Det man inte längre behöver

Människan har i alla tider lagt ifrån och lämnat efter sig sånt hon inte längre behöver. Alla djur gör det.

Men ett par saker skiljer oss idag från dåtiden och andra djur.

– Vi är bofasta. ”Skräp” skapas där producerar varor och där vi bor.

– Vi skapar material som bryts ner extremt långsamt eller inte alls. ”Bryts ner” innebär inte alltid att materialet eller ämnet blir ofarligt. Ibland är det precis tvärtom, ämnen och material blir skadligare med tiden.

– Många av de ämnen vi skapar är giftiga eller på annat sätt skadliga för oss och annat liv.

– Vi är många. Antalet människor är enormt i relation till andra däggdjur. Och merparten av dessa däggdjur odlas och kontrolleras av oss för att ge oss livsmedel och andra tjänster.

– Effekterna av vad vi gör märks inte alltid i tid för att vi ska kunna ställa om och förhindra negativ effekter.Jag hittade ett mindre skrotupplag i sluttningen ner mot sjön på landet.

Förre ägaren hade helt enkelt dumpat allt han inte längre behövde bakom brännässlorna. Han tänkte väl att de därmed försvinner. Eller så tänkte han inte alls.

Men inget försvinner.

Vid det stora oljeutsläppet som uppstod när Deepwater horizon exploderade i april 2010 så spred man stora mängder speciella kemikalier över oljan i Mexikanska gulfen ”för att den skulle försvinna”.

Tror någon att den försvann bara för att oljan inte längre låg kvar på ytan?

Vi skapar och flyttar runt saker på jorden. Det som kommer från växt- och djurarter kan omvandlas och ingå i en komplex kedja av liv. (det finns dock begränsningar i form av ”för mycket” och ”fel ställe”). Men många av de kemiska föreningar och grundämnen som förekommer i skräpet som dagens samhälle producerar omvandlas varken till nytt liv eller något harmlöst.

Detta behöver vi ta hänsyn till för att undvika att skapa farliga eller besvärliga situationer för kommande generationer. För oss och annat liv.

Vare sig det är växthusgaser, metaller, plaster, läkemedel eller annat som av en eller annan anledning har blivit ”skräp” i våra ögon.

Inget försvinner.

Jag plockade ihop en kubikmeter plast och två kubik metall ur slänten ner mot sjön. Det var såväl mediciner, och detaljer till mjölkmaskiner, slangar som ett badkar, plastsäckar, målar(?)burkar och däck. Och mycket mer. Sånt man inte längre behöver helt enkelt.

Men inget försvinner.Jag plockar, sorterar och ser till att det kommer iväg till återvinning. Det är hyfsat irriterande.

Mycket av det ohållbara våra samhällen producerar kan man inte hantera och neutralisera i efterhand, hur mycket resurser och pengar man än lägger på det.

Jag grunnar vidare på vad som inte syns, incitament och ansvar. Vår hjärna har inte lämnat slit-och-släng kulturen.

Om jägaren eller den tidige bonden slängde ett uttjtänt träredskap eller matrester så tog andra organismer i naturen snabbt hand om det.

Men eftersom det inte finns något, eller tillräckligt med, liv som frodas av det skräp vi sprider omkring oss så bör vi ändra attityd till vår relation med natur och övrigt liv.

Vi förgiftar trädet vi äter frukter av och kapar grenen vi sitter på.

Vissa saker försvinner. Kulturer, liv och samhällen. Jag hoppas innerligt vi kan ändra attityd och förhållningssätt till naturen och oss själva så att vi kan leva tillsammans under lång tid framöver. För det här håller inte länge till.

/Martin

2 tankar på “Det man inte längre behöver”

  1. Deprimerande att se hur folk slänger allt möjligt i skogen. Har sett allt från trasiga påsar med hushållsavfall till kylskåp och dammsugare under mina dagliga promenader

    Svara

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: