Tag - Strategi &amp; Förhandlingar

Klimat- och miljöfrågor ifrågasätts ibland. Det sker i mindre omfattning nu än för några år sedan, men det sker i alla fall.

De som ifrågasätter klimatforskningen vill gärna betrakta sig som nytänkande sanningssägare som vågar stå upp mot etablissemanget. Vår tids martyrer. Att forskarkåren är enig i att vi människor påverkar klimatet tas som intäkt för att någon behöver stå på barrikaderna och hävda motsatsen. Man tar position som opponent. Men man gör det inte på basis av fakta utan av principskäl eller särintressen. Se t ex kommentarer kring artikel i Dagens Industri.

Men det är klimatforskarna som är nytänkande. Det är de som, på goda grunder, presenterar insiktsfulla och omdanande fakta. Information som i vissa fall utgör ett hot mot och ifrågasätter etablissemanget. Man kan t ex nämna Fourier som 1824 beskrev växthuseffekten, Arrhenius som 1896 visade att människan kan påverka klimatet. Suess och Revelle som 1957 genom kol-14 metoden kunde visa att fossilt kol bundits i biomassa. Keeling som 1958 konstruerade mätinstrument och började mäta koldioxid. Bolin som 1958 beskrev kolets kretslopp och som 1988 initierade IPCC. Och så vidare.

Att människan påverkar klimat och ekosystem kan i vissa fall industri, näringsliv och samhälle ogilla, men man bör lyssna. Forskarna gör en omvärldsanalys som säger att framtiden, om man är oförberedd, kommer att vara mycket omvälvande. Och hur lite man än bryr sig om framtiden så är det viktigt att förstå människans roll i klimat- och ekosystem.

Det är viktigare än att hävda säritressen. Särintressena är hotade av förändringar i naturen. Det som krävs är ett viss mått av objektivitet, ödmjukhet, integritet och nytänkande. Egenskaper som många (om än inte alla) forskare äger.

Slutsatserna kan hota etablissemanget i form av våra vanor, kulturer, incitament och infrastruktur som samhälle, institutioner och nationer förfogar över. Men det får vi ta och tugga i oss. Vi kan nämligen inte förhandla med naturen. Men vi kan göra vårt bästa i att förstå hur den fungerar. Och vi kan göra vårt bästa i att förhålla oss till det.

The real deal

6 juni 2008

Ett nödvändigt, men kanske inte tillräckligt, villkor för att få hejd på klimatförändringarna är att sluta tillföra växthusgaser till atmosfären. Och att göra det i tillräckligt god tid innan hav, växter och marker netto börjar tillföra växthusgaser till atmosfären!

Nästa stora (STORA) problem vi människor kommer att stå inför är att naturen går om människan som netto utsläppare av växthusgaser. Då genereras klimatförändringar utan att vi fått någon nytta av källan (vi gör ju en del bra saker med de fossila bränslena innan de blir t ex koldioxid) Och det kan ske inom något eller några tiotals år

Tänk inte bara på människans utsläpp och idag (ca 8 miljarder ton kol/år). Fundera de totala flödena av växthusgaser på planeten. Naturen ”andas” drygt 200 miljarder ton kol/år. Just nu andas skog, mark och hav in, men om några år sker troligen en utandning. Om den sker så kommer naturen troligen att ”andas ut” i ett par hundra år. Eller tusen år. Eller mer. Naturens eventuella utandning av koldioxid och metan är beroende av hur mycket växthusgaser vi släpper ut idag.

Vi bör koncentrera oss på att antropogent absorbera storleksordningen 10 miljarder ton kol/år. Från och med nu.

Det är det som är den stora, verkliga utmaningen. Att absorbera mer än vi släpper ut. That is the Real deal.

En menigslös debatt

6 juni 2008

4 Comments

Häromdagen lät en inflytelserik och seriös svensk affärstidning, Dagens Industri, publicera en artikel av en svensk affärsman, Per-Olof Eriksson, där denne gav uttryck för att klimatfrågorna var överdrivna och att vi kunde elda hur mycket olja som helst utan att det skule påverka klimatet. Vidare frågade sig skribenten om det var rimligt att anta koldioxid skulle kunna utgöra ett hot ”Kan verkligen klimatet vara hotat av livets gas?”.

Jag och många med mig berördes av artikeln och som försvarare av kunskap och det fria ordet började jag genast fundera på hur man skulle kunna bemöta artikeln. Det fanns så många infallsvinklar, så mycket kunskap att överbrygga och så många bra argument, så var skulle jag börja?

Ja säg det? Det är ibland uppenbart att det inte finns några större sannolikheter att vetenskapligt väl underbyggda arbument kommer att gå in. Inte heller moraliska argument kommer att bita. Det är helt enkelt så att det finns människor som inte vill förstå.

Det sorgliga i sammanhanget är att Dagens Industri valde att publicera artikeln. Publicerandet av artikeln balanserades till viss del av en kommentar i DI av Stefan Lundell. Tilläggas skall att Dagens Industri de senaste åren har haft en rad mycket väl underbyggda artiklar som handlat om klimat och miljöfrågor. I det perspektivet ter sig publiceringen av Per-Olof Erikssons artikel ännu märkligare.

Sorgligt är också att inte Svenskt Näringsliv aktivt tagit avstånd från artikeln. Svenskt Näringsliv som säger sig ta klimatfrågorna på allvar och som ställer sig bakom FN’s klimatpanels slutsatser. Slutsatser som Per-Olof Eriksson uttalanden står i skarp kontrast till.

Inom vilket annat område tillåts amatörer och lekmän få så stort utrymme? Det finns säkert en och annan kärnfysiker som har idéer om hur man skall bota cancer, men vem släpper fram dem? Och varför skulle man det? Om du har ont i en tand, låter du rörmokaren ta hand om den bara för att han har tänger? Skulle du anlita tandläkaren för att bygga om husets värmesystem? Ringer du efter en meteorolog när du skall ha hjälp med deklarationen?

Men när det gäller klimat-, miljö- och ekosystemtjänster… Då minsann, då går det bra att att hämta ”fakta” från ekonomer, svetsingenjörer och andra i sammanhanget tyckare!

Den mest genomarbetade, solida och trovärdiga kunskapen kring atmosfär, hydrosfär, kryosfär, geosfär och biosfär finns sammanställd av IPCC, FN’s klimatpanel. Sök kunskap där. Framsteg sker kontinuerligt som kan göra en del av IPCC’s sammanställningar obsoleta, men den nydanande kunskapen kommer inte från förnekare, den kommer från forskare som kommer att vara representerade i nästa utgåva från IPCC.

Angående Per-Olof Eriksson och andra förnekare så sade en arbetskamrat så klarsynt: -Varför kan man inte skippa alla långa utläggningar och bara säga ”Han har fel”?

Inte så dåliga, men inte bra som de själva säger.

4 juni 2008

Vi skrev tidigare om hur internationella företag profilerar sig som räddare av miljö och klimat.

Vi har varianter här hemma med. Det är inte så att företagen gör dåliga saker, men de profilerar sig lite väl hårt som goda företag.

Skogsindustrin. http://skogenochklimatet.se/
Det är bra med skog, men lite ensidigt att bara göra poäng på att skogen binder koldioxid (underförstått ”smutsig koldioxid”). När man eldar skogen så bildas lika mycket koldioxid (men det behöver man inte orda om eftersom den koldioxiden är ”ren”)

Volvo http://www.volvocars.com/se/campaigns/Misc/DRIVe/Pages/default.aspx
Volvo gör en grej av att man tidigt profilerade sig (och levde upp till) som innovativ rörande personsäkerhet. Nu görs parallellen till klimat och miljö.
Om man nu verkligen är bättre än genomsnittet så är det iall fall inte så att man räddar klimatet. Man är bara lite mindre dålig än konkurrenterna. Samma sak gällde f.ö. med säkerhetsaspekterna, man levde inte längre genom att köra Volvo, man skadades/dog bara lite mindre ofta.

Flygbussarna http://www.flygbussarna.se/lang/Kampanjsida.aspx
Rätt osmaklig (!) kampanj som går ut på att man planerar att lägga om bränslet till RME som framställs ur rapsolja. Rapsolja kan man förtära, men inte RME.
Kemi- och bränsleindustrin tar avstånd från kampanjen. Kampanen är anmäld till Konsumentombudsmannen.

Göra rätt eller sluta göra fel?

3 juni 2008

En grundförutsättning för någorlunda stabilt klimat är att flödena av växthusgaser till och från atmosfären är lika stora (vissa variationer från ett år till ett annat kan man acceptera).

Till och från skog och mark flödar varje år ca 120 miljarder ton kol. Till och från haven flödar varje år ca 90 miljarder ton kol. Helt naturligt. Det är naturen som “andas”. Visserligen har flöden ökat de senaste femtio åren (naturen flåsar istället för att andas lugnt), men det sker i alla fall ett nettoflöde av koldioxid från atmosfären, ner i mark och hav. Storleksordningen är att naturen netto binder ca 3 miljarder ton årligen

Människan släpper årligen ut ca 8 miljarder ton kol efter förbränning av fossil energi som olja, kol och naturgas. En mindre, men inte obetydlig, del kommer från framställning av cement.

Den stora skillnaden mellan våra och naturens utsläpp är att människan bara lägger till kol, vi plockar inte bort något (vi andas bara ut).

Resultatet blir att naturen ser till att ungefär hälften av våra utsläpp tas bort från atmosfären och binds i skog och hav. Men den här processen kan vi inte förutsätta skall fortgå i oförändrad form. Naturens förmåga att binda kol minskar, en allt större andel av våra utsläpp blir kvar i luften.

Men nu jobbar ju massor av människor och företag med alternativ energi?
Jo, ett enormt intresse har skett för alternativa, förnybara energikällor som vindkraft, solenergi, energi ur havsvågor och havsströmmar samt traditionell vattenkraft. Men det räcker inte med att göra rätt, man måste också låta bli att göra fel! Vi måste låta bli att lägga till koldioxid till atmosfären.

Vad är det som egentligen krävs?
– Jo, att på sikt reducera de antropogena utsläppen med 100%. Att tillföra förnybar energi duger inget till om man inte reducerar utsläppen av växthusgaser. Och utsläppen av växthusgaser kommer inte att minska med mindre än att man minskar på utvinningen av fossilt kol (har man grävt upp oljan, gasen eller kolet så lär man nog förbränna merparten av den också).

I vilken takt skall det ske? I den takt som krävs för att undvika “farlig antropogen påverkan” har man sagt! Ingen har lyckats definiera begreppet, men det betyder inte att det inte finns, Skall vi vänta och se när det inträffar? Just den mentaliteten kommer att vara förödande i ett klimatsystem som präglas av återkopplingar, ickelinjäritet och irreversibilitet.

Naturen kan komma i position att börja avge koldioxid eller andra växthusgaser, istället för som idag att ta hand om en väsentlig del av människans utsläpp. Det har hänt tidigare (det är t ex en väsentlig process i naturen då den går från istid till värmeperiod). När/om det inträffar så har människan totalt tappat initiativet att styra utvecklingen till något önskvärt. Då är det helt och hållet upp till naturen hur stora klimatförändringarna skall bli.

Idag driver människan på skapande av klimatförändringar medan naturen håller tillbaka. Vi vill inte att även naturen skall driva på förändring!

/M. Hedberg

Tidpunkt, inte procent!

3 juni 2008

Förhandlingarna på Bali var mycket omvälvande och innebär ett stort steg framåt för vidare klimatförhandlingar. Olika regioner och nationer hade olika krav med sig och en del lyckades man få igenom, en del fick man försaka. Man diskuterade -och kommer i än större utsträckning att diskutera- hur mycket människan, och i synnerhet olika nationer, skall minska sina utsläpp. För att få lite bättre förståelse hur det kommer att se ut framöver kan det vara lärorikt att tänka i årtal istället för i procent.

Förhandlingarna mynnar t ex ut i om vi skall minska med 20, 30 eller 40 % till år 2020 och sedan hur mycket vart och ett av länderna skall göra. Men om man studerar vetenskapen bakom klimatförändringar så ser man att människan till slut måste nå en nivå där vi netto inte släpper ut mer än vad vi (eller någon process i naturen) kan binda. I princip innebär detta att vi skall minska utsläppen av växthusgaser med 100%. (I diskussionen kan vi vänta med kommentarer som beskriver hur omöjligt det är och istället förstå att om vi vill undvika att generera klimatförändringar så är detta ett krav utifrån naturlagar).

Om människan till slut har minskat netto utsläppen till (nära) noll så infaller sig ett par intressanta frågeställningar, t ex:
– NÄR inträffar detta (siktar vi på att det skall ske)?
– HUR ser utsläppskurvan ut mellan nu och den tidpunkten?
– HUR ser våra energi- och livsmedelsförsörjningssystem ut då?
– HUR kommer klimatförändringarna att påverka vår förmåga nå våra mål?

/M. Hedberg

Vem bär ansvaret för att minska klimatpåverkan?

3 juni 2008

Vems är egentligen ansvaret?

Jag brukar poängtera att ansvaret ligger hos de som har kunskap. Men det är inte helt fel att påstå att de individer som har makt och befogenheter att besluta om brytning av fossilt kol respektive avskogning har mer ansvar än mannen på gatan. Mycket mer ansvar.

Vilket ansvar vilar då på den enskilda, på dig och mig? Jo vi ansvarar för att:
Ställa krav på de som bryter olja, kol och naturgas samt skövlar skog. Det minsta man kan göra är att inte köpa produkter och tjänster från dem.
-Stötta beslutsfattare och politiker som har större makt och kapacitet att ställa krav på de ovan beskrivna.

-Skapa dig själv förutsättningar att leva ett gott liv även under de situationer som uppstår när människan slutar bryta fossilt kol och skövla skogar (och det kommer dessutom att vara ett liv med avsevärt mindre klimatpåverkan).

Du behöver inte känna eller tro att du skall rädda världen genom att byta till lågenergilampor eller genom att köpa en “miljöbil”. Det räddar nämligen inte världen. Det du gör är att dels stimulera marknaden, dels få lite mer för lite mindre pengar. Om det verkligen är bra eller inte kan man resonera om, t ex nyttan av fler bilar på gatorna, “miljöbilar” eller inte.

Ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för att hejda de kraftigaste klimatförändringarna är att människan slutar bryta fossilt kol, dvs låter olja, kol och naturgas ligga kvar i marken. Det låter som en oöverstigligt svår uppgift, men det kommer att ske.

Vi måste sänka halten växthusgaser i atmosfären. Det jag beskriver ovan är bara det första steget, att inte frigöra det som redan är bundet.

/M. Hedberg

Att binda koldioxid

1 juni 2008