En menigslös debatt

Häromdagen lät en inflytelserik och seriös svensk affärstidning, Dagens Industri, publicera en artikel av en svensk affärsman, Per-Olof Eriksson, där denne gav uttryck för att klimatfrågorna var överdrivna och att vi kunde elda hur mycket olja som helst utan att det skule påverka klimatet. Vidare frågade sig skribenten om det var rimligt att anta koldioxid skulle kunna utgöra ett hot ”Kan verkligen klimatet vara hotat av livets gas?”.

Jag och många med mig berördes av artikeln och som försvarare av kunskap och det fria ordet började jag genast fundera på hur man skulle kunna bemöta artikeln. Det fanns så många infallsvinklar, så mycket kunskap att överbrygga och så många bra argument, så var skulle jag börja?

Ja säg det? Det är ibland uppenbart att det inte finns några större sannolikheter att vetenskapligt väl underbyggda arbument kommer att gå in. Inte heller moraliska argument kommer att bita. Det är helt enkelt så att det finns människor som inte vill förstå.

Det sorgliga i sammanhanget är att Dagens Industri valde att publicera artikeln. Publicerandet av artikeln balanserades till viss del av en kommentar i DI av Stefan Lundell. Tilläggas skall att Dagens Industri de senaste åren har haft en rad mycket väl underbyggda artiklar som handlat om klimat och miljöfrågor. I det perspektivet ter sig publiceringen av Per-Olof Erikssons artikel ännu märkligare.

Sorgligt är också att inte Svenskt Näringsliv aktivt tagit avstånd från artikeln. Svenskt Näringsliv som säger sig ta klimatfrågorna på allvar och som ställer sig bakom FN’s klimatpanels slutsatser. Slutsatser som Per-Olof Eriksson uttalanden står i skarp kontrast till.

Inom vilket annat område tillåts amatörer och lekmän få så stort utrymme? Det finns säkert en och annan kärnfysiker som har idéer om hur man skall bota cancer, men vem släpper fram dem? Och varför skulle man det? Om du har ont i en tand, låter du rörmokaren ta hand om den bara för att han har tänger? Skulle du anlita tandläkaren för att bygga om husets värmesystem? Ringer du efter en meteorolog när du skall ha hjälp med deklarationen?

Men när det gäller klimat-, miljö- och ekosystemtjänster… Då minsann, då går det bra att att hämta ”fakta” från ekonomer, svetsingenjörer och andra i sammanhanget tyckare!

Den mest genomarbetade, solida och trovärdiga kunskapen kring atmosfär, hydrosfär, kryosfär, geosfär och biosfär finns sammanställd av IPCC, FN’s klimatpanel. Sök kunskap där. Framsteg sker kontinuerligt som kan göra en del av IPCC’s sammanställningar obsoleta, men den nydanande kunskapen kommer inte från förnekare, den kommer från forskare som kommer att vara representerade i nästa utgåva från IPCC.

Angående Per-Olof Eriksson och andra förnekare så sade en arbetskamrat så klarsynt: -Varför kan man inte skippa alla långa utläggningar och bara säga ”Han har fel”?

Inte så dåliga, men inte bra som de själva säger.

Vi skrev tidigare om hur internationella företag profilerar sig som räddare av miljö och klimat.

Vi har varianter här hemma med. Det är inte så att företagen gör dåliga saker, men de profilerar sig lite väl hårt som goda företag.

Skogsindustrin. http://skogenochklimatet.se/
Det är bra med skog, men lite ensidigt att bara göra poäng på att skogen binder koldioxid (underförstått ”smutsig koldioxid”). När man eldar skogen så bildas lika mycket koldioxid (men det behöver man inte orda om eftersom den koldioxiden är ”ren”)

Volvo http://www.volvocars.com/se/campaigns/Misc/DRIVe/Pages/default.aspx
Volvo gör en grej av att man tidigt profilerade sig (och levde upp till) som innovativ rörande personsäkerhet. Nu görs parallellen till klimat och miljö.
Om man nu verkligen är bättre än genomsnittet så är det iall fall inte så att man räddar klimatet. Man är bara lite mindre dålig än konkurrenterna. Samma sak gällde f.ö. med säkerhetsaspekterna, man levde inte längre genom att köra Volvo, man skadades/dog bara lite mindre ofta.

Flygbussarna http://www.flygbussarna.se/lang/Kampanjsida.aspx
Rätt osmaklig (!) kampanj som går ut på att man planerar att lägga om bränslet till RME som framställs ur rapsolja. Rapsolja kan man förtära, men inte RME.
Kemi- och bränsleindustrin tar avstånd från kampanjen. Kampanen är anmäld till Konsumentombudsmannen.

Forskarnas tystlåtenhet och haven

James E Hansen, forskare vid NASA och professor vid Columbia University, skriver i en debattartikel att forskarvärldens tystlåtenhet (scientific reticence) hindrar kommunikationen av hoten kopplade kring en potentiellt kraftig höjning av havsnivån.

Hansen påpekar att trögheter i havssystemen gör att vi redan idag kan ha skapat situationer som vi inte kan kontrollera i framtiden. När naturen skapar glaciärer sker det genom en långsam, torr, process som gör att havsnivån sakta sjunker. När istället glaciärerna smälter är det en snabb, och i högsta grad ickelinjär, process. Bara för att havsnivån just nu “bara” stiger med 3,3 mm varje år så betyder inte det att det inte kan ske kraftigare i framtiden.

Hansen ger exempel på en situation för tre miljoner år sedan då jordens medeltemperatur var 2-3 grader varmare än idag och havsnivån 25 meter (+/-10 meter) högre än idag. Vidare ger han exempel på att en väsentlig del av obalansen i strålningen mellan inkommande och avgivande energi till/från jorden går åt till att höja havens temperatur. Men om obalansen i  energiflödet istället gick åt för att smälta isar så motsvarade det redan idag ca en meter högre havsnivå. Vad är det som hindrar en förskjutning av energiflödet till att i större utsträckning smälta glaciärer i framtiden?

Vidare att IPCC’s projektioner på 20-60 cm högre havsnivå inom detta århundrade inte innefattar “rapid dynamic changes in ice flow”, i princip kollaps av ismassor istället för en långsam avsmältning. Det är inte så att IPCC inte beskriver snabba förlopp, men dess ovilja att kvantifiera den -eftersom den är så svår att beräkna- invaggar allmänhetens i en falsk trygghet av att forskarvärlden har kontroll på viktiga systemförändringar.

Tystlåtenheten kan vara ett resultat av vetenskapliga metoder. Framgång inom vetenskaplig forskning är kopplat till objektiv skepticism. Försiktighet har sina meriter och det är sunt att ifrågasätta det man observerar om och om igen innan man drar sin slutsatser.

Men Hansen menar att frågan om havsnivån är så fundamentalt viktig att vi inte får undanhålla oss möjligheten att den faktiskt kan stiga avsevärt mycket mer, och snabbare, än vad IPCC angivit. Ansvaret för att tolka storleksordningen och konsekvenserna av detta ligger på forskarvärlden.

/M. Hedberg

Göra rätt eller sluta göra fel?

En grundförutsättning för någorlunda stabilt klimat är att flödena av växthusgaser till och från atmosfären är lika stora (vissa variationer från ett år till ett annat kan man acceptera).

Till och från skog och mark flödar varje år ca 120 miljarder ton kol. Till och från haven flödar varje år ca 90 miljarder ton kol. Helt naturligt. Det är naturen som “andas”. Visserligen har flöden ökat de senaste femtio åren (naturen flåsar istället för att andas lugnt), men det sker i alla fall ett nettoflöde av koldioxid från atmosfären, ner i mark och hav. Storleksordningen är att naturen netto binder ca 3 miljarder ton årligen

Människan släpper årligen ut ca 8 miljarder ton kol efter förbränning av fossil energi som olja, kol och naturgas. En mindre, men inte obetydlig, del kommer från framställning av cement.

Den stora skillnaden mellan våra och naturens utsläpp är att människan bara lägger till kol, vi plockar inte bort något (vi andas bara ut).

Resultatet blir att naturen ser till att ungefär hälften av våra utsläpp tas bort från atmosfären och binds i skog och hav. Men den här processen kan vi inte förutsätta skall fortgå i oförändrad form. Naturens förmåga att binda kol minskar, en allt större andel av våra utsläpp blir kvar i luften.

Men nu jobbar ju massor av människor och företag med alternativ energi?
Jo, ett enormt intresse har skett för alternativa, förnybara energikällor som vindkraft, solenergi, energi ur havsvågor och havsströmmar samt traditionell vattenkraft. Men det räcker inte med att göra rätt, man måste också låta bli att göra fel! Vi måste låta bli att lägga till koldioxid till atmosfären.

Vad är det som egentligen krävs?
– Jo, att på sikt reducera de antropogena utsläppen med 100%. Att tillföra förnybar energi duger inget till om man inte reducerar utsläppen av växthusgaser. Och utsläppen av växthusgaser kommer inte att minska med mindre än att man minskar på utvinningen av fossilt kol (har man grävt upp oljan, gasen eller kolet så lär man nog förbränna merparten av den också).

I vilken takt skall det ske? I den takt som krävs för att undvika “farlig antropogen påverkan” har man sagt! Ingen har lyckats definiera begreppet, men det betyder inte att det inte finns, Skall vi vänta och se när det inträffar? Just den mentaliteten kommer att vara förödande i ett klimatsystem som präglas av återkopplingar, ickelinjäritet och irreversibilitet.

Naturen kan komma i position att börja avge koldioxid eller andra växthusgaser, istället för som idag att ta hand om en väsentlig del av människans utsläpp. Det har hänt tidigare (det är t ex en väsentlig process i naturen då den går från istid till värmeperiod). När/om det inträffar så har människan totalt tappat initiativet att styra utvecklingen till något önskvärt. Då är det helt och hållet upp till naturen hur stora klimatförändringarna skall bli.

Idag driver människan på skapande av klimatförändringar medan naturen håller tillbaka. Vi vill inte att även naturen skall driva på förändring!

/M. Hedberg

Köp en smutsig bil!

Skrotbil…och se till att den inte används.

Genom att köpa upp begagnade, bränsleslukande (och gärna trafikfarliga) fordon och därefter se till att de inte används, att de tas ur trafik och återvinns, så kan du göra en väsentlig insats för miljön.

Det blir färre fordon i trafiken,
priserna på begagnade bilar stiger,
mer metaller och andra råvaror återvinns.

Det här skulle få till följd att resterande trafik flöt bättre, det blir mer kostnadseffektivt att åka kollektivt (eller bara planera sina resor bättre) och vi skulle kunna dra ner lite på gruvbrytning och annan materialframställning. Och alltihop utan styrmedel, skatter eller andra incitament, bara vanliga marknadskrafter.

“Men det kan väl inte göra någon skillnad?”
Jo, om många gör det.
Och/eller om någon som har mycket resurser tar ett helhetsgrepp och köper upp många förorenande bilar (eller andra saker som identifieras som problem om de inte används på rätt sätt).

Finns det någon rik individ därute som skulle våga ta på sig att använda marknadskrafter och sin ekonomi för att städa bort de skitigaste elementen i vår vardag? Finns det vanliga människor som törs ta ansvaret att skrota sin bil hellre än att sälja den vidare?

/M. Hedberg

Tidpunkt, inte procent!

Förhandlingarna på Bali var mycket omvälvande och innebär ett stort steg framåt för vidare klimatförhandlingar. Olika regioner och nationer hade olika krav med sig och en del lyckades man få igenom, en del fick man försaka. Man diskuterade -och kommer i än större utsträckning att diskutera- hur mycket människan, och i synnerhet olika nationer, skall minska sina utsläpp. För att få lite bättre förståelse hur det kommer att se ut framöver kan det vara lärorikt att tänka i årtal istället för i procent.

Förhandlingarna mynnar t ex ut i om vi skall minska med 20, 30 eller 40 % till år 2020 och sedan hur mycket vart och ett av länderna skall göra. Men om man studerar vetenskapen bakom klimatförändringar så ser man att människan till slut måste nå en nivå där vi netto inte släpper ut mer än vad vi (eller någon process i naturen) kan binda. I princip innebär detta att vi skall minska utsläppen av växthusgaser med 100%. (I diskussionen kan vi vänta med kommentarer som beskriver hur omöjligt det är och istället förstå att om vi vill undvika att generera klimatförändringar så är detta ett krav utifrån naturlagar).

Om människan till slut har minskat netto utsläppen till (nära) noll så infaller sig ett par intressanta frågeställningar, t ex:
– NÄR inträffar detta (siktar vi på att det skall ske)?
– HUR ser utsläppskurvan ut mellan nu och den tidpunkten?
– HUR ser våra energi- och livsmedelsförsörjningssystem ut då?
– HUR kommer klimatförändringarna att påverka vår förmåga nå våra mål?

/M. Hedberg

Optimistiskt att tro på stigande matpriser?

VeteLäser i SvD Näringsliv, måndag 10 mars 2008, en artikel som beskriver hur småsparare kan handla i råvaror som kaffe, vete eller sojabönor på Stockholmsbörsen.

Priserna på dessa varor har stigit kraftigt det senaste året och det finns kopplingar både till hur bra eller dålig det växer (typ klimat), att allt fler asiater väljer att konsumera likt oss i väster och att råvarorna kan användas för framställning av biobränslen.

Karin Arnell på SvD svarar på ett par korta frågor om handel med råvaror. Det som gör mig berörd är svaret på den sista frågan “Är det för sent att gå in som småsparare?”. Svaret lyder:
“Det är svårt att säga, åsikterna går isär: Optimisterna, med den amerikanske investeraren Jim Rogers i spetsen tror att råvaruboomen kan fortsätta in på 2020-talet. Förklaringen är helt enkelt att efterfrågan på råvaror kommer att överstiga utbudet. Pessimisterna varnar däremot för att boomen snart kan vara över. Bland skälen nämns de redan höga prisuppgångarna och en hotande recession i världen.”

Det är helt okay att vara pessimist över risken för att förlora pengar eller för recession. Men kan man verkligen vara optimistisk över stigande priser på mat-råvaror orsakade av att tillgången inte kan möta efterfrågan?

/M. Hedberg

Att flyga supersonic

Någonstans inom oss bor en optimist som säger att det vi inte förstår, det behöver vi inte kunna. Fast å andra sidan behöver vi ju forska för att lära oss mer? Ja, men det är bara för att kunna hantera det i framtiden. För det är först när vi förstår saker och ting som de blir betydelsefulla. Väl?

Innan vi kunde transportera oss snabbare än ljudet så var det inget problem. Så kom man på att man skulle kunna flyga snabbare än ljudet rörde sig. Fascinerande tanke, vad händer när man rör sig snabbare än ljudet? Och vad händer i själva övergången? Att skjuta en gevärskula i överljudsfart, det är en sak, men att sitta i en maskin som passerar ljudvallen, det skulle vara en bedrift (Första gången av Chuck Yeager 14 oktober 1947 i Bell X-1 “Glamorous Glennis”, ett raketdrivet flygplan som dropstartade från en B-29). Man fortsätter forska och experimentera och nu kan vi väl säga att människan kan genomföra flygningar i överljudsfart på ett kontrollerat sätt.

Dyker det upp problem så kan vi lösa dem.

Är det inte på samma sätt med klimatet? Än har vi inte förstått allting, men när vi väl har gjort det så kan vi fixa till det?

Nej, så kommer det inte att gå till. För det första så kan vi faktiskt få problem, även om vi inte visste varför de uppstod.
För det andra så vet vi tillräckligt om vad som orsakar variationer i klimatsystemet (solinstrålning, albedo, växthusgaser mm) och ändå följer vi inte våra egna rekommendationer till fullo.
För det tredje så kan man inte “fixa” systemet efteråt eller få de redan skapade problemen ogjorda.

Det är inte som att bygga ett nytt bättre flygplan efter att det första kraschade. Vi håller på med ett (gigantiskt) experiment. Vi har bara ett försök på oss och det vi experimenterar med är… hela planetens klimatsystem. Ett klimatsystem som inte bara innefattar atmosfären, utan även alla växter och djur, oss själva, våra samhällen och vår framtid.

Försiktighet är en bra egenskap när man bara har en försöksuppsättning.

/M. Hedberg

Companies addressing the problem

Now we see an emerging number of global companies who are addressing climate change in a quite proper way. I understand that they really want to make a difference and take on some responsible actions, see for instance GE Power of Wind.

GE Model Miners is another example, however not so funny.

This is of course quite a step forward from deniers like CEI.org (video).

Humankind is getting closer, but we are still far from real action. CEI addresses facts in wrong way, GE is getting closer to truth, but what really makes a difference in mitigating climate change is stop adding greenhouse gases, i.e. stop digging up coal, gas and oil, from the ground.

Everything else is just business. As usual.

Resten av sommaren kanske blir sval?

Det är sånt här (SVD Torka hotar svenska jordbruk) och mycket mer som vi skall anpassa oss till. Ett klimat i förändring.

Jovisst hade det kunnat vara varmt i alla fall, även utan atropogen påverkan på klimatet. Det tydliga är bara att många av de konstaterade variationerna i vädret/klimatet stämmer så väl överens med modeller över framtida klimat. Det skrämmande att många saker händer tidigare än vad modellerna förutspått.

Jag talade i förra veckan med en ekonom som sitter på en hög befattning inom svenskt näringsliv. Han konstaterade raljant att ”vi kommer att anpassa oss” och att ”dyker det upp problem så kommer marknaden att lösa dem”. Det resonemanget fungerar inom avgränsade områden. Men klimatförändringarna och människans påverkan på klimatet är tyvärr större än så.

Hur skall bonden anpassa sig? Genom att använda vinterfodret eller genom att nödslakta sina djur? Det är att anpassa sig. Var det önskvärt? Nej. Var det priset han fick betala för att vi gör saker som påverkar vädret? Ja.

Den senare tidens högtryck och värme är inget bevis för antropogen klimatpåverkan. Nästa år kan bli svalare- Men trenden är given, vi kommer att få mer värmeböljor, skogsbränder, översvämningar, missväxt osv. Och det är inte bara den extra koldioxidens fel, det finns många andra faktorer. Med de har det gemensant att det är vi människor genrerar dem. Tillsammans med naturliga klimatförändringar som alltid finns i bakgrunden.