Det här är ett inlägg som jag skriver till följd av argument jag hört genom åren om den svenska skogens förmåga att binda koldioxid. Argumentet är att skogen, genom att dess volymer (massa) ökar, bidrar till att binda koldioxid. Detta är givetvis bra.
Men…
När det gäller upptag av koldioxid med hjälp av biomassa så måste man vara lite försiktigt. Det är bra att skogen gör oss tjänsten att binda koldioxid. Men när vi eldar upp biomassan eller den förmultnar (träden blir trots allt gamla till slut), så frigörs ju samma mängd koldioxid.
Skogen
Så om jag använder skogens förmåga att binda koldioxid som ett argument för att kompensera mina fossila utsläpp så gör jag en logisk kullerbytta. Mitt bidrag till utsläpp ökar ju därmed om/när vi eldar biobränsle (eller biomassan förmultnar).
I ”debatten” hörs ofta att:
- Vi kan kompensera våra utsläpp av fossilt kol eftersom våra svenska skogar växer och tar upp koldioxid.
- Jag kör på biobränsle så det bidrar inte till nettoutsläpp.
Men bägge dessa argument kan inte användas samtidigt utan man måste välja en linje:
- Antingen slår man sig för brösten över att vi låter skogen ta upp koldioxiden. Men då får man inte förbränna biomassan efter det. Vi måste dessutom även förhindra den från att förmultna eller på annat sätt släppa lös sina kolatomer till atmosfären! Annars frigörs ju det fossila kolet vi så stolt låtit skogen binda.
- Eller så använder vi biomassa som bränsle. Men då kan vi inte argumentera för att biomassan kompenserar våra fossila utsläpp.
Vi måste välja retorisk linje.
/Martin