Tag - Gävle

Modererar konferensen Consuming the Environment i Gävle

Idag var jag både föreläsare och moderator på konferensen Consuming the Environment på Högskolan i Gävle. Passande nog hölls den i lokalen Valhall.

Titeln och temat för konferensen var väl lite provokativ i den bemärkelsen att den inte återspeglade var deltagarna ansåg var en plausibel, men kanske sannolik, färdväg framåt. I alla fall som vi hållit på fram till dags datum.

Efter att rektor Ylva Feltholm och Landshövding Per Bill hälsat välkommen och inlett konferensen så var det min tur att skapa bakgrund och ramverket för var vi står i klimatsammanhangen idag.

Jag visade bilder från IGBP:s The Great Acceleration, jag förklarade växthuseffekten, kolcykeln, kolbudget samt efterfrågade visionärt ledarskap.

[smartslider3 slider=4]
Efter mig talade Åsa Persson, SEI, om politik och förhandlingar. Sedan tog Don Kulick vid och berättade en mycket gripande berättelse om hur minoriteter på Papua Nya Guinea resonerar. Och om hur vi vi Väst givetvis lurar dem på deras tillgångar och tillit om vi kan. Titeln var ”The Air we Breathe”. Tini Warg presenterade sin utställning och därefter år vi lunch.
Efter lunchen talade Terry Hartig om ”Communication about Nature and Health.”
Och efter honom Stephan Barthel om Social-Ecological Urbanism.
Det hela var en givande och intressant dag.
/Martin

Kallmassa och varmmassa

En karaktäristisk egenskap hos en luftmassa är dess temperatur. Därför beskriver man ibland en luftmassa genom att jämföra dess temperatur med temperaturen på underlaget som de strömmar över.

Luft som är kallare än den underliggande marken kallas kallmassa. De lägre skikten värms då av den relativt sett varmare marken, blir lättare än luften ovanför och börjar stiga. Detta sker i form av stora ”bubblor” av luft (termik) som lämnar marken och ersätts av kallare luft ovanifrån. Denna typ av vertikala rörelser är typiska för kallmassor som därför sägs vara labilt skiktade.

I Skandinavien är det vanligt med kallmassor i samband med att nordvästliga vindar sveper ner maritim Polar- eller Arktikluft från Norska havet över skandinaviska fjällkedjan. På hösten och för-vintern bildas kraftiga snöbyar längs östersjökusten då kontinental Polarluft strömmar ut från Ryssland och Finland. Kallmassan hämtar då fukt och energi från den (relativt sett) varma Östersjön. Fukten och energin bildar efterhand kraftiga snöbyar vid svenska kusten, så kallade snökanoner. Det var en sån situation som skapade snökaoset i Gävle 4-7 december 1998.

Sikten är oftast god i kallmassor (frånsett i nederbörd). Den goda sikten hänger samman med att luften är torr och ofta innehåller väldigt få stoftpartiklar. I kallmassor är vinden ofta byig och det bildas gärna vågor på sjön.

På motsvarande sätt definierar man en varmmassa som luft som är varmare än sitt underlag. Tvärtemot kallmassan är varmmassan stabilt skiktad då marken kyler de lägre skikten av luften som därmed blir tyngre än den varmare luften ovan. Denna konfiguration motverkar vertikala rörelser.

Det är vanligt med hög luftfuktighet i varmmassor och de innehåller ofta en mängd partiklar (sot, damm och luftföroreningar) som gör att sikten försämras. Dis, dimma, låga moln och duggregn är vanligt i varmmassor.

I varmmassan är vinden ofta stadig utan kraftiga skiften. Men däremot kan den variera markant med höjden -det är inte ovanligt med lugnt vatten och svaga vindar närmast vattenytan samtidigt som det råder betydligt kraftigare vindar 5-15 meter upp i luften!

Observera att samma luftmassa kan uppträda antingen som varmmassa eller som kallmassa. Det beror helt och hållet på temperaturen på det underlag som den strömmar över!