Av Martin Hedberg
Det som i grunden driver på förändringarna av klimatet i vår tid, som så många andra gånger, är relationen mellan inkommande mängd energi från solen och hur mycket energi som strålar ut i rymden. Just nu (och de senaste hundra åren) är det en obalans; vi strålar ut mindre än vi tar emot, vilket resulterar i att planeten ackumulerar energi.
Energi kan manifesteras på lite olika sätt t ex som värme-, rörelse-, läges- eller kemisk energi. Vi märker främst av energiöverskottet i form av värme: haven, marken, luften och isarna blir varmare. Det senare leder till att glaciärer och permafrost töar.
Förutom att extra koldioxid leder till att förstärka växthuseffekten så leder det högre partialtrycket koldioxid i luften till att koldioxid löser sig i haven. Koldioxid pressas helt enkelt ner i haven. Det leder i sin tur till att havens pH-värde sjunker, haven håller på att försuras. Det gör i sin tur att organismer som använder kalk för att bilda skall och skelett får svårare att överleva; De blir mindre, får mjukare skal och får använda mer resurser till att bygga skal/skelett. Detta påverkar, förutom hela näringskedjan och livet i haven, vår egen livsmedelsförsörjning.
Forskare, myndigheter och nationer har identifierat behovet av att stabilisera mängden växthusgaser i atmosfären vis en nivå som förhindrar ”farliga antropogena klimatförändringar”. Detta beskrivs i UNFCCC från 1992. Under de två decennierna fram till 1997, då man skapade Kyotoavtalet, så ökade halterna växthusgaser i atmosfären med 1,5% per år. Men trots medvetenhet och goda intentioner så blev det en ökning av ökningstakten efter 1997. Nu ökar halterna med 2,5% per år.
/Martin
Om det trots goda intentioner ökade, vad beror isåfall ökningen på?
och varför tar man inte det här mer på allvar?
Det fanns ett rikt djurliv i havet redan innan växterna kom upp på land och det fanns även de som var skalbaserade. Då var CO2-halten ca 20 ggr högre än idag. Surhetsgraden i havet kan inte ha ändrats så mycket trots det eftersom det uppenbarligen fanns det en hel del djurarter. Även djurarter som kunde bygga skal trots CO2-halten i atmosfären.
Martin: Det var inte samma ekosystem, växt och djurarter. Självklart kan naturen anpassa sig, men det tar tid. Om förändringar går fort så hinner många växt- och djurarter inte att hinna anpassa sig, det krävs flera generationer för att få till genetisk anpassning.
Nu går förändringarna fort. Själva klimatförändringarna går omkring hundra (100!) gånger snabbare än då vi gick ur förra istiden. Det kommer att märkas.
Fråga:
”Om det trots goda intentioner ökade, vad beror isåfall ökningen på?
och varför tar man inte det här mer på allvar?”
Svar:
Bekvämlighet.
Om nu den globala uppvärmningen ökar så radikalt, varför blir då sommrarna bara kallare?
Martin: Blir de? ”Global uppvärmning” betyder att medelvärdet av temperaturen på Jorden stiger. Det betyder inte att vi aldrig kan uppleva en årstid kallre än medelvärdet för Sverige i Sverige mer.
De två kalla vintrarna vi haft nyss motsäger inte att Jordens medeltemperatur stiger. (Det är bara ännu lite varmare någon annanstans.)
Hittintills har dessutom somrarna blivit varmare, såväl globalt som regionalt.
Det här låter underbart
Martin: Ursäkta?