Jag är nu hemma från min första Bokmässan i Göteborg. Tusentals människor och ännu fler böcker. Eller tvärtom. Mycket av bägge.
För att inte tala om känslan av all kunskap som man får en hastig glimt av genom ögonkontakt och bokomslag. Och precis som denna metafor antyder så är det i det djupa samtalet, eller läsandet, som man det verkligt magiska sker.
Det är varken objekt eller subjekt som är det mest intressanta. De är nödvändiga, men det mest intressanta är relationerna mellan alla människor och dessutom alla uttryck som böckerna utgör.
Det är i mötet, det planerade eller slumpartade, som magin uppstår. Och i en så miljö, så full av kunskap och kreativitet, så blir relationerna självgenererande. Det som gör att det finns någon form av återhållsamhet och inte exploderar är fysiska ramar: Ont i fötterna, hunger, förbokade möten och det enorma sorlet av alla samtal man inte kan ta del av.
Jag medverkade formellt för att presentera boken Extremt Väder som precis publicerats. Utgiven av Max Ström förlag som i sin tur är en del av Bonnierkoncernen.
Boken är uppdelad i fyra bildsatta kapitel, Vindar, Temperatur, Nederbörd och Fenomen. De avhandlar extrema situationer inom dessa områden, men också fascinerande fenomen som norrsken, ovanliga moln och märkliga händelser. Mina personliga favoriter är Vandrande stenar och Piteraqvinden (På Grönland och betyder ”Den som överfaller dig”).
Den innehåller också en förteckning över väderrelaterade rekord (kallast, blötast, blåsigast, dödligast, störst osv). Hoppas att den här sektionen inte behöver uppdateras alltför ofta i framtiden.
Jo, boken berättar också om framtiden och då kommer aspekter av klimatförändringar in i bilden. Men inte bara där, för det extrema är redan påverkat av oss människor. Det extrema vädret (och extrema situationer inom geologi och hydrologi som jordskrev, slukhål, vågor, korallrev mm) och i princip allt vi ser omkring oss har ett fingeravtryck av oss människor och klimatet som förändras.
Boken är rikligt illustrerad. Det är magiskt vackra och fascinerande bilder (som brukligt när förlaget Max Ström och Jeppe Wikström är inblandade). Men jag uppmanar alla läsare att inte bara titta på de storslagna bilderna. Ni måste läsa i synnerhet inledningen. Och Avslutande kapitel och epilog. Och allt däremellan. 😉
Min strävan har varit att i anslutning till det extrema förklara hur detta påverkar natur och oss människor. Att ta händelserna i naturen utanför meteorologens egen komfort-zon och lite närmare livet som det påverkar. Jag har haft god hjälp av en expertpanel bestående av läkare, seismolog, ekolog, glaciolog och fysiker för att säkerställa fakta.
De två sista kapitlen, Framtidens väder och Epilog, är inte bildsatta. Vi funderade på många olika sätt som vi skulle kunna illustrera dem, men landade i att försöka göra texterna så målande i sig som det går och vi förmår. Jag det är ”vi” eftersom hur mycket jag än jobbat med text och kommunikation så hade inte boken varit så fantastisk om det inte var för den redaktion som medverkat till bokens utformning.
Jag har varit på många mässor som besökare och på ett par stycken som utställare (inom meteorologi och friluftsliv). Men bokmässan skiljer ut sig från alla dessa. Som jag inledde denna artikel med så handlade mässan så mycket mer om relationer än om objekt och subjekt. Det kan givetvis vara så att jag just nu är i sinnesstämning att ta in det, men hur som helst så bidrar detta till en stor önskan om att fortsätta skriva.
Spontant kanske man tycker det är märkligt. Att i konkurrens med så många utsätta sig för en lång och krävande process att förpacka tankar, kunskap och känslor i ord och bild på ett sånt sätt att någon annan, som jag varken vet vem det är eller förmodligen inte heller kommer att träffa, kan packa upp bokens innehåll till egna tankar, fakta och känslor.
Men det är inte i konkurrens detta sker, utan i sammanhang. Att ord, bild och text i en kulturell kontext har förmåga att göra just detta: Det kan förmedla inte bara information och känslor utan även skapa något nytt. Och det är relationerna som gör detta. Böcker, texter och och samtal är som katalysatorer för detta.
/Martin
