Archive - 2016

Dagligen ser vi varm- och kallfronter presenteras på TV och webb. Nja, förr i världen var det vanligt, men numera har fronterna oftast ersatts av molntussar med olika färg i de appar som de flesta använder. Men någonstans bakom kulisserna så sitter en meteorolog och tänker i termer av varm- och kallfronter.

Men vem har sett en front ute i verkligheten? En front är en begränsningsyta mellan två luftmassor med olika egenskaper. Begreppet ”front” används för att det beskriver både luftens egenskaper och ett typväder som är kopplat till det. I frontzonen sker ett temperatursprång. Frontytan lutar så att den kalla luften kilar in sig under den varma och lättare luften.

Två lågtryck har börjat fördjupas längs med en frontzon. Svarta linjer är isobarer, dvs linjer som binder samma platser med samma lufftryck.

Ofta, men inte alltid, kan man finna två frontzoner som ringlar sig runt norra halvklotet. Arktikfronten är den nordligaste och den skiljer Arktikluften från Polarluften.

Längre söderut finner vi Polarfronten som skiljer Polarluften från Tropikluften. Frontzoner står sällan still. Beroende på om det är varm luft som vinner terräng över kall eller tvärt om så talar man om varmfront respektive kallfront.

Kallmassa och varmmassa

11 juni 2016

En karaktäristisk egenskap hos en luftmassa är dess temperatur. Därför beskriver man ibland en luftmassa genom att jämföra dess temperatur med temperaturen på underlaget som de strömmar över.

Luft som är kallare än den underliggande marken kallas kallmassa. De lägre skikten värms då av den relativt sett varmare marken, blir lättare än luften ovanför och börjar stiga. Detta sker i form av stora ”bubblor” av luft (termik) som lämnar marken och ersätts av kallare luft ovanifrån. Denna typ av vertikala rörelser är typiska för kallmassor som därför sägs vara labilt skiktade.

I Skandinavien är det vanligt med kallmassor i samband med att nordvästliga vindar sveper ner maritim Polar- eller Arktikluft från Norska havet över skandinaviska fjällkedjan. På hösten och för-vintern bildas kraftiga snöbyar längs östersjökusten då kontinental Polarluft strömmar ut från Ryssland och Finland. Kallmassan hämtar då fukt och energi från den (relativt sett) varma Östersjön. Fukten och energin bildar efterhand kraftiga snöbyar vid svenska kusten, så kallade snökanoner. Det var en sån situation som skapade snökaoset i Gävle 4-7 december 1998.

Sikten är oftast god i kallmassor (frånsett i nederbörd). Den goda sikten hänger samman med att luften är torr och ofta innehåller väldigt få stoftpartiklar. I kallmassor är vinden ofta byig och det bildas gärna vågor på sjön.

På motsvarande sätt definierar man en varmmassa som luft som är varmare än sitt underlag. Tvärtemot kallmassan är varmmassan stabilt skiktad då marken kyler de lägre skikten av luften som därmed blir tyngre än den varmare luften ovan. Denna konfiguration motverkar vertikala rörelser.

Det är vanligt med hög luftfuktighet i varmmassor och de innehåller ofta en mängd partiklar (sot, damm och luftföroreningar) som gör att sikten försämras. Dis, dimma, låga moln och duggregn är vanligt i varmmassor.

I varmmassan är vinden ofta stadig utan kraftiga skiften. Men däremot kan den variera markant med höjden -det är inte ovanligt med lugnt vatten och svaga vindar närmast vattenytan samtidigt som det råder betydligt kraftigare vindar 5-15 meter upp i luften!

Observera att samma luftmassa kan uppträda antingen som varmmassa eller som kallmassa. Det beror helt och hållet på temperaturen på det underlag som den strömmar över!

Luftmassor

10 juni 2016

Betraktar vi vädret på en stor skala, dvs hundratals kilometer, så finner vi ofta stora områden med likartade egenskaper. Det kan vara torr och kall luft över den ryska tundran eller fuktig och varm luft över Atlanten.

Luften över dessa områden erhåller då olika egenskaper då den stannat en längre tid över ett och samma område. Dessa så kallade luftmassor behåller sina egenskaper en längre eller kortare tid även då de transporteras till andra områden.

Skandinavien ligger i gränsområdet mellan flera ”födelseplatser” för luftmassor. Det är en av förklaringarna till det synnerligen omväxlande vädret i Sverige. Man namnger luftmassorna efter de områden där de bildats. Exempel på så kallade källområden med enhetligt underlag är öknar, havsområden med likartad temperatur eller stora snö- och istäckta ytor.

Kring våra breddgrader skiljer man mellan tre slags luftmassor: Arktikluft, Polarluft och Tropikluft. Namnen har hängt med sedan 20-talet och kanske lite ologiskt finner vi att Arktikluften bildas över nordpolen, medan Polarluften bildas längre söderut.

Luftmassor, Från Wikipedia

Egenskaperna hos luftmassor som bildats över landområden skiljer sig markant från de som bildats över hav. Därför har man även infört begreppen Kontinental respektive Maritim luft. Till exempel kallas Tropikluft som bildats över hav för maritim Tropikluft (mT) medan Polarluft som bildats över en kontinent kallas kontinental Polarluft (kP).

Vågor i luften

10 juni 2016

Väderfenomenen i lufthavet sker på en mängd olika skalor. Många händelser kan liknas vid vågrörelser som sveper fram i höjd- och sidled. Vågor i form av allt från vindmönster till fronter och vandrande cykloner.

Vågmönstren spänner över ett stort register, från fronter på hundratals kilometer via sjöbrisen på kilometerskalan till turbulens på millimeterskalan. Alla dessa system påverkar varandra.

På så sätt är det t.ex. mycket småskaliga processer som överför fukt från haven till luften – vilken i sin tur kan bilda frontmoln. Frontmolnen roterar kring mäktiga lågtryck med kraftiga vindar – som genom friktion mot mark- och havsyta bryts ned till svagare vindar och turbulens. På en skala mellan dessa finner vi sjöbrisen som vi beskriver i ett senare avsnitt av Väderskolan.

Dags för en väderskola

9 juni 2016

Vi inte bara älskar att prata om vädret, vi påverkas av det också. Och vid en del aktiviteter så är påverkan större än annars.

Om man är till sjöss och i synnerhet seglare har behov av att förstå vädret och göra egna prognoser och anpassningar. Men även på land har man givetvis nytta av att kunna tolka molnen i skyn för att planera fritid och arbete. Det kan vara alltifrån någon som skall anlägga en väg, ha barnkalas eller arrangera ett sportevenemang.

En bra start är att förstå grunderna i vädersystemen. Här på bloggen presenterar vi en väderskola vars specialsidor är anpassade för seglare, men de generella sidorna har lika mycket med landväder att göra.

Jag kommer att publicera ett antal artiklar, som en liten serie, kommande veckor.

Välkommen till vår väderskola!

/Martin

Kanada och Alaska blir allt grönare

4 juni 2016

Klimat

Det som tidigare präglats av snö, is och i många fall permafrost blir nu allt grönare. Det visar en omfattande studie som NASA genomfört med hjälp av högupplösta bilder från LANDSAT-satelliter. NASA har mätt förändringarna mellan åren 1984 och 2012. 30% av ytan har fått ökad växtlighet. På 3% har växtligheten minskat.

Temperaturerna stiger snabbare i den arktiska miljön än någon annanstans. Det här är inte förvånande, men icke desto mindre oroande. Det beror till stor del på att marken under snön och isen är mörkare än det frusna vattnet. Därav reflekteras allt mindre solljus. Istället värmer det marken varvid mer snö och is töar… Detta kallas för ”albedo-effekt”. Albedo betyder reflektion och anger hur stor andel (i procent) av solljuset som reflekteras ut i rymden.

En positivt återkopplad effekt. Positiv i den bemärkelsen att en liten förändring förstärker sig själv.

Två spontana reaktioner som jag mött rörande detta är dels att det är bra att växtligheten ökar, dels att det skulle kunna bero på att luften innehåller mer koldioxid.

Bägge påståendena är till största delen fel.

Det är iof bra när det växer, men att det växer i den arktiska miljön är illa. Detta utöver att permafrost töar och att isar och snötäcken minskar. Växterna bidrar nämligen i ännu större utsträckning till att hålla markytan mörk: Buskar och träd sticker upp ovanför snötäcket och absorberar solljus som ombildas till värme ännu snabbare än om marken ej täckts av växtlighet.

Den mängd koldioxid som absorberas av växterna kan inte kompensera för albedoförändringen.

Och att det växer mer nu än för trettio år sedan beror på att det blivit varmare. Förvisso är koldioxid ”nyttigt” för växterna, men det kraftigt förhöjda halten kan inte öka växtligheten på det sättet som har skett. Det beror istället på dels att temperaturerna har ökat, dels på att sommarsäsongen har blivit längre.

Det är stora förändringar, men ändå bara början.

/Martin

Älg om natten

4 juni 2016

Allmänt

Jag är i Jämtland och klockan är halv tre på morgonen när jag får syn på två älgar. De är både försiktiga och nyfikna. De vill inte vara för nära, men lyssnar, doftar och spejar åt mitt håll. De kommer närmre.

De skulle kunna kliva in i skogen och lämna mig vid vägen, men de inte bara nöjer sig med att vara på behörigt avstånd. Till slut kliver de vidare. Antar att det finns roligare och vettigare saker att göra än att glo på människa om man är älg.

/Martin

Dis och nattens ljus i Hälsingland

4 juni 2016

Allmänt

Klockan är ett på natten och jag färdas igenom ett vackert skogslandskap inklätt i fuktdis. Temperaturen har sjunkit under den korta tid då solen står under horisonten och fukten i luften har kondenserat till små vattendroppar som suddar ut kontraster och gör det svårt att skönja vad som finns bara några tiotals meter bort.

Ytterhogdal, ca kl 01 den 3 juni, 2016.

/Martin

En björn vid mitt hus?

3 juni 2016