Orkanen Irma har vuxit till att bli den kraftigaste tropiska cyklonen som någonsin observerats på Atlanten. Irma är stor till ytan, har extremt kraftiga vindar och levererar länge på den nivån.
Vindar uppmäts till över 80 m/s, 300 kilometer i timmen, och diskussionen kommer åter upp om man skall skapa en sjätte kategori på Saffir-Simpson skalan. Detta eftersom man är så långt över gränsen mellan kategori 4 och 5. Det som talar mot det är att kategori 5 redan är definierad som ”Katastrof”. Kan något vara mer än det?
Irma har redan frigjort mer energi än alla fjolårets tropiska cykloner på Atlanten tillsammans. Och storleken spelar roll, dels givetvis för att det representerar den yta under vilka människor drabbas, men också för cyklonens förmåga att driva upp en ”storm surge”, storm våg som när den pressas in över land medför att havsnivån stiger med flera meter. Med en diameter på 130 mil skulle Irma täcka hela Centraleuropa.
Irma har också satt ett rekord i varaktighet. Irma kvalar in som en av de cykloner som under längst tid varit en ”major hurricane” på Atlanten, dvs kategori 3 eller högre. Irma har också varit en av de längsta som kategori 5 (just nu 65 timmar). Den cyklonen som man brukar jämföra med när det gäller rekord är Allen år 1980 med 72 timmar. Men då skall man veta att detta var sammanlagd som 5:a eftersom Allen varierade mellan kategori 4 och 5.
Mer rekord… Tittar man på hela planeten så har vi haft några riktigt kraftiga tropiska cykloner på Stilla havet. En av dessa var Haiyan som i november 2013 med förödande konsekvenser drog in över Filippinerna. Haiyan, som med rätta betraktas som en monstercyklon, hade 24 kontinuerliga timmar med vindstyrkor över 80 m/s. Irma har lagt till ett drygt haft dygn på det rekordet, hittills 37 timmar med kontinuerliga vindar över 80 m/s!
När det gäller maximal vindstyrka är Irma (83 m/s) en hårsmån från Haiyan (87 m/s).
With multiple Caribbean landfalls today, Hurricane #Irma is now tied for the 2nd-strongest landfall in recorded history, anywhere on Earth. pic.twitter.com/4CSOMGQIbD
— Eric Holthaus (@EricHolthaus) 6 september 2017
Vi har nu tre tropiska cykloner på Atlanten, Irma, Jose och Katia. Det i sig är ovanligt. Om Katia växer till sig till en kategori 3 under helgen, vilket inte är osannolikt, så kommer det att vara första gången någonsin sedan man observerat orkaner på Atlanten som vi har tre major hurricanes (kategori 3 eller kraftigare) samtidigt.
Inte nog med det, vi har redan nu innan vi peakar orkansäsongen (i mitten av september), haft en hel säsongsranson av kraftiga tropiska cykloner.
Om Irma behåller sin nuvarande styrka när hon gör landfall över Florida så blir 2017 det första året som två tropiska cykloner kategori-4 eller kraftigare gör landfall över USA.
Förväntad rörelse av cyklonen Irma’s centrum kommande dagar. Modell: ECMWF. Källa: Weather Underground.
Det här kommer troligen att bli ”The Big One” för Florida. Irma är i mångt och mycket en ”perfekt orkan” och även om man i Florida är medveten om att man bor och lever i ett riskområde för tropiska cykloner och givetvis har förberedelser för detta så är Irma något utöver det man kan, eller i alla fall har, byggt beredskap för.
Byggnormer gör att man har kapacitet för kraftiga vindar, men 80 m/s, 300 km/h, är utöver det. (Som jämförelse, det är 3 x motorvägsfart, eller varför inte notera att det är högre hastighet än vad fallskärmshoppare gör i fritt fall dykstil gör, respektive när transportflygplan lättar från marken, bägge omkring 250 km/h.)
Men det är vattnet som gör skillnaden. Dels att det regnar, men framför allt de kopiösa mängder havsvatten som kommer att pressas upp på land, in i fastigheter och ta med sig det mesta som inte är mycket hårt förankrat.
För två veckor sedan hade vi Harvey som satte sina rekord och landmärken över Texas. Då gällde det kopiösa mängder regn. Nu är det Irma som sätter rekord avseende vindar. Varför blev det så?
Jo vattnet är 1-3 grader varmare än normalt över stora delar av Atlanten, det är värmeenergi som omvandlas till vindar i cyklonen. Värmen sträcker sig djupt ner i Atlanten, det gör att cyklonen inte tappar i styrka även om den rör sig långsamt. Och vinskjuvningen, dvs förekomsten av olika vindstyrkor och -riktningar, är svag, det gör att cyklonerna inte slits isär utan hålls samman.
Och det är inte över än, vare sig konsekvenserna av Harvey, livslängden på Irma eller 2017 års orkansäsong.
/Martin