Tag - jetvindar

Rossbyvågor, bergskedjor och värmeböljor

De senaste dagarna har jag fått ett flertal frågor om hur avsmältningen av isarna i Arktis hänger samman med jetvindar och värmeböljor. Jag tänkte göra en podcast kring det (i synnerhet som det inte kom med i PRI:s program häromdagen), men innan dess vill jag bjuda på lite resonemang kring fenomenen.

Här en video där tre experter, Mike Mann (Penn State), Jennifer Francis (Rutgers) och Noah Diffenbaugh (Stanford), under moderering av Markeya Thomas från Climate Signals, diskuterar och sätter de pågående värmeböljorna i perspektiv av global uppvärmning, förändrade jetvindar och klimatförändringar.

Som vi påtalat i de senaste artiklarna här på bloggen så är vädret vi upplever just nu en konsekvens av minst två klimatrelaterade faktorer. Dels att en högre temperatur ökar sannolikheten för varma tillfällen. Dels att jetvinden meanderar, böljar och rör sig, på annorlunda jämfört med förr vilket skapar blockeringar av högtryck.

Detta skapar i sin tur torka, missväxt och förutsättningar för omfattande bränder på en del ställen, medan det på andra ställen rasslar ner lågtryck på löpande band vilket skapar översvämningar.

Man diskuterar även att klimatmodellerna förefaller konservativa, dvs att verkligheten visar sig vara lite värre än de redan alarmerande svaren vi får från modellerna om hur väder och klimat kan komma att utvecklas.

Vill man veta lite mer i detalj hur det förhåller sig med kopplingen mellan Rossbyvågor, jetvinden, vågnummer och väder så kan man kolla in nedanstående film. Jennifer Francis (Rutgers University) höll en föreläsning om detta i mars 2018 och Kai Kornhuber (Climate Analytics) förklarade Rossbyvågor och resonans i en video 15 april, 2016. Nedanstående video är en kombination av dessa.

Kai nämner ett underbart begrepp: ”High Amplitude Quasi-stationary Synoptic Rossby Waves”. Rossbyvågorna hänger ihop med jetvinden och styr var det kommer att vara hög- och lågtryck. Dessa ger som bekant varmt respektive blött väder.

Rossbyvågorna kan beskrivas vara sammansatta dels av fritt propagerande vågor (freely travelling waves) som har med jordrotation och instabilitet i atmosfären att göra, dels tvingande vågor (forced waves) som har med bergskedjor och temperaturkontraster mellan hav och land att göra.

I normala fall är det 6-8 vågor runt planeten. I dessa fall dominerar den fritt propagerande vågen och vädret växlar mellan högtryck och lågtryck inom ett par dagar (när dessa passerar över oss).

Men när vågtalet sjunker så börjar de tvingande vågorna dominera. Då stannar vågrörelsen upp. Högtrycken ligger kvar på samma ställe i veckor och månader och detsamma för lågtrycken som rör sig över samma område lika länge. Det är en sån situation vi ser idag med långvarig värme över stora delar av Europa. Vi såg det även år 2003 -när tiotusentals människor omkom i Sydeuropa. Och det inträffade 2010 när Ryssland hade värme, missväxt och bränder -och det var svåra översvämningar i Pakistan.

Det här är fascinerande -och skrämmande: Vi har fått en situation där vågrörelserna mellan kylan i Arktis och värmen över ekvatorn kommer i egensvängning, resonerar, med bergskedjorna. Rossbyvågorna stannar då upp (eftersom bergen inte flyttar på sig) och vädret blir monotont. Värme på samma ställe och regn på andra. Och eftersom det står still så här så får vi värmebölja/torka/missväxt/bränder på vissa områden och översvämningar på andra.

Jag tjatar om det ett par gånger till: Under en istid är det 3-5 grader kallare, det är i det perspektivet man bör se ”Jordens medeltemperatur” och vad det har med klimatet att göra.
Nu har vi fått medeltemperaturen att stiga en (1) grad. Vi är dock inte i balans utan ytterligare förändringar som kommer att inträffa oavsett vad vi gör. Parisavtalet säger ”max två grader (med sikte på 1,5°C). Business as usual landar på 3-4 grader.

VI är alltså på väg mot en istid -fast åt andra hållet, och strävar efter att begränsa förändringen till max en halv istid åt andra hållet. Det är svårt att föreställa sig hur samhällen och civilisationen skulle klara av så stora förändringar på så kort tid. Det är faktiskt bättre att undvika de situationerna.

/Martin

Inte så konstigt med luftutbyte över ekvatorn

Ni som följt med i klimatdiskussionerna de senaste dagarna har troligen sett rubrikerna av att något unikt skett, att jetvinden har korsat ekvatorn. Denna händelse har dock fått löjeväckande proportioner!

Hur började diskussionen? Jo genom Robert Scribbler skrev en blog, som är hyfsat sansad och bland annat berör flödet av energi mellan hemisfärerna, förändringar i vågmönster, Gravitationsvågor, Rossbyvågor, Jetvindar, Quasi-biennial oscillation mm. I en bildtext spekulerar han att:

”…It’s the very picture of weather weirding due to climate change. Something that would not tend to happen under normal Holocene climate conditions. Something, that if it continues on a significant scale, may threaten seasonal integrity.”

Det framgår att Scribbler menar att det ena och andra skulle kunna inträffa i ett allt mer föränderligt klimat (även om han tar ut svängarna lite för mycket i påståendet att jetvinden nu flödar ”från pol till pol”).

Därefter gör Paul Beckwith en video som han lade upp sin sajt. Denna har blivit viral. Paul Beckwith tar ekvatorpassagen som beviset för att vi är i en ny klimatregim. Där konstaterar han bland annat att:

”The jet stream in the Northern Hemisphere has crossed the equator and joined up with the jet stream in the Southern Hemisphere. This is new behaviour, and indicates that climate system mayhem is ongoing.”

samt

”Welcome to climate chaos. We must declare a global climate emergency.”

Varför är det tokiga slutsatser? Jo därför att:

a) De båda hemisfärerna, avgränsade av ekvatorn, håller någorlunda tätt sig emellan men det är inget konstigt med att det sker ett luftombyte mellan södra och norra halvklotet. Den ”unika” (unprecedented) händelsen är inte så unik.

b) ”Händelsen”, att vindar med en viss hastighet blåser från ena sidan till ekvatorn till den andra, är en enskild väderhändelse, inte nödvändigtvis något kontinuerligt stadigvarande eller mer frekvent återkommande, dvs en klimathändelse.

c) ”Konsekvenserna”, att årstiderna skulle suddas ut till följd av denna väderhändelse är minst sagt spekulativa.

d) Observationen och slutsatserna som man gör är inte granskade eller publicerade i någon vetenskaplig tidskrift, peer-reviewed.

Det är sorgligt eftersom mycket av det andra som Paul beskriver är korrekt, att vi har en akut situation, att klimatet förändras snabbare än någonsin, att vi närmar oss tipping points i klimatsystemet, att klimatsystemet blir alltmer oförutsägbart, att havsströmmarna förändras, att Arktis värms upp snabbare pga förändrat albedo…

Men att använda en inte unik väderhändelse som en form av bevis för att vi nu har klimatkaos, det är osakligt och slår tillbaka på hans eget och många seriösa forskares arbete. (Ja, jag gör en distinktion mellan dem, just av den här anledningen).

Jag säger inte att vi inte har en akut situation. Vi förändrar klimatet på ett sätt som har fått och kommer att få mycket allvarliga konsekvenser. Och det finns mängder av underlag och bevis både för detta och för konsekvenserna på våra samhällen. Men vi skall inte göra hönor av fjädrar.

Skippa spekulationerna och ta fasta på det substantiella som faktiskt finns att tillgå om hur klimatet förändras. Det är skrämmande nog.

/Martin