Tag - hållbarhet

Jordens befolkning, lyft blicken

World population

Ibland måste man lyfta blicken eller på annat sätt ändra perspektiv för att se vad som sker. Det vi genomlever just nu beträffande många saker är inget mindre än en explosion.

Vi kan förstå det när det gäller tex minneskapacitet i datorer, digitala företags framväxt eller andra ”moderna” och i många fall önskvärda förändringar.

Men när det gäller andra fenomen som tex klimatförändringar, jorderosion, utrotning av växt- och djurarter mm så kan det vara svårare att se och förstå vad som händer. Dels för att processerna är lite utanför en enskild människas grepp, dels för att de ofta är rätt dystra förändringar.

Nedan en film som illustrerar befolkningsökningen. Att det föds fler människor än det dör är väl i varje enskilt fall inte så deprimerande. Snarare tvärt om, ännu en människa som lever, är medveten och kan sprida glädje till medmänniskor.

Men tillsammans så tär vi även på våra gemensamma resurser. Nå, ingen kan väl säga att just jag har mer rätt till dessa resurser än någon annan individ, ens den som ännu inte är född.

Men utan att lägga någon skuld, utan bara krasst observera och konstatera vad som sker, så förstår vi att vi är på väg att skapa problem för alla dessa människor och medvetanden. Dels de som redan finns, dels de som ännu inte är födda.

Det är inte antalet människor som är problemet, det är hur vi nyttjar våra resurser på planeten. Och planeten och dess resurser är begränsade. Japp, även om det finns saker (de flesta som människan själv har hittat på) som är obegränsade, eller i det närmaste obegränsade, så finns det fysiska och livsuppehållande saker som är begränsade.

Och en sak till, bara för att tydliggöra: Vi människor är fenomenala, kan färdas till andra planeter, skriva poesi, transplantera organ, studera framtid och historia, förstår matematik och annat. Men vi kontrollerar inte hela vår omvärld. Vi påverkar väldigt mycket, men kan inte styra alla processer. Det finns anledning att fundera på en del handlingsplaner som kan behöva sättas i sjön när tipping points och återkopplingar drar igång på allvar i naturen. För vår egen skull.

Nu illustrationen om antalet individer på planeten. Titta i lugn och ro, men blinka inte för ofta mot slutet, då går det nämligen fort och det är lätt att man missar ett par miljoner.

Filmen är producerad av Population Education. Originalet till filmen finns på worldpopulationhistory.

/Martin

Var är alla?

Extraterrestrial

Hur kan det komma sig att människan på allvar planerar för att befolka och exploatera andra planeter? För många är det fantasier, men det finns stora, och kostsamma, projekt som går ut på att vi måste se oss om i rymden efter andra planeter som vi kan göra beboeliga.

En del säger att det för att vi håller på att driva vår egen planet till ruinens brant och att vi behöver gå utanför dess gränser för att säkra vår arts fortlevnad. Vare sig det sker genom ekologisk kollaps, pandemier, nukleärt kärnvapenkrig eller annat globalt hot mot vår civilisation. Som en gigantisk Noaks ark.

Noaks arkNoaks ark? Men för guds 😉 skull skicka inte med några människor. (Från filmen Noah’s ark av Michael Curtiz 1928.)

För ett par år sedan träffade jag en gammal kompis, Patrik. Han var läkare och forskade nu på hur människan skulle kunna skapa sig en långvarigt livsuppehållande miljö i rymden. Detta för att klara av långa transporter inklusive att kunna befolka andra planeter. Jag tyckte det lät befängt men/och intressant.

I morse läste jag en intressant artikel av Eliszbeth Kolbert i The New Yorker. Artikeln plockade upp en situation initierad av fysikern och nobelpristagaren Enrico Fermi i dialog med kollegan Edward Teller, den så kallade ”Fermiparadoxen”. Den kan sammanfattas i “Where is everybody?”.

Kolbert förklarar Fermiparadoxen:

”The Earth is an unexceptional planet revolving around an unexceptional star. Given the age of the universe and the speed of our own technological advancement, you’d expect that some intelligent life-form from another part of the galaxy would already have shown up on Earth. But no such being has been spotted, nor have any signs of one. So where are they?”

ExtraterrestrialIntelligent utomjording? Ingen vi lär träffa på.

Givet att vår planet har funnits i ca 4,5 miljarder år, att liv har funnits på vår planet i ca 3,5 (komplext liv för ca 2 miljarder år sedan) av dessa och den enormt snabba utvecklingen av vår civilisation de senaste hundratusen-tusen åren så borde någon form av intelligent liv även ha uppstått på någon av alla andra miljontals planeter med de rätta förutsättningarna.

Eller?

En av anledningarna till att vi inte fått besök av några utomjordingar, ungefär som vi fastän lite annan anatomi, kan vara att de/vi inte är tillräckligt livskraftiga för att ta hand om sig själva och resa så långt.

Eller att de inte vet att vi finns. Stephen Hawking varnade 2010 för att skicka ut signaler i rymden om vår existens. Kanske skulle det skapa intresse för utomjordingar att ta sig till oss och exploatera vår planet, på vår bekostnad. Ungefär som när européer reste till Amerika för ett par hundra år sedan.

Varför vi inte kommer att se utomjordingar på vår planet?

Antag att det finns liv på andra planeter.
a) Det är i ”enklare” former av liv. Typ bakterier, träd och ekorrar: De kan inte lämna sin planet.
b) Det är i form av ”människor”: De kan lämna sin planet, men drivkraften till att göra detta visar att de inte fattar hur man lever långsiktigt. De kommer inte att överleva den långa resan.
c) De har förmåga att lämna sin planet och har fattat hur man lever långsiktigt: De stannar kvar på sin planet och lever långsiktigt.

Om det finns intelligent liv därute, eller låt oss säga bara ”liv med förmåga till långsiktigt överlevnad”, så lär de inte fara runt mellan solsystemen och leta efter nya planeter att befolka. De odlar nog sin egen täppa på ett sätt som gör att det håller i eoner av tid. Evolution will tell.

De flesta bakterier, träd, ekorrar och människor kommer att vara kvar på planeten Jorden. Det har uppenbarligen fungerat rätt så bra rätt så länge och det finns förutsättningar att göra något bra av det även i framtiden. Bara vi människor inte sabbar så mycket och så snabbt. För då finns det anledning att vilja dra vidare till en annan planet.

Se bara till att inga människor åker med på den resan. 😉

/Martin

En bra sammanfattning av Richard Heinberg

Afterburn, Richard Heinberg

Richard Heinberg har kommit ut med en ny bok, Afterburn. Här en kort video, The Great Burning, där han, på knappt fem minuter, går igenom det väsentliga i det globala misstag vi håller på med.

I grunden handlar det om självklarheter:

1.1 Fossil energi är en fantastisk råvara, men också en ändlig resurs. Vi har använt det som är lättillgängligt. Det blir allt mer krångligt att utvinna det som finns kvar.

1.2 Mängden energi vi plockar från fossila resurser är stor och det går inte att i en handvändning tex konvertera till biobränslen (som skulle kunna utnyttja samma teknik/infrastruktur, tex explosionsmotorer, kolkraftverk mm). Det är tex ekvivalent med att elda upp en fjärdedel av Amazonas regnskogar varje år.

2.1 Utsläpp av koldioxid (och andra) växthusgaser orsakar förändringar av klimatet.

2.2 Detta skapar problem för samhällen som tvingas anpassa sig till tex havsnivåhöjning, extremväder, förändrade förutsättningar för jord-och skogsbruk mm.

Richard Heinberg, The Great Burning (YouTube). Detta är del ett av fyra som publiceras av Post Carbon Institute.

Det här är så jobbiga insikter att vi människor slår dövörat till. ”Det har ju gått bra hittills?”. Tillväxt, välfärd, mat på bordet, expansion… De senaste två generationerna, typ sedan 1950-talet, har ju nästan allting blivit bättre. Varför då låta sig nedslås av dysterkvistar som flaggar för att detta inte kan fortsätta hur länge som helst?

För att det inte kan fortsätta hur länge som helst.

Om 1900-talet präglades av tillväxt så kommer 2000-talet präglas av att vi slutar göra det. Eller som Heinberg själv säger:

”If the twentieth century was all about increasing our burn rate year after blazing year, the dominant trend of twenty-first century will be a gradual flame-out.”

Hoten tornar upp sig och instinkten att förneka allvaret och storleken på problemen växer. Men det blir allt svårare att inte se vartåt det barkar. Som med alla kriser så gäller det att ha koll på såväl farorna som att stimulera den kreativitet som krävs för att undvika dem.

”Paddla snabbare än forsen” fick jag lära mig för att komma förbi de farliga situationerna i forspaddling. Det är en bra metafor för att beskriva vad vi behöver göra nu också. Vi måste se till att vi inte kör så djupt ner i fossilträsket att vi blir blockerade eller till och med raderar våra möjligheter att ta oss upp ur fallgroparna.

Vi måste med andra ord ändra kurs innan det blir accelererande kapplöpning om de fossila resurserna, och innan klimatproblemen blir oöverstigliga. Vi kanske redan befinner oss ”beyond tipping point” på sluttande plan i bägge dessa dimensioner, eller hamnar där om vi tvingas agera planlöst/reagera i andra problem. Men situationen blir i alla händelser inte bättre av att fortsätta på nuvarande kurs.

/Martin

Intervjuad i Veckans Affärers Hållbarhetspodd

Martin Hedberg och Jessica Cederberg Wodmar

I början av veckan presenterade det sjunde avsnittet av Veckans Affärers Hållbarhetspodd. Denna gång intervjuar Jessica Cederberg Wodmar mig.

Martin Hedberg och Jessica Cederberg WodmarOm hållbarhetsarbete, Risk och sannolikheter, hur Cat Bonds kan användas för att skydda samhället mot extremväder, att klimatförnekare gjort mycket skada -och lite nytta, väderprognoser som aldrig kommer att bli exakt rätt, klimatproblem, entreprenörskap anpassat till hållbarhetsfrågor. Samt en del annat.

Ni kan höra podden enligt nedan (Det är samma podd, bara olika rubriker hos olika utgivare):
– Veckans Affärer: ”Digitaliseringen gör väderprognoserna sämre”.
– SoundCloud: ”Martin Hedberg, meteorolog och entreprenör”.

/Martin

Talade klimat med Nordea i Växjö

Martin Hedberg och Maria Rengefors, VD Nordea Fonder

I tisdags deltog jag i ett seminarium kring ekonomi, klimat och hållbarhetsfrågor tillsammans med  Maria Rengefors, VD för Nordea Fonder. Vi talade för inbjudna under temat FAIR TALKS på Växjö Konserthus.

Maria berättade om hållbarhetsfrågor, socialt ansvar, risker, PRI, Stranded Assets, Gröna obligationer, ägarstryrning samt hur man strävar efter att påverka bolagen i en mer hållbar och ansvarstagande riktning, tex genom att vara delaktig i valberedningar, utformning av incitamentsprinciper mm.

Martin Hedberg och Maria Rengefors, VD Nordea FonderJag talade lite kuriosa om TV-väder varefter vi skiftade till komplexa system, resiliens, växthuseffekten, förhistoriska klimatförändringar, politisk medvetenhet, förnybar energi, geo engineering, hur mycket fossilt kol vi kan använda framöver och vad vi behöver förbereda oss rörande klimat, energi och risk.

Avslutningsvis fick vi frågan vad vi skulle göra om vi bytte jobb med varandra för en dag. Den ena svarade ”jag skulle känna mig helt knäckt”, den andre ”tänka mig för väldigt noga”.

Jag avslutade med att uttrycka att det finns många investerare som aktivt söker efter bolag och entreprenörer som
1. har rätt värderingarna för att lösa 2000-talets problem och hållbarhetsfrågor,
2. har de affärsmässig förutsättningarna att generera avkastning.

Man måste klara av bägge, inte bara den ena eller den andra uppgiften. Jag sade det på ett sånt sätt att repliken blev ”ni ser, han låter redan som en fondbolagschef.” Nåväl, hur det blir med den saken återstår att se. Just nu fokuserar jag på att belysa kapitalets inverkan på klimatet. Och klimatets inverkan på kapitalet.

Nästa seminarium blir i Falun måndag 16 mars.

/Martin

Är du optimist eller pessimist?

Krönika ursprungligen publicerad i tidskriften Effekt

Under det senaste året är det allt fler som frågat mig: ”Är du optimist eller pessimist?” Det är även många som med stort allvar i rösten ber mig ”berätta om hur illa ställt det är – egentligen”, med en undermening att vi inte får höra hela sanningen i media.

Det märks att fler människor funderar över klimatet och även andra hållbarhetsfrågor. Men det är uppenbart inte tillräckligt många än så länge. Om det vore det så skulle politiker både i Sverige och i andra länder kunna fatta de nödvändiga beslut som borde tas redan idag, utifrån den kunskap som vetenskapen samlat på sig.

optimist-pessimistDet är en enorm klyfta mellan teori och praktik, mellan vad vi faktiskt idag vet att vi borde göra och det vi gör. Så gott som alla världens länder är överens om att vi bör hålla oss under två graders uppvärmning, men å andra sidan verkar inte något land, åtminstone inte i den rikare delen av världen, vilja driva den klimatpolitik och sätta de utsläppsmål som krävs för att vi ska klara ”tvågradersmålet”. Ett mål som dessutom är rätt intressant att fundera över. Det finns ingen knivskarp gräns vid just två grader, där ekosystem kollapsar eller riskerna för att delar av klimatsystemet råkar ut för kraftiga återkopplingsmekanismer ökar. Det är bara ett politiskt mål.

För om vi vänder på resonemanget och funderar just på ekosystemens känslighet och riskerna för kraftiga självförstärkande återkopplingar i klimatsystemet landar man inte i två grader, utan snarare i storleksordningen en grad, eller möjligen en och en halv, beroende på hur stora risker vi är beredda att ta.

Och tar vi dessutom hänsyn till att våra utsläpp av partiklar har kylt ner klimatet på jorden och antagligen maskerat bort åtminstone en halv grad, kanske en hel grad, av den uppvärmning som våra utsläpp av växthusgaser egentligen redan har orsakat, inser vi förhoppningsvis hur illa ställt det är – redan idag. Även om vi än så länge bara kan registrera en uppvärmning på 0,7 – 0,8 grader, har vi antagligen redan intecknat en uppvärmning på ungefär det dubbla. Det kan gå snabbt under de kommande årtiondena om vi då ska ställa om från olja och kol, som ju är den största orsaken till inte bara utsläppen av växthusgaser utan även utsläppen av avkylande partiklar. Två graders uppvärmning kan vi mycket väl ha redan inom ett par tre årtionden! Och det även om vi minskar rejält på utsläppen av växthusgaser under den perioden, även om vi minskar med betydligt mer än vad politikerna pratar om idag.

Så tyvärr pekar väl mycket på att det är betydligt sämre ställt – egentligen – än den bild som vi fortfarande oftast får i media. Och utifrån det är jag själv enormt pessimistiskt. Det finns tyvärr nästan ingenting just nu som tyder på att vi kan lösa klimatfrågan på ett bra sätt. Våra barn och barnbarn lär inte ge oss godkänt i framtiden om vi då försöker med antagligen ganska tafatta ursäkter som; ”det var inte tillräckligt många som tyckte att det var viktigt”, ”det var inte alla som förstod att det var ett så stort problem” eller kanske ”vi hade inte råd”.

Hur ska man få folk att förstå allvaret? Ska den stora massan inte reagera förrän det redan är för sent? Först när värmeböljor, översvämningar, skogsbränder, stormar, stigande havsnivåer har blivit så omfattande att de i sin tur innebär mat och vattenbrist, svält, pandemier, folkvandringar? Och som i nästa steg medför kaos, anarki och antagligen även krig…

Kanske FNs klimatpanel i nästa rapport skulle koppla antalet grader till antalet döda? Hur många är vi beredda att offra? Hur många miljarder offer innebär dagens otillräckliga internationella klimatpolitik?

Det enda som egentligen kan göra mig optimistisk är den yngsta generationen. Det är uppenbart att 90-talisterna och till stor del även 80-talisterna har förstått hur det hela hänger ihop – på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Mycket av klimatfrågan handlar om kunskap, eller tyvärr brist på kunskap. Men den generationen klarar inte av det här på egen hand. De sitter inte i regeringen eller leder de största företagen förrän om några årtionden, och så länge har vi inte tid att vänta. Vi som är vuxna idag måste ta ett större ansvar. Vi som har makten idag måste förändra så mycket som möjligt redan nu.

Antingen ställer vi om samhället frivilligt eller så lär vi tvingas att göra det. Antingen sker omställningen relativt genomtänkt och planerat, eller så blir det en okontrollerad och troligen rätt kaotisk omställning av hela vårt samhälle under de kommande årtiondena. Det är spännande tider vi har framför oss. Men det är en spänning som åtminstone jag gärna hade varit utan.

/Pär Holmgren