Tag - UNFCCC

Greta kommer i tid, alla andra är försenade

Greta Thunberg är fortfarande till havs och många frågar sig om hon kommer att komma i tid till klimatmötet COP25 i Madrid som pågår 2-13 december. (Officiellt är fortfarande Chile värd, men mötet genomförs alltså i Spanien)

Det är klart att det har ett visst symbolvärde om Greta, Svante och de andra ombord på La Vagabonde hinner fram till Europeiska fastlandet för att vara med på öppningen av klimatmötet. Men det är helt fel fråga och det belyser bara mänsklighetens behov av skådespel. Förmodligen som flykt från den bistra verkligheten vi har försatt oss i.

Det är så många som uttrycker sin beundran för vad Greta (och jag lägger till: alla andra ungdomar och vuxna som är engagerade) gör för klimatfrågorna. Det är bra och det finns inte uttryck nog att beskriva den impact som Greta (och andra) haft på miljöfrågorna.

Men varför händer inte mer? Vuxenvärlden och beslutsfattare står och applåderar ungdomarna. ”Det är fantastiskt att de är så engagerade och gör så mycket!”. Men vad gör vi? Varför ska Greta behöva åka till Madrid och COP25 överhuvudtaget? Vad är det för polletter som inte har ramlat ner ännu? Efter alla dessa år av vetenskap, konferenser och ambitiösa beslut?

Varför fortsätter vi åt fel håll? Accelererande?

Och pudelns kärna: Varför är det sånt glapp mellan att (helt korrekt) hylla Greta, men att mänskligheten därefter inte gå man ur huse och levererar på insikterna hon tydligt och med all önskvärd uppriktighet trycker upp i ansiktet på ALLA tunga beslutsfattare?

Hur kan det tex komma sig att det fortfarande finns ekonomiska subventioner för fossilt kol, och att företag investerar i drömmar om att bryta mer fossilt kol?

Jag påminner om vad som står i United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) miljöfördrag som antogs på Rio-konferensen i Brasilien 9 maj 1992.

Urklipp från https://unfccc.int/resource/docs/convkp/conveng.pdf

Sedan dess har de årliga utsläppen från såväl fossilt kol som markanvändning stadigt ökat. Resultatet, halten CO2 i luften, ökar accelererande (och är nu högre än den varit på 3 miljoner år, dvs före vi överhuvudtaget hade istider och före människosläktet fanns). Haven försuras och blir varmare. Permafrosten tinar. Glaciärer smälter och rör sig allt snabbare. Havsnivåerna stiger. Växt- och djurarter dör ut i en takt som bara inträffat vid de fem tidigare massutrotningarna av liv.

Inte bara de vetenskapliga institutionerna har känt till detta i decennier. Även politiker (tex Lyndon Johnson 1965) och självaste oljeindustrin (tex Exxon 1982). Mest makabert är faktiskt hur bra koll fossilindustrin har haft på vetenskapen -och hur lite de gjort. Inte bara det, utan hur de faktiskt har motarbetat vetenskapliga insikter.

De tunga, välbetalda styrelsemedlemmarna och cheferna inom oljeindustrin har extremt stor skuld i den situation vi sitter i. Om det är några som skall avkrävas ansvar och engagemang i detta så är det alla dessa beslutsfattare som aktivt, trots kunskap, men i brist på moral, skapat mänskligheten ett energiberoende som är svårt att bryta.

Greta eller andra engagerade är inte sena till något möte. Sena är alla som haft såväl kunskap som makt i decennier, men utan att använda det på ett ansvarsfullt sätt.

Vi har inte tid att vänta på att de som har insikter, men inte makt, ska få makt. (Även om det arbetas på det.)

Det är bråttom nu. Återstår att de som idag har makt också får insikter. Det kan vara lite trögt, i synnerhet om deras makt bygger på att förneka, förminska eller fördröja insikter. Men det är i alla fall där ansvaret ligger.

/Martin

PS. Just nu gör La Vagabonde 10 knop rakt österut. Beroende på hur vädret utvecklas och de strategiska vägvalen man gör så kommer man fram om ungefär en vecka. Det handlar om en högtrycksrygg norr om Azorerna kommande dagar och ett lågtryck på en ostlig bana ännu längre norrut som böjer av mot Biscayabukten.

De skulle kunna nå fastlandet på måndag 2 december, men det kan också bli den 3 december. Det spelar ingen roll. Det viktiga är att de seglar på ett tryggt sätt och njuter av resan och relationerna. DS.

Republikanskt lagförslag dra in medlen till IPCC

För ett par veckor sedan lämnade Republikanske kongressledamoten Blaine Luetkemeyer (R-MO-3) in ett förslag om att USA skall dra sig ur finansieringen av IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change) och Gröna klimatfonden (the Green Climate Fund).

Det kom som ett lagförslag den 24 januari i år och jag fick reda på det någon dag senare när jag var på Svalbard av en kollega. Förslaget kallas “No Tax Dollars for the United Nations’ Climate Agenda Act”.

Idén om att inte bidra till globala ansträngningar om att sammanställa faktagranskad klimatvetenskap skall kanske inte förvåna. Det finns trots allt många stora särintressen som, av okunskap eller med hänsyn till sina egna investeringar, fullkomligt ignorerar sina medmänniskors bästa.

Luetkemeyer har hållit på i liknande stil sedan han kom in i kongressen 2009. Några rubriker från tidigare lagförslag:

  • Luetkemeyer Calls For Congressional Investigation Into ’Climategate’ Emails (3 december, 2009).
  • Luetkemeyer Bill Seeks to Prohibit U.S. Contributions to UN Climate Change Panel (11 februari, 2001).
  • House Passes Luetkemeyer Amendment to Halt Taxpayer Financing of UN Climate Panel (19 februari, 2011).
  • Luetkemeyer Seeks to Prohibit Federal Funding for Job-Killing UN Climate Change Initiatives (13 februari, 2013).
  • Luetkemeyer Calls U.N. Climate Agreement a Bad Deal for Americans (14 december, 2015).

Retoriken går så här, från ett pressmeddelande 2009:

U.S. Rep. Blaine Luetkemeyer … introduced legislation that would save taxpayers $12.5 million this year and millions more in the future by prohibiting the United States from contributing to the United Nations Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), which is fraught with waste and is engaged in dubious science.

“We all know that the UN is incompetent when it comes to spending money, and that is why American taxpayers should not be forking over millions more to one of its organizations that not only is in need of significant reform but is engaged in dubious scientific quests,” Luetkemeyer said. “Folks in Missouri and across the country are tired of this never ending government spending spree, and my goal is to deliver some of our people’s hard-earned money back into their pocketbooks instead of spending it on international junk science.”

Men man blir kluven. Samtidigt som Luetkemeyer förnekar, eller i alla fall föraktar, klimatvetenskap, så är han väldigt engagerad i risker förknippade med de översvämningar som Missouri har drabbats av. Han är också medlem av ”Endangered Species Act Working Group”.

Varför drabbas Missouri (och andra platser)  av översvämningar och andra väder- och miljöproblem? Kan det finnas något i klimat med det? Finns det forskare som studerar detta? Hur får man reda på vad de vet om atmosfärens tillstånd, ekosystemtjänster mm och hur framtiden kan komma att utvecklas?

Jag får inte ihop det. Varför finns det så många som förefaller bry sig om det lilla, men skiter fullständigt i det stora? Fattar det inte att världen hänger ihop? Alltså inte exakt hur, men att saker hänger ihop?

Strax före jul var jag på en middag där jag kom i samtal med en person som var intresserad av klimat och miljö. Efter ett par meningar så framkom det att personen tvivlade på att människan kunde påverka klimatet. Han refererade till svenska ”skeptiker” och kom med till synes välartikulerade argument.

Jag kanske borde vänt mig åt andra hållet. Men jag började att resonera och förberedde mig på att dra allt ifrån Milanković-cykler till syreisotoper. Men när jag sade ”strålningsbalansen till och från jorden är ur balans, vi blir inte av med all energi vi tar emot” så sade plötsligt personen ”men om du säger så så förklarar det saken” och ”varför har forskarna så svårt att berätta?”.

Jag hajade till. Jag hade ju inte förklarat strålningsbalansen, bara dragit översikten. Hur kan någon först vara så övertygad om att vi inte påverkar klimatet, och sedan vända på en femöring?

När jag tänkte på det efteråt så tror jag att orsaken var att personen i fråga inte var så kritisk som han föreföll (de första frågorna jag fick var kritiska). Det handlade mer om ensidighet. Personen hade bara tagit in information från ”ena sidan”, förnekarna. När han nu mötte någon som var lite mer påläst så fungerade inte den linjen längre.

Vart vill jag komma med det här? Jo, jag vill avsluta artikeln/berättelsen i ett lite positivare tonläge än jag startade den. Det finns hopp.

Den tidigare republikanske kongressledamoten from South Carolina, Bob Inglis, var tidigare även en så kallad ”klimatförnekare”. Men efter en resa till Antarktis där han sett hur forskare bedriver sitt arbete och gör korrelationen mellan koldioxid, temperaturer och klimatförändringar så började hans resa till insikter. Den förstärktes när han gjorde en resa till Stora Barriärrevet, såg konsekvenser och träffade fler forskare.

Ingils grundade Republicen för att begränsa klimatförändringar och samla likasinnade för att ”encourage conservatives to lead in developing innovative ways to address climate change”.

Tillsammans med konservative Art Laffer, som kallar sig klimatagnostiker, driver de på för att fler konservativa skall inse att skatteväxling är en bra sak och att klimatfrågorna kräver partipolitisk överbryggning. Med direkta uppmaningar till Blaine Luetkemeyer och kollegor.

Klimat är vetenskap. Du kan ha vilken ideologi, religion eller åsikt som helst. Klimat är helt ortogonalt. Det skär igenom och påverkar allt, men är helt transparent för åsikter.

Men det går inte att undvika taken på att USA:s nya president, i linje med sina övriga påståenden, drivkrafter och idéer faktiskt medverkar till att lagförslag H.R.673 – ”No Tax Dollars for the United Nations’ Climate Agenda Act” faktiskt klarar sig igenom alla passager (ni ser dem under ”Tracker” på omslagsbilden).

Jag tror att såväl IPCC som UNFCC kommer att klara det, men det är en förfärlig utveckling där inte bara ignorans utan direkta lögner ännu lättare kommer att få fäste. Det i en tid då mänskligeheten behöver precis det motsatta, fakta, förtroende och framtidshopp.

/Martin

Will Steffen. Anthropocene, Great acceleration and Feedbacks

This weeks episode is an interview with Will Steffen. He an Australian Earth system scientist and he knows a lot about things like the biosphere, glacial cycles, ocean acidification, fossil industry, geo-engineering, complex system, feedbacks, resilience and tipping points.

One of the stories Steffen will share with you is the situation when Nobel prize winner Paul Crutzen invented the name and concept of The Anthropocene. Will was one of the scientists in the room as it happened in at a workshop in Mexico 2000.

He will also describe the The Great Acceleration, another concept that was born with Will and his colleagues at IGBP.

He shares his top three high-level tasks that we need to manage a lot better than we’ve done so far, Radiative balance, Human Equity and our connection to the Biosphere.

We also talk about metaphors, energy, tipping points in nature as well as in the social-political system and the post-truth era in society.

Conclusions… a lot. For instance tipping points. Both in nature, for exemplet with the Arctic ice melting and it’s albedo feedback… But also the tipping points in renewable energy. We are so locked in to the view that the price of oil sets the price of all energy, consumption, travel, inflation and people worrying about their energy bills etc. But what happens if/when it is cheaper to build solar farms and put up solar panels on your roof-top than to dig up fossil carbon and build big infrastructure like coal fired power plants? That is a shift, not only in how we produce electricity, but in the way the price is set and who is to get the money. It is a shift of power, in many different ways.

I also find the discussion about the feedbacks in system very interesting. You have feedbacks in all complex systems. They take different forms, for example the feedbacks from society to climate, the climate negotiations and the UNFCCC, trying to keep the climate system in a stable situation.

And the resilience of the fossil industry threatening the resilience of both climate and civilisation as we know it (and hence of course also the fossil industry itself).

I slso ask Will about his favourite metaphors, for example to describe complex systems, feedbacks etc.

Martin Hedberg

Inför COP22 i Marrakech och intervju med Filip Lövström, Push Sverige

I dag, 7 november 2016, börjar COP22, klimatförhandlingarna i Marrakech. Förhandlingarna pågår fram till den 18 november. Med anledning av COP22 så publicerar jag en podcast, den första med en intervju med Filip Lövström, deltagare från NGO:n ”Push Sverige”. Filip och hans kollegor reser till Marrakech för att deltaga i förhandlingarna. Det skulle inte behöva vara en speciell grej med det, men de åker tåg (tre dagar) mellan Sverige och Marocko. Intervjuvn gjordes i torsdag då de gjorde ett tågbyte i Lyon, Frankrike.

Filip beskriver vad som hänt sedan Paris i fjol, att mycket fokus kommer att ligga på finansieringsfrågor och hur det finns ett visst glapp mellan den vetenskapliga kunskapen och den politiska viljan. Däremellan har vi vår framtid.

Det finns också en hel del saker kvar att förhandla om, Parisavtalet är ett ramverk. Detaljerna skall fyllas i följande förhandlingar. Filip förklarar hur varje land kommer att redovisa och uppdatera sina åtaganden med hänvisning till hur klimatet utvecklar sig.

Vill man följa Filip och hans kollegor så kan man göra det med #PushSverige på Twitter, Facebook, Instagram och Snapchat. De driver också en blogg som heter Pushtocop.org.

Parisavtalet, som trädde i kraft den 4 november, stipulerar att vi skall begränsa uppvärmningen till 2° med sikte på max 1,5°. Som det ser ut idag, om nationerna följer sina INDC (Intended Nationally Determined Contributions), så kommer vi dock snarare at hamna på drygt 3 graders uppvärmning. Det motsvarar nära nog en istid, men åt andra hållet. Jag berör det här och en del andra saker som tipping points, återkopplingar mm i dagens podcast.

Jag tar även upp finansieringsfrågorna. Enligt Parisavalet så skall den rika delen av världen skrapa ihop 100 miljarder dollar, årligen, för att finansiera anpassning och andra klimatrelaterade åtgärder för de fattiga nationerna. Det här har ju inte riktigt gått så smidigt som löftena utlovade. Det är mycket pengar. Men tycker man att 100 miljarder USD låter mycket så kan amn jämföra det med de ca 500 miljarder dollar som världen subventionerar fossila bränslen med årligen. Mänskligheten har en hemläxa att göra.

Stranded assets, grundstötta tillgångar. ”Det finns mer fossilt kol tillgängligt än vad mänskligheten kommer att kunna använda.” Det här sade Bert Bolin, klimatforskare och en av grundarna till FN:s klimatpanel, IPCC, redan 1974. Det är fortfarande sant. Vem sitter med Svarte Petter?

Ytterligare podcasts kommer dels att handla om COP22, dels om andra ämnen i stil med det som jag tidigare skrivit om här på bloggen martinhedberg.se. Bloggen har funnits i drygt åtta år och vi har publicerat närmare 1400 artiklar. Till dessa finns det ca 16.000 kommentarer.

Om du har några tips eller frågor som du anser att vi skall ta upp så kan du posta dem till mig på martin(at) swc.se. Du kan skicka dem antingen som vanlig text eller som en ljudfil. Det senare blir givetvis givande i samband med att jag besvarar frågor och kommentarer i kommande podcast.

Martin

Hur går det i Paris?

Nu är vi snart halvvägs inne i andra veckan av klimatförhandlingarna i Paris. Det börjar med andra ord närma sig upploppet och världen väntar med spänning på resultatet. Flip eller flop?

Jo det kommer att bli ett avtal, frågan är hur kraftfullt det kommer att vara. Och frågan är hur stor del av världen som verkligen frågar sig hur det går med förhandlingarna. Hur många bryr sig?

Jo, jag är allvarlig. Det är en av vår tids stora frågor och man har samlat enorma resurser, men det mesta ute i samhället förefaller rulla på som vanligt. Utövarna, dvs förhandlare, tjänstemän, NGO’s, näringsliv, forskare, administratörer och alla kring förhandlingarna de är totalt koncentrerade och fokuserade på uppgiften.

Det påminner lite om konståkning. Eller bandy, segling, schack, golf, ridning mm. De som är insatta är superintresserade. Andra vet knappt om att det händer. Men okay, media bevakar Paris rätt så intensivt. Det går inte att slå upp en tidning, se eller lyssna på några nyheter utan att i alla fall någon gån få reda på att ”förhandlingarna går trögt”, ”…in i slutfasen” eller liknande.

Hade det varit ett OS så hade man blivit idiotförklarad om man inte följde med i åtminstone ett par grenar som man kunde småsnacka kring vid kaffemaskinen på jobbet.

Det är bara det att det här är en så vansinnigt mycket viktigare fråga än att utse årets bäste löpare, rugbylag eller liknande.

”Det handlar om planetens framtid”. Nix, ”planeten” klarar sig fint, med eller utan oss. Även liv på jorden klarar sig bra. Många växt- och djurarter decimeras och utrotas just nu, men ge det ett par miljoner år till så återkommer liv och mångfald. Inte på samma sätt som idag, men det blir liv.

Det handlar om hur vi människor väljer att se oss själva. Vi är helt klart en mycket säregen djurart med unika förmågor. Dels rent tekniskt, dels filosofiskt. Vi kan resonera om dåtid, nutid och framtid. Vi kan sätta upp scenarier och göra konsekvensanalyser och sannolikhetsberäkningar.

Men vi klarar inte av att undvika stora faror som tex klimatförändringar innebär. Människor dör redan idag till följd av att vi har rubbat strålningsbalansen till/från planeten. Värmeböljor har redan blivit hundra gånger vanligare än de var för femtio år sedan. Glaciärer smälter, sötvattenresurser sinar, haven försuras, stormar blir kraftigare.

Vi förstår varför och vi vet hur vi kan förhindra det. Men vi har ingen känsla för var felet ligger. Det som skapar problemen har ingen upprinnelse i något som vi upplever som moraliskt fel. Vi gör goda saker, typ värmer hus, odlar och lagar mat, hälsar på vänner, konsumerar kultur osv. Och så blir det ändå fel i långa loppet.

Fakta på bordet räcker inte. Det är varken nödvändigt eller tillräckligt för att få oss att sluta skada vår egen nutid och framtid. Men det finns andra vägar:

  1. Moral. Att vi upplever det som moralsikt förkastligt att tex gräva upp och förbränna fossilt kol.
  2. Ekonomi. Att de dåliga alternativen är så pass dyra i relation till hållbara och rena lösningar att vi låter bli fossila energikällor.
  3. Resursbrist. Att det fossila kolet sinar.
  4. Förbud. Att det blir förbjudet att bryta och bränna fossilt kol.
  5. Vädjanden. ”Alla måste dra sitt strå till stacken”
  6. ?

Om någon har några fler alternativ så lyssnar jag gärna. För dessa verkar inte så framgångsrika. Det kan kan hoppas mest på är nog trots allt nummer 2, ekonomiska argument. Men det är svårt eftersom det skulle krävas något överstatligt organ som kunde övervaka vad nationer gör och som kunde döma ut och verkställa straff till de som inte följde avtal. Vem skall göra detta? FN?

Nåväl. Jag är säker på att vi kommer att få ett avtal från Paris på fredag eller senast på söndag. Jag är också säker på att det kommer att vara för urvattnat för att verkligen göra nytta.

Men hellre ett litet steg i rätt riktning än att fortsätta i fel riktning.

/Martin