Author - Martin Hedberg

Solbåtstävling

Nu börjar det likna något. En tävling för båtar som enbart drivs med solenenergi. En sex dagar lång tävling i Holland. Det framställs i DN som ett båtrace utan utsläpp. Det mås vara så, men framför allt är det en manifestation av transporter som kan genomföras utan fossila bränslen. Oljepriset må vara vad som helst, dessa farkoster kommer fortfarande att röra sig!

Nästa steg blir att tillverka båtarna utan att använda fossila bränslen. Och skälet till att göra detta är inte främst av miljöskäl utan för att överhuvudtaget kunna tillverka dem ”in the absence of fossil carbon”.

Jag har varit med i en diskussion (våren 2007) om att svensk motorsport skulle arrangera världens första elbilsrally. Mottagandet var ljummet ”det går väl inte”, respektive ”det görs redan”. Härligt! Vi kan bli de första att arrangera att elbilsrally!

Men nej, nu kommer någon annan att få vara de som står för det kreativa och livsviktiga. Varför skulle vi ta på oss den rollen här i lilla Sverige? Vad skulle vi kunna bidra med?

– Jo för att vi KAN GÖRA DET. Och dessutom förväntar sig världen att just en så tokig och annorlunda idé skulle komma från det lilla rena och miljömedvetna landet Sverige. Men vi måste vi anstränga oss lite.

Aktivister gräver kol ur tåg

BBC publicerade i går en video som visar hur aktivister har stoppat ett tåg och skottar ur kol ur tågets last. Allt under parollen ”let the coal stay in the ground”. Parollen är bra, men tyvärr skapar metoden ont blod och en större vallgrav mellan de som ”förser folket med energi och välfärd” och de som ”sätter fokus på hur vi måste rädda världen”.

Det vi behöver nu är samförstånd och samtal. Men i strävan att nå den så måste bägge ”parter” inse att tillvägagångssättet är A och O. Aktivisterna måste vara lagom revolutionära. Etablissemanget måste greppa att det är dags att ta miljöfrågan på allvar. (Man må säga vad man vill i sina policydokument, men om man fortfarande gräver upp kol så har man INTE tagit frågan till sig.)

Videon från BBC börjar med ett reklaminslag från ett elbolag. Det är värt att reflektera över bara det.

DN publicerade en artikel om det välmående Oxelösund och det dåliga lokalmiljö samt dåliga inverkan på globala miljön genom SSAB’s hantering och förbränning av kol. Ännu en gång dyker det oantastliga (?) argumentet ”om inte vi gör det här så kommer någon annan att göra det” upp.

Jag minns hur jag på mellanstadiet var på klassresa till stålverket i Oxelösund. Det var knappt trettio år sedan. Tänk om jag då vetat vad jag vet idag. Tänk om mänskligheten då vetat vad forskare faktiskt kände till redan på 80-talet.

Jag talade med IPCC’s grundare Bert Bolin strax innan han gick bort i vintras. Han var stolt över att Nobels fredspris tilldelats IPCC, men samtidigt ledsen över att mänskligheten vaknat så sent.

Dags för en allvarligare debatt

Tonläget kommer att skruvas upp ytterligare i takt med att förståelsen om vad som sker i naturen blir mer känt. Fram till igår har forskare som flaggat för snabba och allvarliga konsekvenser på vårt samhälle till följd av klimatförändringar mest blivit betraktade som kufar eller ”alarmister”. Men när nu en och annan av dessa extremhändelser inträffar så är det dags för världens ledare att vakna.

Johan Rockström, forskare vid SEI, Stockholm Resilience Centre, tar bladet från munnen och presenteras i en artikel i DN idag. Problemet är i och för sig större än att ”sätta ett slutdatum för bensinbilar”. Men att den kommentaren lyfts fram är mer en konsekvens av DN’s behov av en uppseendeväckande rubrik än av Rockströms förslag på problemlösning.

DN Vetenskap rapporterar om forskare som bedömer att Nordpolen kan vara isfri sommartid inom några få år, kanske redan sommaren 2008. I IPCC’s 4:e sammanställning som presenterades i februari i fjol bedömde man situationen som allvarlig i och med att Nordpolen skulle bli isfri sommartid omkring år 2100. Gissa om det är dags att inse allvaret när en sådan stor skillnad som nordpolenisens vara eller icke vara visar sig kunna inträffa på ett par år istället för hundra år!

Hoppas att vi framöver får se mer av dessa ansvarstagande forskare och lite mindre av populistiska uttalanden från folk (se tex våra kommentarer efter DI-artikel) som inte förstår allvaret i situationen.

Take the Swedish train to tomorrows welfare

The Swedish Minister of the Environment, Andreas Carlgren, suggests a further 50% capacity of carriage of passenger and cargo before 2020. According to Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet the Prime Minister Fredrik Reinfeldt in an earlier interview said that the suggestion was ”unrealistic”. That is the the hook from the newspaper Dagens Nyheter.

The suggestions to increase the train capacity emanates from the Government Offices ”Klimatberedningen” (Climate Advisory Committee).

According to the Minister of the Environment the increased train capacity would save another million tonnes of carbon dioxide. Well, that is good.

But actually, the real incentive for increasing the train capacity should be to maintain capacity for welfare. With rising costs for oil and the insight of the necessity to curb other fossil sources of energy, it is quite obvious that we need more capacity to travel by train. Not because it is ”climate friendly” (that is a positive side effect), but because we then can produce transportation services for passenger and cargo without the need of sources of energy that most likely will not be available in the future. And the future is not as far away as 2020.

Quick fix to solve climate change

Are you tired of all the smart things you are asked to do to stop climate from changing? Do you have a feeling that there is a quick fix even thou everybody keeps telling you that there are a million thing to do and that no single solution can prevent global warming

There is a quick fix.

Or put it this way, if humanity fails in doing this thing, we will not be able to solve the climate crisis. No matter how many low energy light bulbs you use, no matter how much renewable energy we produce.

The quick fix is as follows: Let the fossil carbon stay in the ground.

As long as anybody digs up coal, gas or oil, somebody else will use it. (If nobody is to use it, my advice is not to spend money on digging it up.) And if somebody uses it, eventually greenhouse gases will end up in the atmosphere. And in the atmosphere there already is more greenhouse gases than can be considered as safe regarding consequences upon ecosystems and societies.

So, a necessary, but not sufficient, condition on order to deal with climate change is to let the carbon stay in the ground.

Att ifrågasätta etablissemanget

Klimat- och miljöfrågor ifrågasätts ibland. Det sker i mindre omfattning nu än för några år sedan, men det sker i alla fall.

De som ifrågasätter klimatforskningen vill gärna betrakta sig som nytänkande sanningssägare som vågar stå upp mot etablissemanget. Vår tids martyrer. Att forskarkåren är enig i att vi människor påverkar klimatet tas som intäkt för att någon behöver stå på barrikaderna och hävda motsatsen. Man tar position som opponent. Men man gör det inte på basis av fakta utan av principskäl eller särintressen. Se t ex kommentarer kring artikel i Dagens Industri.

Men det är klimatforskarna som är nytänkande. Det är de som, på goda grunder, presenterar insiktsfulla och omdanande fakta. Information som i vissa fall utgör ett hot mot och ifrågasätter etablissemanget. Man kan t ex nämna Fourier som 1824 beskrev växthuseffekten, Arrhenius som 1896 visade att människan kan påverka klimatet. Suess och Revelle som 1957 genom kol-14 metoden kunde visa att fossilt kol bundits i biomassa. Keeling som 1958 konstruerade mätinstrument och började mäta koldioxid. Bolin som 1958 beskrev kolets kretslopp och som 1988 initierade IPCC. Och så vidare.

Att människan påverkar klimat och ekosystem kan i vissa fall industri, näringsliv och samhälle ogilla, men man bör lyssna. Forskarna gör en omvärldsanalys som säger att framtiden, om man är oförberedd, kommer att vara mycket omvälvande. Och hur lite man än bryr sig om framtiden så är det viktigt att förstå människans roll i klimat- och ekosystem.

Det är viktigare än att hävda säritressen. Särintressena är hotade av förändringar i naturen. Det som krävs är ett viss mått av objektivitet, ödmjukhet, integritet och nytänkande. Egenskaper som många (om än inte alla) forskare äger.

Slutsatserna kan hota etablissemanget i form av våra vanor, kulturer, incitament och infrastruktur som samhälle, institutioner och nationer förfogar över. Men det får vi ta och tugga i oss. Vi kan nämligen inte förhandla med naturen. Men vi kan göra vårt bästa i att förstå hur den fungerar. Och vi kan göra vårt bästa i att förhålla oss till det.

The real deal

Ett nödvändigt, men kanske inte tillräckligt, villkor för att få hejd på klimatförändringarna är att sluta tillföra växthusgaser till atmosfären. Och att göra det i tillräckligt god tid innan hav, växter och marker netto börjar tillföra växthusgaser till atmosfären!

Nästa stora (STORA) problem vi människor kommer att stå inför är att naturen går om människan som netto utsläppare av växthusgaser. Då genereras klimatförändringar utan att vi fått någon nytta av källan (vi gör ju en del bra saker med de fossila bränslena innan de blir t ex koldioxid) Och det kan ske inom något eller några tiotals år

Tänk inte bara på människans utsläpp och idag (ca 8 miljarder ton kol/år). Fundera de totala flödena av växthusgaser på planeten. Naturen ”andas” drygt 200 miljarder ton kol/år. Just nu andas skog, mark och hav in, men om några år sker troligen en utandning. Om den sker så kommer naturen troligen att ”andas ut” i ett par hundra år. Eller tusen år. Eller mer. Naturens eventuella utandning av koldioxid och metan är beroende av hur mycket växthusgaser vi släpper ut idag.

Vi bör koncentrera oss på att antropogent absorbera storleksordningen 10 miljarder ton kol/år. Från och med nu.

Det är det som är den stora, verkliga utmaningen. Att absorbera mer än vi släpper ut. That is the Real deal.

En menigslös debatt

Häromdagen lät en inflytelserik och seriös svensk affärstidning, Dagens Industri, publicera en artikel av en svensk affärsman, Per-Olof Eriksson, där denne gav uttryck för att klimatfrågorna var överdrivna och att vi kunde elda hur mycket olja som helst utan att det skule påverka klimatet. Vidare frågade sig skribenten om det var rimligt att anta koldioxid skulle kunna utgöra ett hot ”Kan verkligen klimatet vara hotat av livets gas?”.

Jag och många med mig berördes av artikeln och som försvarare av kunskap och det fria ordet började jag genast fundera på hur man skulle kunna bemöta artikeln. Det fanns så många infallsvinklar, så mycket kunskap att överbrygga och så många bra argument, så var skulle jag börja?

Ja säg det? Det är ibland uppenbart att det inte finns några större sannolikheter att vetenskapligt väl underbyggda arbument kommer att gå in. Inte heller moraliska argument kommer att bita. Det är helt enkelt så att det finns människor som inte vill förstå.

Det sorgliga i sammanhanget är att Dagens Industri valde att publicera artikeln. Publicerandet av artikeln balanserades till viss del av en kommentar i DI av Stefan Lundell. Tilläggas skall att Dagens Industri de senaste åren har haft en rad mycket väl underbyggda artiklar som handlat om klimat och miljöfrågor. I det perspektivet ter sig publiceringen av Per-Olof Erikssons artikel ännu märkligare.

Sorgligt är också att inte Svenskt Näringsliv aktivt tagit avstånd från artikeln. Svenskt Näringsliv som säger sig ta klimatfrågorna på allvar och som ställer sig bakom FN’s klimatpanels slutsatser. Slutsatser som Per-Olof Eriksson uttalanden står i skarp kontrast till.

Inom vilket annat område tillåts amatörer och lekmän få så stort utrymme? Det finns säkert en och annan kärnfysiker som har idéer om hur man skall bota cancer, men vem släpper fram dem? Och varför skulle man det? Om du har ont i en tand, låter du rörmokaren ta hand om den bara för att han har tänger? Skulle du anlita tandläkaren för att bygga om husets värmesystem? Ringer du efter en meteorolog när du skall ha hjälp med deklarationen?

Men när det gäller klimat-, miljö- och ekosystemtjänster… Då minsann, då går det bra att att hämta ”fakta” från ekonomer, svetsingenjörer och andra i sammanhanget tyckare!

Den mest genomarbetade, solida och trovärdiga kunskapen kring atmosfär, hydrosfär, kryosfär, geosfär och biosfär finns sammanställd av IPCC, FN’s klimatpanel. Sök kunskap där. Framsteg sker kontinuerligt som kan göra en del av IPCC’s sammanställningar obsoleta, men den nydanande kunskapen kommer inte från förnekare, den kommer från forskare som kommer att vara representerade i nästa utgåva från IPCC.

Angående Per-Olof Eriksson och andra förnekare så sade en arbetskamrat så klarsynt: -Varför kan man inte skippa alla långa utläggningar och bara säga ”Han har fel”?