Av Martin Hedberg
Det japanska samhället har drabbats hårt sedan jordbävningen i fredags.
Egentligen är det fyra katastrofer och många konsekvenser:
1. Jordbävning
2. Tsunami
3. Demolerad infrastruktur
4. Brist på energi
Det som skapat alla problemen var jordbävningen med epicentrum i havet öster om Japan. Det som troligen orsakat flest dödsfall är tsunamin som svepte med i stort sett allt i sin framfart, så långt den nådde in över land.
Modellberäkning av tsunamin 11 mars, 2011. Färgerna indikerar våghöjd i cm. De svarta linjerna hur lång tid vågen rört sig efter jordbävningen. NOAA.
Som resultat av detta har många tusen människor avlidit och infrastruktur är förstörd, framför allt längs med de nordöstra kusterna. Vägar, hus, elledningar, raffinaderier, delar av kärnkraftverk… Detta medförde i sin tur problem med kylningen av kärnkraftverken. Bortfallet av energi från kärnkraften (som snabbstoppades) medförde brist på elektrisk energi (landet har kvar omkring 75% av sin elproduktion).
Hamstring av bensin, diesel, vatten, livsmedel mm medför att vissa delar av samhället inte fungerar. Och bristen på fungerande infrastruktur, energi mm medför att det blir svårt att producera och distribuera dessa mest grundläggande produkter och tjänster i samhället: Mat, rent vatten och energi.
Men man kan inte klandra folk för att de köper på sig det som de behöver. Att värna om sitt eget liv och göra sig förberedd på kommande problem är mycket naturliga reaktioner. Det är därför samhället snabbt inser att man måste ransonera resurserna så att de kan fördelas någorlunda rättvist.
Jag noterar att vi i Sverige de senaste dagarna mest fokuserat på kärnkraftverken och eventuella utsläpp av radioaktiv strålning. Detta samtidigt som människor drunknar och kläms ihjäl av vattenmassor och sammanstörtade hus. Är det lättare att acceptera döden genom naturkatastrofer än genom falerande av teknologi och ”den mänskliga faktorn”?
Ja, jag tror det, men jag vill vända på formuleringen: Det är svårare att acceptera död och katastrofer som är initierade eller orsakade av oss själva än av naturkatastrofer. Därtill har vi våra minnen av Tjernobyl och en infekterad debatt om kärnkraftens vara eller icke här hemma.
Och kanske framför allt: Utvecklingen av situationen kring kärnkraftverken är något som händer just nu. Folk fattar beslut och agerar just nu vilket mildrar eller ytterligare förvärrar situationen. Samt det diffusa hotet då strålningen inte syns. Det kan även transporteras långa sträckor. Konkreta saker som vatten upplevs inte hotande på samma sätt. I synnerhet inte över dessa stora avstånd. (Men/och det är i Japan, inte i Sverige, man får problem med eventuell strålning.)
Katastrofen (-erna) är ett faktum. Men kvar finns en del manöverutrymme. Kommer människan att göra katastrofen ännu värre eller finns det hjältar i händelsernas centrum som gör rätt saker, och saker rätt, vilket förhindrar ytterligare katastrofer?
/Martin
PS. Vi har alla sett dramatiska bilder och filmer som visar jorbävningens och tsunamins framfart och krafter. Men trots alla hus, bilar mm som sveps bort så ser man inga omkomna eller skadade människor. Inte för att jag vill eller behöver se det, men om det har omkommit/saknas tusetals människor så borde någon fastna på film, i synnerhet alla amatörfilmer som finns på YouTube. Jag ser en stor skillnad jämfört med materialet från andra naturkatastrofer, tex orkanen Katrina i New Orleans augusti 2005. Kan det finnas en del kulturella skillnader mellan hur man skildrar katastrofer, omkomna och skadade i Japan respektive USA? DS.
Fokuseringen på kärnkraften – tja? Kan det inte vara så att naturkatastrofen redan skett medans vi inte sett slutet på kärnkraften och de problem personalen där sliter med. Och bilder på dödsoffer, kanske lite för tidigt än?
Till sist min lite egna personliga syn på det där med katastrofer, tror det enorma trauma som människor drabbats av som en katastrof som kommer vara hela deras livstid ut – allt materielt kommer att ersättas el. byggas upp. Men traumat finns inget som botar, lindrar något med tiden men aldrig helt.
Martin: Instämmer
Händelserna i Japan är intressanta för oss även ur ett övergripande perspektiv. Här har vi ett modernt och förberett samhälle som drabbas hårt från en sekund till nästa, något som skulle kunna drabba Sverige (även om det initieras av något annat än en jordbävning). Kristillstånd kan även inträffa vid vanliga naturfenomen som en hård vinter eller kraftiga översvämningar.
Tyvärr tror jag inte Sverige är särskilt skickat att hantera extraordinära händelser av denna omfattning.
Jag är en av dom som röstade NEJ till kärnkraft och skulle rösta NEJ igen om det skulle komma en röstning till. Har inte ändrat mig och kommer inte att ändra mig fast min åsikt har ju ingen betydelse egentligen.
Kärnkraftsomröstningen ja…
Vi som kommer ihåg den har också genomlevt ett skolexempel i modern ”demokrati”. Två alternativ för och ett mot, utgången därmed given på förhand. Enskild majoritet av alternativen fick Linje 3. Efter det beslutar Riksdagen att alla verk skall vara avvecklade till 2010. Visst.
Med tiden hörs fler och fler röster för att bygga ut kärnkraften. Men den röst som ekar högst för mig, är Tage Danielssons monolog från den tiden:
http://www.folkkampanjen.se/tage-danielsson-sannolikhet.mp3
Om nu inte Japan, som världens främsta teknologi-nation, inte klarar av att bygga dessa verk säkert, geologiskt sett. Så gör ingen annan det heller. Och säg nu inte att sådana jordbävningar är ovanliga. De är geologiskt sett en normal företeelse. Jämför dessa högst normala jordbävningar, med t ex tiden som krävs för slutförvaring av bränslet…
För min del är det väldigt enkelt, det fungerar inte över ett geologiskt tidsperspektiv.
Radioaktiviteten syns inte, men efterverkningarna gör det. Titta på Pripjat.
Men jag tror likafullt att Japanerna reder ut problemen med de drabbade reaktorerna. Men denna gång, stod turen på deras sida…
När jag tänker på kärnkraft, tänker jag på den tyska skalden Goethes dikt ”Der Zauberlehrling”. Jag citerar (ungefär):
Die Geister, die ich rief, die werd´ ich nicht mehr los…
Allså: Andarna jag kallade blir jag inte av med…
Hej,
Jag är varken för eller emot kärnkraft, som jag ser det i nuläget är det dock det bästa alternativet till ett producera el. det som händer i Japan är extremt oturligt och tragiskt men att klandra kärnkraften är bara att försöka plocka politiska poäng. Att drabbas av en mega jordbävning och en tsunami av sällan skådat mått gör ju att ett kärnkraftverk ställs inför extrema påfrestningar. Jordbävningen klarade man men tsunamin slog ut kylsystemen och därav problem. Det man i framtiden kan tänka på är kanske att inte bygga kärnkraftverk på ställen där risken för jordbävningar/tsunamis är så påtaglig som Japans västkust.
Martin: Det bör poängteras att man faktiskt klarat av att bygga kärnkraftverken för att stå emot jordbävningen (så långt vi nu vet). Tsunamin slog ut bland annat reservkraften vilket gjorde att man man fått stora problem med kylningen.
Liknande problem kan uppstå även utan tsunami och jordbävning. Det är viktigt att bygga system som är robusta och resilienta, dvs att de står pall även för vad som vid konstruktionen betraktas som osannolika händelser. Reservkraftbortfall kan man få även här, men det kanske var tsunamin som gjorde det svårt/omöjligt att lösa det problemet.
Men det är mycket vi ännu inte vet. Det kommer att ta lång tid och göras massor av utredningar om händelseförloppen. I väntan på dem så är det naturligt att det spekuleras och dras slutsatser -så långt man vet i dagsläget.
Jag har protesterat mot kraftbolagens marginalprissättning, där elpriset för konsumenten bestäms av den sista (dyraste) kilowatten. Jag kan dock tänker mig att för allas bästa fortsätta betala detta höga pris, om skillnaden mellan detta pris och medelpriset ej som nu blir övervinster för kraftbolagen, men investerats i en accelererad omställning av hela energisystemet i uthållig riktning, inkluderande utfasningen av kärnkraften!
”Jag har protesterat mot kraftbolagens marginalprissättning, ….”
Marginalprissättning är marknadsekonomi. Välj bättre umgänge;)
Problemet är finns inte hos marknadsekonomin, utan hur kraftbolagen kom över tillgångarna.