Tag - TV

Av John Pohlman

Vid kanalklyvningen 1969 försvann nyhetsprogrammet Aktuellt och ersattes av ”TV-nytt och väder”. När Aktuellt sedan återinfördes i oktober 1972 valde man att slopa de handritade väderkartorna och i stället använda en typ av backprojektion. Kartskisserna av kvällens TV-meteorolog avritades på TV:s tecknarstuga för vidare behandling till diabilder. Vid sändningen var meteorologen först i bild med en kort inledning men sedan pratade han till enbart kartor och visade med en pekpinne. Det nya systemet blev inte särskilt lyckat. Meteorologen kunde inte själv styra kartbytena och projektorerna krånglade oftast. Ibland fick man av säkerhetsskäl förbanda vädret. Så gjorde man till exempel vid min allra första sändning den 9 oktober 1972. I TV2 presenterades vädret direkt i Rapportstudion med meteorologen i bild och handritade stora kartor.

År 1975 kom en stor förändring när SMHI flyttade till Norrköping. Vädret sändes då från TV-huset i Norrköping på direktlänk till de båda nyhetsprogrammen. Meteorologen var helt ensam i en studio med en kamera som styrdes från ett kontrollrum. I studion fanns en uppsättning med stora väderkartor för Rapport och en med små för Aktuellt. För att ytterligare skilja programmen åt fick meteorologen stå upp i Rapport och sitta ner i Aktuellt. Man använde också olika pekpinnar och i Rapport var meteorologen i bild under hela väderinslaget medan Aktuellt behöll den tidigare presentationen enligt ovan men hade återgått till handritade kartor. Vi TV-meteorologer var tacksamma att inte behöva byta kläder mellan de båda sändningarna!!!

Fortsättning följer.

/John

Av John Pohlman

På 1960-talet fick vädret i TV ett alltmer ökat intresse mycket tack vare sändningarna i Aktuellt som hade höga tittarsiffror och var det utan motstycke mest populära TV-programmet. Förutom väderrapporterna i Aktuellt alla veckans dagar från december 1961 och två gånger dagligen måndag-lördag från 1963 gjordes också särskilda återkommande månadsöversikter.

Man använde också TV-meteorologerna i andra program av underhållningskaraktär och även i Aktuellt fanns tillfällen då man ville ”krydda” väderpresentationen med annorlunda inslag. Men i övrigt visades vädret för det mesta på av meteorologerna handritade kartor. Nästa stora händelse var kanalklyvningen 1969 när TV2 började med sina sändningar. Startdatum var den 5 december och sändningen inleddes med väder och meddelande och följdes av TV-nytt och Rapport.

I avsaknad av TV-hallåor var meteorologen först i kvällens sändning och han skulle börja med att säga ”God afton”, helst med lätt bugning för att på så sätt hälsa tittarna välkomna till programmet. Gjordes inte detta strömmade klagomålen in!

Efter några år flyttades dock vädret in i Rapport som sista inslag i nyhetssändningen. Det var samme meteorolog som under kvällen visade vädret i båda kanalerna och eftersom regeringen hade beslutat att nyhetsprogrammen skulle sträva till ”stimulerande konkurrens” innebar det också att vädret helst presenterades lite olika. Man gjorde då ett försök i TV1 att gå ifrån de handritade kartorna för en presentation av vädret med hjälp av diabilder.

Hur detta utföll kommer i nästa blogg i serien.

/John

Av John Pohlman

Det stora genombrottet för svensk television kom 1958. Sändningarna från fotbolls-VM blev en publiksuccé.

På hösten startade också TV:s mest slitstarka program, nyheterna i Aktuellt. Premiären ägde rum tisdagen den 2 september och hela programmet finns dokumenterat.

Tyvärr hade man otur med tekniken som spelade flera spratt i sändningen och den blev dubbel så lång som beräknat. Programledare var Olle Björklund som sist i sändningen lämnade över till meteorologen med orden: och nu morgondagens väder.

Efter några ödesmättade sekunder dök en karta upp i bild med kvällens meteorolog Leo Rannaleet. Han hade en färdigritad Europakarta till sin hjälp och fick tacksamt berätta om en rekordvarm svensk septemberdag. På samma karta fick han sedan redogöra för prognoser både den följande dagen och ytterligare en dag. Tre dagar på en karta. En prestation!

Till en början sändes Aktuellt-programmen med väder endast två  gånger i veckan. Andra dagar visades väder i andra program, bland annat under en period i ett underhållningsprogram som hette Söndagsbilagan.

Efter hand tog Aktuellt över fler och fler vädersändningar och från december 1961 kom väderrapporten i Aktuellt samtliga dagar i veckan. Förutom dagligt väder gjorde man också månadsöversikter.

År 1962 började docenten Arturi Similä vid Meteorologiska institutionen i Uppsala presentera månadsprognoser. Detta uppfattade SMHI:s ledning som konkurrens och ansåg att träffsäkerheten inte var godtagbar.

Prognoserna blev dock populära till en del tack vare Similäs personlighet och hans trevliga presentationssätt. Han slutade med sina prognoser på våren 1965 och samma höst började SMHI med femdygnsprognoser.

Fortsättning följer

/John

Av John Pohlman

Premiärprogrammet för Radiotjänsts utbildnings- och övningsverksamhet för television den 29 oktober 1954 innehöll tre huvudinslag.

Sändningen började med ”Vädret inför veckoslutet” som presenterades av meteorolog Lars Oredsson. Han hade hela 15 minuter till sitt förfogande och väderkartorna ritades upp under sändningens gång. Efter vädret följde nyhetsjournalen ”Utkik”. Sist kom sedan huvudnumret ” En skål för televisionen” som var ett underhållningsprogram med flera kända svenska artister.

Programmet återkom sedan varje fredag kl 18.00-19.00. Förutom veckoslutsvädret försökte man sig också på en månadsöversikt och prövade även med en amerikansk månadsprognos.

Men efter en tid försvann väderinslaget ur programmet. Man hade provat färdigt och det dröjde sedan ett par år innan man åter kunde se väder i svensk television.

Efter en nästan 10 år lång utdragen process med nämnder och utredningar beslutade regeringen äntligen på våren 1956 att Radiotjänst skulle få ensamrätt till svensk television och finansieras med licensavgifter och sändas ut via den nya sändaren i Nacka.

Officiellt skedde starten för svensk television den 4 september samma år. För vädret blev startdatum den 9 augusti 1957. Då inleddes regelbundna väderrapporter i svensk television med en fem minuter egen programpunkt varje fredag kl 20.00 med titeln ” Vädret inför veckohelgen”.

Nya meteorologer från SMHI fick göra debut i TV. Bland andra Gösta Salomonsson vars sammanställning av tv-vädret jag refererar till i denna bloggserie. Till en början höll man till liksom tidigare på A1:s område på Valhallavägen. Man byggde om de gamla slitna kasernerna och andra byggnader och kompletterade med baracker.

Den tekniska utrustningen för vädret var mycket enkel. Man ritade upp med tuschpennor direkt på två papperskartor som fästes upp bakom varandra i en träram. Kartorna växlades genom att dra dem upp eller ner men med tiden blev de tröga och fastnade och till slut fick man anlita en medhjälpare för växlingen.

Man pekade på kartorna med en upphittad, avbruten dirigentpinne. Denna ”dyrgrip” förärades jag när jag slutade på SMHI och anställdes av Rapport 1982.

Nästa blogg handlar om första Aktuelltsändningen.

/John

Av John Pohlman

TV-sändningarna som Sandrews filmbolag arrangerade under en vecka i maj 1954 blev mycket uppskattade.

Väderinslaget fick också en hel del beröm i pressen. Expressen skrev att ”väderrapporten distanserar de flesta programmen och är spännande som en thriller”. Andra tidningar noterade att det var två trevliga herrar som pratade om vädret.

Den uniformsklädde SAS-meteorologen Sven-Göran Olhede ställde frågor och gjorde kommentarer till SMHI-meteorologen Lars Oredsson som redogjorde för väderläget och lämnade en prognos för påföljande dag med kartor som ritades upp under den 10 minuter långa programpunkten.

Framgången med TV-veckan gjorde att Sandrew ville göra ett nytt försök och ansökte liksom tidigare hos Telestyrelsen. Men ärendet gick nu till regeringen som samtidigt fick en begäran från Radiotjänst att få börja med TV-sändningar.

Det beslöts att Radiotjänst fick tillstånd och Sandrew avslag på sin ansökan. På Radiotjänst satte man genast igång med en utbildnings- och övningsverksamhet för ett första planerat program.

Man fick efter en tid tillgång till lokaler på Valhallavägen i A1:s gamla kaserner. Efter succén under Sandrew-veckan skulle det naturligtvis också innehålla väderinslag. Förutom Lars Oredsson blev också två andra meteorologer från SMHI anlitade, Bengt Thorslund och Tore Bergquist.

Fredagen den 29 oktober 1954 kl 18.00 sändes premiärprogrammet ut via sändaren på Teknis och kunde ses i huvudsak i Stockholmsområdet. Programmet var en timme långt och hette ”En skål för televisionen”. Detta fick markera den första inofficiella sändningen för svensk television. Fortfarande hade man ännu inte beslutat om TV-verksamhet i Sverige.

Fortsättning följer.

/John

Av John Pohlman

Under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet pågick det statliga arbetet för att starta televisionssändningar. Men det gick långsamt och på Tekniska Högskolan i Stockholm var man ivrig att pröva det här nya mediet.

Man byggde en sändare och skaffade sig nödvändig teknisk utrustning och den 13 december 1949 visade man ett luciatåg på Teknis i ett första eterburet direktsänt svenskt tv-program. Det gav mersmak och under de följande fem åren gjordes många produktioner som till exempel nobelfesten 1950. Man gjorde också återkommande underhållningsprogram med bland annat Lennart Hyland.

De första tv-meteorologerna. När fortfarande ingenting hände från statens sida en bit in på 50-talet, tog Sandrews filmbolag ett initiativ. Man ansökte hos Telestyrelsen om tillstånd att under en vecka få sända två timmars television dagligen. Det beviljades och mellan den 17 och 22 maj 1954 kunde man i Stockholmstrakten se programmen. Man hade byggt en tv-studie på Sandrews och sände ut via Teknis.

Programmen kunde ses på massor av tv-mottagare som man ställt ut i skyltfönster, på varuhus  och biografer runt om i Stockholm. Bland många inslag, även kommersiella, hade man också för första gången väderrapporter i svensk tv.

Eftersom SAS sponsrade sändningarna ville man att deras anställde meteorolog skulle visa vädret. Men då SMHI skulle leverera materialet krävde man att även en meteorolog från verket skulle medverka. Så blev det också. De två pionjärerna blev då Sven-Göran Olhede från SAS och Lars Oredsson från SMHI.

Fortsättning följer.

/John

Av John Pohlman

I Sverige har man visat väder i TV i mer än 50 år. Startåret var 1954.

I England hade man redan i november 1936 presenterat en väderkarta i en reguljär sändning från Alexandra Palace i London. British Broadcasting Corporation (BBC) hävdar att det var första gången i världen man visade väder i television.

Väderkartan över Brittiska öarna innehöll ett lågtrycksområde med isobarer och en del temperaturuppgifter i Fahrenheit och kompletterades med en text. De engelska meteorologerna kom inte i bild förrän på 50-talet.

De första meteorologerna i rutan lär ha dykt upp omkring 1940 när en handfull TV-stationer i nordöstra USA startade en del försökssändningar med nyheter och väder. Den här försöksverksamheten väckte intresse hos två unga assistenter på Tekniska Högskolan i Stockholm, Björn Nilsson och Hans Werthén, som gjorde en studieresa till USA för att skaffa sig kunskap om det här nya mediet.

De lade sedan fram ett förslag om att starta TV-verksamhet här i Sverige och därför inrättades år 1947 ”Nämnden för televisionsforskning”. Bland medlemmarna fanns representanter för Tekniska Högskolan, Telestyrelsen, Statens tekniska forskningsråd,  Försvarets forskningsanstalt, LM Ericsson och efter en tid bland annat också AB Radiotjänst.

På Tekniska Högskolan byggde man under Hans Werthén en sändare och började en provverksamhet med visningar och demonstrationer för regeringen och pressen.

Men intresset var svalt för television och nämndens arbete gick långsamt. Först efter fyra år kom en utredning från nämnden om den framtida TV-verksamheten, som lades fram för riksdagen.

Fortsättning följer.

/John