Archive - december 2018

Berättelsen om Hen

Jag vill rekommendera Sveriges Radios dokumentär om pronomenet hen. Välgjort, pedagogiskt och en massa smarta människor, däribland min syster Karin Milles, som resonerar och rör sig framåt i samtalet.

Själv tycker jag att argumenten från 1966 låter tillräckliga, men sedan dess har det stötts och blötts. Det är också fascinerande, som syrran påpekade för mig alldeles nyss, att förändringsprocessen gynnats av att det finns lite kontroversiella och lite ”skavande” inslag i diskussionen. Det gör att det pratas om begreppet. Men det måste givetvis bottna i sakliga argument för att etablissemanget, typ myndigheter och institutioner, skall anamma det.

Förutom berättelsen och insikter kring själva begreppet Hen så finner jag själva processen mycket intressant. Det handlar om hur vi hanterar samhällsförändringar. Vem säger vad, återkopplingar, kultur, makt, fördomar mm.

Jag ser massor av paralleller till andra områden som klimat, energi, ekologiska livsmedel, skogar, fiske, antibiotika, antropocen, hållbarhet mm. I decennier har vi känt till vad som är rätt och vad som är fel. Det forskas, arrangeras konferensen, görs analyser, skrivs böcker, debatteras, skrivs avtal, skapas komplexa system… men ändå händer för lite och för långsamt.

Och/men nu när Hen har gått i mål så frågar jag mig vilka insikter och lärdomar man kan dra av hens resa på dessa, och eventuella andra, områden. Jag känner både hopp och förtvivlan.

Förtvivlan för att det uppenbarligen har varit så svårt att få acceptans för ett ord, en bokstav som ändå gör så mycket nytta.

Hopp för att processen visar att det går att förändra även de mest konservativa. Många förstår, men alla kämpar inte. Att förstå hur förändringsprocesser kan gå till skapar hopp till de som vill, men misströstar att, ta klivet och aktivt kämpa för en bättre värld.

Vad finns det för paralleller mellan hen och andra områden där samhället behöver ställa om?

/Martin

För 50 år sedan

Den 24 december 1968 (kl 16:40 UTC) togs denna bild, Earthrise, av Bill Anders ombord på Apollo 8 som cirkulerade runt månen.

Bilden lade grunden för miljörörelser och är ett viktigt dokument i förståelsen av hur vi kom att inse att vår planets biosfär inte skall tas för självklar.

En viktig händelse som initierade den enorma fokuseringen och ansträngningen att vara den den första nationen som satte sina fotavtryck på månen var JF Kennedys tal den 25 maj 1961. Något som inte bara gav oss stekpannor i teflon utan också riktigt meningsfulla saker som en medvetenhet om vilken skör planet vi befolkar. Och insikten om vad man kan åstadkomma med en tydlig berättelse och mätbara mål.

Originalet lyder:

”First, I believe that this nation should commit itself to achieving the goal, before this decade is out, of landing a man on the moon and returning him safely to the Earth. 

No single space project in this period will be more impressive to mankind, or more important for the long-range exploration of space; and none will be so difficult or expensive to accomplish.”

Idag har vi något större att kämpa för än att komma först till månen. Att se till att vi och annat liv kan vara kvar här. På planeten Jorden. Det är meningsfullt på riktigt.

Min tolkning:

I believe that mankind should commit itself to achieving the goal, before this decade is out, of finding a way of living that will return safety to the Earth. 
No single earth project in this period will be more impressive to all species, or more important for the long-range exploration of life; and none will be so complex or meaningful to accomplish.

God jul och framför allt God fortsättning på Er.
/Martin

PS: Jorden går inte upp över månens horisont på samma sätt som månen går upp över jordens horisont. Detta eftersom månen alltid vänder samma sida mot Jorden. Begreppet Earthrise förutsätter att man rör sig relativt månen, vilket man också gjorde i sin omloppsbana runt månen. Men uttrycket skall nog ändå snarare ses som en metafor på det uppvaknande som bilden innebar. DS.