Archive - mars 2018

Vi har alla hört berättelsen om hur en groda som placeras i varmt vatten hoppar ur, men om den sitter i kallt vatten som långsamt värms så kommer den att kokas levande. Berättelsen används som en varning för att acceptera långsamma förändringar.

Men grodan är smartare än så. Den hoppar ur kastrullen innan det blir för varmt. Den är beroende av att befinna sig i en miljö med rätt temperatur för sin överlevnad och den vet hur den skall göra för att klara sig.

Grodor här till kategorin växelvarma, eller ”ektoterma” djur. Termen kommer från grekiskans ecto som betyder yttre och thermos som betyder värme. Ektotermi innebär att djuret är beroende av yttre medel för att reglera kroppstemperaturen.

Andra djur i denna grupp är ödlor och fiskar. (Det finns undergrupper i denna klass, en del håller samma temperatur som omgivningen, andra kan hålla olika/varierande temperatur, inte nödvändigtvis samma som omgivningen).

Dessa skiljer sig från endoterma djur som däggdjur och fåglar.Termen endo kommer från grekiskan och betyder inuti. Vi använder inre processer som svettning, förbränning av fett eller muskelskakningar för att reglera värmen och hålla den på en konstant nivå.

Grodan låter sig inte luras av sakta stigande temperaturer. Men vi människor gör det.

Om man tar andra extremen och istället släpper ner en groda i hett vatten så kommer den förmodligen att dö rätt snabbt. Den har liten kroppsvolym och dessutom känslig hud. Efter bara någon sekund, när värmen trängt in ett par millimeter, kommer dess muskler att sluta fungera.

En människa i samma situation har större chanser att klara sig. Vi har tåligare hud och även om vi får brännskador så är det ”bara” huden som tar stryk av att värmen tränger in ett par millimeter. Vår stora kroppsmassa gör att musklerna fortfarande fungerar och vi kan förmodligen ta oss ur situationen.

Vad lär vi oss av detta? Jo metaforer är fantastiskt bra, men man skall inte tolka dem bokstavligt. I synnerhet inte om man använder dem som guidline för hur man skall hantera sitt liv.

Vi håller på att koka oss själva (och merparten av övrigt liv) som metafor för i vilken takt vi ser på när växt- och djurarter, drivs till utrotning av oss själva.

Långsamma förändringar (i relation till våra egna liv) accepterar vi mer eller mindre okritiskt. (Misstolka mig inte, det vi är med om nu är en explosion ur ett geologiskt perspektiv.) Snabba förändringar, sett till våra dagliga liv, skapar handlingskraft.

Grodan hade inte accepterat de problem som vi nu försöker prata oss ur.

Jag hoppas att det snart börjar spritta lite mer i benen på mänskligheten så att vi klarar av att gå från ord till handling och ta oss ur den sjätte utrotningen med skinnet i behåll.

/Martin