Tag - Keeling

Socker gör inte maten mindre salt

Det är för mycket koldioxid i luften. Den höga koncentrationen gör att energi, främst i form av värme, ackumuleras på planeten. Ett amerikanskt team har begärt att få påbörja experiment som kyler planeten genom att spreja partiklar i stratosfären. Det är som att hälla socker i för salt mat. Man stötte på patrull för att göra försöken i Arizona så nu har man ansökt om att få göra dem här i Sverige, i Kiruna.

Det blir varmare i luften, glaciärer smälter, permafrost tinar och framför allt så blir haven allt varmare. Vädermönster förändras. Torka på en del platser med missväxt och skogsbränder som följd. Långvariga regn och skyfall på andra platser eller under andra årstider med översvämningar, jorderosion och förstörd infrastruktur som följd. Tropiska cykloner och förändrade vädermönster. Dvs klimatförändringar. Mätt i enheten ”Global medeltemperatur” så är vi nu uppe i drygt 1 grad, men alla delar i systemet har inte hunnit ikapp den temperaturen ännu. Glaciärsmältning, havsnivå och klimatzoner till exempel. Som jämförelse så är det under en istid 4 grader kallare. Smaka på det när när vi talar om Parisavtalet -och att vi dessutom är på väg att misslyckas med dess mål om max 2 graders uppvärmning.

Inte nog med att klimatförändringarna är stora, förändringarna går geologiskt sett väldigt snabbt. När vi gick ur senaste istiden, med 4 graders uppvärmning, så tog det 7000 år. Nu har vi gjort 1 grads uppvärmning -på 50 år! Och kan de närmaste 50 åren vara på väg mot ytterligare 1 till 2 graders uppvärmning. Geologiskt sett är detta en explosion. Det är inte underligt att ekosystem inte hinner anpassa sig. Situationen försvåras ytterligare av hur vi förorenar naturen med kemikalier, tungmetaller, läkemedelsrester samt hur bygger om den rent fysiskt.

Vi gör det här för att må bra, utvecklas, skapa välmående, fascineras, få makt, inflytande,.. Ja alla möjliga skäl. Såväl relevanta som mindre moraliskt försvarbara. Kruxet är att naturen inte tar hänsyn till varför vi gör saker. Hur goda avsikter vi än har så kan det få negativa konsekvenser. Det är därför oerhört viktigt att inte förblindas av vår egen moral. Sättet som vi försöker skapa välfärd på leder genom återkopplingar och förändringar av naturen på sikt till mindre välfärd. Och det handlar inte bara om ”fattiga människor och kommande generationer” (som om det skulle ursäkta oss), det har redan börjat. Också här i västvärlden.

Och hur många magiska innovationer vi än skapat som skapar välfärd, förundran och löser problem så är det enfaldigt, naivt och vanskligt att tro att framtida teknik kommer att lösa, eller ens signifikant mildra, de problem och händelseförlopp vi står inför. Hela den idén bygger dessutom på premissen om kunskap och kontroll. Men även om kunskapen ökar (så länge som vi och våra samhällen är välmående) så är idén om kontroll över naturen inget annat än hybris på globala skala. Kontroll existerar i laboratoriemiljö och väl avgränsade miljöer (många argumenterar för att kontroll inte ens existerar där).

Haven blir allt varmare. Den högre halten koldioxid i luften gör också haven allt surare, pH-värdet sjunker.

En ökad halt koldioxid leder inte bara till att det blir varmare och mer extremt väder. Det leder också till att haven sakta men säkert försuras. En tredjedel av våra utsläpp av CO2 absorberas av haven. Fröjdens liljor? Nix, förvisso slipper vi ha koldioxiden i luften, men å andra sidan så blir haven allt surare, hittills ca 30%. pH-värdet sjunker. Vad spelar det för roll? -Fråga de som simmar i haven hur de känner. Alla organismer som använder kalk för att bygga skal och skelett. Alltifrån plankton och räkor till fiskar och korallrev. Strukturerna löses upp. ”Ocean acidification” är globala uppvärmningens elake tvilling.

Vi kan med teknologi sänka temperaturen i en galleria och vi kan styra pH-värdet i ett bassäng. Vi kan odla mat i växthus och är det för kallt, varmt, torrt eller blött så kan vi styra det. Om jorden blir förorenad eller vi får utbrott av svamp eller skadeinsekter så kan vi byta ut växter och jord. Men allt detta förutsätter att det finns ett ”utanför växthuset” som vi kan ta spjärn emot. (förväxla nu inte detta exempel med växthus med diskussionen om växthuseffekten)

De finns kreativa och inflytelserika individer och organisationer som tänker sig att vi ska skala upp denna modell till globala skala. Om det är för varmt globalt så borde vi kunna reglera temperaturen! Man tar sig för att betrakta hela planeten som objektet som ska styras i en viss riktning (inte bli för varm). Men man beaktar inte de andra delarna av systemet som också utgör hela planeten.

Orsaken till den global uppvärmningen är att vi har en överdriven halt koldioxid i luften. Om man försöker sänka temperaturen genom att hindra solinstrålning så kommer man att skapa nya problem och man kommer inte att lösa andra problemen som uppstår genom den förhöjda halten koldioxid i luften.

Om maten är för salt så ska man fokusera på att ta bort salt ur maten. Se till att luften har så nära den halt koldioxid som den haft de senaste 12.000 åren. En koncentration på 280 ppm istället för 415 som vi har nu. Det är inte svårare än så. Bind koldioxid, förslagsvis genom att återbeskoga världen. (PS. Att hugga ner och elda upp skogar är tvärtemot. DS).

Koldioxid år 1700 till 2021. Från https://keelingcurve.ucsd.edu/pdf-downloads/

Och för att inte göra det onödigt svårt så ska man givetvis också se till att andra handen slutar att hälla på mer salt på maten. Eftersom det förefaller vara svårt att bli bönhörd så får man låta bli att plocka fram nya saltkar ur skafferiet. Den ska ju ändå inte förbrännas så varför exploatera och investera i nya olje- och gasfält, kolgruvor och kolkraftverk? Det är principerna för att hantera globala uppvärmningen.

Som alla vet så försvinner inte saltet ur maten om att man sockrar den. Man kan kortsiktigt förvilla smaken av saltet, men har kvar problemen. Och skapat sig nya problem.

Tekniken att kyla planeten genom att hindra solinstrålning, ”Solar Radiation Management” eller ”Albedo hacking” som det snarast handlar om, skapar såväl nya klimatrelaterade problem som geopolitiska problem på global skada. För att få upp partiklarna (till exempel svavelföreningar) i stratosfären så krävs teknik som bara ett fåtal nationer har. Det kan ske genom artilleripjäser, raketer, stora ballonger, militära flygplan och liknande. Vem ska fatta beslut om vad som ska göras? Tänk om det visar sig att USA kan skapa fördelaktigt väder för sig, men det får oönskade konsekvenser för Kina, Ryssland och Indien, hur kommer samtalet då att låta? Och hur blir det med ozonskiktet, utsläppen sker på samma höjder som det tunna skiktet ozon finns som skyddar oss mot solens UV-strålar.

Och eftersom halten koldioxid kommer fortsätta att öka (vi väljer ju att kyla planeten genom att begränsa solinstrålningen, inte genom att minska utsläppen av koldioxid) så måste vi matcha detta med att även öka mängden partiklar vi sprider.

Och så var det det här med ”Termination chock”. Partiklarna stannar kvar i stratosfären i 1-3 år. Men koldioxiden blir kvar i hundratals år (den klingar av sakta och spår av CO2 utsläpp idag kommer att synas i tusentals år). Så ett till tre år efter det att vi slutar spraya stratosfären med svavel så poppar temperaturen upp till den nivå den skulle ha i relation till halten koldioxid som finns där. Då kan det bli 1-2 grader varmare inom loppet av lika många år.

Sötman från sockret är kort, löser inte problemen och kommer med oacceptabla biverkningar.

Man har gjort modellförsök i datorer på Albedo hacking. Nu vill man göra praktiska försök. För första gången någonsin. Och man vill alltså göra det i Sverige! Det föreslagna experimentet, SCoPEx (Stratospheric Controlled Perturbation Experiment), är fysiskt sett litet (ett kilo partiklar) och kommer inte att han någon nämnvärd påverkan på klimatet. Men det kommer att ha en stor påverkan på fortsatta tekniska och politiska utvecklingen. Det är föreslaget att ske juni 2021.

Om Sverige vill ha trovärdighet rörande hållbarhet, miljö, internationell politik mm och inte vill hamna i situationer där vi försöker hantera globala miljöproblem på samma sätt som att sockra för salt mat så ska vi inte ta det där första steget. Inte ens en tesked av det.

/Martin

PS. Ytterligare konsekvens av Solar Radiation Management är att den klara himlen inte längre kommer att vara blå utan röd, orange eller grå. DS.

Film från webbinarium #1 Kylan i Sverige och värmen i Sibirien

Tack alla som deltog i dagens webbinarium Allt om väder och klimat med undertitel Kylan i Sverige och värmen i Sibirien.

Dagens program behandlade förutom värmen och bränderna i Sibirien även tropiska cykloner och extrema översvämningar som drabbar Kina just nu.

Samt hur energibalans till/från Jorden driver klimatförändringar, varför en högre halt koldioxid gör att det blir varmare, hur energibalansen till/från jorden förändras och varför minskade utsläpp till följd av pandemin knappt märks i växthuseffekten.

Vi kollar aktuell halt koldioxid och hur den så kallade Keelingkurvan förändras under ett år samt över tid. Jag förklarar varför värmen i havet är mer väsentlig som klimatmarkör än temperaturen i luften. Och hur kopiösa mängder energi det handlar om som nu ackumuleras på planeten Jorden.

Lyssnarfrågorna berör varför vädret ofta är bättre i skärgården än på fastlandet och vad tipping points i klimatsystemet är.

Vi pratar också om helgvädret och att det kommer att fortsätta vara lite svalt och ostadigt kommande vecka. Men att det finns tendenser till stabilisering och högtryck i inledningen av augusti.

Här nedan finns dagens sändning. Prenumerera gärna på Weather. se YouTube-kanal så missar du inte heller de kortfilmer som förklarar fenomen och väderhändelser.

Det var den första av en serie som jag kommer att hålla på fredagar kl 15. Välkommen till nästa webbinarie, du kan boka din plats redan idag via kanalen på Crowdcast: https://www.crowdcast.io/martinhedberg.

/Martin

Återvinning av angeläget skrivande?

350 ppm förefaller vara ett av de gränsvärden vi inte borde ha passerat. Över 350 ppm koldioxid är sannolikheten stor att vi sätter igång en kaskad av återkopplingar i planeten jordens klimatsystem vilket kommer att göra livet mycket jobbigt kommande år. Lite mer lugn och ro kan det bli först när klimatsystemet stabiliseras om ett par tusen år.

Men än så finns det både hopp och tid. Nu gäller det att kraftsamla för att reducera ner växthuseffekten, att kyla av planeten jorden. Rent konkret gör man det genom att öka utstrålningen av långvågig strålning till rymden. Det görs genom att ta bort växthusgaser från atmosfären och på så sätt sänka minska atmosfärens grumlighet för långvågig strålning. Det kommer att medföra att vi strävar efter att återställa den energibalans som rådde innan industrialiseringen.

Kan det verkligen vara så illa som att vi har passerat ett gränsvärde? Vi trodde att det var 450 ppm som gällde? (Ärligt talat, tror någon verklig att vi skulle kunna förmå oss att stanna på 449 ppm?) Men EU, IPCC m fl har ju talat om 450 som ett riktvärde. Då skulle det bli två grader varmare och det skulle vara skitjobbigt, men det skulle fungera. Det skulle inte rasera vår industri, vi skulle ha tid att skapa förnybara energikällor mm (?).

Det visar sig nu att mycket tyder på att 450-gränsen troligen egentligen var 350 ppm. Men ingen vågade tro att det skulle varit så illa och inte många vågade säga det för då skulle man kunna bli klassad som “alarmist”. Och en sån’ vill man ju inte vara.

Men naturen bryr sig inte om vad vi tycker är jobbigt, vad vi klarar av att hantera, hur många jobb vi förlorar, hur många som drunknar eller svälter ihjäl. Naturen ÄR. Och den är det oavsett om vi förstår det eller inte, oavsett om vi i vår tur bryr oss, oavsett hur mycket vi pratar om vad som borde göras

Det är upp till oss att försöka förstå vad naturen är. Och det är upp till oss att bry oss tillräckligt mycket om varandra och oss själva för att inte skapa en natur som kommer att visa sig vara väldigt annorlunda än vi vant oss vid. Annorlunda än den varit på flera tusen år. Och det är upp till oss att använda de kunskaper som vi har och skapa skillnad. Konkret skillnad som i sin tur gör att vi inte rubbar den stabilitet som är själva grundvalen för våra civilisationer. Civilisationer som aldrig varit i närheten av de enorma förändringar som ett par grader högre eller lägre medeltemperatur på den här planeten innebär.

Förändringar är inget ovanligt för den här planeten. Förra gången vi hade kraftiga klimatförändringar var för 10-20.000 år sedan, det var då vi gick ur den förra istiden. Då steg temperaturen med fyra till fem grader -under loppet av ett par tusen år. Nu är vi på väg att göra en liknande resa -inom hundra år!

Inte nog med att klimatet förändras… det går mycket snabbare än tidigare klimatförändringar, ca 10-100 gånger så snabbt. Det gör att det är mycket svårt för ekosystemen att anpassa sig.

Men vi vet vad som behöver göras: Reducera mängden växthusgaser som finns i atmosfären. Inte bara koldioxid, även metan, lustgas och freoner.

Svårt? -Jajamensan.

Omöjligt? -Nej.

Kräver det nytänkande? (En blygsam gissning) Ja.

Den här artikeln är mer aktuell än någonsin. Och ändå så är den (röd text) elva år gammal. Japp, jag kör lite återvinning så här på lördagskvällen.

När jag skrev artikeln den 1 juni 2008 så var halten koldioxid i luften 387 ppm. Det var innan såväl Köpenhamnskonferensen, Parisavtalet, Trump och mycket annat. Det var till och med innan Obama hade blivit vald till president. Det var innan vädersajten Klart.se fanns och innan Pohlman och jag börjat blogga där.

Nu är halten koldioxid 412 ppm. Och den fortsätter att stiga. När jag tittar i grafen så är det en skrämmande stor ökning från 2008 till nu. Jag har svårt att se att och hur samhället skall ställa om i tid. Och det gör mig väldigt ledsen.

Jag läser just nu en bok med titeln ”Carbon conflicts and forest landscapes in Africa”. Den handlar om handel med kol, kompensation av utsläpp sociala, kulturella, ekonomiska och inte minst ekologiska konsekvenser av marknader som växer till följd av att människan försöker vara kreativ istället för att göra det vi borde. Låta det fossila kolet vara kvar i marken. För länge sedan.

Jag har mängder av intryck i sinnet efter gårdagens klimatmanifestation på Mynttorget i Stockholm och en del efter Naturvårdsverkets konferens Klimatforum. Det gör inte insikterna lättare att bära. Etablissemanget, pratar och resonerar. Visst går det framåt, men på tok för lite och för sakta. Eller rättare sagt, på sin höjd kan man säga att det inte accelererar lika snabbt åt fel håll som tidigare. Men det rör sig fortfarande åt fel håll. Accelererande.

Det räcker inte med att återvinna text, hur färsk den än är. Halterna växthusgaser fortsätter att ticka uppåt. Hur kan de göra annat? Det är en av många frågor man ställer sig. Man kanske ska leta svar någon annanstans än bland kolresterna.

/Martin

Stor hajp kring ”flat emissions”

I mitt Twitterflöde låg idag två Tweets som tycktes motsäga varandra. Den ena sade ”CO2 levels flat for third year in a row despite economic growth” och kom från Financial Times (länk). Den andra sade: ”Carbon Dioxide Is Rising at Record Rates” och kom från Climate Central (länk).

Båda var rätt på sitt sätt, men de skapar onekligen lite förvirring. Hur är det med koldioxiden, stiger halten eller har den planat ut?

Så här ligger det till:
– Financial Times hänvisar till människan utsläpp av koldioxid.
– Climate Central hänvisar till luftens koncentration av koldioxid.

Dvs vi ökar inte våra redan höga utsläpp av CO2. Men/och koncentration av koldioxid i luften fortsätter att öka.

Hur hänger det ihop? Våra utsläpp planar ut, men ändå stiger halten i luften? Det är som att fylla på en redan full kastrull med vatten. Det rinner över, vare sig du häller på mycket eller lite.

Det årliga utsläppen av koldioxid har planat ut (Financial Times)

Halten koldioxid i luften fortsätter att öka och tangerar tangerar rekordet året innan (Climate Central).

Saken är den att människan bara släpper ut CO2, vi tar inte bort något från atmosfären. Det är då inte konstigt att halten fortsätter att stiga. Eller man kan ta en metafor med pengar på ett bankkonto: Om sätter in 10 varje år, men inte tar ut något, då ökar saldot på kontot. Och det spelar ingen roll om du sätter in 9 eller 11, det stiger ändå.

Gradvis har vi sedan mitten av 1800-talet ökat insättningen, förlåt utsläppen av koldioxid. Från början var det måttliga mängder, men sedan 1950-talet (efterkrigstiden) så har utsläppen ökat markant. Just nu ligger utsläppen av kol på 10 miljarder ton per år. (Omräknat till koldioxid blir det 37 miljarder ton eftersom CO2, med sina två syreatomer, väger 3,666… gånger mer än en kolatom, C).

Men allt vi släpper ut stannar inte i luften. Ungefär hälften (5 miljarder ton C) blir kvar i luften, medan den andra halvan binds i biomassa (3) respektive haven (2,5).

Så det är först när våra utsläpp minskar till 5 miljarder ton per år, dvs halveras, som halten koldioxid i luften kan förväntas plana ut. Detta under förutsättning att biomassan och haven bibehåller sin förmåga att absorbera koldioxid.

Jag skriver förväntas eftersom det är lite rysk roulette över det hela. Naturen själv omsätter nämligen en hel del kol också. Drygt 200 miljarder ton kol (C) frigörs varje år från hav, skogar och mark. Och lika mycket, plus alltså hälften av våra utsläpp, tar naturen upp genom fotosyntes och att koldioxid löser sig i vatten.

Vi har vi påverkat hur mycket kol (i form av koldioxid) som finns i atmosfär, biosfär och hav. Detta till följd av att vi inte matchar våra utsläpp av kol med något upptag/bindning av kol. I och med den fossila eran så har vi sakta (snabbt ur ett geologiskt perspektiv) fyllt på mängden kol i luften, från ca 550 miljarder ton kol på 1800-talet, till drygt 800 miljarder ton idag. Detta motsvarar ökningen av koncentrationen från 280 ppm till dagens dryga 400 ppm CO2.

Men/och i och med att naturens flöden av kol är stora, så kan en liten variation av dessa orsaka förändringar som är jämförbara med våra utsläpp! Det kan vara tex vara minskat upptag av CO2 till följd av varmare hav, skogsbränder, töande permafrost mm. Vi måste därför så snart som möjligt, helst igår, kraftigt reducerar halten koldioxid i luften. Och eftersom vår kran sitter i botten på varje skorsten så handlar det om att minska hur mycket vi släpper ut.

Men att utsläppen ”planar ut” är bara början. Det är först när vi halverat dem som vi kan hoppas på att halten inte ökar i atmosfären. Och det är när vi minskar dem ner mot noll som vi kan hoppas att atmosfärens halt sjunker och stabiliseras på en hälsosam nivå,

FT konstaterar i och för sig att ”…because CO2 lingers for so long in the atmosphere and accumulates, any hope of avoiding dangerous global warming will require emissions to fall sharply, not merely stabilise.” samt att ”…ideally carbon emissions from burning fossil fuels should fall to zero by 2050, because pollution from other activities, such as farming or deforestation, were harder to eradicate.”. Men/och jag finner deras rubrik lite missvisande.

Hittills, dvs den senaste 150 åren, har vi haft tur. Hav och biomassa har ”tagit hand” om hälften av våra utsläpp. Men denna sänka varar inte för evigt. Klimatförändringar gör att den minskar (tex genom att växter dör och att havens förmåga att binda gaser minskar när de blir varmare).

Det är därför det är så viktigt att inse att vi kar en ”kolbudget”. Det finns en viss mängd kol vi kan förbränna och fortfarande ha en rimlig chans att undvika katastrofala klimatförändringar. Det är ytterligare en anledning till varför det är viktigt att minska utsläppen drastiskt. Plus/minus noll är inte tillräckligt, storleksordningen -10% per år krävs. Lyssna gärna på podden med Kevin Anderson om detta.

/Martin

(En annan liten lustig detalj är att Financial Times har stavat CO2 fel. O:et i deras kemiska formel är en nolla. Det är väl lätt hänt, tangenterna sitter bredvid varandra. Men det är slarvigt när det förekommer i en rubrik eller ingress från en hyfsat ansedd tidskrift)

Det blev 400

Av Martin Hedberg

Så nådde vi då över 400 ppm (parts per million, miljontedelar) koldioxid i atmosfären. Det skedde den 9 maj, 2013 då man registrerade 400,08 ppm vid Mauna Loa på Hawaii. Läs mer om vad NOAA skriver om det.

En hel del bloggar och twitter blir det givetvis om denna milstolpe och detta rekord: Aldrig tidigare på ett par miljoner år har det varit så mycket koldioxid i atmosfären.

Men faktum är att detta rekord har slagits en gång per år sedan mätningarna startade 1958. Då var halten koldioxid 316 ppm och redan det var rekordhögt: I vanliga fall pendlar halten mellan lägst 160 (istid) och max 300 (värmeperiod).

Det märkvärdiga var att årets rekord passerade över ett jämt hundratal: 400. Men, bortsett från att det är en rekordnotering, så är det strikt räknat bara märkvärdigt eftersom vi räknar i ett system med basen tio. Hexadecimalt blir det 190 och binärt blir det 110010000.

Halten kommer att ticka ner ett par ppm under sommare, men kommer under nästa vår att passera förbi 400. 2014 års topnotering kommer att vara 402 eller kanske tom 403 ppm.

/Martin

Når vi 400 denna vecka?

Av Martin Hedberg

Senast nästa år kommer planeten jorden troligen att, för första gången på flera miljoner år, ha en koncentration koldioxid som överstiger 400 ppm (miljontedelar). Men det kan ske redan i år. Om någon veckor får vi svaret.

Koldioxid frigörs och tas upp av naturen, tex av växter och vatten. Det gör att koncentrationen varierar med årstiderna. I mitten av september har koncentrationen sitt lägsta värde. I början av maj når den sin peak, dvs är som högst.

Koncentrationen mäts på många platser. Den första plats man började mäta på var Mauna Loa på Hawaii. Mätningarna där startade i mars 1958 av forskaren C. David Keeling från Scripps Institution of Oceanography. Då var koncentrationen 316 ppm.

Men koncentrationen förändras även till följd av att vi människor förbränner fossilt kol samt netto avverkar skogar. Detta gör att halten successivt stiger från ett år till ett annat. Den årliga ökningen har ökat de senaste decennierna och är nu ca 2 ppm.

Nyligen, den 25 april var 2013, var koncentrationen 399,72 ppm på Mauna Loa. I går, 2 maj, var den 399,29 ppm. Vi är så pass nära 400 ppm att vi skulle kunna passera den historiska gränsen i år. Det sker i så fall inom ett par dagar, max två veckor. Sker det inte nu så sker det med säkerhet nästa år.

Vad betyder då en allt högre koncentration koldioxid? Jo, tillsammans med andra växthusgaser så har de förmågan att konservera värme på planeten. Mer växthusgaser gör att planeten Jorden strålar ut mindre värme i rymden. Det gör i sin tur bland annat att temperaturen stiger.

Ser man till förändringen av energi (istället för temperatur) så återfinns de största skillnaderna i haven, de ackumulerar ca 90% av energidifferensen. Luften ca 3%. Men eftersom haven massa är så mycket större än luftens så blir skillnaden i temperaturen trots detta större i luften än i haven. (Landmassa ackumulerar ca 5% och glaciärer ca 2%).

Men även andra förändringar står för dörren. I samband med halten koldioxid stiger i luften så kommer allt mer koldioxid att lösa sig i hav och sjöar. Det gör vattnet allt surare. Det påverkar i sin tur djur som använder kalk för att bygga skal eller skelett. Resultatet blir att de blir klenare och mer sårbara.

Det händer inget magiskt när gränsen 400 ppm passeras, det är inte som att spränga ljudvallen. Men det har givetvis ett visst symbolvärde. Vi har för övrigt slagit koldioxidrekord för varje år som gått sedan mätningarna började.

Förra gången vi hade nivåer kring 400 ppm var under Pliocene, för 3,2 till 5 miljoner år sedan. Det var då 2 till 3 grader varmare och havsnivån var mellan 5 och 40 meter över det vi har idag. Ge det lite tid, ett par decennier eller mer, med dessa nivåer av växthusgaser och vi kommer att närma oss de situationerna. Temperaturen förändras snabbt, men havsnivån tar längre tid på sig.

Vi får också en stor utslagning av växt- och djurarter. Förutom alla samhällen som inte pallar med förändringar av storleksordning en istid, men åt andra hållet, inom loppet av tiotals till några hundra år.

Det var dagens muntra artikel om klimatet. Forskarsamhället har flaggat för dessa problem i flera decennier och vi har haft gott om tid, och rätt så bra incitament, att undvika problemen. Men vi har tillsammans låtit bli att göra tillräckligt.

Jo visst har vi gjort bra saker och det hade kunnat vara värre. Men vi har trots det inte gjort vad som krävs för att undvika problem. Det får inte bara kommande generationer leva med utan även vi. Det händer nu.

/Martin

PS. Läs även den artikel jag skrev i fjol om att detta skulle kunna ske just nu just. DS.

Andra matnyttiga länkar:

Scripps: http://scrippsnews.ucsd.edu/Releases/?releaseID=1347

Mer om Keelinkurvan: http://keelingcurve.ucsd.edu/

Keelingkurvan på Twitter: https://twitter.com/Keeling_curve

NOAA: http://www.esrl.noaa.gov/gmd/ccgg/trends/