Mot Svalbard

I morgon måndag reser jag till Svalbard. Mittemellan Nordnorge och Nordpolen, Grönland och Novaja Zemlja. Så här års är det mörkt, men det har just börjat ljusna något mitt på dagen. Inte så att man ser solen, den är fortfarande under horisonten, men i alla fall något som visar att ljuset är på väg tillbaka.

Jag skall träffa forskare, prata förändringar av klimat, ekosystem och geopolitik. Jag skall också förbereda en konferens och workshop kring beslutsprocesser i samband med snabba och stora förändringar av politiska landskap och klimat. Nej, det är ingen udda kombination, de har mycket gemensamt.

Nyckelord i de sammanhangen är resiliens, förmåga till anpassning och att skapa handlingsplaner för olika scenarier. Insikten att optimering kostar i flexibilitet och att få en ökad förståelse för vilka återkopplingar och ”leverage points” som leder till systemskiften.

Det här är tillämpbart på många olika områden, men har aktualiserats de senaste åren dels genom en ökad politisk turbulens, geopolitiska förändringar samt klimatförändringar som sker snabbare än de medelvärden som brukar presenteras för allmänhet och beslutsfattare.

Jag gör det här tillsammans med forskare från Stockholms Universitet, SIPRI och KTH.

/Martin

PS. En personlig anekdot till Svalbard (såväl som till Sibirien). Min morfar hette Axel Dickson. Hans farfars bror hette Oscar Dickson. Oscar Dickson (1823 – 1897) var engagerad i och medfinansiär till ett flertal av de stora expeditionerna i polarområden under 1800-talet. Främst Nordenskiöld och Nansen men även till Andrée. Dessutom lite krydda på det just denna vecka: Bea Uusma, som vigt sitt liv åt att förstå Andrées polarexpedition, kommer att vara på Svalbard och föreläsa denna vecka. DS.

About author View all posts Author website

Martin Hedberg

2 CommentsLeave a comment

  • Svalbardseminariet?
    Resiliens är väl det nya ledordet eftersom det inte längre går att hindra effekterna av våra utsläpp.

    Möten och seminarier som detta når normalt ut dåligt i media. När ska akademiker och vetenskap nå ut till vanligt folk via media och framförallt nå in där det känns, det är ju där vi människor börjar agera, vi börjar inte med att mäta och kvantifiera eller än mindre, läsa vetenskapliga publikationer.

    Du vet ju själv att det går att sticka ut hakan och ändå hålla sig på marken när det gäller fakta, siffror och verklighet. Ska man nå in i urhjärnan hos människor måste man peta där det känns.
    Om man tittar på de nya ”snygga” grafiska omslagen på cigarettpaketen (lungoperationer osv) så kanske man skulle ta efter och göra samma på alla mackar och flygbiljetter. Varenda gång man tar tag i pumphandtaget eller får en flygbiljett i näven ska man se vad man åstadkommer.

    Som exempel: Ett ton koldioxid smälter ~3m² is i Arktis enligt:
    http://science.sciencemag.org/content/early/2016/11/02/science.aag2345

    Grafiken på cigarettpaketen får inte alla beroende att sluta röka (just det kan vara nog så jävligt och jag tar inte exemplet för att trycka ner rökare), det hindrar inte ens folk från att börja röka men det ger garanterat en ökad medvetenhet för alla som tar i ett cigarettpaket.