Av Martin Hedberg
Idag första januari så regnar det på frusna vägbanor i Götaland, Svealand och längs med Norrlandskusten. Detta skapar halka som dessutom är svår att upptäcka med blotta ögat. Ta det försiktigt, både på vägar och om du är ute och går. I nordvästra Svealand och Norrland faller det snö, lokalt rikligt. Det är även blåsigt såväl till sjöss som till fjälls. Och det toppar vi med högt vattenstånd i Bottniska viken.
Om det är möjligt så kan det vara bra att vänta till morgondagen med att resa för att undvika de värsta problemen, i alla fall i trafiken.
Så mycket tidigare än så här kan det inte bli. Årstiden i södra Sverige är just nu något mellan höst och vår, dock inte vinter. Men att upptäcka årets första fjäril, en nässelfjäril, redan den första januari, det känns lite… annorlunda.
Jag är van vid att det är en citronfjäril och att det sker i maj. 😉
Nässelfjäril 1 januari, 2012. Den gick troligen och lade sig i Julita i Södermanland hösten 2011, vaknade lite för tidigt i Nacka utanför Stockholm.
Sett till de de torra meteorologiska definitionerna av årstiderna så är det fortfarande höst i den södra tredjedelen av landet. Vinter har det blivit i norra Värmland, norra Västmanland, Gästrikland och norrut med (undantal av norrlandskusten ett par kilometer in i landet där det också fortfarande är höst).
Förvisso var det minusgrader i större delen av landet de sista dagarna i december, men det varar/varade inte tillräckligt länge för att vintern skulle få fäste i söder (skall vara minst fem dagar i sträck). Och nu blir det mildare ett par dagar till.
När jag nyss var ute för att lyfta upp en säck ved på ett släp så fann jag fjärilen när den, sakta, försökte finna sin roll i tillvaron. Fjärilen har troligen övervintrat i vedsäcken och vaknat bryskt när jag flyttade den. Den gjorde en skarp kontrast till frosten och den frusna marken.
Fjärilen fick mig att minnas en scen ur en TV-sänd Science fiction för ca 30 år sedan. Jag antar att det var Star Trek. Man skulle skicka hem passagerare till jorden. Resan skulle ta tiotals år och för att överleva detta lät man söva ner sig på något finurligt sätt så att all biologisk aktivitet avstannade. En av passagerarna hade dock snott en annans plats. Kruxet var att dosen för att sövas var personligt anpassad: Han vaknade upp i sin glassarkofag när det var flera år kvar av resan.
Ungefär på samma sätt är det för denna nässelfjäril den första januari. Det är inte lätt att anpassa sig när det är både väldigt viktigt och väldigt bråttom.
http://www.youtube.com/watch?v=9Sq6GsWObJo&feature=player_detailpage
Det går inte fort för fjärilar i januari.
Fjärilen stretar sakta fram och breder ut sina vingar i hopp om att några solstrålar skall värma dess frusna kropp. Men det som väntar är ännu tätare moln och blötsnö. Och även om temperaturen hamnar på andra sidan nollstrecket kommande dagar så är det svårt att se hur den skall klara sig fram till sommaren. Vare sig det är höst eller ickevinter så är det i alla fall långt kvar till sol och sommar.
Inte nog med att kylan gör fjärilen långsam, den har inget vidare kamouflage så här års heller. I det perspektivet så är fjärilen en välkommen variation till de frusna äpplena som koltrasten annars äter på vår tomt.
/Martin
