Tag - Atlanten

Cirklar sluts med ruttplanering på Atlanten

De senaste tre veckorna har jag detaljstuderat vädret på Atlanten och försett Gurra Krantz och hans besättning på en Swan 66 med beslutsunderlag. Det handlar om säsong två av TV-serien ”Över Atlanten” där Gurra seglar med ett gäng kända och mer eller mindre seglingsvana profiler över Atlanten. (Bilden ovan är en prognosbild med olika ruttförslag från inledningen av seglatsen.)

Årets besättning består av programledaren Sofia Wistam, alpinskidåkaren Frida Hansdotter, kocken Tareq Taylor, tidigare fotbollsspelaren Henrik ”Henke” Larsson, artisten Tommy Nilsson och komikern Klas Eriksson.

Nu är det bara 350 nautiska mil kvar på den 2700 nautiska mil (5000 km) långa resan från Kanarieöarna till S:t Martin.

De har serverats stiltje och storm, sol och ösregn, grov sjö och spegelblankt hav. Besättningen har satts på prov och saker på båten har gått sönder.

Det är fascinerande att segla. Fantastiska naturupplevelser, personliga tankar, insikter och fina relationer med de man seglar med. Men folk kommer inte att må bra hela tiden, vare sig upplevelsemässigt eller fysisk. Sjösjuka får man räkna med, men långvarig innebär risker och det är ett absolut nej för situationer som skapar risker för personskador.

Gurra Krantz vid rodret. Bild från Mastiff och fjolårets säsong av Över Atlanten.

Min uppgift är att i samverkan med Gurra ta fram beslutsunderlag så att de kan planera seglingen såväl flera dygn som några timmar i förväg. Prio ett är säkerheten, att undvika situationer som kan skapa trauma eller fysisk skada. Helt riskfritt går inte, men man vill minimera riskerna och skapa förberedelse inför det som inte går att undvika, eller som man krasst tar, så att man kan rida ut dem på ett bra sätt.

Därefter är det en blandning mellan att skapa förutsättningar för variationer i seglingen, det ska inte vara monotont ombord och att de ska komma fram i tid, vare sig för tidigt eller för sent. Man behöver också planera och koordinera mycket. Stora manövrar som att gippa, slå eller reva segel gör man givetvis hellre i dagsljus än på natten. I synnerhet om det blåser upp, är grov sjö, kraftig vind, regn, kallt eller om folk är trötta eller på annat sätt utslagna.

Vädret till havs kan skifta väldigt mycket. Där de fick stiltje i ett tillfälligt högtryck var det kuling såväl två dygn tidigare som två dygn senare. Och vädret skiftar och rör sig snabbare än man kan segla. Det gäller att befinna sig på rätt plats när vädret utvecklas. (Det är extra tydligt när man av någon anledning vill ha högtryck och vindstilla).

Så själva ruttplaneringen går i mångt och mycket ut på att segla bra (snabbt, säkert… eller vad man har för prioriteringar) till en plats där man kan fortsätta segla bra. Det är genom vädret och hur det skiftar som man tar sig fram, och det är vädret som i stor utsträckning definierar om kriterierna för vad som är bra eller dåligt.

Och det finns inga tvärsäkra prognoser. Det handlar hela tiden om sannolikheter för olika scenarier.

Med VPP, velocity prediction program, eller Polardiagram, definieras hur snabbt en specifik båt seglas i olika väderförhållanden.

Och även om man gör beräkningar som involverar såväl vädrets skiftningar som båtens prestanda (VPP, velocity prediction program, eller ”polardiagram” som visar hur fort just denna båt kan segla med olika segeluppsättningar i olika vindhastigheter och -riktningar), så ligger man inte på maxprestanda hela tiden. Det är kontinuerliga justeringar av den planerade rutten.

De har fått sin beskärda del av olika sorters väder och det, i kombination med besättning och teknik, har påverkat såväl stora som små beslut ombord.

Inför seglingen hade vi också en rush med att ordna bättre förutsättningar för kommunikation till och från båten. Jag och kompisen Jesper ordnade och funktionstestade en satellitmottagare här hemma i Sverige bara dagarna innan de seglade iväg. Ett dygn senare tog en ur TVproduktionsteamet med sig prylarna ner till Kanarieöarna.

Förutom att det var roligt att kunna skaka fram en bra kommunikation på kort tid så hade jag en del speciella kopplingar till detta:

– Dels Greta Thunbergs första seglats, över till USA. Ett tag, innan hon och Svante hade bestämt sig för att segla med Boris Herrmann och Pierre Casiraghi på Team Malizia, så var det meningen att de skulle ha just den här satellitmottagaren på ett av de andra potentiella båtarna. I och med att jag redan hade rotat i frågan så kunde jag snabbt återta kontakterna med firman Network Innovation som hade utrustningen.

– Dels finns det en personlig anekdot mellan mig och Gurra som sträcker sig tillbaka till när jag var under mitt första utbildningsår till att bli meteorolog 1988-89. Jag gjorde praktik på Marinens Helikopterdivision på Berga. Förutom att göra prognoser så hängde jag med meteorologkollegan Lage Larsson och hjälpte till att utrusta den svenska Whitbreadbåten The Card med en satellitmottagare. Gurra Krantz var ombord och seglade även med den satellitmottagaren (Whitbread 89-90). 🙂

Och det var den veckan med Lage som sådde fröet som ledde fram till att jag 1997 gjorde routingen och seglade med på båten Nicorette när vi slog världsrekord över Atlanten.

Nåväl. Apropå att segla över Atlanten, jag var med på ett hörn även inför planeringen när Greta och Svante skulle segla tillbaka till Europa. Det var ingen enkel resa. De seglade med Riley Whitelum, Elayna Carausu och Nikki Henderson på katamaranen La Vagabonde.

Riley och Elayna har i dagarna publicerat en första av sex filmer som visar seglatsen. I en kort passage (ca 5:50 – 6:15) samtalar jag med Riley om stundande väder på Atlanten, strax efter att Svante och Greta fått kontakt med dem. Man ska inte övertolka det samtalet, jag ansvarade inte för väderinformationen eller routingen till dem under seglatsen. (Men jag följde deras position, väder, vägval och scenarier åt de som behövde det här hemma.)

Routing är fascinerande. Det omfattar många intressanta delar av ett större system. Och det kan även fungera som en metafor på vad våra samhällen står inför när det gäller klimatförändringar. Den jämförelsen blir inte sämre av relevansen i uttrycket ”vi sitter i samma båt”.

Istället för båten, besättning, scenarier för kommande väder och en skeppare som fattar beslut så handlar det om planeten jorden, allt liv, klimatscenarier och beslut vi fattar mer eller mindre medvetet och kollektivt. Systemet går också från att vara komplicerat till komplext i många dimensioner och tidsskalor. Vi har både fler och färre frihetsgrader jämfört med båten.

En rätt byggd och utrustad segelbåt klarar väldigt stora skillnader i väder, medan våra samhällen är optimerade för ett visst klimat, Holocen. Det är som att bygga en båt som går finfint i sydvästliga vindar på 7 m/s, men varken klarar stiltje eller storm.

En annan skillnad är att båten inte påverkar vädret, annat än i dess omedelbara närhet, men vi människor påverkar klimatet såväl nära som långt bort i tid och rum.

Jag ser fram emot att Gurra och besättningen kommer fram till St Martin. Just i detta nu undrar jag om de kommer att gippa innan solnedgång, vilket är lite för tidigt för att kunna sträcka hela vägen fram på sista benet, eller om de ska göra det tidigt i morgon, men då har gått lite för långt norrut för att optimera seglingen.

Och så vill jag ta del av deras berättelser. Det är med berättelser vi skapar vår värld. Men det är en annan historia.

/Martin

PS. Serien Över Atlanten produceras av Mastiff och sänds i höst på kanal 5. DS.

Cyklonen Matthew på väg genom Västindien

Orkanen Matthew är den första kategori-5 cyklonen på Atlanten på nio år (sedan Felix år 2007). Den bryter därmed en rad av år som beskrivits som ”Quiet Atlantic”. Globalt sett är Matthew den femte kategori-5 cyklon i år. Normalt sett förekommer det 4-5 per år.

Matthew utmärker sig på flera sätt. Det är en cyklon (orkan, hurricane…) som har intensifierats på nära nog rekordtid, från en tropisk storm (vindar under 33 m/s) till en kategori 5 cyklon (vindar över 70 m/s) på mindre än 36 timmar. Det finns andra som gjort det snabbare, men vanligtvis tar det längre tid. Den snabba utvecklingen var också något som förvånade såväl Amerikanska Nationella vädertjänsten som Europeiska centret.

saffir-simpson

Saffir-Simpson windskala för klassificering av tropiska cykloner.

Vi närmar oss slutet av orkansäsongen på Atlanten och bara fem gånger tidigare har en kategori-5 orkan inträffat så sent på säsongen (1924, 1932, 1961, 1998 och 2005).

Så långt lite statistik. Nu till de förväntade konsekvenserna av Matthew. Matthew har avtagit något till en kategori-4 cyklon och kommer att röra sig norrut. Cirklarna på kartan indikerar såväl ungefärliga positioner som osäkerheter i prognoserna. Klart är i alla fall att Matthew kommer att beröra Haiti, Jamaica och Kuba med kraftiga vindar, regn och flodvågor. Detta genererar i sin tur jordskred, strömavbrott, översvämningar, sönderblåst infrastruktur, livsmedelsförsörjning och tillgång till rent vatten.

Matthew har en lite udda struktur. Likt vanliga tropiska cykloner har den ett ”öga” runt vilket det blåser. Men öster om detta öga finns ett område med kraftig nederbörd. Det syns tydligt på nedanstående satellitbild som är tagen med våglängder som är känsliga för vattenånga. Detta område har funnits under Matthews hela livslängd och har svarat för kraftigare konvektion och nederbörd än den kring själva ögat.

Satellitbild från NOAA som visar vattenånga. http://www.ssd.noaa.gov/PS/TROP/storms/MATTHEW.html

Satellitbild från NOAA som visar vattenånga i Matthew 2 okt kl 13.45 (svensk tid).

Möjligtvis kan cyklonens snabba tillväxt (och svåra prognosläge) förklaras med hjälp av detta område. Det kan tex ha påverkat vindskjuvningen vilket i början av en cyklons tillväxt påverkar hur snabbt den kan växa till.

Såväl Haiti, Jamaica som Kuba har erfarenheter av tropiska cykloner, även kategori 5. Men de brukar röra sig på en ost-västlig bana. Denna gång kommer cyklonen att röra sig från söder till norr, något som skapar större skador på de södra kusterna än vid de ”vanliga” cyklonbanorna. Det blir nu inte bara exponeringen av de kraftiga vindarna utan i ännu större utsträckning vattenmassor som pressas upp mot land som skapar skador.

Om Matthew rör sig på den förväntade banan mellan Jamaica och Haiti så kommer i synnerhet Haiti att drabbas. Dels för att vindarna är kraftigare på den östra sidan om orkanen (och det är också här vi har den lite udda extra konvektionen), dels för att kraftig skogsskövling på Haiti medför att vegetationen inte absorberar vare sig vatten eller håller emot jordskred.

2016-10-02_matthew-001

Vindar över Västindien i samband med tropiska cyklonen Matthew söndag 2 oktober, 2016. Vindfält från Nullschool, prognoser från NOAA.

Om orkanen dragit rakt över nationerna hade den kuperade terrängen i större utsträckning stört orkanens struktur och möjligen gjort att den avtagit något i styrka. Men nu ser centrum ut att kunna fortsätta hämta kontinuerlig kraft från det varma havet.

Matthews fortsatta resa norrut gör att den kommer att påverkan Bahamas i mitten av veckan och östra USA under nästa helg. Det råder en del osäkerhet om vilken väg och hur kraftig Matthew kommer att vara, men det finns gott om energi i det för årstiden varma vattnet och vindskjuvningen kommer att vara låg. Det gör att Matthew kommer att utgöra ett hot mot många nationer och människor kommande vecka.

Men först är det alltså Jamaica, Kuba och i synnerhet Haiti som drabbas av cyklonen Matthew.

/Martin