Tidigare i veckan besökte jag förlaget Max Ström och fick äntligen hålla i ännu ett exemplar av min alldeles nytryckta bok Extremt väder. Det allra första exemplaret av boken fick jag för drygt två veckor sedan. Men det exemplaret gav jag bort. Den boken är nu på väg över Atlanten.
Så boken ni ser på bilden ovan är egentligen bok nummer två av mitt första alster som författare. Det en väldigt speciell känsla. Jag är glad och oerhört tacksam dels över att ha fått den här möjligheten, dels över att ha fått arbeta med en fantastisk redaktion. (Läs mer i en tidigare bloggartikel).
Boken kretsar kring fyra teman, vindar, temperatur, nederbörd och fenomen. Den bygger fantastiska bilder med lite längre bildtexter. (Nej inget av det jag fotograferat dög, och förläggaren Jeppe Wikström (som är fotograf) fick bara med en av sina egna bilder.)
Jag förklarar hur olika fenomen uppstår och beskriver hur människa och natur samverkar med väder och naturkatastrofer. Det är faktiskt lite mer än ”bara” väder. Boken behandlar även jordskred, jättevågor, slukhål, norrsken, permafrost mm samt medicinska och ekosystemrelaterade aspekter av dessa. Där jag har lämnat min confort-zone har jag tagit hjälp av sakkunniga inom dessa (och mina egna) områden för att landa rätt.
Med min profil kanske många tänker att boken mest handlar om hur klimatförändringar skapar extremt väder, men så är inte fallet. Förvisso sätter jag, där det behövs, in extremt väder och naturkatastrofer i perspektiv av att klimatet förändras. Det går inte att komma ifrån att vi människor är en del av vad vi kallar ”Earth system”. Vad vi gjort märks i naturen.
En orkan är fortfarande en orkan. Och vi har påverkat sannolikheterna för att den ska uppstå och hur mycket vindar och regn den kommer att ge. Och framför allt har vi förändrat förutsättningarna för allt övrigt liv på planeten, växter och djur. Det förändrar i sin tur förutsättningarna för oss. Förändringar av monsunregn till exempel. Eller havsnivåerna, permafrost som tinar, hav som försuras och skogar som skövlas. Allt är återkopplat, det är vansinnigt intressant och skrämmande.
Vi har också med ett uppslag av väderrekord. Kallast, varmast, torrast, högs/lägst lågtryck, tromber, blixtar, dödligaste naturkatastrofer, hagel, tropiska cykloner, isberg och annat för kalenderbitaren. Såväl globalt som, där det är relevant, i Sverige.
De avslutande två kapitlen, Framtidens väder och Epilog, är inte bildsatta. Efter man har läst de texterna får man sluta ögonen och skapa sig sina egna bilder. Där handlar det om sånt som ännu inte har skett. Men jag beskriver det i ord. Den stora frågan är hur människan och våra samhällen kommer att reagera. Lulla på som vanligt är inte en option. Naturen förändras och vi med den.
Jag har fått löfte om att boken skall att finnas i bokhandeln i slutet av nästa vecka (vecka 34).
/Martin
PS. Greta fick mitt första exemplar av boken. Boken kommer, när hon kommer fram till USA, att tillsammans med hennes övriga bibliotek hon har ombord på segelbåten Malizia II, doneras till Svenska ambassaden i USA. DS.
Genast kom det kommentarer om att jag borde läsa Lennart Bengtssons senaste bok och lyssna till hans intervjuer på YouTube.
Nej, jag tänker inte publicera länkarna (och jag vill inte editera kommentarerna). Men jag kan svara.
Jo, jag hörde professor Bengtsson intervjuas på Sveriges Radio häromdagen. Och jag blev inte imponerad.
Han gör (den helt riktiga observationen) att eftersom påverkan är kopplad till energiproduktion så kommer omställningen att bli svår och ta tid, i synnerhet om man ska låta fossilindustrin göra den i sin egen takt.
Därefter drar han (den ur ett vetenskapligt perspektiv felaktiga) slutsatsen att vi måste låta omställningen ta tid, och därmed utsläppen att fortsätta. DÄRFÖR är klimatkänsligheten förmodligen låg, vi i Sverige kan inte dra hela lasset själva (är det någon annan än förnekare som brukar dra upp det kortet), det blir nog inte så stora förändringar, vi kommer att kunna anpassa oss osv.
Han gör vidare INGEN koppling till återkopplingar i ekosystemen, ickelinjära skeenden eller verkar ha tagit till sig av vad merparten av slutsatserna som hans aktiva kollegor dragit i IPCC rapporter. Han gör inte heller några moraliska kopplingar, bara vi (och i synnerhet befintlig fossilindustri) får fortsätta till de själva tycker att det är lagom att trappa ner.
Dessutom skuldbelägger han gärna tredje världen vars utsläpp nu ökar och snart går om oss. Då är det med andra ord de som ska bära skulden. Vidare konstaterar han att ”De vetenskapligt tekniska utmaningarna är mycket stora och därtill kommer också de ekonomiska svårigheterna därför att vi har investerat så stora mängder i fossil energi och det kan man liksom inte lägga ner från ett år till ett annat”.
Nä. Det är skitjobbigt för oss vars livsstil uppehålls av fossil energi och för alla som har gjort investeringar i saker som är ohållbara. Men det kan man INTE ha som utgångspunkt när man resonerar om klimatkänslighet, anpassning till havsnivåer eller hur förändringar av ”the earth system” kan komma att påverka oss och övrigt liv. Naturen skiter fullständigt i hur synd det är om oss eller våra plånböcker. Och naturvetenskapens roll är att berätta det!
HUR man sedan ska hantera detta är en politisk fråga. Och i detta sammanhang och resonemang så tar professor Lennart Bengtsson snarare på sig rollen som politiker eller möjligen fossil-lobbyist, än den forskare som han prisar och creddar sig själv som i inledningen av programmet.
Lennar Bengtsson – fossillobbyist? I krig och klimataktivism är visst allt tillåtet. Tydligen får inget störa bilden av att vi är på väg mot en snabb klimatkatastrof, inte ens en professor och forskare med 60 års erfarenhet. Det vore klädsamt om författare, kändisar, konstnärer och skolflickor inte bara lyssnade på de som skriker högst, utan tar med Sveriges mest meriterade forskare inom området. Och bra att ett public servicemedia i Sverige äntligen tagit sin roll på allvar.
Visst är det synd om allehanda ”klimatskeptiker” som inte få fritt spelrum på min blogg.
Eller så är det min rättighet och moraliska skyldighet att välja att inte publicera vad som helst. Det gäller i synnerhet länkar som leder till lobbyister eller potentiellt osaklig information.
Därför tog jag bort kommentaren, men bemötte frågeställningen.
Lyssna på Lennarts retorik i radioinslaget.
Jag försöker länka till ett intressant examensarbete som handlar om de förändringar vi redan kan se i Sverige,och klimatets påverkan på arter. I det här fallet fenologiska data från södra Sverige vad gäller Björk och Ek.
http://hkr.diva-portal.org/smash/get/diva2:1093502/FULLTEXT01.pdf