Special Collections & Archives, University of California, San Diego.

Om vi verkligen menar allvar med Parisavtalet och ambitionen att begränsa uppvärmningen till 2°C, helst max 1,5°C, så är det mycket bråttom att agera. Med nuvarande förbrukning av fossilt kol (olja, gas och stenkol) så har vi 20 respektive 5 år kvar innan förbrukningen skall vara nere på noll (0) användande av fossilt kol. Alltså inget mer diesel, bensin, gas, kolkraftverk. Dvs hela dagens maskinpark av bilar, traktorer, flygplan, kolkraftverk, olje-, gas- och koluppvärmning samt elproduktion, gödselproduktion (använder naturgas) mm måste då rimligen stå still.

Sannolikheten för att vi skall göra det?

Det är därför som vi behöver enorm energieffektivisering, en massiv utbyggnad av förnybara energikällor och förberedelser för klimatförändringar som är oundvikliga.

Det senare exemplet ovan, förberedelser, omfattar givetvis infrastruktur, extremväder, sjukvård, livsmedel, vatten mm. Men framför allt handlar det om juridiska och humanitära förberedelser. Torka, översvämningar, jordskred och missväxt lägger ytterligare stress och lidande för individer och samhällen och bidrar även till folkvandringar. Hur hanterar vi det? Har det visat sig att vi är bra på det?

Tillbaka till Parisavtalet. Jag vill poängtera att varken 2 eller 1,5° är någon form av söndagspromenad. Förhistoriska data indikerar att varje grads förändring motsvarar mellan 10 och 20 meter förändring av havsnivån. Meter!

Det tar i och för sig tid för isarna att smälta, säg omkring 2000 år innan havsnivån stabiliseras. Men under den tiden så kommer alltså havsnivån att stiga, långsamt och snabbt. Det har den gjort förut, utan människans medverkan, och det kommer den att göra igen. Städer som Miami, New Orleans, London, Singapore, och många fler kommer att bli översvämmade inom, säg, hundra år. Humanitärt är det Bangladesh som ligger risigast till. Redan vid en halvmeters havsnivåhöjning berörs ett par miljoner människor. Vid 1,5 meter så handlar det om 20-30 miljoner människor.

Modell av Bangladesh från NY Times.

Modell av Bangladesh lågland från NY Times.

Lägg därtill att ett varmare hav kommer att kunna mata ännu mer energi till tropiska cykloner. Och dessa kommer att kunna uppträda längre norrut respektive söderut, dvs närmare polerna, i samband med att havet blir varmare även här. Det berör inte bara Bangladesh.

Hur mycket kommer då havsnivån att stiga med? -Räkna med 1-2 meter havsnivå innan 2100, men uteslut inte högre nivåer. Och klimatet forsätter givetvis att förändras även efter år 2100. Havsnivån reagerar inte lika snabbt som temperaturen i luften. Men havsnivån fortsätter å andra sidan att stiga hundratals år efter att temperaturen i luften har stabiliserats.

Vad skall vi göra, ge upp?

Nej varför då? Det var länge sedan det fanns så mycket otroligt meningsfullt att göra som just nu! Men misstolka inte budskapet. Det går inte längre att undvika stora förändringar och klimat, ekosystem och samhället.

Om vi inte menar allvar med Parisavtalet och alla andra åtaganden, då är det ännu mer resurser som behöver läggas på att förbereda sig för oöverskådliga förändringar och stress på våra samhällen.

Hur det är i helvetet har jag ingen aning om. Men det finns grader också i klimatsystemet och det gäller att det inte blir för många. Varje tiondel gör skillnad och det gäller att vrida ner termostaten i tid.

/Martin

Inte så konstigt med luftutbyte över ekvatorn

Ni som följt med i klimatdiskussionerna de senaste dagarna har troligen sett rubrikerna av att något unikt skett, att jetvinden har korsat ekvatorn. Denna händelse har dock fått löjeväckande proportioner!

Hur började diskussionen? Jo genom Robert Scribbler skrev en blog, som är hyfsat sansad och bland annat berör flödet av energi mellan hemisfärerna, förändringar i vågmönster, Gravitationsvågor, Rossbyvågor, Jetvindar, Quasi-biennial oscillation mm. I en bildtext spekulerar han att:

”…It’s the very picture of weather weirding due to climate change. Something that would not tend to happen under normal Holocene climate conditions. Something, that if it continues on a significant scale, may threaten seasonal integrity.”

Det framgår att Scribbler menar att det ena och andra skulle kunna inträffa i ett allt mer föränderligt klimat (även om han tar ut svängarna lite för mycket i påståendet att jetvinden nu flödar ”från pol till pol”).

Därefter gör Paul Beckwith en video som han lade upp sin sajt. Denna har blivit viral. Paul Beckwith tar ekvatorpassagen som beviset för att vi är i en ny klimatregim. Där konstaterar han bland annat att:

”The jet stream in the Northern Hemisphere has crossed the equator and joined up with the jet stream in the Southern Hemisphere. This is new behaviour, and indicates that climate system mayhem is ongoing.”

samt

”Welcome to climate chaos. We must declare a global climate emergency.”

Varför är det tokiga slutsatser? Jo därför att:

a) De båda hemisfärerna, avgränsade av ekvatorn, håller någorlunda tätt sig emellan men det är inget konstigt med att det sker ett luftombyte mellan södra och norra halvklotet. Den ”unika” (unprecedented) händelsen är inte så unik.

b) ”Händelsen”, att vindar med en viss hastighet blåser från ena sidan till ekvatorn till den andra, är en enskild väderhändelse, inte nödvändigtvis något kontinuerligt stadigvarande eller mer frekvent återkommande, dvs en klimathändelse.

c) ”Konsekvenserna”, att årstiderna skulle suddas ut till följd av denna väderhändelse är minst sagt spekulativa.

d) Observationen och slutsatserna som man gör är inte granskade eller publicerade i någon vetenskaplig tidskrift, peer-reviewed.

Det är sorgligt eftersom mycket av det andra som Paul beskriver är korrekt, att vi har en akut situation, att klimatet förändras snabbare än någonsin, att vi närmar oss tipping points i klimatsystemet, att klimatsystemet blir alltmer oförutsägbart, att havsströmmarna förändras, att Arktis värms upp snabbare pga förändrat albedo…

Men att använda en inte unik väderhändelse som en form av bevis för att vi nu har klimatkaos, det är osakligt och slår tillbaka på hans eget och många seriösa forskares arbete. (Ja, jag gör en distinktion mellan dem, just av den här anledningen).

Jag säger inte att vi inte har en akut situation. Vi förändrar klimatet på ett sätt som har fått och kommer att få mycket allvarliga konsekvenser. Och det finns mängder av underlag och bevis både för detta och för konsekvenserna på våra samhällen. Men vi skall inte göra hönor av fjädrar.

Skippa spekulationerna och ta fasta på det substantiella som faktiskt finns att tillgå om hur klimatet förändras. Det är skrämmande nog.

/Martin

Kanada och Alaska blir allt grönare

Det som tidigare präglats av snö, is och i många fall permafrost blir nu allt grönare. Det visar en omfattande studie som NASA genomfört med hjälp av högupplösta bilder från LANDSAT-satelliter. NASA har mätt förändringarna mellan åren 1984 och 2012. 30% av ytan har fått ökad växtlighet. På 3% har växtligheten minskat.

Temperaturerna stiger snabbare i den arktiska miljön än någon annanstans. Det här är inte förvånande, men icke desto mindre oroande. Det beror till stor del på att marken under snön och isen är mörkare än det frusna vattnet. Därav reflekteras allt mindre solljus. Istället värmer det marken varvid mer snö och is töar… Detta kallas för ”albedo-effekt”. Albedo betyder reflektion och anger hur stor andel (i procent) av solljuset som reflekteras ut i rymden.

En positivt återkopplad effekt. Positiv i den bemärkelsen att en liten förändring förstärker sig själv.

Två spontana reaktioner som jag mött rörande detta är dels att det är bra att växtligheten ökar, dels att det skulle kunna bero på att luften innehåller mer koldioxid.

Bägge påståendena är till största delen fel.

Det är iof bra när det växer, men att det växer i den arktiska miljön är illa. Detta utöver att permafrost töar och att isar och snötäcken minskar. Växterna bidrar nämligen i ännu större utsträckning till att hålla markytan mörk: Buskar och träd sticker upp ovanför snötäcket och absorberar solljus som ombildas till värme ännu snabbare än om marken ej täckts av växtlighet.

Den mängd koldioxid som absorberas av växterna kan inte kompensera för albedoförändringen.

Och att det växer mer nu än för trettio år sedan beror på att det blivit varmare. Förvisso är koldioxid ”nyttigt” för växterna, men det kraftigt förhöjda halten kan inte öka växtligheten på det sättet som har skett. Det beror istället på dels att temperaturerna har ökat, dels på att sommarsäsongen har blivit längre.

Det är stora förändringar, men ändå bara början.

/Martin

Istider

[huge_it_slider id=”3″]

Bild 1. Iskärnor ger svar på förhistoriskt klimat

Glaciärer är komprimerad snö. Genom att borra sig ner flera tusen meter i glaciärer kan man spåra temperatur, växthusgaser och när det varit vulkanutbrott flera hundra tusen år tillbaka i tiden.

Bild 2. Vostok iskärna

Den mest kända iskärnan kommer från Vostok på Antarktis. Den visar spår av klimatet 418.000 år tillbaka i tiden.

”0” i grafen motsvarar temperaturen år 1950. Temperaturskalan visar hur mycket varmare eller kallare det varit genom de senaste fyra istiderna.

Den arktiska miljön är ungefär dubbelt så känslig temperaturmässigt som jorden i medeltal. Dvs när det var 8 grader kallare på Antarktis så var jordens medeltemperatur ca 4 grader lägre än 1950.

Vi har de senaste ca 12.000 åren haft relativt stabilt klimat, Holocene.

Bild 3. Milanković-cykler

Förhistoriska klimatförändringar förklaras bäst genom att ta hänsyn astronomiska förändringar som tex förändring av jordaxelns lutning och jordens bana kring solen. Detta beskrevs första gången av matematikern Milutin Milanković.

Ingen förnekelse av Nordamerikas högsta berg

Denali

Såg just att Obama har beslutat att återta det gamla orignalnamnet Denali för det som fram till igår hette Mt McKinley. Men när jag läste det så läste jag ”Denial” (förnekelse) istället för Denali.

DenaliDet blev en liten paradox som stämde så väl in i den annars så ambitiösa klimatresa som Obama gör just nu: Han reser runt på en elva dagars turné och engagerar sig i klimatfrågor. (Anekdot: Han är också den första sittande presidenten som reser norr om polcirkeln.)

Han får både ris och rosor för sin klimatresa: Rosor för sitt engagemang. Ris för att han för två veckor sedan gav Shell tillstånd att borra efter olja i den känsliga arktiska miljön. Det är dels ett lokalt miljöproblem, dels ett globalt problem: Det behövs inte mer växthusgaser i atmosfären, något som oundvikligen blir följderna av att gräva upp fossilt kol.

Shell

Shell oljeborrtorn i Alaska. Credit USAToday.

Så där jag läste att Obama döper om Nordamerikas hösta (6168 meter) berg till Denial så tänkte jag först att det var satir. Men namnet var Denali.

Det ursprungliga namnet är Dinale eller Denali vilket betyder ”den/det höga” respektive ”den/det stora”. Det används fortfarande av lokalbefolkningen.

Ryssarna översatte detta till Bolshaya Gora när de ägde Alaska, vilket betyder ”Det stora berget”.

Men 1896 så gav en inflytelserik guldprospekterare berget namnet McKinley för att visa sitt stöd för presidentkandidaten William McKinley (som också blev president året efteråt). USA erkände formellt namnet ”McKinley” 1917.

Men efter många och långa påtryckningar är det alltså dags för berget att återfå sitt ursprungliga namn Denali.

Obama förnekar inte historien. Inte heller människans inverkan på klimatet. Men med så mycket påtryckningar från olika särintressen och lobbyister är det inte konstigt att han, och andra beslutsfattare, ibland tvingas ta ett litet kliv åt sidan. Men han håller kursen.

Och berget återfår sitt ursprungliga namn. Det hindrar dock inte dess glaciärer från att påverkas av ytterligare klimatförändringar som blir följden av att människan, tex genom bolag som Shell, utvinner fossilt kol.

/Martin

 

Ska det regna i januari?

slask

Det nya året börjar inte bra ut ett väderperspektiv. Från 20-30 minusgrader till flera plusgrader i Norrland och snö som töar. Därefter en storm som inte blev så illa som folk förväntade sig (efter att SMHI gått ut med en klass-2 varning).

Just nu drar ett regnområde bort från södra Norrland/östra Svealand och till helgen är det dags för ett nytt blåsväder i Götaland/Svealand.

Är det här det nya normala eller har vi bara dåligt minne?

Slask

Det är klart att det förekommit plusgrader tidigare i januari tidigare år. Men det vi sett de senaste åren är början på en trend som har kommit för att förändras.

Utsläppen av växthusgaser gör att strålningsbalansen förändras. Det gör i sin tur att mindre värme strålar ut i rymden samtidigt som vi tar emot ungefär lika mycket som tidigare. Det i sin tur gör att det blir varmare. Störst blir skillnaden i den arktiska miljön. Dvs i närheten av Nord- och Sydpolen. Arktis inkluderar oss i Skandinavien.

Inte nog med att temperaturen stiger och snön/isarna töar av det. Det blir dessutom mindre kontraster mellan kalluften i norr och den varmare luften i söder. Det gör i sin tur att jetvindarna meanderar, svänger, kraftigare. Kommentaren ”Olle R” länkade nyss till en vetenskaplig artikel på just det temat (Evicence for a wavier jet stream in response to rapid Arctic warming).

Sammanfattningen från artikeln lyder:

New metrics and evidence are presented that support a linkage between rapid Arctic warming, relative to Northern hemisphere mid-latitudes, and more frequent high-amplitude (wavy) jet-stream configurations that favor persistent weather patterns. We find robust relationships among seasonal and regional patterns of weaker poleward thickness gradients, weaker zonal upper-level winds, and a more meridional flow direction. These results suggest that as the Arctic continues to warm faster than elsewhere in response to rising greenhouse-gas concentrations, the frequency of extreme weather events caused by persistent jet-stream patterns will increase.

Dvs, vi kan förvänta oss att det blir såväl kallare som mildare. Och nej, de tar inte ut varandra, i medeltal blir det mildare.

/Martin