Tag - 2019

Jag fick utmärkelsen Nackas miljöpris 2019

Idag tilldelades jag, tillsammans med Kummelnäs förskola, Nackas Miljöpris 2019. Efter överlämnandet av diplom, blommor och en check på 5000 kronor så höll jag ett litet anförande. Och för en gångs skull hade jag skrivit ner vad jag skulle säga i förväg. Nu blev det inte så att jag läste allt innantill. Jag både la till och hoppade över. Men nedan finner ni texten jag hade tänkt läsa. Lätt friserad, jag har tex format om den från talspråk till lästext.

När jag var 16 år så kom jag på andra plats i en uppfinnartävling, FinnUpp83. Jag konstaterar att jag avancerar, nu är jag på delad förstaplats till utmärkelsen Nackas miljöpris!

kombinerade jag känd teknik till de första digitala klockorna -för att folk skulle kunna hålla rätt på tiden. 

Nu kombinerar jag klimatvetenskap med kommunikation -för att folk ska förstå vad klockan är slagen.

Det här gör jag i en tid när allmänheten börjar komma till insikt om hur besvärlig situationen är. De reser sig och ställer krav på omställning. Mycket tack vare en extremt målmedveten annan 16-åring, Greta. Lika länge som hon är gammal, har jag jobbat med att skriva och föreläsa om klimat och miljö för både skolelever och näringsliv, politiker, tjänstemän och allmänhet.

Som meteorolog kan jag intyga att det är svårt att sia om framtiden. Man vet inte hur framtiden blir, men man kan räkna på sannolikheter för olika händelser. Jag tänker i scenarier och berättelser. På så sätt kan man förbereda sig, både för att allt fortsätter som förr, och för att världen förändrar sig. Och sannolikheten att allt ska vara som förr är obefintlig. 

Världen förändras. Allt snabbare. Vi lever i Antropocen. Där människan har blivit en betydande, möjligen intelligent, aktör som förändrar grundläggande system på planeten. Växthuseffekten är bara en av dem. Det ger extremväder, havsnivåhöjningar, förändrade klimatzoner, torka, missväxt och översvämningar. Men vi förändrar också ozonskiktet, havens pH-värde, flöden av fosfor och kväve, livsbetingelserna för växter, djur och svampar mm.

De omställningar som samhället står inför är monumentala. Men insikten om det här saknas fortfarande hos många. Och även om folk börjar förstå, så saknas insikter om vad vi måste göra för att förhålla oss både till minskad påverkan, och anpassning till det som inte kan förhindras.

Antingen så lullar vi på i samma hjulspår som vi följt de senaste 75 åren -och de fördjupas exponentiellt-. Med kollaps av ekosystem, irreversibla klimatförändringar och extremväder som följd. Eller så tar vi oss samman, samarbetar och bygger ett samhälle som håller sig inom det sofistikerade och eleganta ramverk som naturen utgör. Och vi anpassar oss till konsekvenserna av dom förändringar som kommer att hända i alla fall. 

Men just nu gör vi varken eller.

Klimatförändringar och extremväder är redan här. Fast ojämnt fördelade. Men i takt med tiden, våra utsläpp och urlakning av ekosystem så kommer allt fler, även vi, att få ta del av allt mer extremt väder.

Martin Hedberg får Nackas Miljöpris för sitt arbete med att sprida kunskap om klimatförändringar, miljö och hållbarhet för skolungdomar, näringsliv och ministrar. Arbetet visar på stort engagemang i klimatfrågan och bidrar till ökad kunskap och förståelse i samhället kring klimatförändringar. Vi hoppas att din insats kan sprida ringar på vattnet och inspirera andra till att lära sig mer samt ta hänsyn till de stora globala frågorna som påverkar oss allt mer.

Jag hoppas att jag kan bidra till att Nacka utvecklar en handlingsplan som gör att vi uppfyller vår moraliska och konkreta andelar av både Parisavtalet och andra globala, nationella och lokala miljömål. Vi kan nämligen inte förvänta oss att någon annan ska göra det jobbet åt oss. Genomförandet alltså, att minska utsläpp och miljöpåverkan. Att hålla oss innanför ramarna.

Såväl naturvetenskaplig fakta som de filosofiska aspekterna av att vara människa och ingå i olika system och relationer med övrigt liv på planeten är viktiga. En levande och livskraftig natur med mångfald är en förutsättning för våra egna liv och allt som vi bryr oss om. Som maten vi äter luften som vi andas eller skogarna omkring oss eller mykorrhizan, typ svamparna, i marken. Utan humlor, bin och andra insekter som pollinerar så försvinner en väsentlig del av vår mat. Likaså hav och sjöar som förorenas, försuras och övergöds. Eller skogen som alltmer liknar stora tändstickor, redo att brinna vid nästa torka och värmebölja. Naturen blir förpassad till reservat. Kvar blir ”produktiv” mark, infrastruktur och saker. Men utan naturen är vi inte människor.

Extremtorkan och värmen förvärras av att glaciärer i Arktis smälter. Det påverkar jetvindarna på tiotusen meters höjd. Det gör att vädret inte växlar som förr, utan lättare låser sig. Det ger tidvis högtryck med långvarig torka och det kan också ge lågtryck på rad och ihållande regn i veckor. Det gör att tundran tinar och släpper ut metan och koldioxid vilket gör att vi snart hamnar i en situation där vi inte kan, oavsett vad vi gör, bromsa klimatförändringarna. Vi är alla med och påverkar framtiden. Jag önskar att vi går från hybris och dominans till ödmjukhet och samarbete.

Jag vill tillägna det här priset: Dels alla forskare som i decennier arbetat med att ta fram beslutsunderlag -som samhället i stort har lämnat utan åtgärd. Dels alla ungdomar som ställer krav. Jag tänker på alla som kämpar på liknande sätt som Greta, men utan att få en bråkdel av den uppmärksamhet som de förtjänar. De ställer krav på oss, vi som idag sitter med utbildningar, kunskap och makt i samhället. 

Det är vi som har det moraliska och handgripliga ansvaret. Det är vi som ska förändra samhället för att förbereda oss på extremväder och förhindra ekologisk stress, brist och kollaps. Vi gör det här för att välfärden skall vara given såväl våra, som andras, barn. Idag och i morgon. Vi gör det för oss alla.

Stort tack för utmärkelsen.

Sluta förvånas över värmen

Juli månad är på väg att bli den varmaste månad som någonsin uppmätts på jorden. Detta efter att juni satte rekord som den varmaste junimånaden som någonsin uppmätts.

Och på det en pågående värmebölja i Europa. En värmebölja som kommer att krossa många lokala värmerekord. För att inte tala om allt lidande som den skapar.

Avvikelse av temperatur ca 1500 meter upp i luften. Prognos från ECMWF för torsdag 00 utc.

En del media illustrerar sommarvärme med ”Äntligen sommar”, smältande glassar, barn som hoppar från bryggor i vattnet och solar med solglasögon. Jag tycker att det vore fint om man var mer neutral och saklig. Man kunde också ta med lite av den andra sidan, uttorkning, badsårsfeber, algblomning, skogsbränder, sinande brunnar, ökad energiförbrukning osv.

Och när man ska illustrera det katastrofala med värmeböljor så blir det alltsom oftast folk som svalkar sig i fontäner. De beter sig annorlunda än vad de gör en onsdag i november, men de är inte representantiva för lidandet av värmeböljan. Folk avlider av värmen! Det sker främst för att kroppen inte kan återhämta sig under de varma natterna. Det är barn, gamla och redan svaga som drabbas, inte ungdomar som badar fontän.

Jag menar nu inte att man ska göra bildkollage från bårhusen, men att man skulle kunna välja illustrationer som bättre berättar om umbäranden som folk upplever i samband med värme och uttorkning.

Och så ska vi sluta vara förvånade över att det slås värmerekord. Forskare har i decennier både beräknat och kommunicerat att det som nu sker kommer att ske.

Vi ska vara förvånade om temperaturen/energin i haven/glaciärerna/luften INTE stiger.

Bara för att tydliggöra vad vi behöver förbereda oss på (Hallå politiker, näringsliv, strateger och beslutsfattare)…

Normalt nu, och under överskådlig tid (kommande decennier), är ACCELERANDE stigande temperaturer, havsnivåhöjning, tinande glaciärer, jorderosion, försurning av hav, förlust av ekosystem, växt- och djurarter.

Halten koldioxid i luften sedan år 1700, Keeling-kurvan. Förra gången koncentrationen var så här hög var för 3-5 miljoner år sedan. Det var innan det blivit svalt nog för istider att bildas som kommit och gått.

Vi ska inte heller vara förvånade över att halten koldioxid, det sätt varmed människan primärt driver på dessa förändringar av klimat och ekosystem, stiger accelererande. Hur kan det bli på annat sätt när vi utvinner och förbränner allt mer fossilt kol, skövlar skogar och dessutom naturens förmåga att buffra, absorbera våra utsläpp, minskar?

Det förefaller inte finnas någon som helst vettig eller realistisk plan för att hantera detta. Vare sig på global, nationell eller regional nivå.

De fattiga, utan rösträtt, utsatta och maktlösa har inget att säga till om. Hit räknar jag inte bara människor utan också övrigt liv på jorden. De flesta fattar inte vad som håller på att hända, varför eller vad man kan göra åt det. De försöker bara klara av dagen på den systemnivå de befinner sig.

De som är rika, har makt, inflytande, resurser, kontakter och överblick tror jag lever i illusionen av att de kommer att klara sig med begränsade umbäranden eftersom de har just resurser och redundans på många olika plan. Man förväntar sig kunna omallokera sina tillgångar (som i pengar räknat är många gånger större än vad man med värdighet kan omsätta under en livstid) och i värsta fall helt enkelt flytta till platser som inte drabbas av extremt väder och betala för tjänster, tex livsmedel, energi, säkerhet om det skulle bli en bristvara.

Sedan har vi den stora medelklassen. Människor som lever hyfsat, men inte har jättestor frihet, eller insikter om hur man ska ändra sina liv. Jag tror att många här är medvetna om att vi behöver ändra kurs, men samtidigt känner sig maktlösa över sin kapacitet och förmåga att göra det. Man hoppas att de med mer makt, resurser och inflytande (givetvis) ska göra vad som krävs för att behålla stabiliteten i samhället utan att erodera naturen som vi (ju) är helt beroende av.

Jag ser inte någon hållbar plan eller strategi som ser till allmänhetens eller helheten bästa. (Men jag välkomnar alla initiativ som visar att jag har fel.) De planer som finns i subkulturer eller små samhällen kan möjligtvis vara hållbara för dessa, till och med utan att vara eroderande för andra, men de förhindrar inte den storskaliga skövlingen av naturen på en högre systemnivå.

Och de företag och maktcentra, tex de hundra bolag som står för 71% av utsläppen av växthusgaser, har inte någon plan för sin egen överlevnad utan de fossila resurser de lever av. De kommer att köra sina race in i kaklet. Vi andra följer med av bara farten. Som att sitta med en trerättersmeny i restaurangvagnen på ett skenande tåg.

Vad ska vi då göra? Att klimatkompensera sin semesterresa, byta elavtal, cykla till jobbet, återvinna plastpåsar eller tom ”stora uppoffringar” som att sluta flyga och bara äta växtbaserade livsmedel (något som allt fler klimatmedvetna gör) är inte tillräckligt.

Vi behöver ställa om hela samhället så att vi i princip inte alls använder fossilt kol, vi behöver hjälpa naturen att bli regenerativ, dvs skapa mer mångfald, bördiga jordar, skogar, habitat för växter och djur istället för monokulturer och skövling som är netto är resultatet igår och idag.

Och vi behöver (förmodligen) ändra på vår syn på och relation till övrigt liv på planeten. Vare sig planeten, dess naturtillgångar (resurser), växter eller djur finns till för vår skull.

Bara för att vi kan skövla, döda och dominera andra individer och alla arter betyder inte det att vi har rätten att göra det. Inte ens om det skapar nytta för oss. Vi och övrigt liv, såväl just nu som i framtiden, skulle må bättre om vi visade just övrigt liv betydligt mer respekt än vad vi gjort och gör.

Att göra de här omställningarna på individnivå, i lokalsamhället och tom på nationell nivå är bra. Men inte tillräckligt. Ska det fungera så måste alla ställa om. Människan kan inte använda fossilt kol, inte heller skövla naturen och samtidigt förvänta sig business as usual från ekosystem eller för den delen samhällen. Allt förändras, ingen har kontroll.

Prepare for impact. Vi har redan drivit systemen långt utanför deras mode of operation. Att naturen ska vara typ snäll mot oss för att vi behöver det är en otroligt naiv strategi. Ändå förefaller det vara vår plan.

Det skrämmande är att vi vetat om allt detta i decennier. Vi har känt till att vi måste upphöra med fossilt kol. Vi har känt till att problemen och konsekvenserna blir större ju längre vi väntar. Vi har känt till att det blir allt svårare att ställa om samhället. Och vi har sett att forskarsamhället levererat tillförlitliga scenarier. -De bekräftas av observationer som visar hur verkligheten förändras.

Så ska vi tänka något om framtiden så behöver det vara i linje med vad relevanta klimat- och ekosystemscenarier beskriver. Även om det är jobbiga slutsatser.

Och ändå ställer vi inte om. Om vi inte gjorde det igår när det var hanterbart, varför skulle vi, med samma tänk som igår, göra det idag eller i morgon?

Vi är i akut behov av ett nytt narrativ, en ny berättelse om varför vi är här. Det behöver prägla alla beslut vi tar, i synnerhet strategiska, alla relationer och allt vi gör.

Fram till dess kommer det att bli värre, accelererande. Jag är mycken ledsen att behöva säga det, men det är så mätdata, dynamik, vetenskap och logik ser ut.

Det är jobbigt och just därför jobbar stora delar av samhället med olika former av förnekelse. Alltifrån rena lögner som att påstå att nuvaramde klimatförändringar beror på solfläckar, naturliga variationer eller är forskarlögner till att vi undgår problemen genom att tanka biobränsle eller köpa utsläppsrätter.

Bli inte förvånad om nästa skogsbrand blir värre, nästa orkan orsakar större översvämning, nästa isberg som bryts loss är större, nästa utbrott av vektorburna sjukdomar blir värre eller om nästa värmebölja blir värre än den vi upplever just nu.

Det nu normala är ett skenande klimat och en massutrotning av liv. Detta eftersom vi saknar verlighetsförankrad strategi för att ställa om samhället. Har någon något bättre för sig än att göra allt vi kan för att förändra den situationen?

/Martin

Nästa värmebölja i Västeuropa

Västra Europa drabbas av en ny värmebölja i nästa vecka. Det blir drygt tio grader varmare än normalt och det är, återigen, främst Frankrike som berörs.

Kartan ovan är en prognos från vädermodeller vid ECMWF, det europeiska centrumet för väderprognoser. Den visar temperaturanomalin, avvikelsen i temperatur, på tryckytan 850hPa (ca 1500 meter upp i luften) jämfört med hur det brukade vara så här års mellan 1979 och 2010.

Det ger en bra fingervisning om hur varm luftmassan i sig är, innan lokala effekter vid marken haft inverkan, tex solen som värmt marken eller kylande vindar från pålandsvind.

Den extraordinära värmen gör entré på måndag 22 juli och faller tillbaka till normala sommartemperaturer inför helgen den 27 juli.

Däremellan kommer det att vara 35 till 40 grader dagtid över stora delar av Frankrike. Om nätterna blir det svalare, men fortfarande för varmt för att ge svalka.

Även andra länder som till exempel Storbritannien, Norge, Spanien, Tyskland, Österrike och norra Italien kommer att känna av värmen.

För 50 år sedan så hade detta varit en unik händelse. Men i takt med att värme har ackumulerats på planeten så är värmeböljor av den här magnituden inte längre lika osannolika. Och de kommer att bli än vanligare i framtiden.

Halten växthusgaser i luften är högre än den varit på mer än 3 miljoner år. Det ändrar på energiobalansen mellan Jorden och rymden. Vi får hit i stort sett lika mycket energi från solen som för hundra år sedan, men strålar ut betydligt mindre i rymden. Orsak: den kraftigt förhöjda halten växthusgaser i luften.

Det är som att dra på sig en ylletröja när man är varm: det blir svårare att kyla av sig.

Och som grädde på moset så ÖKAR halten växthusgaser. Det som redan var illa blir värre!

Men det här borde inte förvåna någon. Koldioxid bildas vid förbränning och eftersom människan fortsätter att såväl skövla skogar som gräva fram fossilt kol som vi eldar upp så transformerar vi alltmer av det tidigare fast bundna kolet till växthusgaser.

Det skulle kunna gå ännu snabbare men alla våra utsläpp blir inte kvar i luften. Den allt högre halten i luften gör att en inte oväsentlig del, knappt hälften, binds i hav. Där bidrar koldioxiden till att göra haven surare, pH-värdet sjunker. Det påverkar allt i haven som använder kalk för att bygga skal eller skelett. Typ räkor, musslor, fiskar, däggdjur, plankton, koraller…

Det blir helt enkelt svårare för dem att behålla de hårda strukturerna i skal och skelett eftersom vattnet de simmar i sakta fräter.

Haven är viktiga ur många aspekter. En ytterligare är att merparten, drygt 93%, av energiobalansen absorberas av haven. (Det som värmer luften är 2 till 3% av energiobalansen, det övriga tinar glaciärer och värmer marken.)

Så var inte förvånad över nästa, eller nästnästa, värmebölja, gigantiska skogsbrand, osedvanligt kraftiga, stora eller långlivade orkan, missväxt, kollapsande glaciär, osv. Vi har i princip bett om dem.

Och som pricken över i’et (jag får snart slut på uttryck över extraordinära situationer) så förändras vädermönster. Den kraftiga avsmältningen av Arktis har påverkat jetvindarna. Det gör i sin tur att sannolikheten för ”blockeringar” av hög- och lågtryck samt storskaliga vädermönsters interferens med bergskedjor ökar. Detta förstärker sannolikheten för värmeböljor som vi kommer att se drabba Europa nästa vecka.

För femtio år sedan kunde folk säga att de inte visste. Men nu är det ett medvetet val mänskligheten gör. Vi förändrar förutsättningarna för att bibehålla den stabilitet som har givit oss möjligheten att utveckla våra samhällen.

Jisses vad vi kommer att ångra oss.

/Martin