Av Martin Hedberg
I skolan får man lära sig att sommar följer på vår och efter sommar kommer höst och vinter. Eftersom man gärna (alltför gärna?) vill förenkla verkligheten för barn så brukar man dela in året i fyra lika stora delar. Helt uppenbart är det inte så i verkligheten.
Definitionen på årstidernas växling är att dygnsmedeltemperaturen varaktigt skall vara över/under 0 respektive 10 grader. (Dygnsmedeltemperaturen är medelvärdet av temperaturen under hela dygnet: Mät temperaturen varje timme, lägg ihop och dividera med 24.)
”Varaktigt” låter kanske lite diffust, men är faktiskt definierat:
Vår: Över 0° C sju dygn i sträck.
Sommar: Över +10° C fem dygn i sträck.
Höst: Under +10° C fem dygn i sträck.
Vinter: Under 0° C fem dygn i sträck.
Notera att kravet på varaktighet är lite längre för att våren skall ha inträffat.
Om det efter att en årstid infallet skulle ”falla tillbaka” så ändras dock inte årstiden tillbaka. Om det tex har blivit höst och sedan är en dag, eller två veckor, med temperaturer över +10 så blir det inte sommar igen för det.
Men vad händer om kriteriet för en årstid inte inträffar. Tag t ex om det inte blir under 0° C minst fem dagar i sträck? (Det som faktiskt inträffar ibland i södra Sverige, t ex vintern 2007-08). Då blir det ju aldrig vinter. Men när övergår hösten till vår? –För det kan ju inte gärna vara höst ända tills det blir sommar bara för att det inte blivit vinter?
Om dygnsmedeltemperaturen inte varaktigt varit under noll grader så sker växlingen från höst till vår då medeltemperaturen börjar stiga. Dvs när minimat är passerat. Dessa trender syns tydligt om man tittar på statistiken dag-för-dag månadsvis. Trenderna är tydliga.
Men när man står där en grå februaridag då är det svårt att veta. Och viktigare än att veta när våren börjar är att veta när hösten faktiskt har slutat.
Därför har man kompletterat definitionen lite: Det kan inte vara höst senare än den 14 februari och det kan inte vara vår tidigare än den 15 februari.
Men vad händer om temperaturtrenden fortfarande är sjunkande efter den 14/2? Jo, då är helt enkelt årstiden odefinierad (!). Man behöver inte vara orolig eller vilsen så länge dock. En bit i mars så värmer solen så pass mycket att medeltemperaturen stiger och våren inträffar.
Jag vill även poängtera att samma sak, fast för utebliven sommar, också inträffar. Det är på vissa platser (främst kalfjället) i fjällvärlden; dygnsmedeltemperaturen blir aldrig över 10 grader, minst fem dygn i sträck. Då ställer man sig frågan när övergår vår i höst? Jag har dock inte funnit något definitivt datum motsvarande 14-15 februari, men det borde rimligtvis vara 14-15 augusti.
Uteblivna vintrar blir vanligare över allt större områden.
När man står där en kall januaridag, tex i fjol, så kan det vara svårt att se det. Men när man sammanställer statistiken och sätter sig in i fysiken så är det lättare att inse det.
/Martin
Nu byter jag ämne sorry men var tror DU snögränsen kommer gå på lördagens lågtryck? Modellerna pekar på någonstans runt norra Götaland eller mellersta Svealand men är själv väldigt osäker, kan jag ha rätt tror du?
Hur stora områden och var, är det som fått uteblivna vintrar. På tal om ”tjatet” om klimatet (obs! som jag som vinsterälskare oxå är bekymrad över) har det val varit rätt stora förändringar med köld resp värmeperioder tidigare. Enligt de berättelser om dessa så var det väl så sent som på 1800 talet längre perioder med betydligt lägre medeltempartur än normalt. Var det inte varm också på 12-1300 talet (om jag kommer ihåg rätt). Vad var orsaken till dessa stora variationer???? Är skillanden nu att hela jordens temperatur ändras? Just nu befinner vi väl med utsläppens hjälp i en uppåtgående trend med temperaturer. MVH /Stefan
Martin: Förr i världen var det bara naturliga orsaker/återkopplingar. Nuförtiden är det naturliga orsaker/återkopplingar i kombination med mänskliga orsaker. Och människans bidrag är mycket stort i den relationen.
Tack för svaret, men det vorde intressant att vet vilka och hur stora områden som vintern har upphört på. Och vad var orsaken till variationerna på 1800 talet…..
Vilka delar av världen använder denna definition av årstider? Är det bara i Sverige eller gör de nordiska grannarna på samma sätt?
Tack för en bra förklaring. Inga frågor finns, men ett stort missnöje med nuvarande vädermönster. Utan vinter så kommer istället en djup ångest inombords. Sommaren är min ärkefiende, och vintern är det som ger själaro. Om ingen vinter kommer så måste jag be min sambo att vi semestrar någonstans lite isigt och kallt i Juli/Augusti.
Från att bara för någon dag sedan prognostiserat SV-vind och milt hela 10-dygnsperioden, pekar den nuvarande 10-dygnsprognosen snarare på allt kallare väder och snöbyar från nordost. Är det osäkert, eller finns ett omslag till stabilt kallt vinterväder i sikte?
Vintern 1823/1824 i Stockholm var det ingen period med dygnsmedeltemperatur under 0 minst 5 dagar i rad före 15 februari. Men våren kan inte sägas ha anlänt då eftersom det var minusgrader den 17 februari (tolkar detta som att årstiden var ”odefinierad”). Inte heller den 18:e blev det plusgrader 7 dagar i rad. Istället blev det minusgrader 6 dagar i rad den 23-28 och även 2-7 mars. Kan man då säga att vintern anlände den 23 februari? Alltså: Kan vintern anlända senare än 14 februari?
Martin: Hmm, ja, rimligtvis kan den det.
Själv finner jag det lite otillfredsställande att man, trots ansträngningar med definitioner, kan ha en situation med ”odefinierad årstid”. Situationen borde i alla fall ha ett namn, inte bara ”odefinierad”.
Begreppet vinter är mera än bara SMHI:s och andras temperaturdefintioner. Själva ordet är uråldrigt, så det är inte säkert det ens har med väder att göra från början.
Vintern kommer efter hösten, under hösten höstar man, dvs skördar. ’Harvest’ om nån kan engelska nuförtiden. Det gör man inte under vintern. Sommarhalvåret är växtligheten i tilltagande, vinterhalvåret i avtagande.
Dagarnas längd, solens höjd mm, är än viktigare faktorer. Midsommar(-solstånder) och Vintersolståndet. Dagjämningarna infaller höst och vår. Andra saker spelar också in, helgon, kejsare, almanacksmakare och annat. Det utmynnar i alla fall i att vi har en praktisk indelning i fyra kvartal/årstider.
Sommar och vinter är dock viktigare indelningar, vilket märks i att vi säger vår- (för-/’vor-’) och senvinter samt för- och sensommar.
Följ almanackan och skit i om det är + eller – så löser det sig själv.
Så otroligt less på denna långa höst med blåst, regn och dimma. Några fina dagar men mest moln. Ge oss vinter.
Peter , det som du ser som ”höst” är här i Göteborg i själva verket en ganska vanligt förekommande vinter , med inslag av lite snö som sällan får ligga.
Det vill säga , vi i Gbg har ”vinter” nu enligt min erfarenhet med 34 år i stan.
Sverige är ett relativt stort land och hur man definierar vinter varierar stort efter de geografiska lokationerna.
Här i Skåne har vi bara en årstid: grå och grön höst
[…] Det krävs sju dagar i följd med dygnsmedeltemperaturer över noll grader. Och vi skall ha passerat den 15 februari. Bägge dessa kriterier är uppfyllda. Men det är först när dessa sju dagar har passerat som man med säkerhet kan säga att våren kommit. Och/men den ankom då den första av dessa sju dagar. (Mer om årstider i en tidigare blogg.) […]
[…] Det krävs som bekant sju dygn i sträck med dygnsmedeltemperaturer över noll grader för att våren skall vara ankommen. Och det första av dessa dygn skall vara den 15 februari eller senare. (Läs mer om årstiderna i en tidigare blogg.) […]
[…] bara i den södra tredjedelen av Sverige som värmen ligger kvar så pass länge att det, enligt definitionen, blir vår. Vilka platser som verkligen får vår, det vet vi med säkerhet först när det gått […]
[…] göra entré även i Lapplandsfjällen. Det blir någon vecka tidigare än genomsnittet. Och enligt definitionen så har faktiskt sommaren redan kommit till norra Gotland och delar av Skåne. Det är ca 2-3 […]