I en tidigare blogg nämnde jag några händelser i krigshistorien där vädret spelat en viktig roll. Just i dagarna för exakt 155 år sedan hände en sak som fick den allra största betydelsen för mitt yrke.
På 1850-talet pågick ett krig mellan Ryssland och Turkiet, det så kallade Krimkriget. Turkiet hade hjälp av bland annat England och Frankrike. Den 14 november 1854 seglade den allierade flottan i Svarta havet ut för att göra ett blixtangrepp mot den ryska halvön Krim. Men aktionen blev helt misslyckad eftersom en stor del av skeppen havererade när en kraftig storm drog fram över Svarta havet.
Efteråt fick man reda på att stormen de föregående dagarna dragit fram över Mellaneuropa. Den franska astronomen Urbain Le Verrier, tillika Parisobservatoriets direktör, fick i uppdrag att undersöka stormens framfart. Han kartlade dess bana och kom till slutsatsen att det varit möjligt att varna för ovädret något dygn i förväg och därmed undvika angreppsfiaskot.
Man inrättade nu en speciell meteorologisk avdelning under krigsministeriet i Paris och under de följande årtiondena uppstod liknande vädertjänster runt om i Europa. I Sverige bildades STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT år 1873.
Den låg i dåvarande Vetenskapens hus på Drottninggatan 94 i Stockholm. Alltså vår första vädertjänst.
