Rekordvärme globalt och hemma

Av Martin Hedberg

Det har väl inte undgått någon i Götaland, Svealand och östra Norrland att det är varmt just nu. Igår var det årshögsta med 34,5 grader i Hästveda i norra Skåne. Det är därtill den högsta temperaturen som uppmätts i Sverige sedan 1994.

Den allra högst uppmätta temperaturen i Sverige genom tiderna är 38,0 grader Det noterades i Ultuna 1933 samt i Målilla 1947. Det rekordet skulle kunna tangeras idag. Det torde i så fall ske någonstans i Skåne, Småland eller Östergötland.

Det är även varmt i övriga Europa. Temperaturerna ligger på många platser mellan 35 och 40 grader. Och som vi skrivit om tidigare så är det även varmt i östra USA.

Även Västantarktis noterar rekordtemperaturer. Ingen värmebölja direkt, det är ju trots allt vinter på södra halvklotet och Antarktis är en kall plats. Men det är noterbart, men inte förvånande, att stora delar av vår planet är betydligt varmare än normalt.

Lite mer näraliggande polarområden, Arktis, noterar också högre temperatur än normalt.

Många minns säkert den gångna vintern som kall och snörik. Det var den -i Europa, Ryssland och delar av USA. Men globalt sett var det en varm vinter.

Det är självklart så att en mätning (tex min garageuppfart) inte är ett bra mått på en global fråga. Att det var varmt i Hästveda i går visar inte att det är varmt globalt, på samma sätt som tågkaoset i vintras inte var ett bra mått på snötäckets utbredning över resten av jordens arktiska och tempererade områden.

Globala frågor kräver globala mätningar och analyser.

Det gångna halvåret har varit rekordvarmt. Och detta trots att solen har ett minimum av sina solfläckar, dvs strålar ut mindre energi än genomsnittet över solfläckarnas 11-års cykel.

Avvikelse från temperaturen januari-juli år 2010, 2005 och 1998 jämfört med åren 1951-1980. (NASA)

1998 och 2005 var två andra rekordvarma år (blå respektive grön kurva i diagrammet från NASA). Men 2010 (röd kurva) är hittills varmare än dem sammantaget över januari-juni.

”Men trenden är nedåtgående på den röda kurvan!” kanske någon tänker. Visst, men som vi skrivit om i en tidigare blogg (Prognoser genom persistens), så är det ett vanskligt sätt att göra prognoser på. Man måste studera fysiken bakom fenomenen.

Det är inte förvånande att det är varmt, vare sig i Sverige eller globalt. Men det är illavarslande. Dels att det går fortare än vad forskarvärlden sagt i gemensamma uttalanden, dels att våra åtgärder för att förhindra det har varit och är så små i relation till vad vi säger oss vilja åstadkomma.

Många kommer att bli överraskade av framtiden. Tyvärr och i onödan. En del onormala saker blir mer normala. En del normala situationer blir onormala. Det är bara att vänja sig.

/Martin

Detta inlägg har 28 kommentarer

  1. Hej!

    Jag är väldigt intresserad av väderrekord och har några frågor. Det skulle vara intressant att få reda på genomsnittliga temperaturer för tex värmeböljan 1994 (under fotbolls-vm) i bla Stockholm och jämföra dessa med värmeböljan vi nu upplever. Skulle vilja veta genomsnittstemperaturen för juli 1994 och juli 2010 (den som hittills varit) sedan maxtemperaturer samt minimitemperaturer och även badtemperaturer. Vet inte om du kan ta fram svaren på dessa frågor. Om inte, var kan jag hitta information om detta?

    Tacksam för svar!

    Martin säger: Hej. Du frågar efter en hel del information och jag kan tyvärr inte ta fram allt du önskar. Jag råder dig att ta kontakt med SMHI som ansvarar för insamling och lagring av väderdata.
    En del finns fritt tillgängligt, en del får du kanske betala för.

  2. Hej Martin.
    När det gäller klimatet och vår inverkan.
    Jordens bana är inte stabil över tid .
    Vi har exentricitet och precesion.Är dessa avvikelser mätbara och påverkande?
    För några år sedan såg jag en uppgift om att då kända oljereserver täcker ca. trettio år.
    Hur stor inverkan på klimatet har den reserven.
    Det är inte troligt att den reserven får förbli outnyttjad.

    Martin säger: Hej Ernst. Att jordens bana kring solen inte är konstant utan varierar över tiden beskrivs av Milankovichcykler Begrepppet nämnde jag bland annat i i svaret till kommentar nr två, men här kommer en lite utförligare beskrivning.

    Det är tre faktorer som varierar, excentricitet, precession och jordaxelns lutning. Variationerna påverkar hur mycket solenergi som når jorden och hur den fördelas över latitud och årstid. Milankovitch var en serbisk ingenjör och matematiker som arbetae med detta i början av seklet.

    De har olika periodicitet. Variationerna är på skalan tiotusen till hundratusentals år. Det tar tex 41.000 år för jordaxelns lutning att gå från att luta 22,1 grader till att luta 24,5 grader (relativt jordens bana kring solen) och tillbaka till 22,1 grader igen. Just nu är lutning 23,4 grader.

    Man vet att Milankovichcyklerna är en faktor man måste beakta när man vill beskriva hur planeten gått in och ur istider. Givetvis har man med faktorerna även i dagens klimatforskning, men/och man skall veta att förändringen av energi på grund av Milankovichcykler på skalan hundra år är mycket liten. (Milankovichcyklerna varierar ju på skalan tiotusen till hundratusentals år).

    Milankovichcyklerna är en god kandidat till förklaringen om hur planetens klimat förändras, tex istider. Istider har en periodicitet på omkring hundra tusen år. Dock kan inte Milankovichcyklerna allena förklara varför istider kommer och går. Det stämmer ganska bra, men inte tillräckligt.

    Det skall även sägas att förra gången det blev varmare, när vi gick ur den senste istiden, så tog det ca 10.000 år för Jorden att bli omkring fem grader varmare. Denna övergång från istid till ”interglacial period” (som givetvis inte var orsakad av människan) drevs bland annat av förändringar av solinstrålning (Milankovichcykler) och återkopplingar i klimatsystemet. Livet på planeten påverkades på många sätt (tex smälte Skandinavien fram från att tidigare ha legat under glaciär och till stor del även under havsnivå).

    Dagens, och framför allt morgondagens, klimatförändringar orsakas främst av andra saker än Milankovichcykler. Något som dock är lika verkningsfullt idag som alltid är alla återkopplingar, positiva och negativa (som jag skrev om i en tidigare kommentar). När det blir varmare så frigörs mer metan och koldioxid av naturen själv! Vi är ännu bara i början av dessa processer. Processer som vi inte kan kontrollera (det gäller att se till att de inte startar). Man kan säga att vi håller på att varva upp naturens egna förändringsprocesser.

    Så till oljan: Jag tror som du att en stor del (större delen?) av den olja som är tekniskt och ekonomiskt tillgängliga kommer att utnyttjas. Man måste även beakta naturgasen och framför allt stenkolet. Varför skulle vi låta den vara kvar i marken om det går att utvinna den? (!)

    Det finns mycket kvar, men ingen vet hur mycket. Inte heller hur stor del av detta som är tekniskt och ekonomiskt tillgängligt. Kanske lika mycket som vi använt eller fem gånger den mängden vi redan har använt?

    Det är inte så mycket olja att vi inte behöver beakta vad som händer när efterfrågan överstiger tillgången (brist, prisökningar, konflikter…). Men det är tillräckligt mycket för att befästa klimatproblem på en ännu allvarligare nivå än vi trots allt har idag (inklusive alla latenta klimatförändringar, tex har glaciärerna inte ”smält ikapp” temperaturen).

    Det är en stor risk att det är för lite olja, kol och naturgas för att kunna tillgodose efterfrågan (våra samhällen är trots allt rätt beroende av fossilt kol). Hinner vi ställa om till alternativa energikällor? Något som är intressant både ur klimatperspektiv och energitrygghetsperspektiv.

    Som våra samhällen ser ut idag så har vi fundamentala problem. Vi är beroende av olja/kol/naturgas -som sinar och kanske inte ”räcker”. Råvarorna skapar dessutom klimat- och miljöproblem (brytning av stenkol är tex en stor källa till spridning av arsenik och kvicksilver i naturen).

    Vad händer om det fossila kolet börjar sina? Vad händer om det finns mycket kvar? Hur lång tid tar det, vilka tidsskalor rör vi oss med?

    Om man vill veta hur mycket kol människan släppt ut i atmosfären kan man ta våra historiska årliga utsläpp gånger antalet år. Man måste dessutom lägga till de skogar som vi skövlat. Nu för tiden är regnskogen i fokus, men före industrialiseringen var det främst skogar i Europa som skövlades. Skogar som inte växt upp igen. Ca en tredjedel av människans utsläpp av koldioxid kommer från skövlade skogar. Två tredjedelar från fossilt kol. Observera att våra historiska utsläpp är lika viktiga som våra nuvarande, momentana. Att vi har högre halter koldioxid i luften idag beror främst på vad vi gjort tidigare. Kolet ackumulseras, lagras i atmosfär, hav och biosfär.

    Finns det för mycket eller för lite fossilt kol kvar? Vi får problem i vilket fall som helst (och observera att vi även påverkar klimatet med metan, lustgas, freoner, aerosoler och albedoändringar).

    Eller hinner vi? Har mänskligheten (inte bara några hundra miljer enskilda individer) förmåga att ställa om innan problemen är de facto och irreparabla? Och nu pratar vi inte bara klimat- och miljöproblem utan även tillgång till energi.

    Klimatkompensering, handel med utsläppsrätter mm har fördelar, tex påskyndar det omställnigen av samhället till mer hållbart, det minskar enskilda individer, företags och nationers fossilberoende och det skapar förutsättningar till välfärd i utvecklingsländer.

    Men observera att handel med utsläppsrätter, klimatkompensering mm inte riktigt är så verkningsfullt för att förhindra klimatförändringar om man väl bestämt sig för att utvinna den olja, kol och naturgas som finns tillgänglig. Det som utvinns kommer att förbrännas (det är ingen vits att lagra olja i cisterner i tusen år) och då hamnar koldioxiden till slut i atmosfär, hav och biosfär. Trots klimatkompensering.

    För att människan skall undvika allvarlig påverkan på klimatsystemet måste vi låta fossilt kol vara kvar i marken, trots att den kanske är ekonomiskt och tekniskt mäjlig att utvinna. Och vi måste låta skogar stå kvar på marken (20 % av våra utsläpp av CO2 kommer från skogsskövling som också medför andra moraliska och ekologiska problem).

    USA har gjort stora framsteg i att begränsa kolbrytning (men man har också stora problem). Vi är på väg i den riktningen. Är vi förberedda på det? Ju längre tid vi låter bli, desto fler människor blir desto mer beroende av fossilt kol. Och desto svårare är det att låta kolet vara kvar i marken och skogarna på marken. Hinner vi fasa ut våra ohållbara system i tid för att undvika allvarlig påverkan på klimat och ekosystem? Och hur allvarliga problem får vi av själva utfasningen?

    Det är inte underligt att många väljer att förneka både problem, orsaker och samband.

    Men det är som att gräva ner inte bara huvudet utan hela kroppen i sanden när tsunamin laddar upp.

  3. Hej Martin!Tack för ditt svar. Jag läste om Milankovich i wikip.men såg inte sambandet.Jag var övertygad om att precesion och jordaxelns lutning var samma sak.I vilket fall parametrarna är med så det är lungt vad gäller det. En annan reflexion dök upp här.När det gäller skogsavverkning-(skövling)kontra asfalterade ytor:finns någon uppfattning om förhållandet? Asfalterade ytor:motorvägar,p-platser flygfält osv. Finns något mått på en uppvärmningseffekt från dessa ytor?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny
%d bloggare gillar detta: