Archive - 2008

Runaway?

First I thought I’d write about some interesting material on methane bubbling out of the sea bed. But that is just second best.

1. Best is Letterman putting it all together in a few minutes. We don’t need as many intelligent scientists as we need program leaders getting it. And he got it even before the methane started bubbling.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qALsFBSCrAw]

2. Oh, the methane:

”The first evidence that millions of tons of a greenhouse gas 20 times more potent than carbon dioxide is being released into the atmosphere from beneath the Arctic seabed has been discovered by scientists…”

The Guardian

3. What shall we do about the situation we are facing? What kind of action does it imply?

/Martin

PS.
Runaway?
1. Yes, in the number of people ”getting it”
2. Hopefully not yet
3. (You can’t run away)
DS.

Sarah Palin, förnekare

Sarah Palin, McCain’s val av vicepresident, förnekar att klimatförändringar skulle vara orsakade av människan. Det framkom i en intervju samma dag som nomineringen av McCain tillkännagavs.

Det är skrämmande dels att en guvernör från Alaska förnekar fortfarande inte insett allvaret i frågan, dels att McCain väljer henne till kandidat som vicepresident.

Hur detta kommer att påverka presidentkampanjen återstår att se.

Notera att vare sig McCain eller Palin förnekar att kliamtet förändras eller att koldioxid, metan, vattenånga (…) är växthusgaser eller att växthusgaser har med klimatet att göra. Eller att människan gör saker som genrerar vissa av växthusgaserna. Det är bara det att det där med det sista lilla steget, att något som människan gör faktiskt skulle kunna kopplas till klimatet. Den lilla, men ack så väsentliga, insikten vill liksom inte trilla på plats.

Mer om Sarah Palin på DN, SvD.

Al Gore speech

July 17, 2008 Al Gore gave a speech to challenge USA to deal with the major problem facing the nation. Economic, Environmental and dependence upon Foreign natural resources.

He compared the challenge to the time when America decided to put a man on the moon within ten years. The challenge today is to produce 100% of its electricity from renewable resources within ten years.

Now this clearly is a vision. And USA has show us before that they can accomplish things once they get a goal and starts moving towards it. They put a man on the moon. And it was done after eight years.

What are we doing in Sweden? It is not that we don’t have the knowledge. It is not that we don’t know the answer. It is not that we can’t understand the opportunities…

We are waiting for a leader to step forward. And if we can’t find the leader among our own 9 million inhabitants, or none of them understand that he or she is a leader, we will still be waiting while somebody else takes the initiative.

No, I’m not going to spend to much time criticizing the lack of Swedish true initiatives and leadership. I salute the initiative and leadership and vision shown by Al Gore.

See the short video at YouTube (5 minutes).

Or the total speech at Wecansolveit.org (27 minutes).

Dags att påbörja anpassningen

G8 skall enligt DN och SvD ha kommit överens om klimatmål under sitt möte i Toyako i Japan. Världen skall halvera utsläppen av växthusgaser till 2050 jämfört med dagens utsläpp.

”Åtgärden” medför att atmosfärens halt av koldioxid, som redan är för hög, tillåts öka på ett sätt som världens ledande forskare visar leder till situationer som med svårighet kommer att kunna bäras av våra samhällen. Beslutet kan bara vara fattat utifrån politiska grunder, inte från vetenskapliga kunskap

Den enda rimliga slutsatsen är att den yttersta eliten av våra politiska makthavare inte förmår göra en relevant omvärldsanalys, faktagranskning samt riskanalys. Det kommer att stå oss dyrt.

De som är lite vakna av oss medborgare bör förbereda sig på dels omfattande förändringar i klimat och ekosystem samt konsekvenser för infrastruktur, hälsa och samhällen (läs IPCC WG2), dels på att beslutsfattare kommande år tvingas fatta ännu radikalare beslut för att minska klimatpåverkan.

Den starka elbilen och att värna miljön

Näringsminister Maud Olofsson och USA:s biträdande energiminister Alexander Karsner skriver i dag, när Alemdalsveckan börjar, på DN Debatt om en satsning där Sverige och USA samarbetar för att ta fram en ny plug-in hybrid. Man inleder med att konstatera att: Klimatförändringarna är en global utmaning av historisk dimension. Ska vi kunna finna en hållbar väg framåt krävs ny teknik och nya lösningar. Men för att hitta dessa måste vi samverka över nationsgränser.”

Det är korrekt och satsningen är lovvärd. Det är också bra att starka politiska företrädare öppet förkunnar att klimat- och miljöfrågorna sannolikt är ödesfrågor för mänskligheten. Men satsningen är främst ett sätt att värna om välfärd och transportmöjligheter. Det är viktigt, men inte tillräckligt.

Om näringsministern verkligen vill minska miljöpåveran så vore det effektivare att verka för att minska brytning av fossilt kol. Man kan argumentera att vi behöver starka elbilar för att kunna upphöra med olja, gas och kol. Men ingen har offentligt resonerat om hur detta skall gå till, hur vi skall fasa ut fossilt kol.

Ge inte sken av att initiativen med elbilar (vindkrafterk, utsläppsrätter, Kyotoavtal mm) är kraftfulla åtgärder för att minska klimatpåverkan. Kom till saken: En nödvändig, men kanske inte tillräcklig, åtgärd innebär upphörande av kolbrytning, avskogning av regnskog (mm). När näringsministern (varför inte statsministern?) agerar kraftfullt och över nationsgränserna inom dessa områden, då börjar vi närma oss något som kan kallas ansvar för att minska klimatpåverkan.

Missförstå mig inte, starka elbilar, vindkraftverk, handels med utsläppsrätter mm är bra initiativ, men överdriv inte dess betydelse i relation till vad som verkligen behöver göras.

Det är lätt att misstänka att elbilens pånyttfödelse är en reaktion på ett högt oljepris. Kanske har man börjat förstå en del av konsekvenserna av peak oil?

Har man förstått konsekvenserna av ett klimat i förändring? Har man förstått vad som orsakar klimatförändringar? (Tips: det är inte för få elbilar) Har man förstått vad som verkligen behöver göras?

Måste det hända innan vi fattar?

”Oljepriset kommer inte att sjunka.” (Di) Låt den tanken sjunka in.

Vad betyder det? Hur påverkar det oss?

Hur mycket lättare hade det varit om vi tagit det till oss tidigare? Hur mycket svårare hade det varit om vi inte gjort den omställning vi faktiskt redan har gjort?

Oljepriset kommer inte att sjunka. Det kommer att stiga. Och vad gör vi nu?

Fortsäter att hoppas att oljepriset skall sjunka i alla fall? Eller inser att Den billiga oljans tid är förbi. Borta. För alltid. (det tog naturen 100 miljoner år att skapa det vi eldade upp på hundra år).

Nästa insikt: Vi närmar oss irreversibla klimatförändrignar av en storlek som människan aldrig varit med om tidigare. För att bromsa den resan behöver vi (faktiskt) MINSKA på halten växthusgaser i atmosfären (inte bara minska på utsläppen).

Måste vi låta det hända först innan vi kan ta det till oss?

Tällberg i Tällberg

DN har en bra artikel om Tällberg Forum som börjar i veckan. Jag sitter i kansliet i Tällberg. Det har regnat rätt ordentligt under dagen och alla frågar mig om hur vädret blir kommande dagar. Vi kommer att blanda intellektuella övningar och diskussioner med emotionella som musik och vandringar i naturen. Det är bra m det inte är vare sig för regnigt eller för varmt. Vädret ser ut att bli bra ur det perspektivet under Tällbergsveckan.

Solbåtstävling

Nu börjar det likna något. En tävling för båtar som enbart drivs med solenenergi. En sex dagar lång tävling i Holland. Det framställs i DN som ett båtrace utan utsläpp. Det mås vara så, men framför allt är det en manifestation av transporter som kan genomföras utan fossila bränslen. Oljepriset må vara vad som helst, dessa farkoster kommer fortfarande att röra sig!

Nästa steg blir att tillverka båtarna utan att använda fossila bränslen. Och skälet till att göra detta är inte främst av miljöskäl utan för att överhuvudtaget kunna tillverka dem ”in the absence of fossil carbon”.

Jag har varit med i en diskussion (våren 2007) om att svensk motorsport skulle arrangera världens första elbilsrally. Mottagandet var ljummet ”det går väl inte”, respektive ”det görs redan”. Härligt! Vi kan bli de första att arrangera att elbilsrally!

Men nej, nu kommer någon annan att få vara de som står för det kreativa och livsviktiga. Varför skulle vi ta på oss den rollen här i lilla Sverige? Vad skulle vi kunna bidra med?

– Jo för att vi KAN GÖRA DET. Och dessutom förväntar sig världen att just en så tokig och annorlunda idé skulle komma från det lilla rena och miljömedvetna landet Sverige. Men vi måste vi anstränga oss lite.

Aktivister gräver kol ur tåg

BBC publicerade i går en video som visar hur aktivister har stoppat ett tåg och skottar ur kol ur tågets last. Allt under parollen ”let the coal stay in the ground”. Parollen är bra, men tyvärr skapar metoden ont blod och en större vallgrav mellan de som ”förser folket med energi och välfärd” och de som ”sätter fokus på hur vi måste rädda världen”.

Det vi behöver nu är samförstånd och samtal. Men i strävan att nå den så måste bägge ”parter” inse att tillvägagångssättet är A och O. Aktivisterna måste vara lagom revolutionära. Etablissemanget måste greppa att det är dags att ta miljöfrågan på allvar. (Man må säga vad man vill i sina policydokument, men om man fortfarande gräver upp kol så har man INTE tagit frågan till sig.)

Videon från BBC börjar med ett reklaminslag från ett elbolag. Det är värt att reflektera över bara det.

DN publicerade en artikel om det välmående Oxelösund och det dåliga lokalmiljö samt dåliga inverkan på globala miljön genom SSAB’s hantering och förbränning av kol. Ännu en gång dyker det oantastliga (?) argumentet ”om inte vi gör det här så kommer någon annan att göra det” upp.

Jag minns hur jag på mellanstadiet var på klassresa till stålverket i Oxelösund. Det var knappt trettio år sedan. Tänk om jag då vetat vad jag vet idag. Tänk om mänskligheten då vetat vad forskare faktiskt kände till redan på 80-talet.

Jag talade med IPCC’s grundare Bert Bolin strax innan han gick bort i vintras. Han var stolt över att Nobels fredspris tilldelats IPCC, men samtidigt ledsen över att mänskligheten vaknat så sent.