Tag - miljö

SVT Forum sändning om EU och klimat

I fredags den 9 oktober modererade jag ett samtal mellan miljöministern, EU-parlamentariker, näringslivsrepresentanter och NGO’er. Nedan finner ni en länk till SVT Forum som spelade in seminariet, samt hålltider för de olika delarna.

SVT Forum: ”Inför klimattoppmötet i Paris – vad vill EU?
Vad Sverige och EU kan bidra med i förhandlingarna? Med bl.a. klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), EU-parlamentarikerna Linnéa Engström (MP), Fredrick Federley (C) och Christofer Fjellner (M), m fl. Från 9/10.”

Först får vi ett välkomnande av Klas Jansson från arrangerande Europaparlamentets Informationskontor. Länk till deras egen bevakning av seminariet ”Sverige, ett förebildsland inför klimattoppmötet i Paris?”.

00:01-00:11 håller jag (Martin Hedberg) en tio minuters introduktion till klimatfrågorna.

00:11-00:25 berättar Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, presenterar EU-kommissionen ståndpunkter inför Parisförhandlingarna. Länk till texten ”Europaparlamentets resolution av den 14 oktober 2015 om ”Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris””.

00:25-01:01 följer en paneldebatt med rubriken ”Vad behöver hända i Paris?” I den deltar Svante Axelsson (Generalsekreterare Naturskyddsföreningen), Ann-Christin L Frickner (gruppledare i Centern i Upplands-Väsby samt styrelseledamot i Klimatkommunerna), Mattias Goldmann (VD tankesmedjan Fores) samt Maria Sunér Fleming (ansvarig Energi och Klimat vid Svenskt Näringsliv).

01:01-01:39 tar EU-parlamentarikerna Linnéa Engström (MP), Fredrick Federley (C) och Christofer Fjellner (M) upp en ny paneldebatt med titeln: ”Vad kan Sverige och EU göra under och efter Parismötet?”.

01:39-01:58 frågar och resonerar jag med klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) kring Parismötet, hur de har arbetat inför det, samarbeten, problem, möjligheter, vad vi kan förvänta oss för resultat mm.

SVT Forum bandade seminariet. Tidigare hade vi en länk som bara fungerade första dagen de sände programmet. Men länken ovan är uppdaterad och leder till det bandade inslaget på SVT Forum.

Mycket nöje.
/Martin

Agile systemutveckling på miljöproblem?

Agile systemutveckling

På senare år har det utvecklats en effektiv och pragmatisk metod att utveckla mjukvara, ”Agile software development”. Jag frågar mig nu om man kan använda samma eller liknande metoder för att utveckla lösningar och förändringar som medför minskad miljöbelastning, ökad ”hållbarhet” och andra mål som hänger i luften och där det mest är stora organisationer och riktiga entusiaster som idag har möjlighet att positioner sig rätt.

Nedan följer en 15 minuter lång video där Henrik Kniberg går igenom principerna tillämpade på systemutvecklingsprojekt. Henrik är en passionerad föregångare när det gäller Scrum, XP, Agile och liknande metoder som vänder upp och ner på gamla tröga och långsamma och metoder. 

Scrum, XP och Agile development anpassar sig till verkligheten, både omgivningens krav, konkurrenter, kostnader och det egna teamets förmågor att leverera. Det är helt enkelt en verklighetsbaserad metod att utveckla mjukvara och att göra det på ett sätt som medför att man levererar det nödvändigaste först, och i tid, för att därefter bygga vidare utefter förutbestämda visioner och med hänsyn till erfarenheter man plockar upp på resans gång.

Min fråga är nu om man kan använda samma eller liknande metoder för att lösa några av de många miljöproblem som vi människor har skapat. Vare sig det handlar om systemförändringar, incitament, prylar, tjänster eller nya funktioner som gör att vi gör mer rätt och mindre fel.

Vilka individer eller beslutsfattare skulle sitta på de olika positioner som Henrik belyser i videon? Vilka är PO (Produktägare) och vilka visioner har de? Vilka är Stakeholders (Intressenter)? Vilka User stories har vi? Hur får vi resurser att genomföra det vi vill utveckla?

Efter ett antal konferenser och workshops upplever jag att det ofta uppstår konflikter mellan det perfekta och det tillräckliga. Skall man få något gjort får man göra som när man bestiger berg: Börja gå i rätt riktning. Det är också viktigt att ha en realistisk uppfattning om hur lång tid saker tar att genomföra. En viktig funktion i det sammanhanget är att kunna säga nej till alltför fantastiska produkter, börja med realistiska mål och gör det som är viktigast först.

En annan viktig sak Henrik lyfter fram är att vi inte vet exakt hur framtiden ser ut. Det kan jag skriva under på. Men vi kan veta ungefär i vilken riktning den utvecklas -den står i alla fall inte still! 

En bit in i videon kommer han till en punkt som många projektägare säkert stött på: Skall vi bygga rätt produkt, skall vi bygga produkten rätt eller skall vi bygga den snabbt? Givetvis vill man uppfylla alla tre, men vi måste då även inse att vi inte kan prioritera alla tre. Vi tvingas göra lite avkall på var och en för att fånga tillräckligt mycket alla tre.

Precis samma problem har man i miljö- och klimatfrågor. Vi behöver ställa om från verksamheter som genererar växthusgaser, aerosoler (partiklar), skogsskövling, överfiske, övergödning, utrotning av växter och djur, spridning av gifter mm… Vi måste göra det nyss, men gör man det så skapar man andra helt oacceptabla problem, tex brist på mat och energi, ekonomisk och geopolitisk instabilitet mm. 

Det håller inte.

Nu börjar det hända saker, inte bara bland entusiaster utan just nu kanske främst bland institutionella placerare, investerare och multinationella företag. En del formligen springer fram för att positionera sig rätt när man nu ser att marknaden flyttar sig. Jag kommer nyligen från två olika seminarier där stora organisationer som Maersk, SCA, LKAB, Volvo, GE, Storebrand, KPA och AP-fonderna visat tydlig riktning om vart de är på väg. De gör det inte främst av moraliska skäl utan för att generera bra riskjusterad avkastning på kapital. Man vill positionera sig relativt globala trender och man strävar efter finansiell stabilitet. 

Frågan är inte om marknaden förändras utan var, när och hur. Agile och Scrum kan hjälpa liten som stor att hänga med. Både att förflytta samhället i rätt riktning och att positionera sig själv när samhället förändras. Det handlar mindre om att bygga saker och mer om att förstå hur systemet förändras och vilka incitament som kommer att förändras och i vilka riktningar.

På 15 minuters video hinner Henrik gå igenom en hel del och lite till. Första gången kan man se den bara för att förstå Agile mjukvarutveckling. 

Se den sedan en gång till och fundera på hur man kan använda Agile för att finna lösningar på miljö- och klimatproblem!

/Martin

Den starka elbilen och att värna miljön

Näringsminister Maud Olofsson och USA:s biträdande energiminister Alexander Karsner skriver i dag, när Alemdalsveckan börjar, på DN Debatt om en satsning där Sverige och USA samarbetar för att ta fram en ny plug-in hybrid. Man inleder med att konstatera att: Klimatförändringarna är en global utmaning av historisk dimension. Ska vi kunna finna en hållbar väg framåt krävs ny teknik och nya lösningar. Men för att hitta dessa måste vi samverka över nationsgränser.”

Det är korrekt och satsningen är lovvärd. Det är också bra att starka politiska företrädare öppet förkunnar att klimat- och miljöfrågorna sannolikt är ödesfrågor för mänskligheten. Men satsningen är främst ett sätt att värna om välfärd och transportmöjligheter. Det är viktigt, men inte tillräckligt.

Om näringsministern verkligen vill minska miljöpåveran så vore det effektivare att verka för att minska brytning av fossilt kol. Man kan argumentera att vi behöver starka elbilar för att kunna upphöra med olja, gas och kol. Men ingen har offentligt resonerat om hur detta skall gå till, hur vi skall fasa ut fossilt kol.

Ge inte sken av att initiativen med elbilar (vindkrafterk, utsläppsrätter, Kyotoavtal mm) är kraftfulla åtgärder för att minska klimatpåverkan. Kom till saken: En nödvändig, men kanske inte tillräcklig, åtgärd innebär upphörande av kolbrytning, avskogning av regnskog (mm). När näringsministern (varför inte statsministern?) agerar kraftfullt och över nationsgränserna inom dessa områden, då börjar vi närma oss något som kan kallas ansvar för att minska klimatpåverkan.

Missförstå mig inte, starka elbilar, vindkraftverk, handels med utsläppsrätter mm är bra initiativ, men överdriv inte dess betydelse i relation till vad som verkligen behöver göras.

Det är lätt att misstänka att elbilens pånyttfödelse är en reaktion på ett högt oljepris. Kanske har man börjat förstå en del av konsekvenserna av peak oil?

Har man förstått konsekvenserna av ett klimat i förändring? Har man förstått vad som orsakar klimatförändringar? (Tips: det är inte för få elbilar) Har man förstått vad som verkligen behöver göras?

The real deal

Ett nödvändigt, men kanske inte tillräckligt, villkor för att få hejd på klimatförändringarna är att sluta tillföra växthusgaser till atmosfären. Och att göra det i tillräckligt god tid innan hav, växter och marker netto börjar tillföra växthusgaser till atmosfären!

Nästa stora (STORA) problem vi människor kommer att stå inför är att naturen går om människan som netto utsläppare av växthusgaser. Då genereras klimatförändringar utan att vi fått någon nytta av källan (vi gör ju en del bra saker med de fossila bränslena innan de blir t ex koldioxid) Och det kan ske inom något eller några tiotals år

Tänk inte bara på människans utsläpp och idag (ca 8 miljarder ton kol/år). Fundera de totala flödena av växthusgaser på planeten. Naturen ”andas” drygt 200 miljarder ton kol/år. Just nu andas skog, mark och hav in, men om några år sker troligen en utandning. Om den sker så kommer naturen troligen att ”andas ut” i ett par hundra år. Eller tusen år. Eller mer. Naturens eventuella utandning av koldioxid och metan är beroende av hur mycket växthusgaser vi släpper ut idag.

Vi bör koncentrera oss på att antropogent absorbera storleksordningen 10 miljarder ton kol/år. Från och med nu.

Det är det som är den stora, verkliga utmaningen. Att absorbera mer än vi släpper ut. That is the Real deal.

En menigslös debatt

Häromdagen lät en inflytelserik och seriös svensk affärstidning, Dagens Industri, publicera en artikel av en svensk affärsman, Per-Olof Eriksson, där denne gav uttryck för att klimatfrågorna var överdrivna och att vi kunde elda hur mycket olja som helst utan att det skule påverka klimatet. Vidare frågade sig skribenten om det var rimligt att anta koldioxid skulle kunna utgöra ett hot ”Kan verkligen klimatet vara hotat av livets gas?”.

Jag och många med mig berördes av artikeln och som försvarare av kunskap och det fria ordet började jag genast fundera på hur man skulle kunna bemöta artikeln. Det fanns så många infallsvinklar, så mycket kunskap att överbrygga och så många bra argument, så var skulle jag börja?

Ja säg det? Det är ibland uppenbart att det inte finns några större sannolikheter att vetenskapligt väl underbyggda arbument kommer att gå in. Inte heller moraliska argument kommer att bita. Det är helt enkelt så att det finns människor som inte vill förstå.

Det sorgliga i sammanhanget är att Dagens Industri valde att publicera artikeln. Publicerandet av artikeln balanserades till viss del av en kommentar i DI av Stefan Lundell. Tilläggas skall att Dagens Industri de senaste åren har haft en rad mycket väl underbyggda artiklar som handlat om klimat och miljöfrågor. I det perspektivet ter sig publiceringen av Per-Olof Erikssons artikel ännu märkligare.

Sorgligt är också att inte Svenskt Näringsliv aktivt tagit avstånd från artikeln. Svenskt Näringsliv som säger sig ta klimatfrågorna på allvar och som ställer sig bakom FN’s klimatpanels slutsatser. Slutsatser som Per-Olof Eriksson uttalanden står i skarp kontrast till.

Inom vilket annat område tillåts amatörer och lekmän få så stort utrymme? Det finns säkert en och annan kärnfysiker som har idéer om hur man skall bota cancer, men vem släpper fram dem? Och varför skulle man det? Om du har ont i en tand, låter du rörmokaren ta hand om den bara för att han har tänger? Skulle du anlita tandläkaren för att bygga om husets värmesystem? Ringer du efter en meteorolog när du skall ha hjälp med deklarationen?

Men när det gäller klimat-, miljö- och ekosystemtjänster… Då minsann, då går det bra att att hämta ”fakta” från ekonomer, svetsingenjörer och andra i sammanhanget tyckare!

Den mest genomarbetade, solida och trovärdiga kunskapen kring atmosfär, hydrosfär, kryosfär, geosfär och biosfär finns sammanställd av IPCC, FN’s klimatpanel. Sök kunskap där. Framsteg sker kontinuerligt som kan göra en del av IPCC’s sammanställningar obsoleta, men den nydanande kunskapen kommer inte från förnekare, den kommer från forskare som kommer att vara representerade i nästa utgåva från IPCC.

Angående Per-Olof Eriksson och andra förnekare så sade en arbetskamrat så klarsynt: -Varför kan man inte skippa alla långa utläggningar och bara säga ”Han har fel”?

Dumpade oljepriser genom hela historien

Ända sedan människan började använda fossil energi så har producenterna dumpat priserna på denna energi.

Priset på olja. kol och naturgas står inte i proportion till kostnaderna för konsekvenserna och de låga priserna på fossil energi medfört att vi inte har haft tillräckligt marknadsmässiga incitament att skapa oss ene egen inhemsk produktion av energi för att skapa välfärd.

Vi har baserat vår tillväxt och välfärd på illusionen om att det under överskådligt lång framtid dels skall finnas tillgång till fossil energi, dels att dess pris inte skall stiga för mycket relativt vår betalningsförmåga.

Men tillgången till fossil energi är begränsad och det finns inga prisgarantider.

För att både värna om klimat/miljö, men kanske i ännu större utsträckning för att värna om vår välfärd bör vi snarast ställa om till att bli fossilfria och generera välfärd (tillväxt mm) utan att bryta mot grundläggande fysikaliskt och mänskligt sunt förnuft. Det innebär att man inte förbrukar mer än man har och att man ser till att naturen har kapacitet att bära våra laster och förnya ”våra” resurser.