Av Martin Hedberg
I det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Lunatic beskriver forskare sambandet mellan kosmiskt stoft och globalt klimat. Vi bombarderas ständigt av detta stoft, men de brinner upp vid inträdet i atmosfären.
Vår egen måne, som ju saknar atmosfär, är däremot mottaglig för detta kosmiska stoft. Där ligger det inaktivt i tusentals eller miljontals år. Det kan närmast beskrivas som en reaktiv form av joniserat mångrus. Om det släpps ut i en planets atmosfär så kan det mutera och bilda så kallade värmekapacitanser. Dessa påverkar såväl strålningsbalans som magnetfät. Detta skulle kunna förklara förekomsten av såväl global uppvärmning som jordbävningar och att GPS-mottagare ibland navigerar fel.
I samband med de amerikanska månlandningarna på 60- och 70-talet fick man med sig mycket små mängder av detta stoft till Jorden. Det mesta finns nerkylt i specialbyggda cisterner, men en liten del tros ha följt med i månlandarnas stabiliseringspontoner.
Som bekant förlorade man en av rymdkapslarna i Stilla havet (en av astronauterna fick panik efter landningen och sprängde upp en nödlucka varvid kapseln sjönk innan man han fixera den. Astronauten räddades dock). Forskare befarar nu att rester av detta reaktiva joniserade mångruset spridits med havsströmmarna.
Forskarna ser nu två utvägar. Antingen att man försöker bilda antijoniserade kallkapacitanser från det lagrade mångruset eller att man påskyndar arbetet med en expeditionen till Mars. ”Att mixtra med varm- och kallkapacitanser innebär för stora risker” säger en högt uppsatt stoftolog som vi talat med ”Vi ser större möjligheter att lyckas med en marsexpedition”.
Expeditionen, som kallas Mars Ipulami, behövs för att hämta marsstoft. Med dess hjälp skulle man kunna kontrollera och balansera vårt klimat här på jorden samt stabilisera magnetfält. Det kan via kaskadeffekter troligen även ha en lugnande effekt på finansmarknaden. Men även en sådan expedition är förknippad med stora risker. Det gäller att inte få med sig för mycket marsstoft tillbaka. Det kan skapa obalanser såväl här på jorden som på Mars.
Men det är riktigt bråttom. Skiften av det här slaget har inträffat förr och historien lär oss att alla inte är medvetna över vad som egentligen sker. ”Har vi otur så kan hela Mars tippa över och bilda en ny måne”, avslutar stoftologen. Då får vi lägga Mars till handlingarna och istället blicka framåt.
/Martin