…det går inget vidare i Paris. Och just nu är det en hårfin skillnad mellan realism och pessimism.
Dels kommer man inte överens om hur man skall formulera avtalet. Det är finansiering, vilka länder som skall tillhöra vilka grupper (vilka har olika åtagande och förmåner och en del annat.
Men framför allt så är man inte konsekvent. Man bestämmer sig å ena sidan för att begränsa uppvärmningen till “väl under 2 grader Celsius”. Det är bra.
Men å andra sidan så är man väldigt diffus om hur man skall åstadkomma detta. En alldeles uppenbar sak är att man måste begränsa utsläppen av växthusgaser, men de formuleringarna har man tagit bort.
Vi måste i princip ta en peak så snart som möjligt, typ 2020, minska de årliga utsläppen med 5-10% per år för att landa på noll utsläpp av koldioxid år 2050 för att ha en rimlig chans att klara begränsningen på max 2 graders uppvärmning.
Egentligen är nog inte det heller tillräckligt. Vi ser redan en uppvärmning med 1 grad. Men dels ser vi inte den totala uppvärmningen eftersom vi maskerar, kyler globala temperaturen med ca 0,5-1 grader i och med de enorma luftföroreningarna i Asien.
Så vi har redan skapat en uppvärmning på 1,5-2 grader men ser det inte. Vi har därmed i princip inget kol kvar att släppa ut. Lösningen heter Geo-engineering, dvs att släppa ut svavelpartiklar i stratosfären eller på annat sätt kyla planeten. Tjoho, vilken fest det kommer att bli om att komma överens om vilka som skall styra den utvecklingen.
Vi kan iof räddas av att haven fortfarande, innan de blir för varma, absorberar koldioxid och på så sätt kommer att dränera luften på en del. Det kan ge oss lite respit med fortsatta utsläpp, men det är inte långsiktigt hälsosamt eftersom detta även medför att haven håller på att försuras.
Vi kommer även att kunna absorbera en del med hjälp av ökad mängd biomassa men det tar tid (och den måste bli kvar, får inte eldas upp eftersom vi då släpper ut koldioxiden som vi så mödosamt bundit.
men mer oroande är att vi dessutom har en hel del kvardröjande effekter i form av “positiva återkopplingar” kvar, tex albedoförändringar och utsläpp av metan från den töande permafrosten. Detta kommer att ytterligare höja temperaturen. Vi har liksom knuffat till klimatsystemet och det tar tid att få stopp på det.
Att i det läget falla till föga tex för oljestater som Saudiarabien och Ryssland som främst är med och spelar förhandlingsspelet om det gynnar dem ekonomiskt, politiskt eller geopolitiskt, det är inte bra för vår framtid som civilisation. Nä, jag vet inte med säkerhet att de är just de som obstruerar nu, men de har ett gediget track-record av att göra det. Någon är det som krånglar i alla fall.
Så. Just nu ser det alltså ut att vara en del fina ord i avtalet, men de saknar tyvärr verklighetsförankring när det kommer till hur vi skall uppnå dem. Och chansen att vi då skall “klara det” som liten ut.
Jag vill påminna om att vi människor kan förhandla med varandra.
Men vi kan inte förhandla med naturen.
Jag får trösta mig med att Paris aldrig var avsedd att vara en slutstation utan en början på en process. Men det skulle vara fint att få en bra start i rätt riktning. Nu ser det ut som att vi håller på att knyta fast skosnörena i startblocken.
/Martin
