Adam, 10 år, såg inledningen av ett videoklipp med mig som handlade om varför vi människor har så svårt att ta till oss fakta om att klimatet förändras och att vi människor är orsaken. Men till skillnad från vuxna så har uppenbarligen inte barn så svårt att ta till sig vetenskapliga slutsatser.
Nej, Adam har inte exakt koll på strålningsdynamiken, källor och sänkor, alla konsekvenser, förhandlingar eller åtgärder.
Men han har greppat den stora bilden. Det är mer än man kan säga om många vuxna, bland dem ledande politiker och företagsledare som inte bara har bristfälliga kunskaper utan även har det dåliga omdömet att debattera ”sin” sak.
Lyssna en halv minut på en svensk 10 åring.
/Martin
PS. Filmen som föranledde Adam att förklara växthuseffekten var nedanstående. DS.
I fredags den 9 oktober modererade jag ett samtal mellan miljöministern, EU-parlamentariker, näringslivsrepresentanter och NGO’er. Nedan finner ni en länk till SVT Forum som spelade in seminariet, samt hålltider för de olika delarna.
SVT Forum: ”Inför klimattoppmötet i Paris – vad vill EU? Vad Sverige och EU kan bidra med i förhandlingarna? Med bl.a. klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), EU-parlamentarikerna Linnéa Engström (MP), Fredrick Federley (C) och Christofer Fjellner (M), m fl. Från 9/10.”
00:25-01:01 följer en paneldebatt med rubriken ”Vad behöver hända i Paris?” I den deltar Svante Axelsson (Generalsekreterare Naturskyddsföreningen), Ann-Christin L Frickner (gruppledare i Centern i Upplands-Väsby samt styrelseledamot i Klimatkommunerna), Mattias Goldmann (VD tankesmedjan Fores) samt Maria Sunér Fleming (ansvarig Energi och Klimat vid Svenskt Näringsliv).
01:01-01:39 tar EU-parlamentarikerna Linnéa Engström (MP), Fredrick Federley (C) och Christofer Fjellner (M) upp en ny paneldebatt med titeln: ”Vad kan Sverige och EU göra under och efter Parismötet?”.
01:39-01:58 frågar och resonerar jag med klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) kring Parismötet, hur de har arbetat inför det, samarbeten, problem, möjligheter, vad vi kan förvänta oss för resultat mm.
SVT Forum bandade seminariet. Tidigare hade vi en länk som bara fungerade första dagen de sände programmet. Men länken ovan är uppdaterad och leder till det bandade inslaget på SVT Forum.
Lyssnar för tillfället på senator och tidigare astronauten Bill Nelsen som talar mycket engagerat om vikten av att lyssna på vetenskapen, kämpa mot förnekare och hur vacker vår planet är från rymden och om vi bara öppnar våra ögon här på marken.
Vi tar mycket för givet, men/och inser inte alltid vad vi har förrän det har förändrats eller försvunnit.
Han får stående ovationer.
Tidigare inledningstalade fd vicepresenten Al Gore. Seminariet leds av Mario E. Molina.
Vi är ett bord med åtta personer från Skandinavien (av totalt 1100 deltagare). Projektet kommer under dessa tre dagar att handla om vetenskap, energi, politik, förhandlingar, risk, ekonomi, kommunikation och, mer speglande av situationen i USA än någon annanstans, hur man skall bemöta förnekare. I USA finns skrämmande många politiker och beslutsfattare som väljer att inte tro på vetenskap, i mångt och mycket för att skydda sina särintressen.
Man kan följa projektet under kommande tre dagar på #CRinFlorida.
Idag är jag en av föreläsarna för STR:s kompetensutveckling för landets utbildare på tunga behörigheter. Aktuella ämnen som behandlas under dagen berör YKB (Yrkesförarkompetensbevis), Heavy EcoDriving och aktuell lagstiftning.
Jag talar om förhistoriskt klimat, antropogen klimatpåverkan, extremväder, resilienta system, anpassning, minskade utsläpp, geopolitiska och ekonomiska konsekvenser, teknikskift mm.
På bilden har jag kommit fram till Geoengineering, en av de mindre önskvärda lösningarna på klimatproblemen. Även om vi inte vill dit så driver oss själva i den riktningen att det till slut är mer eller mindre oundvikligt. (Nåja, SRM är inte önskvärt, men att ta bort och binda atmosfäriskt koldioxid är bra. Dock är det senare dyrare och långsammare än det första…)
Vi talar om vad som krävs för att minska klimatpåverkan, vad som kommer att vara hållbart, såväl inom miljön som inom affärsverksamheter och att man strategisk sett har att vinna på att hålla sig välinformerad och ligga ett par steg före alla andra.
Åhörarna är utbildare inom tung trafik och utbildningen ingår i en tredagars kurs arrangerad av STR, Sveriges Trafikskolors Riksförbund.
Ny månad och dags för lite nytt väder. Men det är bäst att jag redan från början stillar eventuella förhoppningar om högsommar, blockerande högtryck och liknande.
Det blir lite varmare, lite mer sol, mindre regn (nåja, i Norrbotten och Västerbotten regnar det ett tag till) och mest svaga vindar.
Vi får en mix av vandrande lågtryck och högtryck. Men istället för regn-moln-sol-moln-… så blir det sol-växlande molnighet-regn-sol-…
Den här sommaren har inte avvikit så mycket från det normala avseende medeltemperaturen. Men den har varit ”sämre” genom att det varit mer moln och regn.
Just det här med molnen har i sin tur inte bara medfört att det varit färre soltimmar. Nej, det har även medfört att temperaturen inte varierat så mycket över dygnet. Molnen fungerar som ett täcke: Det har inte blivit så kallt om nätterna, men/och framför allt så har det inte blivit så varmt om dagarna.
Det som folk och media reagerat på är avsaknaden av höga dagstemperaturer. Det är i stort det i kombination med soltimmar, som definierar vår upplevelse av sommar. Men trots att det inte varit så varmt om dagarna så har alltså medeltemperaturen varit i stort sett normal.
Och så några avslutande ord om den svenska sommarens koppling till klimatet:
1.1. För att medelvärdet, av tex temperaturen, skall ändras så krävs att strukturen av mätdata ändras.
1.2. Även om strukturen av mätdata ändras så behöver inte medelvärdet ändras. (tex temperaturen denna sommar)
2. Nej, det har inte varit osedvanligt varmt i Sverige denna sommar, men planeten som helhet noterar all-time-high temperaturer.
Ibland måste man lyfta blicken eller på annat sätt ändra perspektiv för att se vad som sker. Det vi genomlever just nu beträffande många saker är inget mindre än en explosion.
Vi kan förstå det när det gäller tex minneskapacitet i datorer, digitala företags framväxt eller andra ”moderna” och i många fall önskvärda förändringar.
Men när det gäller andra fenomen som tex klimatförändringar, jorderosion, utrotning av växt- och djurarter mm så kan det vara svårare att se och förstå vad som händer. Dels för att processerna är lite utanför en enskild människas grepp, dels för att de ofta är rätt dystra förändringar.
Nedan en film som illustrerar befolkningsökningen. Att det föds fler människor än det dör är väl i varje enskilt fall inte så deprimerande. Snarare tvärt om, ännu en människa som lever, är medveten och kan sprida glädje till medmänniskor.
Men tillsammans så tär vi även på våra gemensamma resurser. Nå, ingen kan väl säga att just jag har mer rätt till dessa resurser än någon annan individ, ens den som ännu inte är född.
Men utan att lägga någon skuld, utan bara krasst observera och konstatera vad som sker, så förstår vi att vi är på väg att skapa problem för alla dessa människor och medvetanden. Dels de som redan finns, dels de som ännu inte är födda.
Det är inte antalet människor som är problemet, det är hur vi nyttjar våra resurser på planeten. Och planeten och dess resurser är begränsade. Japp, även om det finns saker (de flesta som människan själv har hittat på) som är obegränsade, eller i det närmaste obegränsade, så finns det fysiska och livsuppehållande saker som är begränsade.
Och en sak till, bara för att tydliggöra: Vi människor är fenomenala, kan färdas till andra planeter, skriva poesi, transplantera organ, studera framtid och historia, förstår matematik och annat. Men vi kontrollerar inte hela vår omvärld. Vi påverkar väldigt mycket, men kan inte styra alla processer. Det finns anledning att fundera på en del handlingsplaner som kan behöva sättas i sjön när tipping points och återkopplingar drar igång på allvar i naturen. För vår egen skull.
Nu illustrationen om antalet individer på planeten. Titta i lugn och ro, men blinka inte för ofta mot slutet, då går det nämligen fort och det är lätt att man missar ett par miljoner.
Så här i högsommarvärmen så använder vi speciella begrepp för att beskriva hur varmt det är. Ord på temat ”tropik” och ”värme” är ganska gångbara. Men vad krävs för att vi skall kunna kalla det för tex ”tropisk natt”?
Tropisk natt råder när temperaturen inte någon gång under natten understiger +20°.
Detta är vanligare i slutet än i början av sommaren. Samt vanligare i städer och i närheten av stora vattendrag än i inlandet. Anledningen till detta är att både vatten och sten, asfalt samt byggnader är bra på att magasinerar värme som under natten kan avges till luften.
Antal tropiska nätter per år fram till 2014. Grafik från SMHI.
Hur vanligt är det med tropiska nätter? I genomsnitt förekommer det ca 5 nätter per år när en eller flera väderstationer noterar en tropisk natt. Men variationerna är stora, vissa år förekommer inga tropiska nätter och en del år är det över 20. Rekordåret 1997 var det 30 tropiska nätter. (Notera att det inte behöver betyda att det varit varmt i hela Sverige, det räcker att en väderstation noterat tropisk natt).
Tropiska nätter förekommer vanligen från mitten av juni till början av september. Sannolikheten att de skall inträffa är som störst i månadsskiftet mellan juli och augusti.
Antalet tropiska nätter, antalet platser som berörs samt storleken av dem kommer att öka i takt med klimatet som förändras.
Grafik från Klimat- och sårbarhetsutredningen (2007) och SMHI som visar det genomsnittliga antalet tropiska nätter per år för utsläppsscenario A2.
Kravet för att det skall vara en tropiska natt är alltså att nattens lägsta temperatur (i praktiken dygnets lägsta temperatur) inte understiger +20°C.
Den varmaste tropiska natten vi noterat i Sverige var 23,7° vilket Kullen hade den 10 augusti 1975. Den näst varmaste var inte långt efter, Gotska sandön hade 23,6° den 4 augusti 2014. (Källa SMHI)
En filmtrailer med Påven i huvudrollen. Han är fightern som tar upp kampen mot BigOil och andra som cyniskt bedriver rovdrift på andras bekostnad.
Klimatfrågan har hamnat högt på den mediala agendan. Inte med anledning av kommande förhandlingar i Paris eller för att det skulle ha framkommit några uppseendeväckande nya vetenskapliga data.
Nej, anledningen är att den andligen ledaren för 1,2 miljarder katoliker har tagit bladet från munnen.
Förutom att media uppmärksammar det och klimatkunniga applåderar det så dyker det (givetvis ?) upp röster från ”den andra sidan” som kritiserar honom för att ta till orda i vetenskapliga frågor. Märkligt nog (eller inte) så är det samma belackare som annars så gärna tolkar och uttalar sig i klimatfrågor (Då med budskapet över att det inte finns något att oroa sig för).
Jag kan i många andra avseenden vara kritisk till kyrkan inflytande över människors världsbild. Men när man nu grundar uttalanden i vetenskap så uttrycker jag mig gillande.
Filmtrailern ovan får ses som ett tidstypiskt dokument över vad som fungerar i sociala media. Efter tips av UppsalaInitiativet. Den som vill ha hårda fakta kan som vanligt söka detta i PNAS, Science, Nature, hos IPCC eller i andra vetenskapliga källor.
Richard Heinberg har kommit ut med en ny bok, Afterburn. Här en kort video, The Great Burning, där han, på knappt fem minuter, går igenom det väsentliga i det globala misstag vi håller på med.
I grunden handlar det om självklarheter:
1.1 Fossil energi är en fantastisk råvara, men också en ändlig resurs. Vi har använt det som är lättillgängligt. Det blir allt mer krångligt att utvinna det som finns kvar.
1.2 Mängden energi vi plockar från fossila resurser är stor och det går inte att i en handvändning tex konvertera till biobränslen (som skulle kunna utnyttja samma teknik/infrastruktur, tex explosionsmotorer, kolkraftverk mm). Det är tex ekvivalent med att elda upp en fjärdedel av Amazonas regnskogar varje år.
2.1 Utsläpp av koldioxid (och andra) växthusgaser orsakar förändringar av klimatet.
2.2 Detta skapar problem för samhällen som tvingas anpassa sig till tex havsnivåhöjning, extremväder, förändrade förutsättningar för jord-och skogsbruk mm.
Richard Heinberg, The Great Burning (YouTube). Detta är del ett av fyra som publiceras av Post Carbon Institute.
Det här är så jobbiga insikter att vi människor slår dövörat till. ”Det har ju gått bra hittills?”. Tillväxt, välfärd, mat på bordet, expansion… De senaste två generationerna, typ sedan 1950-talet, har ju nästan allting blivit bättre. Varför då låta sig nedslås av dysterkvistar som flaggar för att detta inte kan fortsätta hur länge som helst?
För att det inte kan fortsätta hur länge som helst.
Om 1900-talet präglades av tillväxt så kommer 2000-talet präglas av att vi slutar göra det. Eller som Heinberg själv säger:
”If the twentieth century was all about increasing our burn rate year after blazing year, the dominant trend of twenty-first century will be a gradual flame-out.”
Hoten tornar upp sig och instinkten att förneka allvaret och storleken på problemen växer. Men det blir allt svårare att inte se vartåt det barkar. Som med alla kriser så gäller det att ha koll på såväl farorna som att stimulera den kreativitet som krävs för att undvika dem.
”Paddla snabbare än forsen” fick jag lära mig för att komma förbi de farliga situationerna i forspaddling. Det är en bra metafor för att beskriva vad vi behöver göra nu också. Vi måste se till att vi inte kör så djupt ner i fossilträsket att vi blir blockerade eller till och med raderar våra möjligheter att ta oss upp ur fallgroparna.
Vi måste med andra ord ändra kurs innan det blir accelererande kapplöpning om de fossila resurserna, och innan klimatproblemen blir oöverstigliga. Vi kanske redan befinner oss ”beyond tipping point” på sluttande plan i bägge dessa dimensioner, eller hamnar där om vi tvingas agera planlöst/reagera i andra problem. Men situationen blir i alla händelser inte bättre av att fortsätta på nuvarande kurs.
I tisdags deltog jag i ett seminarium kring ekonomi, klimat och hållbarhetsfrågor tillsammans med Maria Rengefors, VD för Nordea Fonder. Vi talade för inbjudna under temat FAIR TALKS på Växjö Konserthus.
Maria berättade om hållbarhetsfrågor, socialt ansvar, risker, PRI, Stranded Assets, Gröna obligationer, ägarstryrning samt hur man strävar efter att påverka bolagen i en mer hållbar och ansvarstagande riktning, tex genom att vara delaktig i valberedningar, utformning av incitamentsprinciper mm.
Jag talade lite kuriosa om TV-väder varefter vi skiftade till komplexa system, resiliens, växthuseffekten, förhistoriska klimatförändringar, politisk medvetenhet, förnybar energi, geo engineering, hur mycket fossilt kol vi kan använda framöver och vad vi behöver förbereda oss rörande klimat, energi och risk.
Avslutningsvis fick vi frågan vad vi skulle göra om vi bytte jobb med varandra för en dag. Den ena svarade ”jag skulle känna mig helt knäckt”, den andre ”tänka mig för väldigt noga”.
Jag avslutade med att uttrycka att det finns många investerare som aktivt söker efter bolag och entreprenörer som
1. har rätt värderingarna för att lösa 2000-talets problem och hållbarhetsfrågor,
2. har de affärsmässig förutsättningarna att generera avkastning.
Man måste klara av bägge, inte bara den ena eller den andra uppgiften. Jag sade det på ett sånt sätt att repliken blev ”ni ser, han låter redan som en fondbolagschef.” Nåväl, hur det blir med den saken återstår att se. Just nu fokuserar jag på att belysa kapitalets inverkan på klimatet. Och klimatets inverkan på kapitalet.
