Sjöbrisen kallades förr solgångsvind eftersom den vred, ändrade riktning, under dagen. Sjöbrisen börjar vinkelrät mot strandlinjen, men vrider under dagens lopp till att framåt kvällen bli nästan parallell med strandlinjen. Vindvridningen följer någorlunda solens vandring på himlen.
Under dagen kommer vinden att vrida medurs. På ostkusten innebär detta att det börjar med en ostlig vind som till kvällen vridit på syd. På Västkusten vrider sjöbrisen upp på nordväst framåt kvällen. Denna vridning föranledde sjöfolk förr i tiden att kalla sjöbrisen för ”solgångsvind”.
Sjöbrisen utgör ett vindsystem där det blåser in mot land nära havsytan, stiger med termiken över land och därefter strömmar ut mot havet igen på högre höjd för att slutligen, på grund av avkylning, sjunka mot havsytan igen. Detta ”sjöbrishjul” uppträder som ett gyro, det vill behålla sin rotationsaxel i samma riktning i rymden.
Men moder jord roterar och denna rotation påverkar alla rörelser som följer med rotationen genom att, på norra halvklotet, vrida dem medurs. Det är denna rotation (via ”Coriolikraften”, se kapitel Corioli) som gör att vinden roterar moturs runt lågtryck och medurs runt högtryck med följden att lågtrycken inte omedelbart fylls ut av högtrycken. Sjöbrishjulet kommer att vridas medurs under dagen (moturs på södra halvklotet).
