Tag - DN Debatt

Jag och Norman efterfrågar en kreativare kapitalmarknad

Idag publicerade DN Debatt en artikel skriven av mig och Peter Norman, tidigare Finansmarknadsminister, nu egenföretagare och styrelsearbetare. I den påtalar vi hur den enormt stora kapitalmarknaden (mer än två gånger Sveriges BNP) bör kunna ta ett större ansvar och vara mer kreativ i omställningsarbetet till ett mer hållbart samhälle.

Vi ger olika exempel och utvecklar cat bonds (catastrophe bonds), dvs katastrofobligationer mer i detalj. Det skall sägas först som sist att anledningen till att jag har lite mer koll på just cat bonds är att jag är med som grundare av ett företag, Entropics, som investerar i cat bonds genom en fond.

Nåväl, jag skall erkänna att det första jag själv tänkte på när jag för ett par år sedan hörde ordet ”katastrofobligation”, var att det lät cyniskt. Ett sätt att tjäna pengar på folks olycka? Men det är tvärtom, ingen i processen med cat bonds tjänar på att det blir naturkatastrofer. Det leder till att investeraren förlorar sina pengar. Eller förlorar och förlorar, pengarna övergår till förmånstagaren för återuppbyggnad av samhället som förstörts av naturkatastrofen. De används alltså till något nyttigt. (Fundera på vad dina pengar tar vägen om du förlorar pengar på börsen.)

Så länge som katastrofen inte inträffar så får investeraren avkastning på sitt kapital. Det är en kostnad som förmånstagaren få lägga ut så länge som de har skyddet av att det finns en obligation som betalas ut i händelse av naturkatastrof.

Cat bonds används främst vid lågfrekventa (osannolika/sällsynta) men väldigt kostsamma naturkatastrofer. Det handlar om stora jordbävningar, orkaner, dammbrott, stora skogsbränder osv. Sannolikheten är låg att de skall inträffa, men om de händer så kostar det mycket. Ofta mer än vad försäkringsbolag och återförsäkringsbolag har resurser till. Och det räcker inte med en stor orkan, det är först när den blir tillräckligt stor eller medför tillräckligt stora skador som obligationen ”triggas”. Det kan vara  att det blåser mer än x m/s, att luftrycket i cyklonen centrum är under y hPa eller att kostnaderna/skadorna överstiger z $. Mer om triggers och andra detaljer kan man läsa om på Artemis.

Räntan, ”kupongen”, som betalas ut är satt i relation till sannolikheten för att obligationen skall triggas skall inträffa plus en riskfri ränta. Och till skillnad från vanliga företagsobligationer eller investeringar i tex aktier så kan man faktiskt beräkna fysikaliska sannolikheter för att stormar, översvämningar och jordbävningar skall inträffa. ”Risk” blir därmed inte lika godtyckligt eller bara baserat på historiska händelser när det gäller cat bonds. En annan skillnad mot övriga kapitalmarknader är att cat bonds i princip är helt okorrelerad vanliga investeringar. -Förekomsten av naturkatastrofer påverkas inte av om börser, fastigheter, konst, guld… går upp eller ner.

Det är inte bara så att man kan skapa skydd för extrema händelser, man får också en värdering av vad det kostar att ha skydd. Det stimulerar företag och organisationer att öka säkerheten och minska sina risker. Det är inte minst viktigt i anpassningen till klimatförändringar.

Och ytterligare en fin sak i kråksången med att introducera extremväder och klimatrelaterade risker på kapitalmarknaden (förutom att tillgängliggöra deras pengar för de som är i behov av resurser) är att finansfolket direkt eller indirekt tvingas att fundera på naturkatastrofer och hur vi påverkar och påverkas av dem. Hur är det med sannolikheter för extremväder och hur de varierar med årstider, havsströmmar och klimatförändringar? Hur är det med El Niño/La Niña, ökar eller minska risken för tropiska cykloner i Mexikanska Gulfen? Påverkas förekomsten av vinterstormar i Europa av avsmältningen av isen i Arktis eller är det något annat? Påverkas sannolikheten för stormar och översvämningar i New York av temperaturen i Atlanten? Påverkar vi människor detta?

Nu kanske många av investerarna nöjer sig med de finanstekniska nyckeltalen och jargongen, men jag finner det ytterst intressant och värdefullt att belysa och analysera de bakomliggande fenomenen som ligger till grund för värdepappret och verksamheten.

Nåväl, det var det om cat bonds. Vi måste kunna skapa och frigöra mer, fler och andra innovationer och instrument som utnyttjar kraften i de ekonomiska systemen och reservoarerna för att göra världen lite bättre. Resurser som annars i alltför stor utsträckning rullar vidare i BAU-spåret. Och det har vi sett inte alltid leder rätt.

Att ytterligare engagera kapitalmarknaden kommer inte att vara tillräckligt för att lösa de problem vi står inför. Ärligt talat, många problem kommer inte att lösas alls. Men vi kommer inte heller att vara i närheten av att mildra eller hantera problemen om inte kapitalmarknaden växlar upp kreativiteten och innovationskraften med det uttalade syftet att göra världen lite bättre.

/Martin

Jag har landat

Kan man avstå från att flyga?

Oj vad många argument det finns för att man inte skall avstå från att flyga. De flesta handlar på ett eller annat sätt om att den individuella påverkan är försumbar. Både avseende ökad bränsleförbrukning (mina 75 kg är försumbara jämfört med hela planet) eller marknadspåverkan (min biljett är en liten affär jämfört med flygbolagens omsättning).

Men det finns varianter, tex att man klimatkompenserar, väljer ett bolag som flyger med inblandning av biobränsle eller att man helt enkelt inte hinner om man skulle välja ett alternativ till flyget.

Alla argument kan motiveras, och kritiseras.

Saken är den att vi vill flyga och vi letar febrilt, eller inte alls, efter ursäkter som motiverar det.

Men om man helt enkelt låter bli, hur skulle det te sig? Ja menar de flesta människor flyger ju inte alls. Det är ju vi i väst som lever i en egen (kol)bubbla där vi tycker det är normalt att göra en eller två semesterresor och ett par tre tjänsteresor per år. Inget konstigt med det. Alla gör ju det?

Ett par konstaterande, som randvärden:

  1. Flyget är inte miljömässigt hållbart. Många andra saker (de flesta) kan vi ersätta med fossilfria alternativ, tex energi till bilar, lastbilar, stålproduktion, uppvärmning av hus, för att generera el osv. Men att flyga på något annat är flygbensin (tex el eller vätgas) låter sig inte göra i dagsläget. Att använda biobränsle är inte lika dåligt som fossilt kol, men produktionen är inte okontroversiell och det sker i alla avseenden en undanträngning av nyttjandet inom andra områden.
  2. Det är ingen mänsklig rättighet att flyga. (Och vore det så, så är det många på kö före oss att nyttja den rättigheten.)
  3. Vi behöver halvera våra utsläpp varje decennium, dvs minska dem med ca 7% per år, för att ha en rimlig chans att klara 2°-målet. (”Rimlig” betyder 67% chans, dvs odds sämre än rysk roulette). Btw så motsvarar 2°C en halv istid, fast åt andra hållet. Tex kommer havsnivån att stiga med flera meter in om loppet av ett par hundra år.
  4. Flyget står för en stor andel av våra koldioxidutsläpp, och än mer signifikant blir andelen om man inser att merparten av våra resor är nöjesresor. Det är den för många enskilt största och samtidigt lättaste delen att avstå från om man vill minska sin klimatpåverkan.
  5. Walk the talk. Jag och andra, privata som publika personer, som är engagerade i klimat-, energi- och systemfrågor, påverkar mer än bara med våra egna fotavtryck. Dessa personer visar vad som är möjligt och inspirerar andra till förändring. Man kan kalla dem rebeller, föregångare eller ledare. (Många menar att den verkliga ledare är den som följer en rebell och därmed gör agerandet till mainstream.)

Jag har också bidragit med min beskärda del av höjningen av halten koldioxid i atmosfären genom bilresor, flyg, varmluftsballong, samt flygandet under min tid i Försvarsmakten (Jo att öva och observera väder är nödvändigt, men många flygtimmar hade kunnat vara ogjorda också).

Jag har på intet sätt gjort uppoffringar eller varit rebelliskt tidig med det ställningstagande jag nu avser göra. Jag har tidigare hellre åkt tåg än flugit och hellre cyklat än åkt fossil bil. Detta inte bara av miljöskäl, utan helt enkelt för att jag tycker om att både åka tåg och cykla.

Jag har stöttat folk som avstått från flyg och annat med oproportionerligt stor klimat- och miljöpåverkan, tex köttkonsumtion. Jag har också tryckt på att betydligt större ansvar bör läggas på de individer som har makt över systemen. Ledningen för SAS har tex mycket mer ansvar för flygets utsläpp än min granne som är barnmorska och vill åka på semester. SAS ledning kan enkelt minska utsläppen med säg 10% genom att ställa in var tionde avgång, medan min grannes agerande inte har i närheten så stor inverkan.

Men en del av poängen med frivilliga individuella åtagande är att det inte gör så ont som många tror. Det går att låta bli att flyga och fortfarande leva ett gott liv, i många fall bättre. Om det nu var en uppoffring så var det ju bara ett par dagar per år som jag var tvungen att göra den. Det är liksom inte om att inte få äta frukost.

Jag och några vänner och andra offentliga personer har i dagarna författat en debattartikel som kommer att publiceras på DN Debatt i morgon 3 juni. Syftet är att kommunicera magnituden på den klimatkris vi står inför och att individuella åtaganden faktiskt spelar roll.

Mina övergripande mål sedan slutet av 90-talet har varit att leva allt mer hållbart, minska mina ekologiska och fossila avtryck och sprida kunskap så att andra kan fatta aktiva och välgrundade egna beslut. Jag har i detta värv gjort många aktiva val, tex investerat i solenergi och vindkraft och jag åker som jag sade tidigare hellre tåg än flyg.

Men nu tar jag ett steg till. Jag avstår från att flyga helt och hållet. Semesterflyg går ju fetbort, likaså jobbresor där det finns andra alternativ, även om det innebär mer tid och högre kostnader. Och finns det inget alternativ till flyget så behöver jag inte göra resan alls.

Finns det något som kan få upp mig i luften? Ja, tex om det gör skillnad av hälsoskäl för mig eller närstående, eller om jag genom flygresan kan göra en stor samhällsinsats, då tar jag den.

Men då kommer jag också att kompensera de utsläpp som resan medfört. Och kompensationen kommer att vara fysisk, kolatom-för-kolatom, eller tom lite mer. 150% av det kol som min eventuella resa genererat skall jag gräva ner i marken i form av biochar, pulveriserat träkol. Jag överkompenserar alltså lite när jag ändå håller på.

Att elda fossilt kol är ingen mänsklig rättighet. Det är däremot resilienta ekosystem och stabilt klimat. Jag skall bli fossilfri mycket snabbare än övriga samhället.

/Martin