Torka i Ryssland påverkar vetepriser, inflation och investeringar

Av Martin Hedberg

Höga temperaturer och frånvaro av regn har gjort att södra Ryssland upplever en svår torka just nu. Förutom konsekvenserna för människor och djur så har det förstört stora delar av Rysslands spannmålsskörd. Trots att man i fjol hade en något större skörd än normalt (97 miljoner ton spannmål) så kan det bli brist på spannmål i år.

En sämre skörd gör att man riskerar att inte kunna exportera så mycket som förväntat (Ryssland är världens tredje största spannmålsexportör och fjärde största veteexportör). Det kan uppstå brist på internationella marknader och kan driva upp internationella spannmålspriser.

Högre spannmålspriser driver även på den ryska inflationen.

Temperaturavvikelser 4-11 juli, 2010. Mörkblått motsvarar 12 grader kallare, djuprött 12 grader varmare än normalt. (EarthObservatory, NASA)

Den 15 juni mötte Rysslands jordbruksminister Yelena Skrynnik premiärminister Vladimir Putin. Då förkunnades att Ryssland beräknade årets spannmålsskörd till 90 miljoner ton.

Den 6 juli skrev sajten rt.com att Premiärminister Vladimir Putin meddelat att prognosen för spannmålsskörden skrivits ner till 85 miljoner ton på grund av torka i ett par av de producerande områdena. Putin betonade samtidigt att det inte fanns anledning till oro. Detta då Ryssland har en ett spannmålslager på 24 miljoner ton vilket gör att man inte kommer att ha några problem att möta den förväntade exporten på 20 miljoner ton.

Den 16 juli skrev sajten Alertnet.org som i sin tur citerar Reuters att skörden på 12% (9,6 miljoner hektar) av Rysslands jordbruksmark var förstörd. Vidare så drabbas landet av omfattande skogsbränder. I 17 regioner har man deklarerat katastroftillstånd. Årets torka är den värsta på 130 år.
Jordbruksminister Yelena Skrynnik flaggar för att man förmodligen tvingas sänka prognosen till under 85 miljoner ton.
Enligt Alertnet har SovEcon, en rysk nyhetsbyrå som bevakar jordbruksfrågor, skrivit ner sin skördeprognos till 75 miljoner ton.

(Not. Enligt Wikipedia och CIA och har Ryssland 117 miljoner hektar jordbruksmark (”arable land”, dvs mark för grödor som omplanteras efter skörd, tex majs, vete, ris…). Motsvarande siffra för Sverige är 2,4 miljoner hektar. Enligt Alertnets uppgifter ovan skulle Ryssland ha 80 miljoner hektar jordbruksmark.)

Den 19 juli rapporterar The Moscow Times att höga temperaturer omsveper stora delar av Ryssland. Värmen gör att spannmålsodlarna tar in sin skörd tidigare än normalt. 4,3 miljoner hektar är skördade. Skörden har hittills givit 3,19 ton per hektar mot 3,23 i fjol. Artikeln upprepar Reuters tidigare uppgifter att 9,6 miljoner hektar spannmål har förstörs (vilket motsvarar omkring 30 miljoner ton spannmål). Den ryska intresseorganisationen Grain Producers Union uppskattar årets skörd till 77 miljoner ton.

Den 23 juli skriver The Moscow Times att det är deklarerat katastroftillstånd i 23 regioner på grund av torkan.
Vidare skriver man att spanmålshandlare drar sig för att skriva på exportavtal. Detta då man fått indikationer på att Ryssland inte kommer att kunna leva upp till sina exportmål och att man inte kan utesluta exportrestriktioner.

Bloomberg rapporterar (23 juli) att jordbruksministern i en radiointervju dagen innan sagt att det inte fanns anledning till oro för ökade brödpriser. (En sådan kommentar skulle få mig att oroa mig för just precis det. Dock vet vi nu inte i vilket sammanhang uttalandet uppkom.)

Bloomberg rapporterar (igen 23 juli) att vetepriset stigit fyra veckor i rad (+24% i juli) med anledning av torka i Ryssland och kraftiga regn i Kanada. Jordbruksminister Yelena Skrynnik anger att torka är orsaken till att 32% av Rysslands spannmålsskörd nu är förstörd.

Det är svårt att göra prognoser. 90 miljoner ton blev 61. Och det är fortfarande till största delen en prognos. (En liten reservation för att det inte framgått om det är 32% av åkerarealen som ”gått förlorad” eller om det är 32% av skörden i ton räknat som gått förlorad.)

Men ingen kan klandra henne. Vem kunde förutse att det skulle bli värme och torka just i år?

Men Dan Kuechenmeister, chef för råvaruhandeln vid RBC Dain Rauscher i Minneapolis säger att trots problemen i Kanada och torkan i Ryssland, östra Europa och Kina så kommer troligen inte internationella spannmålspriser att stiga så mycket mer. Detta då det finns stora lager i bland annat USA.

Ryssland är världens fjärde största exportör av vete (störst är USA följt av Kanada och Australien). Om exportörerna inte kan möta den internationella marknadens efterfrågan på vete så stiger priset på vete.

Marknaden drivs främst av förväntad produktion, snarare än hur stora skördarna är just nu. Därför har framtida väder, såväl torka som regn, stor inverkan på priset på spannmål.

Men givetvis har händelser just nu även stor inverkan på framtida produktion. Om torkan/vätan blir så svår att skörden går förlorad så försvinner en given mängd spannmål från den potentiella framtida marknaden. Å andra sidan kan stater/myndigheter/företag sälja ut delar av den spannmål man har i lager vilket också påverkar priset och givetvis tillgången på spannmål.

Försäljningen av spannmålslager kan göras med olika syften, såväl för att tillgodose brist på spannmål, sänka priset (så att folket har råd att köpa bröd) som för att tjäna pengar.

Bloomberg Businessweek skrev den 19 juli: ”The five-week rally in wheat that made it the best performer of any commodity is under threat as prospects for the second-biggest stockpiles in almost a decade overwhelm damage caused by drought.

Det låter kanske lite cyniskt att påstå att råvaran vete ”…is under threat…”, dvs att det skulle vara ett hot att priset på vete inte skall fortsätta stiga. I synnerhet som orsaken till det skulle vara att lagren av vete är större än skadorna/bortfallet orsakat av torka. Man får det att låta som om små lager och förstörda skördar är bra.

Men det är inte bara den som handlar med vetekontrakt som uppskattar ett högt pris på spannmål. Även den som odlar spannmål gynnas av ett lite högre pris på råvaran. Men det är förstås synd om det skall behöva inträffa på bekostnad av någon annan odlare får missväxt till följd av torka eller översvämning.

Den enes bröd…

I verkligheten har många spannmålsodlare redan på ett tidigt stadium tecknat avtal om pris på spannmålen. Man flyttar därmed risken (och även möjligheten) till aktörerna på marknaden, tex uppköparna.

Om lagren är stora och skördarna goda så blir, om marknaden fungerar, priserna låga. Bra för den som skall äta brödet, men inte för den som skall skapa råvarorna.

Den enes bröd…

Under perioder med stora svängningar (i priser, väder, tillgång på råvaror…) slås de aktörer ut som inte kan hantera svängningarna. De som kan parera dem går neutrala. De som kan nyttja dem avancerar. (Det gäller såväl växter och djur som tradingaktörer, virus, pokerspelare eller spannmålsodlare.)

Utan svängningar byggs systemet större och mer komplext. Men om det är för stabila förutsättningar så blir systemet, dvs alla aktörer, troligen också mer sårbara för framtida svängningar.

Det är som att ta vaccin eller träna: Man blir frisk av att vara lite sjuk, man blir stark av att nöta lite lagom. (Men det finns nog ingen allmänt accepterad åsikt om vad som skulle vara lagom variationer av priset på spannmål.)

I vilken utsträckning är olika saker är bra eller dåliga? I vilket syfte, för vem och när? Man vill gärna tro att det inte finns folk som önskar missväxt, men så enkelt var det tydligen inte.

Återstår att se hur stora skördarna blir och för vem.

/Martin Hedberg

2 Comments

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *