Många får lära sig bönen Gud som haver när de är små. Jag använder den som plattform för att forma några insikter:
Makten som håller barnens öde,
se till mig som lever i överflöde.
Vart jag mig i världen vänder,
ser jag huru människans händer,
format naturen efter behag,
och sagans sinnelag.
Idén om evig tillväxt skapade åtrå,
men den kom bara till de få,
som makten lyckades fånga,
de som blev utan var väldigt många.
Lyckan kommer, lyckan går,
genom generationer är det kor och får,
som näst människan sprider sina gener,
på bekostnad av miljontals evolutionära scener.
Vi har skapat mer än vilsna gudar,
med början när vi bar stenåldershudar.
Är vi på väg att fulländning nå,
när vi strax decimerat miljoner arter till några enstaka få?
Den här bloggen skulle egentligen handla om Tre globala giganter, FridaysForFuture, att vara realist, och alla fantastiska kommentarer som ni läsare skapar här på bloggen.
Men det blev en dikt om vikten av mångfald av en gammal bön istället. Framtiden blir sällan varken som man planerar eller förväntar sig. Inte ens när man själv bestämmer.
/Martin