Höst, regn och geoengineering

Av Martin Hedberg

Det fortsätter att regna av och till. Därtill kommer det att komma snö. Nej inte i Stockholm, men i Lapplandsfjällen.

Årstiderna växlar. Hösten har kommit till nästan hälften av Sveriges yta, från västra Dalarna och norrut undantaget norrlandskusten (fem-tio mil in från kusten).

Hösten är sen i år. Mellan två och tre veckor efter den statistiska tidtabellen. Det är inget ovanligt att årstidernas ankomst varierar från ett år till ett annat, men värt att konstatera att sommaren var varm och blöt och lite längre än normalt.

Japp, det här har med det förändrade klimatet att göra. Allt väder påverkas av det förändrade klimatet. Det är inte bara ”dåligt” väder som stormar, värmeböljor och skyfall som är påverkade av växthusgaser och förändrat albedo (jordens reflektionsförmåga) samt variationer i inkommande solinstrålning. Klimatet utgör sammanfattningen av ALLT väder. Såväl sol som regn.

Det är inte så att våra extra växthusgaser bara är lite ”grus i maskineriet”. Det är mer som en tyngdpunktsförskjutning av en båt eller ett flygplan. Hela farkosten påverkas. Upplevelsen är dock olika på olika platser.

Men till skillnad från en båt eller ett flygplan så kan man inte kompensera bort förändringen med någon form av motriktad lyftkraft. Naturen är inte en fast struktur. Den går inte heller att skilja från sin omgivning. Naturen är dynamisk, i ständig förändring. Vi påverkar den i stor omfattning, men kan inte kontrollera eller styra processerna annat än i mycket begränsad omfattning. Naturen förändras ständigt, det finns tröskeleffekter, ett stort mått av osäkerhet och den är irreversibel. Det går med andra ord inte att backa processer.

Igår presenterade Sveriges Radio ett försök av brittiska forskare att göra tester med att avsiktligt modifiera planetens strålningsbalans, så kallad ”geoengineering”. Det är inget som forskarvärlden önskar sig, men vi rör oss oundvikligen i den riktningen att vi till slut tvingas till det. Och då i stor skala.

Man kan fråga sig dels vilken teknisk kapacitet människan har att på ett kontrollerbart och uthålligt sätt påverka klimatet i önskvärd riktning (dessa storheten bör tex definieras), dels hur det kommer att påverka internationella förhandlingar, geopolitik mm. Man skall även fråga sig vem som har kapaciteten, vem som kommer att fatta besluten samt om det finns några juridiska och ekonomiska problem med att avsiktligt påverka klimatet. Idag gör vi det oavsiktligt.

I Pakistan regnar det som aldrig förr. Ja om man inte räknar med förra året förstås då det verkligen regnade som aldrig förr.

Här hemma regnar det också, men även om det i jämförelse bara är ett strilande skandinaviskt regn så får det konsekvenser för vår infrastruktur. Och vår medvetenhet om att naturen inte står still. Såväl vattenmagasin som källare är fulla med vatten. Elpriset är lågt och fastighetsägare klagar ändå?

Vi håller på att lämna vårt gamla klimat med dess, genom flera tusen år av anpassning, hanterbara variationer. Det är kring de variationerna som vi byggt all vår infrastruktur, kultur, juridik och syn på oss själva i världen. Men vi är inte på väg till ett annat klimat, vi kommer att vara med om en hel serie med klimatsituationer. Tiotusen år av relativt stabilt klimat, därefter en flera generation lång period då Jordens klimat förändras signifikant. Vi är bara i början av den processen. Allt är inte negativt, men det negativa är rejält dåligt. Ibland gör det ont att anpassa sig.

Okay, se det från den ljusa sidan: Det finns idag mer förnybar energi att utvinna eftersom atmosfären, haven och andra system på jorden idag innehåller mer energi än för bara tio-tjugo år sedan. Det kan vara bra att ha i åtanke eftersom lagren av fossila resurser stadigt minskar. Bägge dessa förändringar är signifikanta och kommer att fortsätta.

/Martin

Related posts

3 Thoughts to “Höst, regn och geoengineering”

  1. Solvind

    Tids nog får vi facit på se negativa bieffekterna av geoengineering. Till dess har kanske någon forskare inom geoengineering, förbättrat sitt CV, så pass att det räcker till Nobelpriset.

    Jämför upptäckten av insektsmedlet DDT, först klassades det som ofarligt. Upptäckaren fick sex år efter introduktionen Nobelpriset i medicin. Ett kvarts sekel senare förbjöds DDT i de flesta länder.

  2. Thorsten Schütte

    Hands off! Börjar man med försök att uppsåtligen mixtra med naturen kan det lätt bli som med trollkarlens lärling (Der Zauberlehrling) i Goethes dikt : Die Geister, die ich rief, die werd ich nicht mehr los…

    Martin: Vi har redan börjat genom utsläpp av stora mängder växthusgaser… Det var inte uppsåtligt och från början fattade vi inte att det gjorde skillnad.
    Men nu har vi kunskapen. Och vad gör vi? blundar, förnekar och försöker kompensera. Vi sitter så fast i systemet att vi inte klarar att angripa problemet vid dess källa.

  3. Fast man måste ju tänka realistiskt här och inte idealistiskt. Man kan enas bäst fanken man vill om att problemets kärna är mänskliga utsläpp, inget tyder på att mänskligheten som helhet har för avsikt att sänka dem, än mindre stoppa dem. Verkligen inget. De ökade tex 2010. De kommer öka 2011 och de kommer fortsätta öka alla år framåt.

    Och då ÄR div geoingenjörsprojekt det enda vettiga i väntan på att samhället är berett på att dra ner på utsläppen (eller blir så utvecklat tekniskt att utsläppen helt enkelt fasas ut på egen hand).

    Kanske inte just detta projekt, jag tror att kalkning av havet ger bättre snabbeffekt på alla plan då det direkt gör CO2-sänkan havet friskare. Jag såg en kalkyl på hur många kubikkilometer kalkstensberg man behövda krossa och det var inte så värst många. Som sedan dumpas malt på lämpliga ställen i havströmmarna. Och till bråkdel av kostnaden för de flesta andra storskaligare projekt.

    Folk tycker i regel sånt här låter så orealistiskt. Det är givetvis krävande projekt – men åtminstone betydligt mer realistiska än tron på att mänskligheten tänker dra ner på skapandet av växthusgaser genom besparingar. Det är REN fantasi.

Kommentera