Du kanske tänker att det låter konstigt, det är väl bara människor som kan ha rättigheter? En skog, flod eller vilda djur kommer ju knappast att klöva in i rättssalen och stämma i bäcken. Hur skall man representera Naturen?
Men det är inte konstigare än att företag, tex en fondförvaltare, har rättigheter. Och företag har både skyldigheter och rättigheter. Och representeras av ägare, styrelse, anställda och konsulter. Det är inte så mycket begränsningar på vår kreativitet när vi väl lärt oss koden.
En flod är bra mycket mer konkret än ett fondförvaltare. Och långsiktig. Och har ett längre trackrecord. Och är till nytta för fler.
Många av dessa frågor drivs av ursprungsbefolkning som upplever hur de trängts undan. Men det handlar inte om att “återlämna” (även om det också kanske vore på sin plats).
Den allmänt spridda synen, paradigmet, är att naturen är en resurs som finns till för att tillfredsställa våra behov. Det är ett paradigm som format oss till den milda grad att det är svårt att se skogen för alla träden som bara väntar på att “förvaltas”. Samma sak med fiskarna i havet, våtmarkerna, kolet, koraller, vatten, mineraler, ytor, fibrer… Allt ligger där som på ett ett stort smörgåsbord och bara väntar på att vi skall hugga in.
Inslaget från Sveriges Radio som ligger länkat längre ner handlar det om Whanganuifloden på Nya Zeeland som var den första floden i världen som fick egna rättigheter. Och det är inte bara där. I april beslöt högsta domstolen i Colombia att dess del av Amazonasskogen ska ges juridiska rättigheter. Varför gör man så här? Eller rättare sagt varför har det inte hänt tidigare?
Det handlar alltså inte om att lämna tillbaka naturen som ägodel till ursprungsbefolkningen eller att avsäga sig möjligheterna att nyttja naturen. Nej snarare om att lyfta naturen och erkänna den i det nuvarande systemet. Samt att modifiera västvärldens nuvarande system för att passa in i system som Naturen utgör (Och som vi människor btw är fett beroende av att det fungerar på ett harmoniskt sätt).
Det är intressant hur man har lyckats vävas samman ursprungsbefolkningens traditioner med den västerländska juridiken. Ett paradigmskifte som är på väg. Ganska djupt och fundamentalt om man tittar på Donella Meadows lista “Levereage points, places to intervene in a system” (Länk här till artikel där jag listade dem).
Och man behöver inte åka till andra sidan jorden för att prata om naturens rättigheter. Även här hemma i Sverige drivs liknande frågor, tex av organisationen Naturens Rättigheter.
Lyssna på Vetenskapsradions inslag om Whanganuifloden på Nya Zeeland som sedan ett år tillbaka har juridiska rättigheter.
/Martin
PS. Läs också artikeln som jag skrev för ett par veckor sedan och lyssna till Mari Margil, Amerikans jurist som engagerat sig i samma frågeställningar. DS.