TT-FLASH:
Astronauten Neil Armstrong, den första människan på månen, är död, uppger nyhetsbyrån Reuters.
TT-FLASH:
Astronauten Neil Armstrong, den första människan på månen, är död, uppger nyhetsbyrån Reuters.
Professor F. Sherwood Rowland har avlidit vid en ålder av 84 år meddelar University of California.
Rowland var med och beskrev hur freon bryter ner ozonet i stratosfären. Han lade i och med detta grunden för att vi människor har undvikit en global katastrof. För upptäckten belönades han med Nobelpriset i kemi 1995 tillsammans med Mario Molina och Paul Crutzen.
Forskarna beskrev hur en enstaka kloratom kunde bryta ner hundratusentals ozonmolekyler i stratosfären. Samma ozon som skyddar livet på jorden från solens skadliga UV-strålar.
Rowland bidrog även till att fästa uppmärksamhet på de konsekvenser som skulle uppkomma till följd av fortsatta utsläpp av freoner. Han fick motstå mycket kritik, både på grund av eventuella ekonomiska konsekvenser för freonindustrin och till följd av att forskare tidigare hade visat att freon var väldigt stabilt och därmed antogs inte vara skadligt för miljön.
Att freon är stabilt var en del av problematiken, när de väl hade hamnat i stratosfären så blev de kemiska föreningarna kvar och fungerade tillsammans med partiklar och UV-strålning som katalysator för att bryta ner ozonet, molekyl för molekyl.
En av många fascinerande trådar i historien är att Rowland och hans kollegor arbetade intensivt med att varna för konsekvenserna av fortsatt obegränsat nyttjande av freon på basis av teorier och laboratorieexperiment.
De gjorde detta flera år innan man hade tillräckligt känsliga instrument för att med stor säkerhet mäta de förändringar som skedde i atmosfären. På 1970-talet fick man motstå mycket kritik. Tex sade DuPonts ordförande att teorierna bakom ozonnedbrytningen var: ”a science fiction tale…a load of rubbish…utter nonsense”.
Bakgrunden till uttalandet från DuPont och många andra anklagelser som Rowland och kollegorna fick motstå var inte baserade på fakta eller vetenskap, utan styrdes av särintressen. (Och paradoxalt nog gjorde inställningen hos förnekarna att de förlorade marknadsandelar eftersom de var långsammare än sina konkurrenter att utveckla mindre skadliga lösningar.)
I mitten av 1980-talet upptäckte forskare att ozonskiktet var onormalt tunt ovanför Antarktis. Det var då inte bara fråga om att man hade bättre instrument att mäta med. Ozonskiktet var så tunt att man till en början trodde att det handlade om mätfel eller felaktiga instrument.
Som ett resultat av forskarnas vetenskapliga arbeten och idoga arbete med att kommunicera sina resultat så skapades avtal där nationer enades om att begränsa utsläppen av freoner. Detta ledde senare fram till Montrealprotokollet.
Mänskligheten har Rowland, Molina och Crutzen (och många andra) att tacka för att vi undvikit ett av många globala, och antropogena (av människan skapade) hot. Hot mot såväl oss själva som stora delar av övrigt liv på planeten.
Under de senaste decennierna var Rowland engagerad i forskning kring människans påverkan på klimatsystemet och global uppvärmning.
Vid ett möte i Vita huset 1997 angående klimatförändringar sade Rowland:
“Isn’t it a responsibility of scientists, if you believe that you have found something that can affect the environment, to do something about it, enough so that action actually takes place?
If not us, who?
If not now, when?”
F. Sherwood Rowland dog i lördags den 10 mars 2012 i sitt hem i Californien, USA.
/Martin