I mitt Twitterflöde låg idag två Tweets som tycktes motsäga varandra. Den ena sade ”CO2 levels flat for third year in a row despite economic growth” och kom från Financial Times (länk). Den andra sade: ”Carbon Dioxide Is Rising at Record Rates” och kom från Climate Central (länk).

Båda var rätt på sitt sätt, men de skapar onekligen lite förvirring. Hur är det med koldioxiden, stiger halten eller har den planat ut?

Så här ligger det till:
– Financial Times hänvisar till människan utsläpp av koldioxid.
– Climate Central hänvisar till luftens koncentration av koldioxid.

Dvs vi ökar inte våra redan höga utsläpp av CO2. Men/och koncentration av koldioxid i luften fortsätter att öka.

Hur hänger det ihop? Våra utsläpp planar ut, men ändå stiger halten i luften? Det är som att fylla på en redan full kastrull med vatten. Det rinner över, vare sig du häller på mycket eller lite.

Det årliga utsläppen av koldioxid har planat ut (Financial Times)

Halten koldioxid i luften fortsätter att öka och tangerar tangerar rekordet året innan (Climate Central).

Saken är den att människan bara släpper ut CO2, vi tar inte bort något från atmosfären. Det är då inte konstigt att halten fortsätter att stiga. Eller man kan ta en metafor med pengar på ett bankkonto: Om sätter in 10 varje år, men inte tar ut något, då ökar saldot på kontot. Och det spelar ingen roll om du sätter in 9 eller 11, det stiger ändå.

Gradvis har vi sedan mitten av 1800-talet ökat insättningen, förlåt utsläppen av koldioxid. Från början var det måttliga mängder, men sedan 1950-talet (efterkrigstiden) så har utsläppen ökat markant. Just nu ligger utsläppen av kol på 10 miljarder ton per år. (Omräknat till koldioxid blir det 37 miljarder ton eftersom CO2, med sina två syreatomer, väger 3,666… gånger mer än en kolatom, C).

Men allt vi släpper ut stannar inte i luften. Ungefär hälften (5 miljarder ton C) blir kvar i luften, medan den andra halvan binds i biomassa (3) respektive haven (2,5).

Så det är först när våra utsläpp minskar till 5 miljarder ton per år, dvs halveras, som halten koldioxid i luften kan förväntas plana ut. Detta under förutsättning att biomassan och haven bibehåller sin förmåga att absorbera koldioxid.

Jag skriver förväntas eftersom det är lite rysk roulette över det hela. Naturen själv omsätter nämligen en hel del kol också. Drygt 200 miljarder ton kol (C) frigörs varje år från hav, skogar och mark. Och lika mycket, plus alltså hälften av våra utsläpp, tar naturen upp genom fotosyntes och att koldioxid löser sig i vatten.

Vi har vi påverkat hur mycket kol (i form av koldioxid) som finns i atmosfär, biosfär och hav. Detta till följd av att vi inte matchar våra utsläpp av kol med något upptag/bindning av kol. I och med den fossila eran så har vi sakta (snabbt ur ett geologiskt perspektiv) fyllt på mängden kol i luften, från ca 550 miljarder ton kol på 1800-talet, till drygt 800 miljarder ton idag. Detta motsvarar ökningen av koncentrationen från 280 ppm till dagens dryga 400 ppm CO2.

Men/och i och med att naturens flöden av kol är stora, så kan en liten variation av dessa orsaka förändringar som är jämförbara med våra utsläpp! Det kan vara tex vara minskat upptag av CO2 till följd av varmare hav, skogsbränder, töande permafrost mm. Vi måste därför så snart som möjligt, helst igår, kraftigt reducerar halten koldioxid i luften. Och eftersom vår kran sitter i botten på varje skorsten så handlar det om att minska hur mycket vi släpper ut.

Men att utsläppen ”planar ut” är bara början. Det är först när vi halverat dem som vi kan hoppas på att halten inte ökar i atmosfären. Och det är när vi minskar dem ner mot noll som vi kan hoppas att atmosfärens halt sjunker och stabiliseras på en hälsosam nivå,

FT konstaterar i och för sig att ”…because CO2 lingers for so long in the atmosphere and accumulates, any hope of avoiding dangerous global warming will require emissions to fall sharply, not merely stabilise.” samt att ”…ideally carbon emissions from burning fossil fuels should fall to zero by 2050, because pollution from other activities, such as farming or deforestation, were harder to eradicate.”. Men/och jag finner deras rubrik lite missvisande.

Hittills, dvs den senaste 150 åren, har vi haft tur. Hav och biomassa har ”tagit hand” om hälften av våra utsläpp. Men denna sänka varar inte för evigt. Klimatförändringar gör att den minskar (tex genom att växter dör och att havens förmåga att binda gaser minskar när de blir varmare).

Det är därför det är så viktigt att inse att vi kar en ”kolbudget”. Det finns en viss mängd kol vi kan förbränna och fortfarande ha en rimlig chans att undvika katastrofala klimatförändringar. Det är ytterligare en anledning till varför det är viktigt att minska utsläppen drastiskt. Plus/minus noll är inte tillräckligt, storleksordningen -10% per år krävs. Lyssna gärna på podden med Kevin Anderson om detta.

/Martin

(En annan liten lustig detalj är att Financial Times har stavat CO2 fel. O:et i deras kemiska formel är en nolla. Det är väl lätt hänt, tangenterna sitter bredvid varandra. Men det är slarvigt när det förekommer i en rubrik eller ingress från en hyfsat ansedd tidskrift)

5 Comments

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: