Innan prisutdelningen av Volvo Environment Prize hade jag en pratstund med professor Will Steffen, ordförande i kommittén som utser pristagarna.
Will Steffen är kemist och en mycket välrenommerad forskare inom ämnen som rör klimat och ”Earth System Science” (saknar bra översättning till det). Will har bland annat varit ordförande för International Geosphere-Biosphere Programme (IGBP), han har varit vetenskaplig rådgivare till Australienska regeringen, har arbetat med nobelpristagare Paul Crutzen samt deltagit i forskningen kring Planetary Boundaries.
Två saker etsade sig fast. Det ena var hans entusiasm över hur många bra kandidater det fanns till priset, något som gjorde urvalet svårt. Eric har verkligen gjort sig förtjänt av priset, men Steffen upplevde att alla andra kandidater, som även de har gjort storartade insatser, förtjänar samma uppmärksamhet.
Det andra var hans förfäran över att parlamentarikerna i Australien lägger munkavle på sin nationella vädertjänst, dvs motsvarigheten till SMHI. Forskare och medarbetare förhindras att tala om miljöfrågor och klimatförändringar. Will menar att det är en helt absurd situation. Det är okay att bedriva forskning och publicera vetenskapliga artiklar, men anställda får inte berätta om sina upptäckter för media eller allmänhet.
Jag opponerar mig och menar att man inte kan lägga munkavle på folk i en utvecklad demokrati som Australien. Men Will menar att det i princip är så eftersom du förstör dina karriärmöjligheter om du bryter mot politikernas direktiv.
Australien införde 2012 skatt på utsläpp av koldioxid. Men två år senare, 17 juli 2014, tog man bort skatten. Inget annat land som har infört en koldioxidskatt har tagit bort den.
Skatter är både ett sätt för staten att ta in pengar för att driva landet och ett sätt att med incitament förändra samhället. Det är därför man har punktskatter på vissa saker (och mindre skatt på andra). Att ta bort skatt på koldioxid är lika smart som att ta bort skatt på alkohol eller tobak. Det kan vara skoj ett tag för den enskilde, men hen drabbas istället nedströms likväl som samhälle och medmänniskor.
Australiens kovändning är märkligt eftersom man förväntar sig att politiker och myndigheter, ”samhället”, skall vara smart nog att ta ett övergripande och långsiktigt ansvar.
Behöver jag lägga till att en inte oväsentlig del av Australiens (kortsiktiga) välfärd kommer från export av kol. Skulle det kunna påverka besluten ovan?
Samtidigt är det inte på något sätt så att Australien klarat sig undan extremväder och andra konsekvenser av klimatförändringar. Men när skogarna brinner och stormarna drar in, då väljer man att stoppa huvudet i sanden.
Det är ingen brist på sand och mer blir det.
/Martin
